Att diskutera på twitter och samtidigt studera statsvetenskap


Det fantastiska i det som var då – om fransk syndikalism

Hittade en helt fantastisk skrift i dag. Om den franska arbetarrörelsens mobilisering i 1900-talets linda. Skriven 1913 för att vara exakt. I Sverige.
 
Så sprudlande fördomsfull, författad på de högsta av hästar. Men med en sylvass presenterad agenda. Ett språk, som i all sin enkelhet, kapitaliserar på författarens tämligen outmättliga vokabulär.

Vad passar då bättre än att förena språket med den nyss etablerade röda cynismen, den omstörtande ideologins allra mest brinnande retorik – socialismen? Denna känslosvallande tro på förändring, obarmhärtiga propagerande för en ny gryning omsvärjt i en styv ordmästares ram. Mästerligt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att (inte) jämföra i recensioner

Att jämföra är otroligt vanligt i recensioner. Men hur mycket får man egentligen jämföra? Här en diskussion om att jämföra verk, i synnerhet film, med varandra i recensioner.
 
Jag är personligen av den åsikten att jag inte tycker att jämförelser ska användas. Det är ett instrument som jag tycker används endast om likheterna är slående och/eller avsiktliga.
 
Till syvende och sist handlar inte en recension om jämförelser. En recension handlar om att bedömma ett enskilt verk utifrån det verkets premisser. Inte utifrån alla andra verks egenetablerade standarder.
 
Det svarta hålet
Att jämföra är en risk. Om jag jämför Harry Potter (Columbus, 2001) med Sagan om ringen (Jackson, 2001) kan mycket av det jag vill försöka få fram och påpeka gå förlorat. Och det av den enda anledningen att läsaren inte vet något om Sagan om ringen.
 
Det är nog fler som inte sett Sagan om ringen än som sett filmen. För dem blir då liknelserna med Harry Potter ganska innehållslösa. Individen förstår inte liknelsen eftersom recensenten förutsätter kunskaper av läsaren, som den stora majoirteten inte har. Jämförelsen blir för dem ett svart hål.
 
Man skulle kunna likna dagens synthinfluerade musik med Michalis Rakintzis verk och sen utgå i sin recension helt och hållet utgå ifrån jämförelse med vad som är likt och vad som är olikt. Men vem vet vem Michalis Rakintzis är, och vad han har gjort?
 
Analysen är bristfällig
I en recension analyseras ett huvudobjekt. I detta fall kan vi säga, som tidigare, Harry Potter. Den filmen analyseras, ingen annan.
 
För att rättvist kunna jämföra Harry Potter med Sagan om ringen skulle jag även behöva analysera Sagan om ringen. Och en recension strävar endast efter att analysera ett verk. Att jämföra och ha sakligt rätt kräver att analysen blir större. Recensenten skulle alltså aktivt behöva titta på även Sagan om ringen och analysera den filmen för att kunna dra liknelser. Det kan man väl göra om man känner för det. Men att analysera två filmer för att komma fram till vad en film är ger inget incitament.
 
Eftersom då den hänvisande refereringen kan vara, och allra troligast, är analytisk bristfällig blir liknelsen bristfällig.
 
Orättvist
Att jämföra filmer med varandra kan vara, och är oftast, orättvist.
Här blir det enklast att förklara genom ett exempel från empirin. Zombiefilmer har ett gemensamt element - Zombies. Därifrån kan zombiefilmer se mycket olika ut. Ändå så tenderar zombiefilmer att jämföras med varandra. Det trots att handlingen i sig kan vara väldigt olika.
 
Det kanske ändå bästa exemplet är hur Star Wars-trilogin (Lucas, 1977-1983) (näpp; de andra tre filmerna förtjänar inte att omnämnas i samma mening) orättvist buntas ihop med något den inte är: Science fiction. Ofta kategoriseras Star Wars som science fiction. Bland annat på filmforumet och recensionssidan Filmtipset. Det skulle alltså göra det legitimt att jämföra Star Wars med andra science fiction-filmer eftersom den kategoriseras som science fiction.
Problemet?
Star Wars är per definition inte science fiction. Science fiction kretsar kring samhället i framtiden. Star Wars utspelar sig In a galaxy far, far away, long, long ago.
 
Extremfall. Men Star Wars kategoriseras även äventyrsfilm. En annan äventyrsfilm är Jumanji (Johnston, 1995). Liknande element? Ytterst få.

Genrekategoriseringar kan alltså leda recensenter in på spår som egentligen är falska, enkom för att en film behöver jämföras med andra filmer. Genrer är både svåra att definiera och att tillämpa praktiskt. Filmen Rec 2 (Balagueró & Plaza, 2009) är förvisso utan tvekan en skräckfilm. Men skräckfilmsgenren är övergriapande. Dess subgenrer är många. Rec 2 innehåller ju väl mockumentära såväl som slasherliknande och exorcistliknande inslag. Vad är den för genre?
 
Även om den på ett övergripnade plan lätt kategoriseras in under skräckfilm blir svårigheterna större sedan vid en djupare analys. En film som helhet är ytterst svår att jämföra med andra filmer, mer än möjligtvis på ett övergripande plan.
 
Olikt - trots likheter
Trots att det finns likheter mellan filmer så är de likheterna inte samma sak. De är inte substitut. De liknar varandra. Men Batman är inte Superman och de två bör därför inte jämföras. Punkt.
 
Att jämföra blir kontextuellt fel.
Jag kan absolut jämföra Harry Potter med Sagan om ringen i några avseenden. Men kontexterna är fruktansvärt olika, trots att en del element (manus, klippning etc) är lika. Det blir mer som är olikt än som är likt - varför jämförelsen som utgår från att verken är likartade fallerar totalt eftersom de inte alls är det.
 
Till sist
Recension är analys av ett verk, och bör så förbli. Att analysera mer än så vore att kartlägga. Och att kartlägga är inte en recension. Att analysera ett stort antal verk kommer att göra helheten annorlunda jämfört utan den stora analysen. Däremot så är det de enskilda analyserna som måste föregå den större analysen. Den större analysen kan inte existera utan den småskaliga analysen. Lika lite som ett korthus inte kan göras utan många delar kort.
 
Visst kan man argumentera för att erfarna recensenter kan jämföra - de har sett och analyserat ett stort antal filmer. Men vad de inte gjort är att perspektivgranska. De må ha sett den första Supermanfilmen och analyser den vid det tillfälle de premiärvisades på biograferna. Men om de ska jämföra den nya Batman-filmen med den gamla Superman så måste de också se Superman med perspektivet att analysera Batman. Det vill säga att analysen skulle behöva göras om. Det går, men blir väldigt krångligt.
 
Låt helt enkelt verket recenseras för sig, i största möjliga mån.
 
Men vänta ...
... Vem F*N är då Michalis Rakintzis? Troligtvis en av Eurovision song contests allra sämsta deltagare. Greken, tillsammans med sina bundsförvanter, ställde år 2002 upp i den Euorpaomfattande sångtävlingen. Iförda femtiotolv knäskydd för rollerblades framförde de låten S.A.G.A.P.O. (som betyder lösenord på grekiska). Naturligtvis fick de tolv poäng från Makedonien och Cypern ... Kolla gärna genom att klicka här.

Webbredaktör Fiedler

 
Jag må suga på en del moment inom nationalekonomi. Men kanske kan jag bli en bra journalist.
Nu har jag blivit webbredaktör på Lösnummer.se
 
Det går snabbt ibland. Redan första veckan hade jag anmält mig till att bli skribent för studenttidningen Lösnummer. Vips, fem veckor senare fick jag den stora äran att fylla i den webbredaktörplats som från och med i måndags var tom. Kolla in hemsidan här: Lösnummer.se.
 
Riktigt roligt att få vara del av en redaktion som vill utvecklas och lära sig journalistik. Dessutom med olika bakgrunder, såväl geografiskt som akademiskt. Det hela skapar en riktigt bra mix av olika idéer, synvinklar, kompetens men framför allt en unik dynamik.
 
Där organisationer och företag emellanåt, oundvikligen, besitter enkom specialiserad kompetens tror jag att en del viktiga perspektiv som skulle kunna förbättra, effiktivisera och utveckla arbetet försvinner. Tack vare Lösnummers format med idéelt arbete kan redaktionen etablera proffisionella journalistiskt arbete, men samtidigt utveckla en lite annorlunda form av journalistik. En egen skola så att säga.
 
Vi får se vartåt det barkar hän. Men redan nu har jag idéer, mindre likväl som kanske lite större sådana, som jag hoppas kunna driva igenom.

Första dagen i skolan - Bitch please

Nationalekonomi.
"Tjena här är jag. Hoppas det inte blir så mycket matte."
 
Första uppgiften:
 
 
Då står man där, med det berömda långa skägget i den alltid lika öppna brevlådan. Och det är egentligen inte konstigt, jag var aldrig intresserad av matte i gymnasiet. Eller någonsin.
 
Men ändå. jag trodde väl faktiskt att jag, med min idérikedom, skulle kunna komma undan på något sätt. Men icke. Så nu är mitt milimeterkorta pubishår på ansiktets nederdel alldeles tillärckligt för att få ansiktsvatten av slit att droppa ned på krångliga funktionsalgebra.
 
Jävla bajs.
 
Å andra sidan, nationalekonomer, här är en graf. Mina ord är tydligen ingenting värda.
 
Nu ska jag försöka raka mig. Just ja, jag har ju inget skägg (P-gubbe).
 

Att börja på universitetet - på riktigt.

På måndag kliver jag in genom portarna. Introduceras för Örebro Universitet som registrerad student för första gången.
 
Först det "roliga":
Nollningen pågår i fyra veckor. Schemat är fullspäckat. Alkohol i mängder, temafester och olympiader, lekar och ännu mer alkohol.
 
Synd bara att INGENTING i schemat omfattar mina kommande studier.
 
Å andra sidan är väl nollning mest till för sådana som nyss flyttat hit och behöver en social sfär. och man blir ju rätt social med alkohol, så att säga. Jag vet ju stan hyfsat trots allt.
 
TIll sist det "intressanta".

Ska studera Nationalekonomi den här terminen. Yay!
 
Här är säkert en jätteintressant video om nationalekonomi som jag inte ens kollat på men som jag delger ändå. Potentiellt skitdålig, potentiellt det bästa ni sett.
 

Historia - vi har fel

Det första jag får lära mig i kursen Historia A1 är att "Historiker har fel".
Det är lika befriande att höra människor erkänna sina fel som att själv höra sig ha rätt.
 
Historien, den skrivna, är egentligen endast tolkningar av det som gått att studera (föremål, skrifter, målningar och så vidare). Det är inte möjligt att rekonstruera historien i det formatet det faktiska skeendet skedde. Det skulle bli i det närmaste omöjligt att återge det trettioåriga kriget exempelvis. Det skulle, i det närmaste och om det skulle gå, ta 30 år att beskriva.
 
Historien är alltså historieförfattarnas egna tolkningar, om än baserade på historiska fakta. Men fortfarande, en tolkning är inte en sanning. Tolkningarna beror i sin tur på vilka teoretiska inriktningar historikern har: om denne är humanoriaorienterad eller samhällsvetenskapligt lagd. Och tolkningarna beror på författarens subjektiva bedömning.
 
Till råga på allt: Upplevelsen av historien skiljer sig från individ till individ, av exakt samma anledning som historikerns. Vi har olika erfarenheter och fakta till grund för vår egen slutsats av vad som egentligen hänt. Fakta är desamma desamma från individ till individ (oftast), men det är tolkningen av dess fakta och adderingen av dessa till en enhet som gör vår historia. Historietolkningarna finns alltså lika många som det finns individer.
 
Den viktigaste fråga jag därför fått hittills under kursen är: Vilken är din historia?
 
Nedanför ett klipp om Karl XII:s dumdristiga försök att erövra Östeuropa. Behållningen ligger dock i den fantastiska Hans Villius berättande.

Njals saga - Jag är historien



 
Historiab är episkt. Historiaböcker är det coolaste som finns.

Historien blir med ens min närmsta granne och min högra hand när jag öggnar gulnande sidor i hopp om att finna rätt årtal för Magnus Ladulås födelse. Och med ens finns jag med påen av båtarna under slaget vid Trafalgar. Julius Ceasar rider på hästen strax framför mig i ledet ufrån Rom, och bara någon sekund efter ser jag Napeloen dra i skinnflöjten under sin fängeslevistelse på S:t Helena. Och det bara för att jag läser om historien.
 
Till detta är jag ackompanjerad. Hela tiden. Så fort jag slår upp en sida i Njals saga eller fluktar i slitna publikationer om flintavapen så bara STRÖMMAR musik ut.
 
Amen, typ så.
 
Fan vad nördigt.
 

Pennkjol, äpple och mobbing - Skolans återkomst

I går inleddes registreringen på de universitetskurser jag ska läsa.
Som alltid: "VA?! JAG FATTAR INTE. MEN ... HUR? VA? NEEEEJ, SÅ KAN DET INTE VARA. HAHAHAHA! VA?"
 
Nu har det ordnat sig. Efter lite om och men.
 
Det första jag laddar ned är information om ett första PM som ska skrivas.
Jodå, så atte. Mjukstart? Nej. men vi bara kör.
 
Är taggad på att läsa historia och ser fram emot ökad förståelse av grundfundamenten i civilisationsbygge. Det kan dräpa många argument i enligt mig relativt snara, naiva och kortseende diskussioner om dagens värld.
 
Studielitteratur gör mig pirrig att få hem. Känslan över att få förkovra sig i alldeles för avancerade facktermer om globaliseringsprocesser, att känna sig skitnödigt pretto och samtidigt kunna kokettera med akademisk hållning om saker som låter vikigtiga men som ingen egentligen bryr sig om. Shit. Vad skönt det är.
 
Funderar på att köpa mer kurslitteratur från kurser jag inte ens läser, bara därför att inhämta saklig, relevant och nödvändig information om sådant jag tycker är intressant. Andra spenderar sina surt förvärvade pengar på Guinnes, Ray Ban och bilar. Jag, jag pressar plånboken till förtvining bara för att få tag på ett exemplar ur kurslitteraturen för sociologisk samhällsteori. Det, det är fan stört. Stört nördigt.
 
XOXO
NördN
 
This is PORN. Fokkin' PORN!



Bojaakachaaa

ÄNTLIGEN!
 
Då har jag i alla fall lite att göra i höst.
Det var efterlängtat.
Då blir 75 % av min tid upptagen. Fan inte en minut försent.
 
Ämnen jag kan, gillar och faktiskt tycker är roligt. Slut på den intullektuella stagnationen, kunskapsvakuumet och imbicilla funderingar om stekfläsk eller bacon är godast.
 
Har ju för övrigt en annan, helt fantastisk, kurs att se fram emot: Skäckfilm och våldsskildringar. Stört kul, om än inte så seriös.
 
En ack så nödvändig extrainkomst likaså. Endast någon tusenlapp, men hey - klagar inte.
 

Att studera på universitet: Meningen med livet

Plötsligt måste man göra något i livet.
De sura uppstötningarna från livets räkmacka i strupen varenda dag.
Att bli något är det allra viktigaste.
 
För att bli något i dag i Sverige så räcker det inte med att vara allmänt bra på någonting. Du kan var hur världsbäst på att knappa html-kod du vill. Hur satiskt bra som helst på att förstå människors behov. Alldeles överväldigande genial på att räkna ut det mest kostnadseffektiva sättet att renovera bilen.
 
Glöm att du är värd något ändå.
Du måste följa systemet.
Med andra ord: Vanlig, normal och utan subkulturella fetischer. 
För att bli så behöver du en universitetsutbildning. Först då kan du ta tag i det som i Sverige kallas liv.
 
Som tur är erbjuder universiteten i dag en mängd olika kurser med varierande innehåll, så att du trots din fäbless för amöbor, trots din intullektuella kåthet på Jane Austen och trots din pillimariska förtjusning för karaktäristiska bakverk faktiskt kan ingå i samhällets allra innersta och mest åtråvärda krets av normala människor.
 
Resten är utanförskap och det är typ samma sak som i filmen Waterworld; Massa ingenmansland, snubbarna med vapen har makten och en farbror med gälar är hjälten. Hamnar man i ingenmansland är man typ körd, som ungdomarna säger. Det tycker i alla fall politikerna som verkar hanterra det här med invider än andra mål än de själva som alla andra stora politiker innan dem behandlat människor de inte förstår: Med rädsla.
 
Den kurs som känns allra lämpligast att läsa över huvud taget är nedanstående kurs ...
 
 
Jag ÄLSKAR att kunna få möjligheten att läsa en KURS om livets mening.  En KURS om livets mening. Fantastiskt.
"Eximination: Tentamen.
Tid: Sex timmar.
Utrustning: Stol.
Del av betyget: 65 %
Högsta möjliga betyg: VG
Information: Med hjälp av befintliga teorier sätter du dig på en stol på valfritt ställe i provsalen. Du funderer därefter över livets mening. Rättning sker senast två veckor efter provtillfället."
 
Min alldeles fantastiska sam-/filosofi/historia-lärare på gymnasiet, Martin Hylén, menade att Meningen med livet är att göra det du själv vill. Med andra ord: Det finns ingen övergripande mening i den bemärkelse vi söker. Din livs mening är inte någon annans.
 
är det fantastiskt att vi för att kunna leva drägliga liv i princip måste skaffa oss en utbildning vi inte vill ha.
 
Absolut förstår jag den samhällsekonomiska problematiken i att inte inordna sig i den samhällseffektivaste produktionsmallen. Men i någon slags utopi bör vi väl ändå sträva efter själslig tillfredsställelse. Ett mått som prioriteras allt mindre samtidigt som behovet endast tycks öka.
 
Jag själv behöver nog ingen kurs i livets mening. Inte nu i varje fall. Kanske en i hur man skaffar en lägenhet på enklast sätt. Men inte om livets mening. Däremot så återfinns den här kursen på min ansökan (för att jag trots min vilja att stämma in i samhällets kör måste få plats själv):
 

Keep it up, you boy

Många bitar som ska falla på plats just nu. Och de kommer de göra, på ett eller annat sätt. Det måste bli så.
 

Tjena, klar med universitetet


In the world of tenta

Tenta i morgon. Varför är jag inte nervös?

Betyget hänger ju till stor del på denna avslutande provskrivning. Men vafan, känner ingen press ÖVER HUVUD TAGET (ett eller tre ord, alltid omtvistat).

Kalla kriget, första världskriget, andra världskriget, oljekrisen på 70-talet, liberalism, realism, konstruktivsm. Jävla vardagsmat.

Säger jag nu.

Kom in i ett riktigt skönt läsmode förra veckan när jag påbörjade mina mer djupgående studier. Och, likt typiskt mig, blir jag då besatt av att läsa. Så nu väntar jag bara till att på få äta mig igenom alla böcker jag inte hann med förra året. Då gör jag det i två veckor, intensivare än Saurons öga försöker hitta ringen, och sen tröttnar jag och blir djupt förälskad i att typ bygga en bro. Eller något.

Är du sugen på att få en kort introduktion i ämnet internationell politik, eller dess bas - internationella relationer, klicka då här. Jag hade då i och för sig hellre sett den här filmen, som jag personligen tycker är mycket mer intressant. 


Varje veckoslut

Vid varje veckoslut är det 190 procent som gäller. Då ska jag slutföra det plugg jag skjutit upp. Duktiga jag. Så här hårt har jag nog inte pluggat sedan Hemtentan för några månader sedan. Och snart är det ny på G. Men nu: Analyser över EU, internationell ekonomisk politik samt global miljöpolitik.

Känner hur brudarna hänger över mig ...


Sambandet mellan zombies, Terminator och politik.



Blev alltså klar med min uppgift tre minuter före deadline.
Uppgiften med den otroligt sexiga utångspunkten Internationella relationer och med den uppkåtande preferensen "Processer - internationella relationers funktion i praktiken".

För mig är detta något av porr. Det finns inget mer njutbart än att dissikera teoretiska perspektiv, anteckna globaliseringens konsekvenser på världssamfundet i så stor utsträckningen att pekfingret begåvas med sn stor fördjupning eller att sörpla kaffe ackompanjerad av Vangelis och pappersblad som skrapar mot varandra när ännu en sida avverkats i studielitteraturen.

Lyckades i min personliga kommentar om globaliseringen fläta samman begreppet med Resident Evil, google och Terminator II. Då mår man. För integrationen mellan popkulturen och den mycket osexigare politiken är inte ovidkommande. Ta bara George Orwell-eposet 1984 från 1948 och dess dystopiska framtoning till en potentiell framtida verklighet och dra sedan paraleller till verkligheten. Tro mig det finns en del.

Men hur fan får jag en film med hjärnätande zombier att gå ihop med dagens verklighet?
Nja, här är mina tankar.

6.1. Kommentar till globalisering
Teknologi bör anses vara orsaken till explosiva takt globaliseringen fortskridit i. Det är svårt att tro att företag hade agerat på de sätt de gör i dag utan möjligheten till snabba transporter, kvicka kommunikationskanaler, teknologisk produktionsutveckling och med snabbare och enklare hantering av kapital. Det går även att se ur kulturen påverkats kraftigt genom den ökade teknologin. Det är numera möjligt att ta del av universitetsutbildningar tusentals mil från själva institutionen, titta på TV-program som sänds i USA samtidigt i Sverige, titta på och prata med en person i realtid trots ett avstånd på hundratals dygn av gående mellan parterna. Listan kan göras än längre. Globaliseringen kan därför fortsätta i än högre grad än den nivå den nått nu. Världen var påtagligt globaliserad redan på 80-talet, men så kom internet vilket revolutionerade globaliseringen än mer.

De tekniska framstegen kan alltså menas underlätta globaliseringen. Inom populärkulturen är det dock inte ovanligt att tekniken menas kunna utgöra ett hot mot samhället eller till och med den mänskliga existensen, vilket kan ses i exempelvis filmen Terminator II (James Cameron, 1991) där teknik avsedd för att hjälpa istället stjälper hela mänskligheten. Om denna referens anser sig vara otrolig finns det vidare paralleller mellan multinationella företag och redan befintliga företag som är svåra att undvika. Internettjänstleverantören Google som inte bara sysslar med internetbaserad kommunikation och tjänster samt media utan även med sociokulturella och medicinska projekt (Andreas Ekström, 2010) tenderar till att likna det multinationella företaget, med liknande om än muterade tjänster i sitt utbud, Umbrella Corporation från filmserien Resident Evil från 2002 (Paul W.S. Anderson) som har ett förstärkt inflytande och ställning i dystopivärlden i filmen gentemot sin realmotsvarighet Google, Det må vara fantasiartade skildringar, men bör samtidigt beaktas som en faktisk, om än kanske grovt fantasispäckad vision, av ett samhälle som genom globalisering och teknologisk utveckling inte tenderar till att nå de positiva effekter som globaliseringen ofta kopplas samman med.

En jävla WIN på morgonen

Mycket jävlar i rubrikerna nu. MEN. Det är värt det. Lollade nyss min första inlämningsuppgift i Internationell politik. Kan man bli annat än lättad, glad och få en liten boost? Det är ju trots allt ett av mina absoluta favoritämnen vi talar om.


Viktig och nördig

En utopisk ideologi. Liberalismen är fin på många sätt genom sin goda värdegrund, men liberalismen i sig är inget givet svar på fred såvida inte alla stater är liberalistiska eller erkänner sig vara det.

Studerar i detta nu Internationell politik på Luleå tekniska universitet. Mer om den kursen hittar ni här.

Just nu avhandlas avsnittet (två ord som börjar med av - den språkliga kreativiteten?) internationella relationers (hur stater integrerar med varandra, deras förhållning och agerande utifrån deras upplevelse av relationen till andra stater) teoretiska perspektiv.

Där dog hälften av mina läsare.

Men det ÄR intressant. Lovar.

Mest intressant är nog konstruktivismen och postmodernismenns synsätt på internationella relationer.
Dessa två är de mest nu accepterade och tillämpade metoderna i synsättet på internationell relationer. Vad som skiljer de från andra teoretiska perspektiv, såsom realismen och liberalismen, är att de inte genom genereliseringar och i tal om absoluta termer och stereotypa analyser förklarar internationell politik. Istället riktar konstruktivismen och postmodernismen in sig på mer subjektiva faktorer, som exempelvis en stats indenditetsupplevelse eller statens kultur (språk, normer), för att förklara internationell politik.

Postmodernismen är kanske det mest abstrakta (mest beroende på sina rötter från filosofin) förhållningssättet till analys av internationella relationer. Liksom konstruktivismen hävdar postmodernismen att institutioner och mycket av det vi anser som rätt, fel samt mycket av integrerandet mellan människor är något som människorna själv skapat för att ge sammanhang och underlätta sitt leverne (sociala konstruktioner) och att vi därigenom förhåller oss till dessa på ett sätt som inte är ständigt utan föränderligt (social verklighet).

Postmodernismen menar att det vi upplever beror på mönster i våra tankesätt som skapas utifrån vissa element, exempelvis skapar vi oss ett förhållningsätt till politiken beroende på vad vi läser om det.
Språket anses inte vara en självklar sak som alltid levererar lättförståeliga svar. Istället anses språket ge läsaren eller lyssnaren information som kan tolkas beroende på olika sätt, oavsett vem det är som skrivit det hela. (Läs exempelvis: "Kvinnor får oftare lättare förkylning än män" - en mening som kan läsas på tre olika sätt beroende på vem som tolkar den).

I och med språkets subjektivitet och oklara förhållningssätt till själva innehållet i det som skrivs eller sägs, finns därför ingen vetenskap som kan anses objektiv (sakligt korrekt utan påverkan från yttre faktorer). All forskning skrivs i ett försök med att vara objektiv, men är omöjligt ständigt objektiv. Dessutom kan författaren (vi använer skrift för enkelhetens skull) i språket utelämna faktorer från läsaren som skulle ge information. Det kan exempelivs ses hur vissa grupper, folkslag och människor kommit till korta eller marginaliserats i forskningen bara för att de ansets haft en mindre betydelse.

Med andra ord kan det menas att den som kontrollerar språket kontrollerar också andras uppfattning. Språket som subjektivt element är därför en viktig förklaring till hur man kan kontrollera andra människor. "Vinnaren skriver historien" eller som postmodernismen uttrycker det: "Hur kan historien ha en sanning om sanningen inte kan ha en historia"?

Plugga med Tarmvred

Är alltid så dålig på att BÖRJA plugga. Inte när jag väl kommit igång. Men processen dit.

Göteborgsbandet Tarmvred agerar tändstift. Lyssna här.


Är det så här jag ska bli?


Tidigare inlägg
RSS 2.0