Supertabben - och superkväll

 
Sjuka bokingar – gånger tre. Några av Sveriges mest hyllade artister. Vinöns värdshus går på knock. Igen.
 
Dag Vag, Janne Schaffer. Och liksom bara där blir artisbokningarna chockerande. Men de tar knappast slut. Istället: Magnus Carlsson och Augustifamiljen. Men det är alltså tidigare års bokningar.

Senaste veckorna har ön i Hjälmaren lyckats locka både Soundtrack of our lives profilstarke sångare Ebbot Lundberg och Weeping willows. Och nu i kväll stiger kritikerrosade Lisa Miskovsky upp på värdshusets antites till arenascen.
 
För två veckor sedan, i ett något sömndrucket rus, tackade jag nej till att recensera Weeping willows. Inte för att jag på något sätt tycker att det är ett unket popband, utan istället för att jag till en början hörde frågan som: "Lyssnar du mycket på Deep and thrillholds?" (vad det nu än betyder). Ett klart nej; "De brukar jag inte lyssna på, sådär jättemycket."
Sagt och gjort innan magen vändes upp och ned, klockan klämtade och det ljus som gick upp för mig resulterade i en stunds mörker. Jag hade tackat nej till att recensera, inte ett konstigt gubbrockband, utan ett par softa typer med Magnus Carlsson i spetsen som starkt bidragit till att utöka den svenska musikskatten.
 
Tabberi, tabbara. Tidigare i veckan hade jag i alla fall vett att ge ett raskt ja om jag brukade lyssna på Lisa Miskovsky. Så i kväll revolterar jag mot innerstans Öbo och blir öbo. Åtminstone för ett par timmar.

Att (inte) jämföra i recensioner

Att jämföra är otroligt vanligt i recensioner. Men hur mycket får man egentligen jämföra? Här en diskussion om att jämföra verk, i synnerhet film, med varandra i recensioner.
 
Jag är personligen av den åsikten att jag inte tycker att jämförelser ska användas. Det är ett instrument som jag tycker används endast om likheterna är slående och/eller avsiktliga.
 
Till syvende och sist handlar inte en recension om jämförelser. En recension handlar om att bedömma ett enskilt verk utifrån det verkets premisser. Inte utifrån alla andra verks egenetablerade standarder.
 
Det svarta hålet
Att jämföra är en risk. Om jag jämför Harry Potter (Columbus, 2001) med Sagan om ringen (Jackson, 2001) kan mycket av det jag vill försöka få fram och påpeka gå förlorat. Och det av den enda anledningen att läsaren inte vet något om Sagan om ringen.
 
Det är nog fler som inte sett Sagan om ringen än som sett filmen. För dem blir då liknelserna med Harry Potter ganska innehållslösa. Individen förstår inte liknelsen eftersom recensenten förutsätter kunskaper av läsaren, som den stora majoirteten inte har. Jämförelsen blir för dem ett svart hål.
 
Man skulle kunna likna dagens synthinfluerade musik med Michalis Rakintzis verk och sen utgå i sin recension helt och hållet utgå ifrån jämförelse med vad som är likt och vad som är olikt. Men vem vet vem Michalis Rakintzis är, och vad han har gjort?
 
Analysen är bristfällig
I en recension analyseras ett huvudobjekt. I detta fall kan vi säga, som tidigare, Harry Potter. Den filmen analyseras, ingen annan.
 
För att rättvist kunna jämföra Harry Potter med Sagan om ringen skulle jag även behöva analysera Sagan om ringen. Och en recension strävar endast efter att analysera ett verk. Att jämföra och ha sakligt rätt kräver att analysen blir större. Recensenten skulle alltså aktivt behöva titta på även Sagan om ringen och analysera den filmen för att kunna dra liknelser. Det kan man väl göra om man känner för det. Men att analysera två filmer för att komma fram till vad en film är ger inget incitament.
 
Eftersom då den hänvisande refereringen kan vara, och allra troligast, är analytisk bristfällig blir liknelsen bristfällig.
 
Orättvist
Att jämföra filmer med varandra kan vara, och är oftast, orättvist.
Här blir det enklast att förklara genom ett exempel från empirin. Zombiefilmer har ett gemensamt element - Zombies. Därifrån kan zombiefilmer se mycket olika ut. Ändå så tenderar zombiefilmer att jämföras med varandra. Det trots att handlingen i sig kan vara väldigt olika.
 
Det kanske ändå bästa exemplet är hur Star Wars-trilogin (Lucas, 1977-1983) (näpp; de andra tre filmerna förtjänar inte att omnämnas i samma mening) orättvist buntas ihop med något den inte är: Science fiction. Ofta kategoriseras Star Wars som science fiction. Bland annat på filmforumet och recensionssidan Filmtipset. Det skulle alltså göra det legitimt att jämföra Star Wars med andra science fiction-filmer eftersom den kategoriseras som science fiction.
Problemet?
Star Wars är per definition inte science fiction. Science fiction kretsar kring samhället i framtiden. Star Wars utspelar sig In a galaxy far, far away, long, long ago.
 
Extremfall. Men Star Wars kategoriseras även äventyrsfilm. En annan äventyrsfilm är Jumanji (Johnston, 1995). Liknande element? Ytterst få.

Genrekategoriseringar kan alltså leda recensenter in på spår som egentligen är falska, enkom för att en film behöver jämföras med andra filmer. Genrer är både svåra att definiera och att tillämpa praktiskt. Filmen Rec 2 (Balagueró & Plaza, 2009) är förvisso utan tvekan en skräckfilm. Men skräckfilmsgenren är övergriapande. Dess subgenrer är många. Rec 2 innehåller ju väl mockumentära såväl som slasherliknande och exorcistliknande inslag. Vad är den för genre?
 
Även om den på ett övergripnade plan lätt kategoriseras in under skräckfilm blir svårigheterna större sedan vid en djupare analys. En film som helhet är ytterst svår att jämföra med andra filmer, mer än möjligtvis på ett övergripande plan.
 
Olikt - trots likheter
Trots att det finns likheter mellan filmer så är de likheterna inte samma sak. De är inte substitut. De liknar varandra. Men Batman är inte Superman och de två bör därför inte jämföras. Punkt.
 
Att jämföra blir kontextuellt fel.
Jag kan absolut jämföra Harry Potter med Sagan om ringen i några avseenden. Men kontexterna är fruktansvärt olika, trots att en del element (manus, klippning etc) är lika. Det blir mer som är olikt än som är likt - varför jämförelsen som utgår från att verken är likartade fallerar totalt eftersom de inte alls är det.
 
Till sist
Recension är analys av ett verk, och bör så förbli. Att analysera mer än så vore att kartlägga. Och att kartlägga är inte en recension. Att analysera ett stort antal verk kommer att göra helheten annorlunda jämfört utan den stora analysen. Däremot så är det de enskilda analyserna som måste föregå den större analysen. Den större analysen kan inte existera utan den småskaliga analysen. Lika lite som ett korthus inte kan göras utan många delar kort.
 
Visst kan man argumentera för att erfarna recensenter kan jämföra - de har sett och analyserat ett stort antal filmer. Men vad de inte gjort är att perspektivgranska. De må ha sett den första Supermanfilmen och analyser den vid det tillfälle de premiärvisades på biograferna. Men om de ska jämföra den nya Batman-filmen med den gamla Superman så måste de också se Superman med perspektivet att analysera Batman. Det vill säga att analysen skulle behöva göras om. Det går, men blir väldigt krångligt.
 
Låt helt enkelt verket recenseras för sig, i största möjliga mån.
 
Men vänta ...
... Vem F*N är då Michalis Rakintzis? Troligtvis en av Eurovision song contests allra sämsta deltagare. Greken, tillsammans med sina bundsförvanter, ställde år 2002 upp i den Euorpaomfattande sångtävlingen. Iförda femtiotolv knäskydd för rollerblades framförde de låten S.A.G.A.P.O. (som betyder lösenord på grekiska). Naturligtvis fick de tolv poäng från Makedonien och Cypern ... Kolla gärna genom att klicka här.

Webbredaktör Fiedler

 
Jag må suga på en del moment inom nationalekonomi. Men kanske kan jag bli en bra journalist.
Nu har jag blivit webbredaktör på Lösnummer.se
 
Det går snabbt ibland. Redan första veckan hade jag anmält mig till att bli skribent för studenttidningen Lösnummer. Vips, fem veckor senare fick jag den stora äran att fylla i den webbredaktörplats som från och med i måndags var tom. Kolla in hemsidan här: Lösnummer.se.
 
Riktigt roligt att få vara del av en redaktion som vill utvecklas och lära sig journalistik. Dessutom med olika bakgrunder, såväl geografiskt som akademiskt. Det hela skapar en riktigt bra mix av olika idéer, synvinklar, kompetens men framför allt en unik dynamik.
 
Där organisationer och företag emellanåt, oundvikligen, besitter enkom specialiserad kompetens tror jag att en del viktiga perspektiv som skulle kunna förbättra, effiktivisera och utveckla arbetet försvinner. Tack vare Lösnummers format med idéelt arbete kan redaktionen etablera proffisionella journalistiskt arbete, men samtidigt utveckla en lite annorlunda form av journalistik. En egen skola så att säga.
 
Vi får se vartåt det barkar hän. Men redan nu har jag idéer, mindre likväl som kanske lite större sådana, som jag hoppas kunna driva igenom.

I'm on fire. Or not.

Jobbar min sjunde timma i detta nu. Tar en kort rast för mat. Vart igång i ett enda streck annars. Mikropaus tillåtet när de andra är och handlar vad nu de än vill ha.
 
Premier League-fotboll i bakgrunden. Låttemat, Kasabians fantastiska "Fire".
 
Fan vad coola de är. Vill också ha en träningsjacka i guld, mönstrad med rosa jordgubbar. Fan va coolt.
 

"Musikrecensent på Nerikes Allehanda"



 
Det var den roligaste förändringen på Facebook på länge. Officiellt frilansar jag nu som musikrecensent åt Nerikes Allehanda.
 
De senaste dagarna har jag varit trött. Mycket trött. I går var jag så trött att jag somnade i min fotölj. Klockan var då tio över nio på kvällen. Det är illavarslande.
 
En dimmande vakt i huvudet som grundligt visiterar varje tanke innan de slipper ut. Lemmar bedövade, hjärtat på högtryck utan styrka.
 
Men så finns det guldkorn som agerar vardagslivets Red Bull.
 
För en vecka sedan publicerades min första recension för Nerikes Allehanda (NA). För en vecka och en dag sedan fick jag besked om att jag var välkommen att fortsätta som frilansande musikrecensent åt tidningen. Hur mycket, när, var och hur jag kommer att jobba är ju som alltid svårt att säga. Men vi hoppas väl på någon gång varje månad i varje fall.
 
Handen i handsken, fisken i vattnet, tårtan i magen och dobbarna i låret. Japp, det kommer bli asbra.
 
Jobbet på NA:s sportredaktion består. Nästa månad är det tre år sedan jag skrev på mitt första kontrakt om vikarieanställning. Fan vad gammal man börjar bli.
 
För övrigt måste jag bara säga att jag fan hatar föraktar Facebook. Så sjukt associalt och bekräftelsemaniskt att jag undrar varför jag ens har en profil. Men det är väl som med allt annat - syns man inte finns man inte.

Alla finnar, tyskar och ryssar kan sin grej. Och inhoppare kan inte sin grej.

Finnarna kunde sin grej under andra världskriget. Det kommer jag och Felix överens om i detta nu i en SMS-konversation. Ägde den överlägsna sovjetmakten totalt och höll Mannerheimerlinjen intakt tack vare god hjälp av skidor som motvapen till sovjetiska stridsvagnar, och typ - 50 C°. Rätt coolt.
 
Ryssarna kan sin litteratur. Och sin vodka. Det kom vi fram till tidigare idag.
 
Och arbetar man timma (som Felix och jag gör) går det inte att säga nej. Inhopparna kan inte sin grej.

En ledig helg stundar, för ovanlighetens skull.
Felix/Mina tankar: "Jaha, vettja om man skulle hitta på något kul i helgen - när man är ledig. Läsa, supa, titta på film, run ...(RIIIIIING... sten (RIIIIIING)"
Jobb: "Tjena. Allt väl? Vi tänkte att du kanske hade tid att jobba i helgen. Är det lugnt?"
Felix/Jag: "JAJAJAJAJAJAJJAJAJAJA! ABSOLUT! Jag har inga planer. Inga alls faktiskt. Inga som helst planer. Planer på någonting. Jobba? Ja absolut. HAHAHA (inget är kul)!"

VARJE GÅNG ÄR DET SÅ.

Inte oss emot. Jag gillar att jobba. Det gör Felix med. Vi hyser dock någon slags fanatisk hatkärlek till vår egen svaga rygg. För visst böjer vi oss ganska enkelt. Hur som helst. Vi gillar att jobba ändå. Vi klagar nog mest för att låta gubbiga. Och att för att verka mer balla än vad vi i själva verket är. Vi låter ju tuffa när vi muttrar över jobbet. Egentligen är vi ynkryggar. Och vi gillar att jobba.

Tyskarna kan sin elektromusik. Det är helt klart.
 
Krafwerk är till åren. Men shit. Fan vad coola de är. Själva definitionen av coolhet. Vokabulärens haveri är totalt när superlativen haglar för att beskriva deras minimala scenspråk. Iskalla snubbar.
 
De genomför en konsert i princip stillastående. I kostymer.
Lady Gaga fattar ingenting.
 

Keep it up, you boy

Många bitar som ska falla på plats just nu. Och de kommer de göra, på ett eller annat sätt. Det måste bli så.
 

Hit me, harder

Helt otroligt tungjobbad helg.
Den kan ni läsa om här.
Det sura äpplet smakade sådär.
Men varför nedslås?


Blixtsnabb

13:30
"Nya bud. Du tar Kumla ändå. Vinkel om supertvillingarna som spås en lysande framtid i Kif. Ok?"

15:45
Mot jobbet.

Gäller att vara tillgänglig när helst det behövs. Om det så är en fredagkväll på Hällabrottets IP, en lördagseftermiddag på en vindpinad Karslund arena eller en gråmulen söndagsdag vid Kumla IP.

Förra veckan i Hallsberg och Lindesberg. Vilka av länetmetropolerna återstår? Nora?


Tidig och han vet det

Hällabrottet. Fredag kväll, det regnar. Och det här är bland det lustigaste jag vet att göra; göra det jag aldrig skulle gjort annars. Random.


MOBILBILD: ERIC FIEDLER


Dagen i judobild

Ljud o' bild - Judobild.
Askul skämt - askul jobb.

I går Hallsberg och handboll.
I dag Lindesberg och judo.
Är överallt.
Och har världens bästa jobb på cupen.

Visst är det inte alltid superinspirerande att åka in en fredagskväll och skriva division 4-referat. Men, även choklad har sina mer bittra inslag. Och de tänker man ju ändå inte på när man tuggar.

Kollegan Johan Tollén tycker att det är variatonen på jobb som gör journalistiken rolig. Kan inte annat än hålla med. Och spänningen i att inte veta någonting till att bli redaktionens expert är en lika stor kick varje gång. Och nu kanske mindre skrämmande än i början av "karriären".

På topp, alltid på topp.
Missa inte judoartikeln i Nerikes Allehandas i morgon, eller läs en liten grej om samma sport på nätet genom att klicka här.


Sträck ut

Sömning kille absorberar kaffe som toapapper absorberar kiss.

Sträcker ut rätt redigt på jobbet. Ovanligt nog därför att jag började redan klockan nio i morse. Det brukar ju vara det omvända; börja sent, sluta sent.

Hallsberg avklarat tillsammans med fotografen Per Knutsson. Like bauses.


BILDSPECIAL: NA Sporten

Jag har jobbat på Nerikes allehanda sporten i två och ett halvt år. Det är bland roligaste jag gjort, det nyttigaste jag kunnat tänka mig och en erfarenhet jag aldrig skulle vilja vara utan. Så här kan "en dag på jobbet" se ut.

Jobb:
Amerikansk fotboll: Örebro Black Knights-Uppsala 86ers
Tid: 14:30
Plats: Behrn arena


Jättebra. Före detta amerikanska storspelaren Erik Granberg föreläste en halvtimma innan matchstart om grunderna i det amerikanska fotbollsspelet. En stor kille på två meter och över hundra pannor.


Säker plats. Örebro Black Knights har en grymt proffsig, ambitiös och klockren förhållning till media. Laget är inte sämre när det kommer till att reservera platser för tidningen, radio och bloggar.


Tufft. Amerikansk fotboll är en av mina personliga favoritsporter att bevaka. Otrolig intensitet, kamp och spänning i stort sett hela tiden.


Aldrig utan. Matchprogram och anteckningsblock är måsten på matcher. Finns det inget matchprogram att tillgå på plats har du alltid gjort ett innan, komplett med spelarnummer och gärna bilder om det går. Har du inget lugnar du paniken med kaffet til höger i bild.


Presskonferens. Örebro Black Knights runningback Anton Källvik i svart kom bra överens med Uppsalas veteran Henrik Gren och Uppsalas tränare Per Nielsen trots att Örebro stod för en utklassing. Hemmalaget vann med 54-14 och hade praktiskt taget avgjort redan innan andra halvlek genom att inneha ledningen med 34-0.

En person som ska nämnas men som tyvärr stod i motljus på bilderna jag fick är Black Knights PR-ansvarige Henrik Sjöstrand. Maken till kille får man leta efter. Han har gjort ett grymt jobb med att lyfta Örebro Black Knights från länets sportbakgård till att locka över 1000 personer per hemmamatch. Alltid supertrevlig och tillmötesgående. Lika viktig för sporten som sådan som för oss på redaktionen.

TEXT & BILD
ERIC FIEDLER

Jobbets kaffe - en bisak med bismak


Jag jobbar - med en rosa flamingo.

Helt normal startfemma på jobbet i dag. Fredrik (Redi)Scherman, Johan "TF" Arvidsson, Jens "Börsen" Bennysson, jag själv. Och en rosa flamingo. Stående på ett bord.

Helt Normalt.
- Det är Johan Tolléns katt, svarar Johan Arvidsson på frågan vad flamingon gör här. Och då ska vi komma ihåg att Johan Arvidssons smeknamn står för Tillförordnad. Tillförordnad sportchef alltså.


Linus Mattisson har samtidigt dragit igång hashtaggen #pushthebutton på twitter.
Det efter det omskakande scoopet att Sugababes fortfarande finns - men utan några originalmedlemmar. Det har spårat till nivån av Israels Euroivisionbidrag från 2007. Helt normal diksussionsarena. Joina gärna samtalet genom att klicka här.

En ny kärlek


Historisk avspark.
Örebro Black Knights har bytt hemaarena. Därmed blev den första avsparken på
Behrn arena historisk. MOBILBILD: ERIC FIEDLER

Jag fastnade.

Amerikansk fotboll ÄR så sjukt roligt.

Tog oskulden för att bevaka amerikansk fotboll igår. Och som jag tog den. Kanske det häftigaste uppvaknade av sport jag haft sedan jag började med innebandyn.

Jag orkar inte detaljerat beskriva vad som hände. Men jag kan säga att 1 200 personer på läktaren med en volym och eggning högre än ÖSK-klacken Kubanerna gjorde sitt.
Och Black Knights otroligt profilstarka lag;
- Abdel Seidou kan vara den största, men också den snällasaste och genuint mest godhjärtade person jag mött.
- Chris Wares tomma blick och klara enkla språk som fördömde Black Knights-förlusten var hämtad från en renodlad idrottsman.
- James Vercammens otroliga hydda och spänst imponenade - inte bara på mig eftersom han blev utsedd till matchens lirare.

Här kan ni läsa mina artiklar från matchen.
"Föll inför storpublik: Black Knights pressade regerande mästarna"
"Seidou fortsätter - trots tvekan"
"NA på plats - i medeltiden"

En eftermiddag med viktighet



Har nytt jobb. Känns väldigt viktigt. Mer viktigt än svårt, mindre svårt än kontorsgöra. Massa papper, mallbearbetning. Hade beskrivningen varit en hashtag på twitter hade den varit #kontor.

Sitter och myser tillsammans med U2. Tidiga 00-alster mest. Typ hela All that you can't leave behind. Förstå gången på säkert ett år med det albumet. Sådan period nu. Alltid på våren. Mest tidiga 80- och 00-tal.

Denna dag, ett liv

Farbror Melker i klassiska Saltkråkan använde frasen "Denna dag, ett liv" som uttryck för en riktigt jävlig dag.
Jag har ändå haft det bra.

En dag på jobbet helt enkelt. Då har man det bra.

I Lindesberg, som sagt. Volleyboll, som sagt. Enkel seger för Lindesberg, som väntat.

Trivs med det där att åka själv i bil. En stund i varje fall. Fram och tillbaka till Linde blir perfekt.
Hade ett skönt moment i går när Mix megapol (av alla kanaler) varvade Born in the U.S.A. med Enjoy the silence. Till det Statoil-kaffe och ett kompakt mörker. Fin stund.


Stor händelse för liten man

Det har gått snart två år sedan jag lagstadgat blev man.
I går invigde jag Nerikes Allehanda-bilen.

Har länge velat cruisa runt i den. Som att "här kommer jag, jobbar på NA". Supercoolt, enligt mig själv.
Men har inte haft körkort.

I vintras smällde det och jag blev accepterad som körduglig.
I går varvade jag motorn högt på en av NA-bilarna. En av de få gångerna jag tyckt mig själv ha lite status.

I dag är det dags igen. Lindesberg, samma ort som i går, besöks. Denna gången inte handboll utan volleyboll.

Håll utkik i pappret och på vägarna!


Så här ser en typisk arbetsdag ut

Jobb kan se så olika ut. På tak, fysiskt jobbigt. Framför en skärm eller under vatten.
Så här såg det ut när jag var på Safir International i bordtennis som inhoppande sportreporter på Nerikes Allehanda.


Superturnering.
Ryktas om att Safir International är Sveriges näst mest
internationella turnering, sett till antalet deltagande nationer.
Gothia Cup i fotboll är den största.


Fotarbete. Den finaste typen av journalistik är att vara ute på "fältet".
Ibland inte jättejobbigt. Men det gäller att aldrig tappa stinget.


Ser dubbelt. Ibland har man tur och hinner stoppa i sig något mellan
alla matcher. Kvarg är ett givet inslag vid skrivbordet då.

Tidigare inlägg
RSS 2.0