I(KEA) got 99 problems, but a bitch aint one

 
Jay Z gjorde den mest framgångsrika niggauppstuds-låten någonsing genom 99 problems, som kom 2004.
 
I samband med Ikea-gate (den svenska möbeljätten retuscherade bort kvinnor ur sin katalogupplaga i Saudiarabien) har kritiken haglat på alla möjliga forum. Alla bara HATAR Ikea för deras tilltag.
 
På det mest underfundiga sättet kritiseras Ikea genom tumblr-sidan "I(KEA) got 99 problems but a bitch aint one", som en passning till Jay Z:s storhit. Den kan ni läsa här
 
.
Själv finner jag kritiken rätt stötande. Den har en sådan där typisk svensk prägel. En vi-vet-bäst-prägel vars osande retar de flesta och som genom sitt fräna, stickade riv leder till rynkade näsor.
 
För som Fredrik Segerfeldt, liberal debattör, påpekade i måndagens Studio ett i P1 så framstår det som orimligt att företag ska överföra sitt ursprungslands seder på de andra nationer företaget verkar i.
"Företaget OK Q8, där Q står för Quwait - som ju liknar Saudiarabien verksamt i Sverige. Ska det företaget då tillämpa svenska eller quwaitsika värderingar i Sverige, kan man ju fråga sig", säger Fredrik Segerfeld i diskussionen som finns att höra här under.
 
Lyssna: Ikea klippte bort kvinnor i katalog
 
Det är en mycket tankeväckande poäng. Om världen var så att företagen eller ägare var ansvariga för att övervöra humanistiska värderingar på de landen de verkade i skulle USA knappast vara västerländskt demokratiskt, med tanke på det stora antalet statsobligationer som Kina äger i USA.
 
Samtidigt bör företag ses som en del av samhället, vilket Fredrik Segerfeldt motsätter sig. Ty det är ju i allra högsta grad en nödvändig form för dagens civilsationsordning. De ger människor möjligheter genom att betala ut lön. De står för sociala kostnader i vissa avseenden och finansierar staten i allra högsta grad. Att inte implementera företag i en modell över samhället kan liknas med att hjärtat inte tillhör kroppen, men ändå måste till för att kroppen ska fungera.
 
Frågan är bara hur politiska företag ska vara. För till syvede och sist ligger det inte i företagens natur att bry sig om människor. Deras mål är att växa, deras näring är pengar.
Världens största företag, Citigroup, omsätter till exempel mer än Sveriges samlade BNP. Tre gånger så mycket faktiskt, i runda slängar.
 
Och kanske bör vi se över vad Sverige offciellet står för, först och främst. "Vårt" land är sett till befolkningsantalet är vi det land som omsätter mest på försäljning av krigsmateriell. Och som bekant har Sverige hjälpt Saudiarabien med vapen.
 
Så kanske bör vi först satsa på att sluta hjälpa till att döda genom vapenförsäljning, innan vi börjar ropa efter demokrati genom en möbelkatalog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0