"Musikrecensent på Nerikes Allehanda"



 
Det var den roligaste förändringen på Facebook på länge. Officiellt frilansar jag nu som musikrecensent åt Nerikes Allehanda.
 
De senaste dagarna har jag varit trött. Mycket trött. I går var jag så trött att jag somnade i min fotölj. Klockan var då tio över nio på kvällen. Det är illavarslande.
 
En dimmande vakt i huvudet som grundligt visiterar varje tanke innan de slipper ut. Lemmar bedövade, hjärtat på högtryck utan styrka.
 
Men så finns det guldkorn som agerar vardagslivets Red Bull.
 
För en vecka sedan publicerades min första recension för Nerikes Allehanda (NA). För en vecka och en dag sedan fick jag besked om att jag var välkommen att fortsätta som frilansande musikrecensent åt tidningen. Hur mycket, när, var och hur jag kommer att jobba är ju som alltid svårt att säga. Men vi hoppas väl på någon gång varje månad i varje fall.
 
Handen i handsken, fisken i vattnet, tårtan i magen och dobbarna i låret. Japp, det kommer bli asbra.
 
Jobbet på NA:s sportredaktion består. Nästa månad är det tre år sedan jag skrev på mitt första kontrakt om vikarieanställning. Fan vad gammal man börjar bli.
 
För övrigt måste jag bara säga att jag fan hatar föraktar Facebook. Så sjukt associalt och bekräftelsemaniskt att jag undrar varför jag ens har en profil. Men det är väl som med allt annat - syns man inte finns man inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0