Dragan

Nähe. Youtube vill inte fungera. Kul där.

Och vad ska jag skriva för intressant då?

Nä just det, har inget kul. Ska jobba, dra till Satin. That's it.

Ni får lyssna på det här så länge. Och skratta lite åt DN:s DIf-pik gällande deras matchställ.


Miike Snow snöar in sig - på fel saker



Happy to you
Miike Snow
(2012)
Hipsterpop
SME

Det börjar så drogrusigt melodiöst tidlöst.
Det slutar aldrig vara så riktigt heller. Och då blir det tråkigt.
Synd. Det hade kunnat blivit ett statement av det svensk-amerikanska bandet.

Miike Snow består av svenskarna Christian Karlsson och Pontus Winnberg, samt av den amerikanska singer/songwritern Andrew Wyatt.
De slog igenom med dunder och brak 2009 med superhiten Animal. Det sjävlbetitlade debutalbumet levererade flitigt med annat radiomaterial, bland annat Black & Blue och Silvia.

Happy to you är mycket mer basic än bandets första album. Det förr lite mer elektroniska soundet har blivit mer akustiskt i form av tydligare och mer klassiska toner av piano-, trum- och basgångar. Med andra ord är det ett mycket mer soft intryck.
För soft.
Det känns för mycket ovanför molnen emellanåt för att få mig att verkligen gå in i låtarna. För lång distans och för lite tryck och vilja. Lite själlöst och mer proffsigt.

Det är ett steg framåt och två tillbaka. Det är snyggt och det låter lovande igenom hela albumet. Men det lyfter aldrig. Kanske nästa gång. Men inte den här gången.



Läs mer:
>
Miike Snows officiella hemsida
>Wikipedia: Miike Snow
>Spotify: Miike Snow
>iTunes: Miike Snow

Some morning music


Några sanningar om projektarbete

Journalistik handlar om att gräva.
Journalistik handlar om att hitta de heta nyheterna, de attraktivaste vinklarna och giftigaste kommentarerna.
Journalistik handlar om att kritiskt granska samhället. Synd att Dagens Nyheter missat det.
Här kommer *** sanningar om nedanstående artikel

1.
"Ville göra någonting viktigt.
Nej, ni vill få MVG i Projektarbete.


2. "Det började som ett projektarbete i tredje ring (...)
INGEN säger tredje ring. Då är man fan inte värd någonting. Kommer bara att tänka på den här filmen.

3.
(...) på Östre Real i Stockholm."
Oväntat att snobb-kidsen fick uppmärksamhet och publicitet i en Stockholmstidning. Igen.



4. "(...) och kände att vi ville göra någonting viktigt"
Återigen - nej.

5. "(...) Inte bara skriva ett pappersarbete utan att göra någonting som förändrar."
ELLER så är det ROLIGARE att göra någonting än att skriva. Och det tycker, och beslutar sig, 80 % av alla gymnasieelever för. Unik? Nej, skit i kubik.



6. Stephanie Hornewall

En horpromenad

Tar promenad innan lunch de dagarna jag gymmar. Fit for the win. Gick förbi stjärnhusen i Örebro och såg vad som kan vara stadens svar på Red light district.




Easter egg

Varför särskriver de allt på engelska?

Så här ser det ut i stora utbildningssalen på jobbet just nu.
Typ 30 kilo godis ska bli minst lika många antal påskägg. Sjukt.


Fick tårta förut. Fyller ju år. Så himla gulligt ordnat, om man nu får uttrycka sig omanligt.

20

Fyller år. Har redan firat på det bästa sättet man kan tänka sig.

Fyller upp min tid med en av U2:s mer okända låtar ...


My girl and I

Kite. Bara Kite.


Företag som levererar - och inte levererar

Gymgrossisten vs. Adlibris - vilket företag är snabbast?

För två veckor sedan beställde jag från Adlibris. Två veckor sedan. Böckerna skulle skickas efter "2-5 dagar". När orden var bekräftad skulle det ta max nio dagar. NIO DAGAR för att leta reda och skicka fem böcker. Otroligt.

Tur att det finns halelujaföretag på nätet. Tur att Gymgrossisten levererar.
Beställde från muskelbyggarföretaget 12:48 i går. 07:35 i morse var allt plockat - och skickat. Inte ens 24 timmar. Sjukt imponerande.

Efter min sommar på lager så förstår jag vikten av att skicka produkter med kortast orderdatum möjligt.
Adlibris kan man ju undra vad fan de håller på med.

Adlibris ...



Gymgrossisten ...

Hon våldtogs och brändes levande - förövarna gick fria

Det här kan vara bland det vidrigaste jag läst.

Tre unga män våldtog först sitt offer, 18-åriga Oksana Makar, i den ukrainska staden Mykolain. Sedan misshandlade de henne nästan till döds.
Men det tar inte slut där.
Efter våldtäkten dumpade de henne i ett industriområde invirad i filtar - och tände eld på henne.

Oksana Makar överldevde.
Hon vårdas nu på sjukhus med brännskador som täcker halva kroppen. Hon har varit tvungen att amputera en arm och båda fötterna.
Oskana Makar är 18 år.

Hon har hela livet framför sig. Ett liv mer trasigt än de flesta. Brottet hon begått? Hon var tjej. Domarna spelades av tre unga män, som tack vare sina rika fäder släpptes strax efter att de gripits. Nu väntar ändå rättegång för de unga männen efter att fallet fått stor uppmärksamhet i Ukraina.

Här kan ni se ett inslag från Ukrainsk TV där bland annat en omskakande intervju med Oksana Makar mamma finns.



I krig förekommer händelser som är obeskrivbara. Mödrar som tvingas se sina barn bli mördade samtidigt som de våldtas - både mödrarna och barnen då. Våldtäktsläger och utrotade byar. Detta pågår fortfarande, i synnerhet i Afrika.
Men här finns en traumatisk bakgrund hos förövarna. Möjligtvis är de gamla barnsoldater. Kanske har de redan innan de tog till vapen sett tillräckligt för att aldrig bli hela människor. För att inte glömma vikten av auktoriteter i krig.

I det här fallet är mänsklighetens allra äckligaste sida blottad. Om det ens är mänskligt att våldta, misshandla och bränna en människa till döds.

Läs mer
>
SvD: "Satte eld på sitt våldtäktsoffer"
>Wikipedia: "Milgrams lydnadsexpriment"
>Aftonbladet: "Tre kvinnor höll fast mig, sen kom hon med kniven ..."

Draken som tog mig med storm

Min farbror Lars har en förbannat bra musiksmak. I mitt tycke.
Det är nog inte underdrivet att säga att han påverkat min smak.
I går kom han med ett alldeles fantastiskt tips - Kite.

Synthpop. Det är benämningen bandets genre går under. Malmöbaserat. Svensk synthpop. Coolt. Medlemarna i bandet är Christian Berg men också Melody Club-medlemmen Niklas Stenemo.

Egentligen gör sig bandets musik mer rättvisa via Spotify, där kvalitén naturligtvis är bättre.




Och jag går vidare i livet

Satt uppe och pluggade i går. Tänkte knäppa vid klockan två. Då slog klockan tre. Panik - hur dåligt är mitt tidsperspektiv?

Bara sju ynka timmar till sömn i natt. Fan. Är det längsta jag sovit på flera veckor. Kämpa.


En bra cover - det trodde ni inte och inte jag

Marilyn Manson vs. Depeche Mode.


vs.


Ur nördig synvinkel

Kom precis hem från jobbet. Inga konstigheter so far. Vad väntar mig?


Aaaah, du nördiga kurs, jag finner dig vara min fiende men ack ej min överman.

To do today

Typ 40 grader ute. Strålande sol och sånt där trevlans vårväder. Här är min dag:


Roligaste bloggsvaret - någonsin

Enkelt - fruktansvärt kul.

Descartes: "Jag tänker, alltså fnns jag."
Anonym kommentators fantastiska passus, och ur filosofisk synvinkel ännu mer rätt:

Mexican music


Chernobyl diaries - I'm sold

Radioaktivitet, ödestad och en lite grupp människor utan undsättning. Varför har det inte kommit tidigare?


Saker som hinner bli kaos innan lunch

  1. Datorn hänger sig
  2. Halva min hemtenta försvinner.
  3. Min chef blir sjuk.
  4. Internet havererar på jobbet.

Lösningen är enkel


Cartman.
Seriens i särklass bästa figur.

South Park är min absoluta favoritserie.

Varför?
Först och främst är fruktansvärt rolig rätt igenom bara. Första säsongerna kanske endast med karaktärer och gäster som grund. Detta byggs på mer och mer. Konkreta samhällsproblem utvecklas i serien allt eftersom. Och nu, inne på sin sextone säsong, har serien utvecklats till att bli en av vår tids kanske viktigaste satiriska tidsmarkörer.

I säsong tio tas steget från att vara en samhällelig betraktare till en aktiv agent i sammanhanget. Inte minst när det kommer till kritik av politiskt styrande element.
Avsnitten tre och fyra av nämnda serie och säsong behandlar karikatyrerna på Mohammed, med den danska tidningen Jyllandsposten som självklar bakgrund. Panik utbryter då TV-serien Family guy (i avsnitten av South Park) visa bilder på Mohammed.
Hur ska situationen lösas?
Butters pappa föreslår att alla ska måla av Mohammed, det handlar ju om yttrandefrihet.
En statlig tjänsteman å sin sida får stöd för sin tes, vilken också med bred majoritet blir antagen.
Ungefär så här ser dialogen ut.

"How shall we deal with it?"
"We bury our heads - in sand (...) If we all can manage to bury our heads deep, deep in the sand, we can all look like we are not responsible when the Mohammed-episod goes on air."


Så jävla mitt i prick hur det funkar.

Och som min före detta lärare brukar säga: "South park är kanske det programmet som säger mest om vår samtid".

Mitt huvud - Mofo



Mitt huvud känns som ovan publicerade låt.

Stressar lite.
Då blir jag alltid euforisk, övertrött och skrattar lite för mycket för mitt eget bästa. Och jag gillar't. Finns fan inget värre än att vara okunstruktiv - vilket jag är just nu eftersom jag bloggar. Men det fyller ju på sitt sätt en funktion för mig och för Dig.

När jag är stressad blir jag glad för småsaker. I morse kände jag en plötslig uppmuntran till livet som helhet - därför att jag utan att tänka gjorde en tvåa med Kalles randiga på min frukostmacka. Stundom lycka.

(AV NÅGON DUM JÄVLA RÖVANLEDNING VÄNDER SIG BILDEN. OCH NÄE, ORKAR INTE GÖRA NÅGOT ÅT DET. LIVE WITH IT.)


Finns verkligheten?


Har fel? Den franske filosofen Rene Descartes blev världsberömd när
han år 1637 påvisade allas verkliga existens genom frasen
"Cogito ergo sum" ("Jag tänker, alltså finns jag"). Men hade han fel?

SVT presenterar kvällens avsnitt av Vetenskapens värld. Titeln: "Finns verkligheten på riktigt?". "Sex världskända fysiker gör försöken att förstå verkligheten till ett äventyr bland materiens innersta, bland kvarkar och leptoner. Och de säger att verkligheten kanske bara är ett hologram från vår egen händelsehorisont. "

Solklart. Fantastiskt. Och rätt obekvämt om det visar sig att de har rätt - att vår egen upplevelse av oss själva egentligen inte stämmer eftersom vår verklighet inte finns. Likväl är väl upplevelsen av oss själva av betydelse, om än inte sann, för oss även om vi egentligen inte finns eller om vi inte finns i det tillstånd vi tror oss finnas i.

Hur som helst, Descartes fattar ingenting.

Läs mer:
>SVT Vetenskap
>Wikipedia: Rene Descartes
>Wikipedia: Cogito ergo sum

Alien: Prometheus - med världens bästa trailer

Den första juli smäller det.
Science fiction-världen har väntat i 33 år på svaret på en av filmens mest episka frågor.
Prequelen Alien: Prometheus ska ge svar på alla frågor som Alien från 1979 gav upphov till - eller?

Det verkar som att Alien: Prometheus (Prometheus är namnet på det skepp som återfinns i den första filmen) kan få en uppföljare om filmen drar in tillräckligt med flis.
- Om vi är lyckosamma så kommer det bli en andra film. Den första filmen lämnar nämligen några trevliga, outrätade frågetecken, säger regissören Ridley Scott enligt SVT:s filmblogg.

Ny trailer
Nu har dessutom en längre trailer till Alien: Prometheus släppts. Två dagar har den legat uppe på Youtube, men har redan fått över två miljoner views.


Helt, fucking, awesome, great, fuck amazing. Troligtvis bland de bästa trailers jag NÅGONSIN sett.



Exit


Har att göra

Schema:
Jobb, Conensus: Mån-Tor.
Träning: Mån-lördag.
Jobb, NA Sporten: Lördag.
Skola: Hemtentamen.

Tid över? Sådär va?


I morse hände det

Hatar onödiga statusuppdateringar på Facebook. En liten bit av min själ trillar ut varje gång en person skriver om sin långa arbetsdag, den tokiga tanten på bussen, sin lillebror. En tand lossnar och naglarna spricker så fort rutan med namn och bild publicerar: "Vaknade precis. vilken super härlig morgon". Och ja, naturligtvis särskrivet.

Facebook används som ett praktiskt kommunikationsmedel - för att marknadsföra mig själv med en kort resumé om vem jag kan tänkas vara, inte vad jag gör eller vad mitt liv går ut på. Klar distinktion - vem jag är ska du inte veta fören du pratat med mig öga mot öga (och kanske inte ens då), kontra: "Jag såg det på facebook". Du ska slippa höra om när jag råkade tvätta vit och röd tvätt tillsammans, hur pissigt jobbig min morgon blev.

Det har jag ju min blogg till ...



Och jo, jag har själv varit en facebookuppdaterare av rang. Men nu är det slut. Och dessutom: Även solen har sina fläckar.

Så här dåliga är ni - "vänner"

Spotify är kanske den smartaste musikspelaren någonsin. Gillar toplist-funktionen, gillar den simpla iTunes-samplade sökfunktionen och jag gillar att jag på lättast tänkbara sätt kan dela musik med andra. Men framför allt är jag fascinerad över att se hur DÅLIG musik mina facebookvänner lyssnar på.
Vad är det för skit, seriöst?
Au se eu te pego?
Äckligt?
Ulrik Munther?
Fan, harakirisvärdet är bra jävla nära. Stoppar in en handgranat i käften och biter igen. CP:n.
Die motherfuckers, die.


Nu är den här: NYA SUPERDIETEN

SÅ ÄTER DU BULJONG-DIETEN UTAN ATT FÅ I DIG NÅGONTING.

CHRISTIANIA/DANMARK.
Amfetamin kan vara svaret på fettmagåtan.
Drogen gör så att du inte blir vare sig hungrig eller törstig, enligt en forskargrupp.
- Du behöver inte äta någonting, säger Rut Schut, forskarlagets ledare.

Studien som genomförts på över 50 000 människor och 38 hästar samt 12 gråsuggor gick ut på att deltagarna tilldelades drogen Amfetamin. Deltagarna skulle sedan med hjälp av sprutor skjuta in drogen i sitt blodsprutor var 12:e timma.
Resultatet blev chockade forskarna.
Alla i studien gick ner mellan 12 och 15 kilo på endast en månad.
- Fantastiskt med tanke på de resultat vi ville uppnå med studien, säger Rut Schut.

"Kan inte bli bättre"
Amfetamin är en centralstimulerande drog och förekommer oftast i pulverform. Amfetaminet intas dock flytande, främst via sprutor.
Drogen har länge varit illegal i stora delar av världen. Rut Schut tror dock att staterna nu kommer släppa på regleringen.
- Det finns stora ekonomiska fördelar med den här bantningsmetoden. Inga dyra operationer för fetknopparna längre. Istället en spruta som gör att de blir i sitt livs form. Det kan inte bli bättre.

ERIC FIEDLER
019-11 29 11
eric.fiedler@fettonytt.se


Snart har vi faktiskt hamnat i ovanstående dietträsk. Kolla bara det här "tipset" från Aftonbladet.



Nog för att jag dietar, men fan och herregud - jag äter både godis, kakor, rött kött, smör, bröd, ost och wienerlängd. Got to live fo' fuck sake.
Förstå att det egentligen är jävligt enkelt: "Ät mindre, spring mer".


Miike Snow med superkonstig video och halvbramusik


En hyllning till Google translate

Utan google transtate hade jag nog inte förstått någonting. Speciellt inte ordet det engelska ordet convergence som jag ville ha översatt till svenska.


Tunes of the day


Den onda tvillingen.

Likheten är slående. Sten Tolgfors vs. Julian Assange. Någon av dem är den onda tvillingen. Vem, det återstår att se.

Julian Assange, Wikileaksgrundaren, må vara en ideolog och rättsaktivist. Men han är ju anklagad för att ha våldtagit. Och det känns ju sådär. Verkar även fått storhetsvansinne efter Wikileaks genombrott.

Sten Tolgfors kan ju ha varit delaktig i att ha sålt vapen till diktaturen Saudiarabien. Känns ju, också, sådär.


Julian Assange?                                                     Sten Tolgfors?

UPDATE:
Skrev att Julian Assange "stod åtalad för våldtäkt". Detta är falskt. Julian Assange är anklagad och häktad men inte åtalad.
Domstolsförhandlingar pågår nu såvida australiensaren ska bli utlämnad till Storbritannien.

Tack "La Ka" för påpekandet.

//Eric Fiedler

See the beauty inside of you

Astrofysikern och direktören för Hayden Planeterium, American Museum of Natural History, Neil deGrasse berättar vilket han anser vara det mest häpnadsväckande faktat om universum.


Den oundvikliga liknelsen

I South Park-avsnittet Christian rock hard (säsong 7, avsnitt 09) bildar Cartman, Butters och Token ett kristet rockband. Det för att sälja platina och därigenom vinna ett vad mot Kyle om vem som först når målet till en miljon sålda album, och därigenom platinatrofén. Cartmans kristna rockband får namnet Faith+1. Omslaget till deras första skiva är en klar parodisering på gruppen The priests (Prästerna) omslag. Det vill säga: stå i naturen, gärna vid havet och titta mot olika punkter på en osynlig horrisont.





Skitkul, fram till dess att jag kom att tänka på hur ett av världens mest hyllade album såg ut. I give you U2's "The joshua tree".



Fan ...

Good start


En eftermiddag med viktighet



Har nytt jobb. Känns väldigt viktigt. Mer viktigt än svårt, mindre svårt än kontorsgöra. Massa papper, mallbearbetning. Hade beskrivningen varit en hashtag på twitter hade den varit #kontor.

Sitter och myser tillsammans med U2. Tidiga 00-alster mest. Typ hela All that you can't leave behind. Förstå gången på säkert ett år med det albumet. Sådan period nu. Alltid på våren. Mest tidiga 80- och 00-tal.

Nästa utrikespolitiska potatis


Kritiserad premiärminister.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán har fått utstå hård
kritk från EU för landets inrikespolitiska situation. Kritiken har i synnerhet riktats mot
flera av de lagar inom bland annat mediapublikation som Viktor Orbáns regering inrättat.

Först Saudiarabien.

Nu kan Ungern bli nästa problem för den svenska regeringen.
Carl Bildt i synnerhet.

Den före detta Folkpartiledaren Jan Ahlmark tog i rejält under partiets riksmöte i Västerås i helgen. Han kritiserade då utrikesminister Calr Bildt för dennes vaga profilering angående den politiska utvecklingen i Ungern. Jan Ahlmark skrädde inte orden och kallade Carl Bildt för en avskyvärd person.
Folkpartiledaren Jan Björklund dementerade senare att detta är en åsikt som partiet delar.

Ungern - på väg mot förfall
Jan Ahlmark är dock inne på ett spår som inte är helt utanför kartan.
Följande är utdrag från Utrikedepartementets rapport om Ungern och landets förhållande till mänskliga rättigheter:

"I ett euorpeiskt perspektiv framstår dock vissa av förändringarna de senaste året som oroväckande"

"Bland annat har konstitutionsdomstolens befogenheter inskränkts och lagarbete sker ofta på ett sätt som hindrar transparens."

"Regeringen har även introducerat ett paket med nya medialagar som inskränker yttrandefriheten på flera områden."

"Den romska minoritetens situation har förvärrats och frågan har blivit en nationell och internationell angelägenhet (...) Etniskt motiverat våld mot romer förekommer och vardagsrasismen är utbredd. Det högerextrema partiet Jobbik har etablerat sig som landets tredje största parti och har till stor del profilerat sig på sin antiromerska retorik."

"Kvinnor (...) diskrimineras på flera områden inom det ungerska samhället. Oviljan att göra något åt problemen medför att den traditionella arbetsdelningen cementeras."

Om utrikesminister Carl Bildt nu ändå ska kritiseras med försiktighet gällande Sveriges Saudi-vapen-affär, med tanke på de säkerhetspolitiska aspekter som kan tas i beaktande gällande underättelseinformation om terroristgrupper kan Ungern vara en svårare nöt att knäcka. Eller Sveriges utrikespolitiska strategi överhuvudtaget, för vad gör Calr Bildt egentligen?

Carl Bildt må vara en duktig politiker, men ibland är han så opolitisk att det är skrämmande. För vad har Sverige egentligen för inställning till resten av världen?
Fördömer vi diktaturer, eller håller vi dem om ryggen? Har Sverige en del i den internationella politiken eller är vi bara en vag betraktare som drar russinen ur kakan för att tjäna pengar?
Vad är Sverige i världen rent politiskt i världen just nu om inte ingenting?

Läs mer:
>DN.se: Ahlmark rasade mot Carl Bildt
>Utrikesdepartementet: Ungern
>Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter i Ungern 2010

Det finns reklam - och reklam


Everyone grow on trees, but no one flowers like you.


On rainy days I go swimming out. I'm a drowning man.


Kony 2012 - NA: "Det finns inga good guys"

Lokaltidningen Nerikes Allehanda (NA) publicerar i dag flera artiklar med bakgrund av den uppmärksammade filmen "Kony 2012".
Örebroaren Hajan Jabar har startat en facebookgrupp som ska få örebroarna att manifistera mot den ugandiska gerillaledaren Joseph Kony.
Men hon borde ta reda på fakta först.

Jag bloggade i går om den kontroversiella bakgrunden gruppen bakom "Kony 2012" har. Det inlägget kan du läsa här. Nu hakar alltså NA på tråden och granskar, på ett journalistiskt bra sätt, "Kony 2012" på ett kritiskt sätt.

Nedan följer en artikel skriven av NA-reportern Erik Marander. Originaltexten hittar du här eller i Nerikes Allehandas upplaga från fredagen den 9 mars.


Invisible Childrens kampanj mot Joseph Kony har ett stort problem. Man lierar sig med Ugandas politiska ledning och regeringsarmé och gör dem till the good guys. Men här finns inga good guys, båda sidor har begått hemska övergrepp mot befolkningen.

Relaterat

Sverker Finnström är forskare vid Hugo Vallentin-centrum vid Uppsala universitet. Han har studerat Uganda och Herrens motståndsarmé (LRA) sedan 1990-talet och följt Invisible Childrens framväxt sedan organisationen bildades 2003 av tre unga filmare.
– Först vill jag instämma i att LRA och Joseph Kony begått fruktansvärda övergrepp mot befolkningen. Kony är skyldig till ett 50-tal allvarliga brott som han anklagas för av Internationella brottsdomstolen i Haag. Ingen tvekan.
– Det är svårt att racka ner på ungdomar som vill engagera sig, men här blir det fel.

Men kan det vara fel att engagera sig mot en skurk bara för att det finns fler?
– Ja, om effekten blir att den andra parten därmed tillåts fortsätta sitt förtryck av den egna befolkningen. Och det är just vad som händer. Blickarna vänds bara åt ena hållet.
Sverker Finnström konstaterar att den senaste Youtubevideon mot Kony är skickligt gjord och effektiv. Folk gråter när de ser filmen.

Svart och vitt
– Berättaren låter sin lille son sköta analysen. Det är svart och vitt. Ingen talar om regeringssidan, och det gör inte heller Internationella domstolen i Haag. Man ser mellan fingrarna med regeringsarméns övergrepp.
– Kampanjen har fått ett genomslag i USA vi inte kan föreställa oss. Invisible Childrens ledande företrädare åker runt på turné och tas emot som rockstjärnor.
– Men en allt mindre andel av de insamlade pengarna går till hjälpinsatser i Uganda, som var organisationens huvudmål i början. Nu går merparten till PR och lobbyism.
Kampanjen har lett till att USA nu engagerat sig på regeringssidan mot LRA. Drönarplan cirklar över Centralafrikanska republikens djungel, där Kony anses ha sina baser. Ett 100-tal amerikanska militära experter har sänts till Uganda, inte som brukligt i hemlighet, utan snarare med pukor och trumpeter.
– Amerikanarna har en egen agenda, att från Uganda bekämpa al Shabab i Somalia och försöka etablera en bas i Afrika, som man hittills saknat. Den skulle man gärna vilja ha i Uganda.
Sverker Finnström har ingen egen lösning på problemet Joseph Kony.Han beskriver LRA som en motståndsrörelse som bildades som en reaktion mot president Musevenis övergrepp på 80-talet med massvåldtäkter, skövlade byar och stora folkförflyttningar. Att gå med i LRA var enda sättet att överleva i vissa områden.

Utanför Uganda
Med åren har LRA tappat sin politiska agenda och brutits upp i undergrupper som i dag härjar utanför Ugandas gränser.
– Regeringsarmén är odisciplinerad och härjar också i grannländerna, främst Kongo. Man våldtar, skövlar, stjäl skog, smugglar och sysslar med all möjlig business i krigets spår.
– Vi kan vara överens om att LRA och Joseph Kony är fruktansvärda. Men vill vi vara med på tåget och stödja oss på den andra sidan? Den frågan bör vi ställa oss inför Invisible Childrens kampanj.

ERIK MARANDER

Läs även
>Hajan samlar örebroare i kampen mot Kony


"The band for the future"


Be yourself


Kony 2012 - vackert, men vad är "Kony 2012"?



Filmen Kony 2012, från "välgörenhetsorganisationen" I
nvisible children sprider sig som en löpeld på sociala medier. Filmen, en dramtatisk och tårdrypande skildring med budskapet om att rädda liv från den ugandiska gerillaledaren Make Joseph Kony.
Men - det finns tveksamheter.

Inivsible children anklagas för att stödja den ugandiska armén rent ekonomiskt. En väldigt allvarlig anklagelse med tanke på att den ugandiska armen, liksom Konys män, anklagas får krigsbrott såsom våldtäkt och plundring.
Som bevis för Invisible childrens samröre med den ugandiska armén finns en bild på när orgainsationens grundare poserar med vapen i hand tillsamans den ugandiska militären (klicka här för att se bilden).

Kony's män
påstås ha dödat, mördat, våldtagit och lämlästat barn, kvinnor och män.
Det påstås även den Ugandiska armén ha gjort, om än i mindre skala.
Kony 2012 anklagas för att stötta och för att ha samröre med den ugandiska armén.

Ytterst tvivelaktigt agerat av en organisation jag förväntas skänka pengar till.

Anklagelserna tar inte slut där. Inviseble children anklagas även för att genom sitt kampanjande ge ökade befogenheter till den ugandiska presidenten Yowore Kaguta Museveni, och därigenom bort från en mer demokratisk ordning.

Varför ge pengar till "Kony-projektet" när det finns trovärdigare och hårdare granskande institutioner, exempelvis Sida, Röda korset, Svenska kyrkan?

Det är naturligtvis bra att de extrema missförhållanden som råder på den afrikanska kontinenten uppmärksammas. Det är bra att personer som tidigare haft ett vagt intresse för de extrema kval delar av det afrikanska folket lider får upp ögonen. Men det får inte leda till förblindad tilltro på att det som utger sig för att vara rätt alltid är det.

Medlen som Invisible children använder sig av är i det stora hela okända, transparensen i organisationen får två av fyra i betyg av den USA-baserade välgörenhetsbedömande organisationen "Charity Navigator". Totalt får organisationen tre av fyra.

Organisationen må ha en ideologiskt vacker framförhållning, men ändamålen kan inte alltid helga medlen.
Lika lite som att ändamålet att stärka Sveriges ekonomi genom medlet vapenexport till diktaturer är moralisk försvarbart, är att stödja en organisation som poserar med vapen från en arme som anklagas för krigsförbrytelser.

Stoppa Kony.
Stoppa Kony, men gör det inte med de metoder som ska hindras.

Källor:
>
Washington post, Elizabeth Flock: Invisible children responds to critisism about "Stop Kony" campaign
>U.S. Department of State: U.S. concern over Uganda's deteriorating human rights record
>Foreign Affairs: Obama takes on the LRA
>Open congress: Lord's resistance army disarmament and norhtern Uganda recovery act of 2009

Övriga hemsidor:
>
Invisible children
>Visible children: "We got trouble"

Och det här är en eargasm

Har aldrig varit mycket för Beach house. Men deras senaste, Myth ... Ja herregud.
Vet inte vart jag ska ta vägen. Fruktansvärt bra. På alla sätt och vis.


Surrender


Sverigedemokraterna - hur tänker ni?

Sverigedemokraterna vill minska invandringen i Sverige.
På Sverigedemokraternas hemsida står detta som första punkt under fliken "våra åsikter" (se här).

Sverigedemokraterna tycks ogilla hedersvåld.
Det framgår rätt tydligt av deras reklamfilm.

Sverigedemokraterna tänker inte.
Det framgår rätt tydligt då Sverigdemokraterna vill motarbeta den hederskultur de hävdar uppstår i andra nationer eller regioner genom att skicka tillbaka asylsökande till sina hemländer där denna hederskultur förmodas uppstå.

Sverigedemokraternas logik är ologisk.




Recension: Järnladyn



Järnladyn (The iron lady)
(Storbritannien/Frankrike, 2011)
Drama
Regissör: Phyllida Lloyd
Skådespelare: Merlyl Streep, Alexandra Roach, Jim Broadbent

Det finns självklara saker i världen: som att jorden är rund, mattematikens svårighetsgrad och att ett ton är svårt att lyfta. Och så finns det Meryl Streep som skådespelerska.
Det tog mig en halv sekund innan min blick fastnade på Meryl Streep och det var inte fören vid eftertexterna mina ögon ville slita sig från vår tids kanske främsta skådespelerska.

Järnladyn, som porträtterar den moderna tidens första kvinnliga och kanske största kvinnliga politiska ledare Margaret Thatcher (Meryl Streep, i den yngre versionen: Alexandra Roach), är mer just av ett porträtt än en skildring av denna fantastiska kvinnas handlingar. Och den varma och speciella person vars historia berättas är något överraskande. För det hade inte varit svårt att göra en film a lá hårdaste thrillerkoncept på grund av denna kvinna som hann med att skapa våldsamma inrikespolitiska protester, försätta miljontals människor i arbetslöshet och starta ett krig. Och som dessutom gjorde det med en sådan arrogans och politisk motsträvighet att en tyrranisk ledare inte är långt borta från graden av tolkning.

Men samtidigt kanske den kvinna och den ideologi som istället framhävs är det enda rätta. För vem var egentligen Margaret Thatcher? Det är det mest intressanta av alla persongestaltningar som kan göras. Personens handlingar kan läsas om på Wikipedia, men inte vem denne var, hur denne uppträder och de säregna dragen hos individen. Det är det som gör film till film och skådespeleri till skådespeleri.
Samtidigt kanske det inte är förvånande att filmen fokuserar på det personliga känslomässiga planet med tanke på regissören Phyllida Lloyds bakgrund som basande över Mamma Mia-inspelningarna.

Det är kanske ingen actionsprudlande film. Det kanske inte är den mest sprudlande filmen eller den mest scenkoreografiskt mest hänryckande. Men det är en uppvisning av hur verkliga politiker föds, verkar och behövs. Det är en uppvisning i makalöst skådespeleri och klass av Meryl Streep.


>Järnladyn på IMDB
>Järnladyn på Filmtipset

Politiker är giriga


Politiker ser ofta inte längre än sin egen näsa. Det kan jag nästan skriva under på emellanåt. Självinsiken ofta med noll och det egna värnas mer än demokratins allra finaste och viktigaste beståndsdel - folkstyret.

Läs bara den här krönikan/analysen av Svenska Dagbladets Therese Larsson så förstår ni ungefär vad jag menar.

Youtube - ett beroende och jag blir kungen på internet

Jag är nog beroende av Youtube. Har 632 favoriter och kan nästan inte slita mig. Här är dagens "konstigaste" klipp. Men det har inte jag hittat, utan Felix.

Jag blir alltid lite nostaligisk när jag tänker tillbaka på de där barnvisorna mamma brukade sjunga. Pappa sjöng inte, men han var en jävel på att läsa Bamse.

Förstå om jag hade blivit nostalgisk till detta ...

Jag kritiserar inte kristendomen. Däremot så tycker jag att barn ska slippa växa upp utan utomstående indroktinering av en potentiell falsk världsbild utan empiriska bevis.

Skulle Gud (eller Jesus) nu dock finnas är jag väl rätt körd. Hamnar i helvetet för att jag la upp det här klippet på bloggen. Men vafan, jag lär väl inte hamna i den nionde kretsen liksom.


Recension: Machete



Machete
(USA, 2010)
Action
Regissör: Robert Rodriguez
Skådespelare: Danny Trejo, Michelle Rodriguez, Robert De Niro m fl.

Tag först en ärrad mexikanare som inte säger mycket. Addera en hämndlystenhet i kombination med en fäblessliknande fetisch för jättemachetes. Rör om i händelseförloppet och lått puttra tills det kokar. Krydda med stora vapen, kreativt våld och coolheten från Danny Trejo. Låt adrenalinet svalna innan du gör någonting annat. Och titta: Du har en av de skönaste actionrullarna du kan tänka dig.

Machete började som en skojtrailer till filmen Planet terror. Robert Rodriguez tänkte väl inte mer på det och lallade vidare med den acceptabla Planet terror.
Men, Machete-trailern blev så pass hyllad att Rodriguez gjorde en film med actionfiguren Machete, spelad av en av Hollywoods hårdaste birollsskådisar Danny Trejo.

Machete (Danny Trejo), som filmen kretsar kring är en av många illegala mexikanare på jakt efter jobb i USA. Han får ett erbjudande på 150 000 dollar av en okänd kostmklädd översittare (Jeff Fahay) - om han dödar den invandringskritiske senatoren John McLaughlin (Robert De Niro). Ett mord som visar sig vara en fälla för Machete och som nu tvingas fly i en jakt på liv och mestadels död.

Roudriguez har gjort hyfsade actionfilmer förut. Planet terror, Death Proof för att nämna två mer klassiska verk. De har båda haft samma fördelar och nackdelar. De är dels så fruktansvärt snyggt gjorda att det lätt går att undra om han de facto lyckats överträffa sin bästa polare och filmens stora mästare Quentin Tarantino. Actionnivån är skyhög och manuset alldeles perfekt i sina stunder.
Men så finns det dipparna.
De är aningen långa i sina sekvenser. Klippningen fallerar med jämna mellanrum. Och filmen saknar känslan av helhet som Tarantinos alltid har.

Machete är ett stort kliv framåt för Rodriguez - men inte ända i mål. Castingen är fantastisk, men vissa insatser bleknar och känns oinspirerade jämfört med Danny Trejos säregna och råcoola stil. Dessutom är klippningen sådär vissa gånger. Inte heller går det i 300 kilometer i timmen som en bra actionfilm bör göra. De sekvenserna finns naturligtvis, om än snabbare än 300 knyck. Men det är ibland för långa, oinspirerade och tråkiga monologer.
Men. Machete kommer du inte bli besviken av. Det är en actionfilm med allt du kan begära. Det är bara inte riktigt ett mästerverk.



>Machete på IMDB
>Machete på Filmtipset

Another day in paradise

Har tittat på tre filmer den här helgen.
Bra Eric.

***

GI-Müsli, nytt och bra.

***

Fick omdömet "Mycket bra!" på min första veckologg i Jämförande politik.
Vafan?
Jag vart ju knappt halvnöjd.

***

Cashewnötter = Gift.

***

Lyxkaffefiltrena är slut.
Ej bra. Ej bra.

Bad is a beauty beast


Recension: The devil inside



The devil inside
(USA, 2012)
Skräck
Regissör: William Brent Bell
Skådespelare: Fernanda Andrade, Simon Quarterman, Evan Helmut

En exorcistfilm. Igen. Och det tycks aldrig vara en genre som blir bättre. Det var helt enkelt bättre förr.
Jag mådde definitivt bättre före biobesöket till The devil inside.. Jag mådde då alltså bättre ur ett rent filmiskt perspektiv - för det här är inte bra, någonstans.

En kvinna (Fernanda Andrade) på sisådär dryga 25 år reser till Italien för att hälsa på sin mentalt sjuka mamma. Med sig har hon dokumentärfilmaren Michael (Ionut Grama) som ska dokumentera mötet. Det hela kryddas med att mamman sitter på mentalsjukhus efter att ha dödat tre personer under en exorcism. Och mamman är, som sig bör, rätt sjukt besatt visar det sig. Mamman är besatt av ...

... Ja det är en riktigt bra fråga. För det är inte många svar som ges i den här filmen. Som varför vissa personer blir besatta utan för tittaren angiven anledning. Som varför filmen är till hälften filmad med alldeles för bra handhållna kameror, som någon slags pastisch på spanska kultklassikern Rec. Som varför manuset är uruselt, som varför filmens budget tycks ta slut när det hela ska börja och varför jag över huvud taget köpte biljett.

Det var bättre förr. Se Exoricisten från 1973 med Max von Sydow i huvudrollen istället. Praktiskt taget den enda filmen som ger subgenren en välbehövlig livlina i skräckens filmiska värld.





Ett ryskt val - eller ickeval



Ryssar är hårda som fan. Det blir liksom ett faktum när jag ser DN.se:s dragbild i nätupplagan som ska locka mig att läsa om valet i Ryssland. Sergej Kolosko går alltså runt i bar överkropp i, ja, mnusgrader. Hans polare gör dips med en extravikt runt midjan.

Lika starka som de här männen tycks vara, lika starkt tros stödet bli för Vladimr Putin i dagens presidentval.
Men det är ett kritiserat val. Diskussionen om valfusk har redan dragit igång - och då har valet inte genomförts än.
Nuvarande premiärminister Putin förmodas vinna valet även utan de tvivelaktiga metoder som rapporterats.

Det är ändå anmärkningsvärt att ett land som sitter i FN:s säkerhetsråd inte har fria val. Fria val anses också vara den enskilt största faktorn till att ett land är demokratiskt (Karvonen: 2008). Ryssland, ett av världens mäktigaste länder, är alltså fortfarande en diktatur. Och inte enkom på grund av sin avsaknad av fria val. Här hittar du hela rapporten från demokratibedömande organisationen Freedom House. Det som inte orkar klicka sig in dit, eller som behöver en hint ändå, kan lägga märke till att ingen av de numrerade värdena gällande landets demokratiindex överstiger hälften.

En sak till: Ryssland har kärnvapen.

>DN.se: Moskva förbereder för våldsamma sammanstötningar
>Freedom House: Russia

Källa: Karvonen, Lauri (2008): Statsskick: att bygga demokrati.
SNS Förlag

Grattis Jan. Grattis FN.



Länken till artikeln hittar ni här. Kollar du meritlistan där så ... så bleknar du i jämförelse. Och många andra också.

En av de få politiker jag faktiskt har förtroende för, fortfarande. Det är nog honom, Fredrik Reinfeldt, Margot Wallström och Stefan Lövén. Resten har jag svårt att ta på allvar, för de saknar ideologi. Det gör nog Fredrik Reinfeldt i stor utsträckning också, faktiskt. Han är skicklig på att styra landet, vilket Sverige behöver, men han skapar inte ett nytt samhälle. Och ett nytt samhälle är ett måste för ett land som vill utvecklas.

>DN.se: Eliasson får FN-toppjobb
>Jan Eliasson om maktbalansen 2011



Back 2 school

Ska tillbaka till Thoren Business School Örebro.
De har tydligen någon sådan här "Det-här-kan-du-göra-efter-gymnasiet-dag". Sååååå, då ska jag tydligen proklamera för att slacka järnet.


När du tvivlar på att göra rätt


Don't ask what the media can do for you. See it.


För sent. Alltid för sent.

Okey, nu är jag faktiskt besviken.
Sista ansökningsdag för vikarietjänst på NA Sporten var 13:e februari. Det upptäckte jag nu. Fan också. Jag som kanske hade haft chansen i år.

Varje år har jag blivit varsebliven om vikarietjänsterna tack vare internmail. Inte i år. Konstigt. Bara bita i det sura äpplet, skicka in en ansökan och hoppas på det bästa. Jag har ju trots allt jobbat på NA till och från i två och ett halvt år.

Men ändå: FAN!

Det här kan jag glädjas lite åt åtminstone.
har varit på tok för dåligt med "bra" film i hyllan senaste veckorna.


Norrland

Vad fan händer?
Inte ett skit faktiskt. Själv ska jag i väg till gymmet.
Det närmsta i stora vida världen är väl att Google nu på allvar börjar ta ett steg mot världsherravälde, där det som multinationellt företag kan göra vad de vill. Men, vem är förvånad att något sånt sker? Snarare så att det borde skett tidigare.

Uppe i Norrland, där finns i alla fall inget som har något med data och det där förbannade intranät göra. Där är det som det alltid varit, i Norrland.


När du är osäker på dig själv


RSS 2.0