"La belle epoque" och "Ingenting"

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
 
Ingenting från Tillbaka till Samtiden (2007) är precis vad Kent gör igen. De gör faktiskt ingenting när de blickar mot samtiden, med nya singeln La belle epoque.
Kent är vemodets illustratör, ångestens tonsättare och kanske vår tids enda poeter med någon slags medelklassbas. Där 999 från Jag är inte rädd för mörkret blir bakgrundsmusik till grillknastret på sommaren.
 
Men där Kent förut vågade vidröra livets allra hårdaste stötestenar på det abstrakta vis känslor är har bandet nu gått i en riktning som ger sken av ångest men som liksom de allra flesta band distansierar sig från dess nyanser.

La belle epoque sätter ord på själva mörkrets företeelse. På ondskans, det tungas, subjekt: "Jag är halvåret av mörker." "Jag är svartsjukan." Kent vill få ned på det svenska mörkret på papper, men blir en del av landets tidstypiska avstånd från känslor.
 
Istället för att låta livets innersta väsen vara det avancerade gör Kent det enkelt för sig. Vår epoks vånda blir en nutidskrönika istället för konst. Referat istället för romantik.
 
Låt vara att La belle epoque kan komma att bli en del av en större kontext i och med bandets albumsläpp den 30 april. Men fram till dess är La belle epoque ett utdrag ur de senaste årens Aftonbladet. En produkt som vill sälja utan födjupning i de människor den berör.
Kanske bli allt mer rätt i vårens mittmånad när singeln är en del i en större kör. Men kom ihåg:

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting

 
 

Läs mer:
>
La belle epoque

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0