Zombie: En levande död med behov

Jag lever. Ibland. Mest går jag på rutin för att försöka uppnå ett mål jag inte vet vad det är. Om det då är ett mål. Eller om det bara är en tillvaro. Men jag är på väg. Någonstans. Den leder ju dit. Inte lönt att fråga. Svaret är hypotetiskt. Är det konkret är risken att det är fel. Är det rätt så kan det ändå bli genom ett annat spår. Då är vägen inte densamma. Målet kanske fortfarande. Men utan att vägen kanske leder dit.
 
Jag lever. Ibland. Mer än sällan nu för tiden. Mitt levande jag genom materiellt dött som popkultur är ofta inte alls. Men det är forfarande jag. Om jag är min potential och om min framtida fullvärdiga existens definerar det nutida. Fan vet vad dåtiden var.
 

Topp tre: Citat av Niklas Svensson i Studio ett

Expressen-journalisten, Niklas Svensson, bjöds i går in till radioprogrammet "Studio ett" i P1. Han diskuterade i programmet "den smutsigaste valrörelsen i svensk historia". Den skenhelige Svensson som gärna svingar mot de som ligger ned bjöd på ett par schysta quotes.
 

 
1. "Det kan bli några intensiva veckor"
Tack, Niklas, för att du upplyser oss obildade människor om att debattklimatet stegras och att antalet intervjuer ökar explotionsartat ju närmre valet vi kommer. Häpnadsväckande, eftersom det aldrig hänt tidigare.
 
2. "Det kommer inte att finnas tid för några fördjupningar om vissioner, tyvärr"
Den politiker som behöver mer än sex veckor på sig för att förklara en vission bör nog:
A, Överväga att sluta prata Entish.
B, Prata med en journalist som förmår ställa frågor så att vederbörande kan svara rakt och enkelt.
C, Låta bli att twittra, och börja debattera.
 
3. "Partierna (...) letar misstag som de sen kan förstora upp i sina egna kanaler, sociala medier"
 

Istället för sol – Om abstrakt matematik ingen förstår

 
 
Jag förstår ingenting. Du förstår ingenting. Faktum är att ingen förstår något.

Strejkar från solen. Håller mig inomhus. Tittar på dokumentärer. Om matematik och kodning ingen lyckats lösa.
 
Finns något kittlande i att mänskligheten skapat system, universella världar men som trots vår stängida kontroll till slut blir ett mysterium även för den insatte. Som om vår egen kreation inte längre finner sig med att vara fjättrat till vårt intellekt.

Eller, som många proklamerar för: Finns matematiken även utan oss? Behöver fysiken människan? Är kemin ett mått av något som alltid finns?
 
Oavsett är det fascinerande hur de teoretiska mänskliga strukturerna blir till någonting större än människan själv.
 
Se till exempel den fantastiska BBC-dokumentären Fermat's last theoremom forskaren Andrew Wiles ihärdiga arbete med att läsa en av de kanske mest mystiska matematiska gåtorna. Själv sitter jag nu och fluktar då de härligaste på 70-talsprogrammet A mathematical mystery tour.

Tjugo i fyra

Har precis satt punkt för min recension av Lisa Miskovsky.

Sent. En morgon som aldrig var natt. Som bara var kväll och aldrig orkade lämna över till ett mörker som får fortsätta att vänta.

Kent. Alltid bra att lyssna på under natten. I kväll blev det aldrig natt. Men jag kan låtsas att det var det.
 

Hur man som 20-åring blir pensionär

"Fan. Jävla TV. Den här tekniken funkar aldrig. Tänk vad enkelt det var när man stoppade in en antennkabel och så funkade allt."
 
Orden är mina. Blir förbannad över att jag inte behärskar den nya tekniken, de tre fjärrkontrollerna på bordet framför mig. Att vardagsrutinen brutits och kvällskaffets bryggning av kaffe har smakar ollat te efter att filtret vikt sig.
 
Men med ens blir mitt humör bättre efter den andra kannan. Flickvännen kommer skuttandes. Den franska nougaten i högsta hugg.

Vi ska titta på antikrundan. Det blir vårt nöje denna kväll. Vi ville ju göra någonting tillsammans.
 
Förrådet med tena inkontinensskydd för män behöver fyllas på. Prostatan lyckas inte trycka ut den där fornstora strålen utan endast korta strilar, utom på natten då kisset formligen sprutar ut från den numera nedlagda verksamheten.

Tjena, har en blåsa i käften

Sitter därför med bomull i käften. Är normal. Hej.
 

Gett mig ett skjut

Är typisk universitetsstudent. Skjuter upp mastodontuppgifter till fem dagar innan skiten ska in. Men vem är jag att klaga på att få läsa kolonisationshistoria i levande ljus och leka renässansintellektuell.
 

Halkade i duschen

Egyptens före detta president, Hosni Mubarak, har lagts in på sjukhus för skallskador, enligt nyhetsbyråerna. Samma uppgifter säger att han halkade i duschen i det egyptiska fängelse där han hålls i förvar. Aftonbladet visar vad de tror om det och låter citationsteckena tala för sig själva.
 
Läs hela artikeln här.
 
Ungefär samma ursäkt som Knutby-mördaren Helge Fossmo använde för att troligtvis dölja mordet på sin första fru (även om ingen förundersökning visat att han mördade henne). Hon hade dessutom en dödlig dos smärtstillande medicin i kroppen visade obduktionen. En dubbelförsäkran om död, typ.
 
För att inte tala om hur exil-nazisten Dr. Död, aka Josef Mengele, gick sitt öde till mötes. Den bestialiske tyske nassedoktorn dog av drunkning under en simtur. Han fick då plötsligt en härtattack och lyckades svälja mer vatten än luft. CIA, någon?

I give you - Kasabian

Flyttar som en sjuk tok i dessa dagar.
Avbryter i detta nu på jobbet.
Bloggen blir lidande, tyvärr - men se fram emot att den blir lika bra som alltid nästa vecka.
 
Till dess kan jag bjuda på Kasabian, som för tillfället är mitt absoluta favoritband. Ett band som kritikerna inte förstår sig på, men som musikälskare älskar.
 

En jävla tystnad

Det har ekat av gamla inlägg, för att det varit tyst från mig.
För första gången på flera dagar sitter jag helt sonika vid datorn.
Men jag ska skärpa mig - lovar.

Och som av en händelse så ska jag vara nördig. Ska läsa "Njals saga" och vara allmänt skönt källkritisk. Och det genom litteratur som jag inte har. Det känns ... stabilt. Men vafan, det är la bara att köra.
 
I bland säger tystnaden mer om allt som händer än faktiska ord. Och när ord inte räcker till, talar musiken, som det brukar heta.
 

Like in the good old days




Den okända länken

Förmiddag. Slår upp datorn. Allt är normalt.
Men, så plötsligt, är det ett bokmärke för mycket i bokmärksfältet.
Känslan präglas allt mer av obehag. Av olust.
Symbolen är blank. Ingen beskrivande text. En tillsynes innehållslös länk.
Vid klick, vad händer då?
Leds jag till en okänd sida av internet, där jag sugs in i systemet? Där jag blir en del av själva internet?
Installeras en trojansk häst? Länsas mitt konto? Är det någon som ämnar sno mina uppgifter från universitetet?
 
 
Jag klickar.
Då - antiklimax.
 
 
Nej - jag utsätts inte för det värsta viruset sedan jag drabbades av influensan i januari. Istället för att mina farhågor om ett länsat konto (som i och för sig inte går att länsa mer på pengar eftersom jag redan gjort det jälv) är det som sker framför mina ögon ännu mer förvånande - en sida för tidningsprenumerationer glider fram.
 
Rättare sagt: En sajt där jag beställt en prenumeration på tidningen Sofis mode.
Tillhörande premie: Cover all mix från Makeup store.
 
Jag blinkar, jag gnuggar ögonen. Ser jag rätt?
Har jag i all min maskulinitet, bland besöken på gymgrossisten, bland klicken på army star, bokmärkt en sida om klänningar rosetter och atteraljer?
 
Detta är obehagligt ... MYCKET obehagligt.

Det här är min tjej när hon har PMS


Don't


Krossad

Den går ju fortfarande att spela Rumble på.
Bara det att glaset framför kameran saknas. Det är glapp i laddaren. Glaset är sprucket på framsidan. Och på baksidan.
Krossad, så att säga.
 

SuckPuck.

Det blev i varje fall inget med det där Uppsala. Eller Lund. Nähe.

 
 

Läxa: Hur man handskas med inkräktare

Skansenprofilen Jonas Wahlström är inte bara djurälskare. Han är ett geni med sinne för humor. Läs bildtexten hämtad från DN.se.
 
 
Tilltaget är han dock inte ensam om.
På väg hem från stan sitter en alldeles utomordentlig skylt på ett staket. Skylten, en passning till nödiga hundar och ölstinna nattvandrare. För vem fan vill sluta sitt liv med tusch på käken, och käken på ett brunt staket?
 

Råd till dig som söker lägenhet: Sök aktivt

Jahadu, Gud. Hoppas du har hög hyra. Och din ugn inte funkar den heller. Och att du inte har råd med toapapper.

 
 

Alla finnar, tyskar och ryssar kan sin grej. Och inhoppare kan inte sin grej.

Finnarna kunde sin grej under andra världskriget. Det kommer jag och Felix överens om i detta nu i en SMS-konversation. Ägde den överlägsna sovjetmakten totalt och höll Mannerheimerlinjen intakt tack vare god hjälp av skidor som motvapen till sovjetiska stridsvagnar, och typ - 50 C°. Rätt coolt.
 
Ryssarna kan sin litteratur. Och sin vodka. Det kom vi fram till tidigare idag.
 
Och arbetar man timma (som Felix och jag gör) går det inte att säga nej. Inhopparna kan inte sin grej.

En ledig helg stundar, för ovanlighetens skull.
Felix/Mina tankar: "Jaha, vettja om man skulle hitta på något kul i helgen - när man är ledig. Läsa, supa, titta på film, run ...(RIIIIIING... sten (RIIIIIING)"
Jobb: "Tjena. Allt väl? Vi tänkte att du kanske hade tid att jobba i helgen. Är det lugnt?"
Felix/Jag: "JAJAJAJAJAJAJJAJAJAJA! ABSOLUT! Jag har inga planer. Inga alls faktiskt. Inga som helst planer. Planer på någonting. Jobba? Ja absolut. HAHAHA (inget är kul)!"

VARJE GÅNG ÄR DET SÅ.

Inte oss emot. Jag gillar att jobba. Det gör Felix med. Vi hyser dock någon slags fanatisk hatkärlek till vår egen svaga rygg. För visst böjer vi oss ganska enkelt. Hur som helst. Vi gillar att jobba ändå. Vi klagar nog mest för att låta gubbiga. Och att för att verka mer balla än vad vi i själva verket är. Vi låter ju tuffa när vi muttrar över jobbet. Egentligen är vi ynkryggar. Och vi gillar att jobba.

Tyskarna kan sin elektromusik. Det är helt klart.
 
Krafwerk är till åren. Men shit. Fan vad coola de är. Själva definitionen av coolhet. Vokabulärens haveri är totalt när superlativen haglar för att beskriva deras minimala scenspråk. Iskalla snubbar.
 
De genomför en konsert i princip stillastående. I kostymer.
Lady Gaga fattar ingenting.
 

Top 1: Junis populäraste album.

Mitt i allt ringande till bostadsbolag, postterminaler och mellan berg av träning köttar jag nu ut Spotifys hetaste låtar från juni.

Har i dag ringt ungefär så många bostadsbolag som en förvirrad 20-åring kan. Pratat med säkert dubbelt så många personer som bolag. Hänvisas hit, hänvisas dit. Registrerat mig på bostadsförmedlingar som erbjuder lägenheter, och de förmedlingar som inte erbjuder lägenheter. Nåväl, det löser sig väl.

I matpausen mellan dagens första och andra träningspass kommer ändå något annat än tråkiga besked och vardaglig info.
 
Vanligtvis brukar det ju vara X populäraste låtar. Men har tränat för mycket. Favorittracksen från gymlistan ligger nämligen i topp. Underbetyg till mig själv. Bättre betyg till den platta som placerade sig högst upp.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0