Brittrocken är samma sak

Beatles, Oasis och U2. Många populärkulturella finsmakare hyser nog diverse sura smaker i gommen när jag nämner U2 i samma mening som två band vars status är långt mer alternativ än, konstigt nog, de mainstreama brittrockarna från fyrklövslandet.

Skillnaden mellan dem är omåttlig när det kommer till karaktärer.
 
Beatles blandade originalitet, svärmorsutseende med senare LSD, konstiga kläder och minst lika skumma låtar.
 
Oasis. Oasis sket i allt. Vet inte hur många gånger jag tjatat om Liam Gallaghers totala arrogans, minimala självdistans och sin påtagliga egoism.

U2. De vill rädda världen och leker superdiplomater. Någonting som de i och för sig tycks lyckas rätt bra med. Så egentligen kanske vi ska vara tacksamma och inte klanka ned på pojkbandet från Dublin för att de åtminstone försöker förändra någonting i den här relativt smutsiga världen.
 
Men är musiken ändå inte väldigt snarlik. Eller är det jag som vilseleds Penny lane's och Window in the skies snarlika intro, samt stråkarna i Whatever och Window in the skies?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0