Brinn, pengar brinn

Liksom för att fortsätta på det inslagna spåret om böcker.
I dag anlände sommarens andra försändelse med skönlitterär lektyr. Titlar som "Idioten", Fjodor Dostojevskij, samsades me Umberto Eccos "Rosens namn" och Karin Boyes "Kallocain".
 
Med ens blev ingentings tristess utmanad, och  besegrad.
Först ut blev Ray Bradburys dystopi "Fahrenheit 451". En bok som skildrar en framtid där brandkårens uppgift inte är att släcka bränder utan att starta dem. Och då i huvudsyfte att förinta det föremål, men ack levande subjekt, som skildrar världsbilden allt för bra – böcker.
 
Men med blott 70 sidor kvar till pärmens ändelse, tro jag mig, rätt upprivet, kunna konstatera att Fahrenheit är lika brinnande aktuell som den var för 60 år sedan. Mer än den kanske var meningen att bli. Men eftersom boken inte är utläst riktigt ännu får min högst personliga, och ovetenskapliga, analys dröja en dag eller två.
 
Dystopier är kanske den allra tydligaste skildringen av dagens problem. Och ett av dagens största problem är dåliga dystopier. I alla fall på film. World war Z var, rent ut sagt, fruktansvärd.
Men. Musiken. Fantastisk.
Levande odöda kanske borda besöka Britney Spears nästa produktion. För att på så sätt faktiskt se till att hon producerar något bombadistiskt bra. Och kanske för den isande symboliken i att levande döda skulle besöka Brittan. De är ju lite av samma skrot och korn; Döda i de flesta människors ögon, ändå försöker de hålla sig levande hur förgäves det än är.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0