Vem är du, vem är jag? Ett inlägg om våra val av böcker

 Ett urval. Ett par titlar med svår aura kring sig.
 
Allt började med Nerikes Allehandas kulturskribent Måns Ugglas krönika. Eller det började med hans dotters "min vänner bok", ett iaktagande och en distansierad analys. Om hur våra bokval, vad vi läser, speglar inte det vi är, utan vad vi vill vara.
 
Krönikan med titeln Du är vad du läser – eller läser vad du vill vara grundar sig i en klassisk mina vänner-bok. En sådan där innehavaren låter sina nära och kära delge alltifrån favoritfärg till, just ja: favoritbok. Och detta, egentligt triviala förkunnande av favoritprosa tycktes av de allra flesta vuxna som fått förtroendet att plita ned sina favoritalster vara av högsta sakliga relevans.
 
Uggla kommer i ett resonerande iscensättande av valet till favoritbok fram till att den bok som hamnar i toppen oftast tycks vara den som vi läst och som vi vill att andra ska förknippa oss med. Ugglas kanske mest lästa bok, Sagan om ringen, platsar inte där, ty vem vill framstå som en fantasynörd? Istället väljer Måns Uggla, efter brydderier såvida han egnom några andra eventuella val kommer att framstå som pretentiös, att Hemsöborna känns som det tryggaste valet. Man framstår som bildad, men ser samtidigt inte ut att stretcha jantelagen.
 
Sakta börjar jag själv fundera på, vem fan är jag?
 
För om nu valet av böcker tycks spegla den genuina, men ack så, klassiska strävan efter att vara någon annan, då framstår jag inte bara som en splittrad person av rang, utan även som en pretantiös jävla stropp.
 
De senaste två månaderna har jag läst nervkittlande dramer, men kanske allra mest titlar som skvallrat om fnösketorra radikalexposéer över kapitalism, politikfilosofiska redogörelser över offentligt förnuft och nutidshistoriska samhällsskifte i USA. Lägg därtill någon nobelpristagare och en och annan svensk klassiker.
 
Jag ställer frågan till alla andra: Vem vill jag vara?
 
Jag ställer frågan till mig själv: Vem vill du vara?
 
Vilken bok jag hade valt?
Ni skymtar den underst i högen på bilden: Dante Alighieris Den gudomliga komedin.
Kommer jag ihåg någontig av den?
Näe. Men den är tillräckligt udda för att ingen ska orka bemöda sig med att fråga vad jag har för favoritfärg.

Kommentarer
Postat av: Ellinor Lindhe

Åh vilken fin bild med böckerna! :)

2013-09-07 @ 21:46:31
URL: http://eiight.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0