Därför kan England inte slå Sverige

Här får ni förklaringen till varför England inte slagit Sverige i tävlingssammanhang på över 30 år.
Riktiga legender som uttalar sig. Darren Anderton, Peter Beardsley - Svennnis!


Den största är ändå italienaren. Han med underbettet.
"Bestämmer FA över mig? Glöm det. Jag avgår ett par månader innan EM. Jag bestämmer. Alltid. Jag bestämmer."
Fabio Capello. Vilken legend. Vilken chef.



The biggest of them all

Sir Alex Furgeson kallar mötet för det största på 25 år.
Alla vet vad som väntar.
I dag är det århundradets prestigemöte.

Noel Gallagher kallade Man U för "onda" i en intervju med Skavlan.
Gary Neville vägrade hälsa på Unitedlegendaren Peter Schmeichel i ett tidigare derby.
Michael Ball trampade Cristiano Ronaldo i magen för ett par år sedan.
Roy Keane massakerade Alf Inge Hålands ben till köttslamslor.
Det säger en del om de två ytterligheter som kliver in på The theatre of dreams 13:30 lokal tid.

Satt i ungefär en kvart i ett försök att lista ut en passande låt.
Det lutade åt David Bowies Heroes, det var nära med temat till Kill Bill-filmerna.
Men, varför behövde jag ens fundera?


A scream in many ways

En period för mig i premiären.
Uppdrag: stänga i sista perioden.
Höll nollan samtidigt som vi vann med 9-3.

Inte varje tisdagkväll man spenderar i Laxå. På bänken dessutom. Men hade blivit lovat ett mindre inhopp i varje fall. Man får se det lilla i det stora.
I den första seriematchen på tre och ett halvt år blev det en period. Och jag spikade igen.

Skulle "ta det som det kom" på förhand. Men spelade helt plötsligt fantastisk. Hundraprocentg. En räddning en-mot-tre som höjdpunkt.

Nära att bli utvisad också, såklart. Skrek lite högt på mina backar. Men hellre för mycket än för lite som nymfomanen sa.

Peanutbutter dark chocolate time



Livets goda. Mättande, men framför allt bland den bästa kombinationen någonsin.

Match mot Laxå.
Då laddar jag med att inte äta frukost -istället med jordnötssmör och mörk choklad.
-Sjukt gott.

Samling om 45 minuter. Avresa mot Laxå. Premiär för mig i Ekängentröjan.
Om jag får stå vill säga.
"Tränar-Tobbe" har lovat konkurrenten Jörgen att stå. Så ett inhopp på sin höjd har jag att räkna med.

Uppladdningen kanske inte den bästa ur kostsynpunkt. Men mörk choklad och jordnötssmör - godast den här veckan. Pröva.

Jag får spel


Ska låsa upp mitt Svenska Spel-konto. Bänka mig framför TV:n och hoppas på att casha in lite pengar. I matcher som känslorna är minimala för ger det ju extra spänning. Och kanske en och annan skön krona till fickan.

Men en match som betyder mer än någon annan spelades i går, Liverpool-Manchester United.
Ett oavgjort resultat. Ett misslyckande sett ur det United ska prestera. Bättre på alla positioner. Men med en illa samspelt backlinje, vilket syntes lite för ofta.
Man U spelar skolbok i försvaret, men inte desto mer. De där extra momenten som kominationen Neville/Brown-Vidic-Ferdinand-Evra stått för i ett par, tre år finns inte där längre. Det som var Uniteds styrka, försvaret, är nu dess svaghet. Om än möjligt bara tillfälligt. Tvekar inte på att Phil Jones blir en av världens bästa mittbackar inom ett par säsonger. Tvekar inte på att Evans kommer hålla lika hög klass. Ingen ny mittbacksgigant likt Ferdinand/Vidic, men ändå fullgod som tillfällig ersättare

Positiva vibbar ändå, på några sätt.
De Gea visar vilken stormålvakt han verkligen är. En potentiellt bättre (!) målvakt än Van der Saar.
Ingen förlust på Anfield. Det är första gången på tre år.
Trots Nani, Chicarito, Rooney, Anderson, Carrick och Valencia på bänken blir det 0-0 i första halvlek. De spelarna hade platsat i världens alla lag tre gånger om. Men återigen visar sir. Alex fingertoppkänsla. Inga storpengar spenderade på den startelvan, Benitez.

Det är tonerna som gör det

United vinner - igen - mot Chealsea. Ikväll även mot Leeds. Med Berbatov som mittback i slutet på matchen.

Djurgården tar två derbyvinster på två dagar. Det mentala överläget mot Allmänna Idrottsklubben Solna totalt.

För att dra en långsökt parallel, Djurgården till England, så är Djurgårdens nya introsång  hämtad från ett mästerskap som bara kan bli stort på de brittiska öarna. När Djurgårdsspelarna kliver in gör de det till tonerna av Chase the sun, även kallad The dart song. Låten är hämtad från Premier League i dart.

Japp, Premier League finns således även i dart - spelet som endast tävlas i på husvagnssemestrar där någon köpt en billig gulsvartfärgad korkplatta på en Statoil. Ja och så i England då.

De ska ju ha att de lyckas skapa stämning på åskådarplats, de där Engelsmännen.


Derivatan av United

The theater of dreams är fullsatt.
De senaste säsongens giganter, Manchester United och Chelsea, i säsongens första möte.
En match som kan bli Uniteds vändpunkt eller de rödvitas defilering.

Sir Alex Furgesson ler när han häslar på publiken bakom Manchester Uniteds avbytarbås.
Andres Villas Boas, på den andra bänken sitter lätt frammåtlutan. Han ser redan nervös ut.
Furgessons United har öppnat på mest fantastiska vis. Målrekord redan efter fyra omgångar.
I Champions Leaguepremiären i onsdags gick det trögare. Portugisiska Benfica klarade 1-1.
Återigen är det ett portugisiskt spöke som kan stå ivägen för den röda lagmaskinen.

Matchen mot Chelsea är den här säsongens stora punkt för United. Det kan bli antingen en krispunkt. Det kan bli en punkt som symboliserar Uniteds fortsatta utvecklingskurva.
Precis när jag skriver det här gör United 1-0. Derivatan tycks vara positiv.

Fletcher från start. Första gången i ligan i år. Lite skotskt hårdhet mot ett tunnt Chelseamittfält.

En sportsummering

Sporterna överlappar varandra nu.
I takt med att fotbollen drar igång i världens största ligor, bankar även alla vintersporter på dörren.
Den bästa tiden är nu.

Så jag ska försöka mig på en liten summering av helgens 5-0 kross i Premier League, gårdagens 1-1 match mot Benfica och dagens elitseriepremiär.

PART I
No words needed. The number says it all; 5-0.

Återigen en kross av United. Rooney oförskämt bra. Fortsätter han i den här takten. Jag kan inte ens ana hur bra han kommer bli. Hattrick två matcher på rad. Chelsea nästa. Förlåt, men realistiskt sett blir den sviten då svår att hålla.

PART II
Square and fair

"Bara" 1-1 borta mot Benfica. Men samtidigt 69-31 i bollinehav till Manchesterlagets fördel. Det skvallrar en hel del om hur stor kontroll man hade på matchen.
Förvisso pressade Benfica högt och bra. Men ingen av Unitedspelarna såg någon gång särkilt brydda ut över det. Antalet passningar som slogs inom lagen hade United dubbelt så många - och då var det endast en bit in i första halvlek.

Evans är ingen världsback som Ferdinand eller Vidic. Å andra sidan är det ett klassavslut som Cardozo genomför. Framförallt framspelningen. Den yttersidan av Gaitan, som kollegan Fredrik Scherman skrev på twitter: "Fotbollsporr".


PART III
Elitserien
Djurgården har två ruggigt starka säsonger bakom sig. På försäsongen har laget gått riktigt starkt och varit bland seriens främsta. Avsaknaden av backjätten Ragnarsson kommer nog kännas, ju mer säsongen lider. Förhoppningsvis börjar DIF-juniorerna leverera på allvar i år.
Hur som helst kommer man nog kunna hota i toppen i år igen. Och är det inte med farliga anfallstaktiker, då är det troligen med landminor.

Facing The Trotters

Manchester United har inlett med tre raka vinster. Segertåget drar vidare mot Rebook Stadium där Bolton huserar.

Det var länge sedan Bolton rönte några större framgångar. Faktiskt var det senast 1929 man tog en titel. FA-cupbucklan erövrades efter seger mot Portsmouth i finalen.
Laget har sedan dess haft upp och ned i resultaten. Man gör nu sin elfte säsong i rad i Premier League. Fram tills nu har man aldrig hotat toppen. Inte heller den här säsongen förväntas man ha något med toppstriden att göra.

Tveksama resultat
Men när Man U ställer upp sig mot Bolton i dag är det inte med särkilt starka resultat i ryggen. "Bara" 2-2 när lagen mötte senast på Rebook, och en uddamålsseger efter det på Old Trafford. Noterbart vid segern hemma i Manchester signerades Dimitar Berbatov som gjorde matchens enda mål. En spelare som hamnat underst i sir Alex Furgesons frysbox.

Angenämt mittfältsproblem
Bolton är med andra ord oberäknliga. Och precis som Bolton är ingenting säkert när det kommer till Uniteds startelva. Speciellt inte nu när skadeläget ser tämligen ljust ut. Bland annat är både Rio Ferdinand och Darren Fletcher tillbaka. Ferdinand går troligtvis rätt in i startuppställningen. Fletcher som nätade och spelade fram för Skottland i EM-kvalet mot Tjeckien är dock något osäkrare till start.
Tacksamma alternativ ändå. Anderson, Fletcher, Carrick, Cleverly, Giggs håller alla hög klass. Yttermittfältet kan man tänka sig Nani och Young. Rooney känns given på topp. Vid 4-4-2 brevid Hernandez. Spelar Furgeson ett välbekant 4-3-2-1 öppnar det för att lufta många spelare på mitten.

Inga överraskningar idag?
Trots Boltons överraskningstendens är det svårt att se hur man ens ska kunna vara i närheten av att hota ett pustande, frustande United. Ett United som inlett säsongen med att redan plocka en titel och krossat Arsenal med 8-2.

It's a kick in the head

En chock. Bättre beskrivs det inte. 8-2. Fortfarande luddigt, vad hände egentligen?
Ungefär som när Bulgar-Berbatov hängde 5 stycken i matchen mot Blackburn förra säsongen (7-1). Men ändå inte.

Arsenal är en klart bättre klubb. Och det även ifall man ställde upp med flertalet kycklingben i startelvan igår. En startelva som trots det ändå var respektabel. Rosicky, Van Persie, Arshavin, Ramsey. Inte något att pinka i brallorna över direkt, men spelare som ändå inger en viss respekt med boll vid fötterna. En respekt som United fullständigt saknade igår.

Danny Wellbeck personifierade att sir Alex Furgeson tränat laget på djupledsspel och aggresivitet mer än att lära laget veta hut. Maken till ouppfostrad och kompormisslös spelstil får man leta efter. Har man en sådan spelare i laget, vars enda tillgivenhet är märket på bröstet, då går både laget och spelaren långt.

Tilläggas ska att United har fler sådana lirare.  Sneglar instiktivt på namnet Rooney över Muss.se's lista över startande spelare.



De Gea tabbade sig aldrig, som Aftonbladet vill göra gällande. En stenhård projektil mellan benen. What to do? Vill minnas att Barcelona lyckades göra ett sådant segermål i matchen mot Arsenal i Champions Leaguefinalen 2006. Då hyllade man barcaspelarna.

Istället visade sig vår unga spanjor från en av sina bättre sidor. Reflexräddningen på Van Persies volley håller riktigt hög klass.

På tal om målvakter, Szczesny var bäst i Arsenal. Det säger en del.



Bosse Petterson?
Det finns väl betydligt bättre "experter", om man nu ska använda proprare ordalag.
Har som största merit att han spelat en säsong i AIK. Det trots att han har Djurgården som moderklubb.
Killen gör tydligen vad som helst för pengar. Barcelonalobbyn tycks förstå det.
Men, för att citera Viasats sportchef Per Nunstedt, "Man kan inte alltid ha sin bästa dag. Fråga Wenger."

In the theater of dreams ...

... a dream became reality, 8-2.

We'll take the glory home

Tecken på att hösten är här.
  • Pungen fryser när man springer i löpartights
  • Ljuset hjälper tidsuppfattningen en bit på traven
  • Premier League drar igång
Det sistnämnda smygstartade igår. Idag är den egentliga starten. Man U inleder borta mot West Bromwich. Scholes kan vara ett större avbräck än vad man egentligen kan tro om en 36-årig ginger som dessutom är nästan en decimeter kortare än mig. Men om Fletcher får vara skadefri mest hela säsongen kan han säkerligen fylla upp den luckan. Tillsammans med en väl fungerande Carrick eller spretig Anderson är det ändå ett fruktat mittlås United har.

Tillskottet av Ashley Young är en frisk fläkt i Unitedseglet. Det ger United ligans bästa ytteralternativ; Nani, Valencia och Young. Och då har ändå en Ryan Giggs i storform tackat för sig.

Och såklart. Två meter van Der Saar är även han svårersatt. Nya målvakten De Gea är spektakulär, me inte samma lugna typ som van Der Saar. På gott mestadels säkert, men kanske även på ont.

Ett kanske mindre kostsamt tapp är Gabriel Obertan som försvann till Newcastle. Möjligtvis inte bättre än Young, men alldeles för bra för bänken i United utan att hålla nivå för startelva. En personlig favorit vars skicklighet hittills varit underskattad. Kanske får han ett smärre genombrott i The Magpies, skulle inte förvåna mig. Syntes tydligt redan i gårdagens match mot Liverpool att Obertan är en spelare alla ytterbackar bör hålla under ständig uppsikt.

Spelschemat uppsatt på gardebrobens vägg. Nu, bara timmar kvar till mathcstart.
Spelschema United

Glory

Bara presitge, endast vinnare och förlorare.
Manchester United - Manchester City.
Fucking beautiful...


Bobinen

Kan numera stolt titulera mig ordinarie målvakt hos Bobinen. Korpen i innebandy. Lägre än så kan man väll knappast hamna i innebandyns relativt snara värld av serier? Å andra sidan vad spelar det för roll, jag har ju faktiskt riktigt roligt mellan mina stolpar. Det spelar väll ingen roll att jag tvingats ta steget undan innebandyns finrum som Gothia Cup eller Distriktlags SM när det mot slutet inte blev något roligt utan endast en enda stor ångest? Här har jag ju åtminstone kul.

Sen kanske dagens resultat inte var världens roligaste heller, endast 2-2 mot IBK Walles Heroes. Ingen vinst, men förvisso heller ingen förlust. Snöpligt dock då vi faktiskt var det bättre laget.

Blodvite
Blodvite är alltid härligt

Eric Fiedler

Första serv

Bara några minuter kvar till Wibledonfinalen nu, kaffet uteblir då darret i mina ben av ett allt för högt intag av koffein skett, kanske blir det lite citronte som ju är mer engelskvänligt även fast även de gränserna nu på senare år suddats ut än mer. Skönt att jag lärt mig uppskatta den fina sporten tennisen faktiskt är.

Update!
Första set till Roddick efter att denne brutit(!) Federers serv. Oj då, sensation på G?
- Ordningen återställd, Federer 2-1 i set.
- 2-2 i set, Wimbledonfinalen blir en femsetshistoria!
- Ja, Federer, vad skall man säga? The one and only? Fenomenal?


Eric Fiedler

44

Det irländska bandet U2 har  på plattan War valt att lägga låten "40" allra sist i spellistan, som en slags avslutningshymn. Magisk, episk är känslan då tonerna klingar ut medans publiken fortsätter, "How long, to sing this song, how long?", alltid med frågan när allt detta ska ta slut.
     Sir. Alex Furgeson, har ikväll chansen att plocka hem sin 44:e (!) titel som Manager.
How long, to sing this song, how long?

Eric Fiedler

When the winners go marchin' home

Jodå, euofrin infann sig.
Ofattbart stort och som vanligt, tredje året i rad får ses som vanligt, har segerkänslan och förståndet inte riktigt satt sig än. Det är för stort.
Egentligen inte möjligt, men vad som hände idag visade återigen att det bara finns ett lag som kan kalla sig störst, vackrast för att inte tala om bäst.
Manchester United. Bara namnet inger respekt.

Eric Fiedler

Glory

Pulsen något högre än vanligt.
Sinnesnärvaron av det befintliga nuet obefintlig.
13:45, Matchsstart Manchester United - Arsenal.
Go for Glory

Känslorna svallar i detta nu. Med en skräckblandad förtjusning ser jag fram emot the game. Vetskapen om att Man U kan ta sin tredje raka Premier League-titel känns aningen lite för bra för att vara sann, det känns så otroligt att jag har svårt att tro att det ska gå...
... men bara för att det är svårt betyder inte att det är omöjligt och jag tror, känner och vet att det vore med dessa förutsättningar nästan otroligare ifall det inte skedde.

Motsägelsefullt för dig kan detta ses som då mina djupa tankar om livet, lycka och politik tycks vara som bortblåsta och en helt ny person träder fram. En person som trotsar alla normer mot att vara en eftertänksam och väldigt djup person i och med det faktum att han låter statuera exempel på sig själv i att evolutionen kanske inte nått så långt ändå. Gapandet över en feldömd offside får ses som ett överhängande bevis för att människan inte är så svårskild från djuren trots allt, ett djur som ju mer matchstart nalkas träder fram i den mest djuriska av former, Homo Fotbollfans.

Min tes om att lycka inte kommer från någon annan än sig själv håller jag vid, men extremare lycka än att överlåta detta förtroende i någon annans händer, vän, band eller lag, och se det infrias är svårare att finna. Använd detta lycksökande med måtthet för en dag infrias den inte, en dag sviker du dig själv genom att ha satt din lycka i någonting annat.

Låt oss hoppas att idag inte är en sådan dag.
Låt oss idag med djuriska läten, med sinnesfrånvaro och hjärtat fullt av tro finna denna lycka.
Glory Man U

Eric Fiedler

Pappa...

"Att bli far är inte så svårt, att vara det är svårt"
Willhelm Buch


... Jag vann.

Eric Fiedler

Mitt livs viktagste match...

... Sturehov P-92 Fotboll får stå tillbaka.
ÖSK innebandy backa undan.
Axberg inte ens tänka tanken.
Distriktlaget, not even close.

Idag går jag mitt livs viktagste match...
... klockan 16:00 slår jag ut på Mosjö Gol & Country Club. Efter några timmar av koncentration står jag förhoppningsvis som vinnare gentemot min far.
Tagga, nu. Tagga.

Eric Fiedler

Tidigare inlägg
RSS 2.0