Friday, It's Friday


Tre saker som får mig att tappa tron på mänskligheten

Det var samhällets fel (alltså indirekt mitt och ditt) att DIN son drog vapen vid nio års ålder.
Och sen stal en bil. Normalt resonemang.
 
>Aftonbladet: "Har inte fått den hjälp jag bett om"
 
 
Ingen David Beckham i Storbritanniens OS-trupp. Ovärdigt.
Giggs-Scholes-Keane(comeback)-Beckham
 

>CNN: "Beckham's olympic dream ends"
 
 

There.Is.No.Hope.
 

>Musiknyheter: "Justin Bieber etta i 30 länder"

Snart: Ledig

Sista rycket nu.
Sen väntar den första långa sammanhängande ledigeheten - på tre år.
 
Har redan börjat ladda förråden med sådant där man kan göra i solen.

 
Sen kommer det sluta som alltid.
Två och ett halvt nummer av Fokus lästa. Ingen dokumentär sedd och en räkning på 75 pix för att ALLT lämnas tillbaka till biblioteket för sent.
Eller allt. Böckerna är mina, åtminstone.
 
Känner redan nu att det borde vara olagligt att ställa klockan tidigare än åtta under sommarhalvåret.
Klockdemokraterna. Där har ni det.

Här blir jag en grottman

Stenålderskost. Egentligen det enda naturliga sättet att äta. Så här kan en dag se ut om du äter som en grottmänniska.
 
Med stenålderskost, som inte behöver vara en bantingsdiet utan endast ett naturligt sätt att äta, utesluts en stor del av dagens vanliga mat. Glöm pasta, ris, socker, smör och många mjölkprodukter. Tänk inte ens tanken på bröd, pulversåser eller tacomix.
Paleotisk kost innebär endast naturliga ingridienser utan förädling.
 
Low carb high fat (LCHF) utesluter kolhydrater. Paleo tillåter kolhydrater, men inte processerat mjöl socker eller annt som människan industrialiserat de senaste två tusen åren. Istället är det bönor, magert kött, vilt, bär, frukt, nötter och grönsaker som utgör kosten.
 
En dag med stenålderskost kan se konstig ut för den som är ovan. Men den som är skeptisk har fallit i fällan för industrins pengamaskineri.
 
Frukost
Äggröra stekt i olivolja, en avocado och nötter. Vatten.

 
Lunch
Stekt strömming i olivolja. Sallad på bladspenat, kidneybönor och avacado. Olivolja som dressing. Vatten.
 
Middag
En halv grillad kyckling. Sallad på bladspenat, kidneybönor och avocado. Olivolja som dressing. Vatten.

Supersågningen

Christina Aguilera hittar hem i Burlsesque. Cher får sig en rejäl jävla känga av Svenska dagbladets recensent Jan Söderqvist. Ett personpåhopp som inte alls har med någonting att göra.
 
Slökollade på musikalen Burlesque med min finaste i går, den regnigaste junidagen på flera decennier. Inte riktigt min påse med godis kanske, men å andra sidan ingen film jag direkt vomiterade av (även om sura uppstötningar luskade sig fram i gommen under vissa klichéartade pusspuss-scener). Tvingade min flickvän att se Alien för ett par veckor sedan. Hon somnade efter tio minuter. Det tog mig åtminstone en timme att börja gäspa.
 
Jan Söderqvist, medarbetare på Svenska dagbladet, går dock snäppet längre än att gapa med munnen och ta stora andetag. Han drar fram häcksax, motorsåg, skördetröska och stubbfräsen. Sen kör han på utan dess like.

 
Läs mer
>Svenska dagbladet: "Lättklätt - inte vågat"

Får upp ögat för Beady eye

Till en början var det svårt. Det gjorde lite ont och jag var tveksam till om jag någonsin skulle gilla det. Det verkade så förstorat, allt snack. Men nu äntligen börjar jag tycka om Beady eye.
 

Det lät liksom för likt Oasis i början. Oasis utan själ, ungefär. Och det borde det väl vara i och för sig.
 
Men I have come to term (i brist på bra svenska uttryck) med Beady eye. Liam Gallaghers nyskapade gäng är kanske inte det bästa på spotify, men acceptansen infinner sig på ett sätt den inte gjorde förut.



Den roligaste statusuppdateringen jag läst


Tidernas sämsta skivomslag

Bloggen Katastrofala omslag bjuder på stor underhållning. Njut av hur de här artisterna försöker få just DIG att köpa deras skivor.

Det mest skrämmande är att jag skulle vela haft musikpionjärernas album "bara därför".
 
Här kommer ett axplock ur samlingen av extremfula förstasidor.
 

Manna: "Jag tänkte spela solo"
Ett typisk svenskt medelparl. Missiönären en gång i decenniet. Pappa (eller är det mamma?) till vänster finns alltid där för att i smyg olla parets hela gillestuga.
 
C-G Hjelm och Lapp-Lisa
Det härliga gamla vänskapsparet träffades över ett byte stomipåsar strax efter kyrkans sopplunch. De tänkte: "Vi gör en skiva ihop." Vips så had de fått ett epos som snart skulle ha spelats över tre gånger på ålderdomhemmets visstund på torsdagar. Tyvärr räckte inte produktionspengarna till skivomslaget. Istället anlitades ett av barn-barn-barnen. Tyvärr efterbliven och som aldrig riktigt lärde sig det här med Photoshop. Eller att ta bilder.
 
Bengt "Polo" Johansson: "Ofta onsökad"
Inte önskad.

Så kallat "Tantrasex"


Läs mer
>DN.se: "Sköldpaddor dog mitt under sexakten"

Dansa, Pausa. Pausa, Pausa.


EXTRA: Swedish house mafia live from madison square guarden


Take one - dokumentären om Sweidsh house mafia




Pump up the volume: The history of house music


Därför är housen största musikundret i världen just nu



Det är ingen underdrift att säga att Housen har blivit stor.

David Guetta håller på att peta ned The king of pop från tronen, Swedish house mafia har satt Sverige på kartan världen över och de klassiska musikfestivalerna går i graven en efter en samtidigt som housefesterna växer och växer.
Housen är 10-talets största musikgenre. Bloggen reder ut varför den lilla scenen tog över den stora världen.

 

Det är tidigt 80-tal i Chicago Illinois.
Klubben The warehouse är långt ifrån speciell vid första anblick. Här hänger mestadels latinamerikaner och homsexuella svarta. Disco det dominerande på dansgolvet.
Klubben hade förblivit liten och ett hak där män raggade på män ackompanjerad till typisk afroamerikans rytmik. Den hade varit bortglömd i dag, om den ens funnit kvar.
Men på The warehouse inleddes en helt ny era. Frankie Knuckles, dåvarande DJ, såg till att introducera musik som ingen någonsin tidigare hört. Musiken han spelade hade inte ens något namn - så den döptes till house.

 

Swedish house mafias medlemmar Steve Angello, Axwell och Sebastian Ingrosso minuter innan de går upp på en scen någonstans i världen.
- Man är kissnödig, man är baj ... man är nödig överallt, säger Sebastian Ingrosso i bakstätet på en rätt vräkig bil som kostar en vanlig medelsvensson en hel drös med årslöner.
Utanför väntar uppskattningsvis 20 000 människor. De väntar på tre lönnfeta svenskar som ska få dem att "". Dö till housen.
Året är 2009.
Ingen musikgenre är större än housen. Inga artisters låtsläpp engagerar mer än Swedish house mafias, Deadmou5 eller David Guettas. Festivalernas mest magnetiska dragplåster heter Tiësto, Calvin Harris eller Avicii. Den franska DJ:n David Guetta håller rent av på att peta ned Michael Jackson från listan över den artis som haft en dans/klubb-låt längst på Billboardlistan.
Något har hänt med musiken.

 

Hultfredsfestivalen kämpar för sin överlevnad. Den har redan gått i konkurs en gång.
Anrika Arvikafestivalen har gått i konkurs.
Klassiska rockfestivaler som anitngen dött helt eller lever endast på grund av eldsjälar och en ekonomisk hjärt- och lugnmaskin.
Housefestivalen Summerburst har i år gått från en scen en dag i en stad till att omfatta två städer i två dagar vardera.
Musikfestivaler båda två. Men en musikgenre som inte förstår och en som förstått och som får andra att förstå.

 

Artiser som Avicii har väckt hunger på musiken. Artister som Calvin Harris har skapat någonting som får ungdomar att tömma spargrisarna och springa till biljettluckorna. De är unika i det de gör på scenen, live. De är unika på ett sätt som rocken glömt bort hur den ska vara.
Gå på en konsert med Swedish house mafia och du kommer få höra alla hitsen som ligger högst på Spotifylistan. Men du kommer inte få höra dem på samma sätt som tidigare. Remixerna är unika, kompensationen av låtar ny från förra konserten och det är en helt ny upplevelse.
Samtidigt presenterar Hultfredsfestivalen The Cure högst upp på listan över artister. Efter följer band som ... Ingen lyssnar på, för att tala klarspråk. Den enda som lyser på postern med artister är den franska DJ-duon Justice, ironiskt nog.

 

Rocken har missat unika framträdanden som ger publiken något nytt. Att The cure är ett bra band råder inget tvivel om, men vad är nytt med Just like heaven på de 25 år sedan den släpptes?
Just det - inget.
Rocken förnedrar dagens musiklyssnare vad de vill ha - det unika.
I en värld där allt går att få tag på när du vill räcker det inte med att låta ungefär som spåret på skivan. Du måste vara unik.

Housen har lyckats skapa musik anpassad och värd sin tid. Rocken har misslyckats. Och därför är Housen störst.


Take one: A documentary film about Swedish house mafia




Take one: A documentary film about Swedish house mafia
(Sverige, 2010)
Dokumentär
Regissörer: Henrik Hansson och Christian Larsson

De revolutionerade hela house-genren. De säljer ut Madison square garden och är Sveriges största musikexport sedan Abba.
Swedish house mafia är större än vad många vill förstå eller ens är medvetna om. Men de har format en hel generations syn på klubbmusik och visat hur kvalitativ brains-off-musik är möjlig.
Men jävlar vad innehållslös Take one är.

Jag kan inte beskylla Henrik Hansson eller Christian Larsson för att ha gjort ett medvetet dåligt arbete. Klippningen är schyst intensiv och får faktiskt dokumentären att speeda förbi i ett hetsigt tempo ackompanjerad av huvudbandets bombadistiska dunkadunka. Å andra sidan så får de inte direkt ur bandmedlemmarna Sebastian Ingrosso, Steve(n) Angello, Axel "Axwell" Hedfors någonting. Faktum är att dokumentären berättar så lite att jag fick dra en Wikipediasökning för att få fram bandmedlemmarnas rätta namn. Då känns det som att Take one inte sa mig speciellt mycket mer än att Swedish house mafia är ett band som åker runt och gör det alla andra band i världen gör utan att vara speciellt unika.

Det blir mest en 45-minuters klippshow á la youtube för fansen.
Take one: A documentary film about Swedish house mafia är en färglös klick om ett färgstarkt band med gråa medlemmar.
 
Läs mer:
>Take One: Officiell hemsida

Falcon presenterar "ölporr"

Ölmärket Falcon presenterar nu tre nya reklamfilmer.
Och det är bara reklam för öl - inget annat.
- Falcon är inte ölet man dricker med silkesvantar. Det är ölet man dricker när man vill ha en öl, 100 % öl, säger Magnus Jakobsson, creative director på reklamföretaget bakom filmerna DDB Stockholm till sajten Resumé.

Öl. Det räcker så.
 
Sjukt genialt. Skiter ärligt talat i om ölen har en skön beska, en underton av rostat portionssnus eller luktar som nyskördat havre. Det är öl.
 
– Vi kopplar ett rejält grepp om vår egen reklamhistoria samtidigt som vi adderar bryggerirealism, ölporr och ölumgänge. En tramsfri grund att bygga vidare Falcon på, säger Sebastian Tarakowski, Brand Manager, Falcon.
 
Se en av reklamfilmerna nedan. Du hittar de andra två reklamfilmerna genom att klicka här och här.
 
 
Läs mer
>Resumé: "Vi adderar ölporr"

Kör igen

Drog 15 kilometer löpning igen.
Varmt - men bättrade på med en minut.
 

Sol. Kan tänkas perfekt. Och det är det på hösten och våren. Inte nu.
Det är 18 grader varmt i Örebro, säger SMHI. Men det är temperaturen. I solen blir det betydligt varmare. Och öka sedan din kroppsliga belastning med ungefär 10 gånger. Då blir det rätt jobbigt.
 
Hur som helst. Det blev femton kilometer löpning ändå. Resultatet: en förbättring med exakt en minut. Det får jag vara nöjd med, trots de heta förutsättingarna.
 

SPECIAL: House

 
Specialer är det alla fans vill ha. Det som är lite bättre än allt annat.
Därför kör jag i morgon torsdag en minispecial om det alla vill ha just nu: Housemusiken.
 

Bloggen gillar inte Housemusik. Bloggen gillar belgisk electronica och tysk industri. Bloggen gillar brittis rock och svensk indielectro. Men vi passar på att göra en djudykning i den nya rocken - House.
 
Det går inte att förneka genrens genombrott. Artisterna alla snackar om nu är nästan alla verksamma inom housen, eller någon av dess subgenrer. Eftersom musik är intressant är house intressant.

Kolla bloggen i morgon torsdag för att få reda på hur housen uppstod, varför klubbmusiken blev så stor och vilka Swedish house mafia egentligen är.

My time is now


Läsning - Blir du sugen av det här?

Ju mer avancerat ett litet ämne blir, desto mer intresserant blir det.


Jag är en humanoriasnubbe ut i fingerspetsarna.
Kan knappt memorera mitt eget telefonnummer, får fel svar på miniräknare och tycker att formen rund inte är alltid är rund.

Trots att samhällsvetenskap är ett brett och vitt accepterat ämne så är det betydligt mer diffust än naturvetenskapen. Naturvetenskapen ger ett svar som är rätt; Ett pluss ett är två. Samhällsvetenskapen kan ge ett stort antal olika svar på samma fråga beroende på vilken analysinriktning som tillämpas.

Ett är alltid ett inom naturvetenskapen, samtidigt som en människa inte är den andra lik inom samhällsvetenskapen. Mattens faktorer är givna och är bestämda, socialpsykologins aktörer är omöjliga att förstå på grund av deras skiftande förutsättningar och vitt skilda personer.
Det är skillnaderna.

Likheterna är fascinationen för de båda som ju alltid är beroende av varandra. En människa är på grund av naturens lagar, men naturen tvingas ändra på sig på grund av människans onaturliga sätt att tänka.

En atom är fascinerande för att den är så liten men ändå universums mest betydelsefulla beståndsdel (vid detta skrivelsetillfälles rådande uppfattning). Den är komplex, omöjlig att bevittna i sin helhet och måste förenklas för att vi ska förstå den så till den grad att vår uppfattning av en atom gör att den atom vi uppfattar inte längre är en atom.

På samma sätt är humanorians allra minsta ämnen betydelsfulla för att vi ska kunna förstå helheten av vårt komplexa samhälle. Och ju djupare du gräver i dessa ämnen, desto mer betydelsfulla kommer du förstå att de är. Vi förstår naturen, men vi förstår inte alltid oss själva.


Noel Gallagher lämnar musiken

Karriären fimpas. Noel Gallagher, före detta fronfigur i Oasis, meddelar att han tänker sluta med musiken.

En av världens största musikartister lägger gitarren på hyllan.
Noel Gallagher, en av frontfigurerna i Oasis, meddelar att han slutar.
- Jag ska lämna musikbranschen ett tag och leva livet lite, säger han till Nöjesbloggen.


Cafés reporter Victor Johansson träffade Noel Gallagher efter dennes spelning på Hultsfred i förra veckan.
Oasis-ikonen meddelade då att han snart tänker lämna musiken och istället bli pensionär.
- Jag är på turné tills november och efter det ska jag försvinna ett tag. Jag vet inte om jag kommer göra någon mer skiva, säger Noel Gallagher.

Över 70 miljoner sålda album
Noel Gallagher gjorde sig känd som en av bröderna Gallagher i det brittiska rockbandet Oasis.
Oasis slog igenom på 90-talet med albumet Definitely maybe. Albumet har sålt i över sju miljoner exemplar något som följdes upp av monstersuccen (Whats the story Morning) glory?. Bandet har totalt sålt över 70 miljoner plattor världen över.

Bråk och knark
Noel Gallagher har annars mest gjort sig känd för ständiga bråk med brodern och Oasisfrontfiguren Liam Gallagher. De båda har rykt ihop ett otal antal gånger med bland att Liams bruk av knark som bakgrund. Bråken stegrade till den grad att bandet upplöstes 2009.

Skilda vägar
Noel Gallagher försökte sig på en solokarriär efter uppbrottet. Hans projekt Liam Gallagher's high flying birds mottogs med blandade känslor av recensenterna.
Brodern Liam Gallagher tog med sig resterande delarna av Oasis och bildade bandet Beady eye.

Läs mer:
>
Nöjesbloggen: "Noel Gallagher: Jag ska lämna musikbranschen"


Världens äckligaste sätt att dö på

Skandal att citatet "Det var spya överallt" inte används i ingressen. Skandal.

"Två unga systrar döda på Phi Phi-öarna"


Klassiker: Dance


Zombierna är tillbaka - Så bra kan Resident evil: Retribution vara




Resident Evil-serien utökas ännu mer.
Fyra filmer blir fem i och med Resident Evil: Retribution som får premiär den 14 september.
Men det verkar vara mer action och mindre zombier - och var är då charmen?

Det finns ju få saker som är så skräckinjagande kittlande som människor reducerade till hjärnätande monster. De ser ut ungefär som oss, men snackar inte utan vrålar: WUÖÖÖAÖÖAÖAÖÖ innan de sträcker armarna rakt ut och vrider fingrarna till leprainspirerade former.
 
Resident Evil-serien har ju alltid tagit det här med zombiern ett steg längre. Det har ju inte varit så enkelt som nidbilden av zombier gjort gällande.
Även om det fortfarande är de vanliga människohybriderna som utgör själva fundamentet av hotet och grundbasen i orsaken till (spoilervarning) jordens undergång så är filmens huvudskurk alltid en zombiehybrid.

I Resident Evil: Extinction (2007) så är det mer människoliknande hybrider. Dessa har förvandlats till groteska skapelser i Resident Evil: Afterlife (2010). Frågan är då: Kommer Resident Evil: Retribution bli en zombiefilm?
 
Att döma av trailern kommer zombiesarna absolut finnas med. Men att döma av utvecklingen i serien sett ut så kommer zombierna i Resident Evil: Retribution utgöra en biroll. De små glimtar som fås av den troliga handlingen skvallrar även de om att de traditionella zombierna lyser med sin frånvaro. Istället verkar det återigen vara superzombien som sätts i fokus. Och det kan vara okej, så länge originalzombierna inte glömms bort och ges en betydande roll framför kameran och inte bara som subtil huvudkaraktär i handlingen.

Till dess att vi får se hur mycket av zombiezombiesar det blir i Resident Evil: Retribution så hör jag dessa skall utanför mitt fönster ...

What do we want?!
- Braaaaains!
- When do we want them?!
- Braaaains!

Läs mer:
>
Resident Evil: Retribution - Officiell hemsida

En helg, såsom den kan vara i juni


Jag har jobbat varje helg de senaste månaderna.
Troligtvis de senaste fem, men jag är inte säker.
Min första lediga helg på evigheter var behövlig.


Det är ibland optimalt att jobba helg. Det händer mer, tjänar mer och man har en ursäkt till att inte alltid supa.

Men så saknar man tiden där man inte gör någonting med någon man tycker om. Eller tiden där man funderar på att inte göra någonting eller någonting, med någon eller några. Med andra ord: Tanken av att vara ledig.

Min första lediga helg på några månader blev så som den ska vara.
En snubbe i min ålder "ska" hinna med ett par grejer på en helg:
- Mysa med en vansinnigt snygg tjej
- Dricka öl med bästa kompisen
- Titta på en betydelsefull fotbollsmatch på TV
- Äta Pizza
- Äta Chips
- Dricka öl
- Ha verandahäng
- Känna lukten av någon annans föredetta lökringar
- Akta sig för någons nyproducerade kiss
- Sova inpå eftermiddagen

Lyckades med allt och är mäkta stolt. Sjukt behövligt, som sagt. Har hittat lite inre frid. Och ett nytt knivset.


Därför kan England inte slå Sverige

Här får ni förklaringen till varför England inte slagit Sverige i tävlingssammanhang på över 30 år.
Riktiga legender som uttalar sig. Darren Anderton, Peter Beardsley - Svennnis!


Den största är ändå italienaren. Han med underbettet.
"Bestämmer FA över mig? Glöm det. Jag avgår ett par månader innan EM. Jag bestämmer. Alltid. Jag bestämmer."
Fabio Capello. Vilken legend. Vilken chef.



Må bra - Ät stenålderskost

               Stenålderskost. Exempel på hur stenålderskost kan se ut.                                                 BILD: WIKIPEDIA.


Mycket har hänt med världen på 100 000 år, lite har hänt med människan.
Kosten har ändrats, men det har inte människan.
Dags att gå tillbaka till rötterna - Stenålderskosten kan få dig att må bättre.


Syftet är inte att säga att stenålderskost är rätt. Det finns inget rätt, heller inget fel, när det kommer till mat.
Ibland är en punchrulle till Premier League-fotbollen helt rätt. Ibland är det mer rätt att tacka nej och istället ta en näve nötter. Men om du vill må bra i längden fungerar det inte att alltid tacka ja till efterrätten, fredagschipsen eller lördagsfyllan. Om du vill må bra i längden måste du tänka på vad du äter.

På ön Kitava i ögruppen Papa Guninea i stilla havet lever befolkningen i dag ungefär på samma sätt som vi människor gjorde på stenåldern. Det vill säga att de rör sig och äter på samma sätt som människan gjorde då.
Skillnaden mellan detta öfolk som inte ändrat sin livstil och de mer urbana delarna av världen tar sig tydligast i uttryck när det kommer till hälsa. Öborna lider inte av någon av de vanligaste västersländska sjukdomarna, det vill säga hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes eller stroke.

Att öborna inte lider av dessa sjukdomarna har forskarna en enkel förklaring på: De äter inte på samma sätt som vi. Istället för mättade fetter, raffinerade produkter, stora mängder socker och onaturliga mattillsatser lever de av naturlig föda. Deras måltider består till stor del av frukt, nötter och grönsaker. Stenåldersmänniskorna förr i tiden åt även vilt, naturligt och orört kött, men även baljväxter.

Kroppen på oss människor har inte förändrats på 100 000 år. Inte nämnvärt i varje fall. Däremot har vi blivit allt sjukare i sviter orsakade i huvudsak av den mat vi äter i dag. Hjärt- och kärlsjukdomar är inget svårt problem att få bukt med - det gäller bara att äta rätt.

Människan är inte biologiskt byggd för att ta hand om processerat mjöl, onaturliga fetter framtagna i industrin eller kött uppfött på konvetionellt foder med kraftiga tillsatser av antibiotika. Det är en naturlig omöjlighet att kroppen på de ca 2 000 år huvudsaken av dessa nytillskott kommit till haft en rimlig möjlighet att anpassa sig.

Att helt övergå till en stenålderskost behöver kanske inte anses helt nödvändigt. Vi lever trots allt längre än någonsin och är relativt friska. Men de sjukdomar vi ändå ådrar oss beror till största delen på vår onaturliga förhållning till vad vi proppar i vårt system.

Det är en trend att undvika tillsatser. Men tänk på att även kanske dra ned på mjölet, sockret och de konstiga syntetiska chipsen emellanåt. En gammal dieselmotor går trots allt endast på diesel även om nyare bränslen anses bättre.

Fotnot: Stenålderskost går även under benämningen Paleolitisk kost.


Källor:
>Livsmedelsverket
>Motionsguiden
>"Naturlig kost för människan"


Where words fail, music speaks

 

 Det är jättelarvigt. Men jag gillar Kent. 


Eller larvigt. Jag tycker inte att det är larvigt. Däremot är hela min känsla för Eskilstunabandet något av en guilty pleasure. De är inte förknippade med mig.

Jag lyssnar ju intensivt på band och artister som har mer opiater i bloden än hemoglobin. Som skriver låtar på Jack Daniels-etiketter och som hatar allt som inte är de själva. Eller ibland hatar de ju sig själva med (läs Oasis).

Av någon anledning vaknar jag själv av Kent. Det är sanning det de berättar. En projektil som träffar bröstet varje gång.


Quentin Tarantinos nya film - Så bra kan den vara


Våldsam hämnd. Igen.

Quentin Tarantinos nya film, Django unchained, verkar faktiskt inte bjuda på någonting nytt.


Jag ska objekivt inte bedömma trailern eftersom jag inte har en ANING om vad som finns där. Det är en ännu oöppnad julklapp. Men om det här är det okända paketet under granen så känns det snarare som en stickad tröja från kusinerna än den coola polisbilen.


Trailern känns trött. Inget sticker inte ut på ett sätt som tidigare produktioner har gjort. Tendenserna till seghet har ju funnits där i nästan samtliga Tarantinos filmer, och har tippat över till det mer negativa hållet i Jackie Brown (1997) och stundtals i Inglorious basterds (2009). Det har då varit slätstruket. I Inglorious basterds räddades denna slätstrukenhet av Tarantinos fantastiska ådra för scenografi och av en Brad Pitt i högform. Jag undrar om det räcker den här gången.

Om jag får se mycket slow motion, bli lite förvånat äcklad likt i Grind House (2007) och twister som bara Tarantino har potential till (Vi vet ju alla vad som hände med Marsellus Wallace i den berömda källarepisoden) så blir det väl lika bra som vi är vana vid. Och om det är fler quentinskt stillistiska klipp från ett skott till en bomullsplanta som färgas röd av blod kommer jag lämna biosalongen helnöjd. Det står nog klart.

Förväntingarna på ett mästerverk kanske ska sänkas något. Det kommer bli en bra film. Och precis som Tobias Norström skriver så tycks Leonardo DiCaprio har hamnat i helt rätt kläder. Han strålar faktiskt i trailern. Åtimonstone mer än både Jamie Foxx och Christoph Walz gör tillsammans.

Django Unchained får biopremiär i Sverige den 18 januari 2013.

Läs mer:
>
Django unchained: Officiell hemsida
>IMDB: Django unchained


Mächtigen Deutschland


När nationalismen och patriotismen är som vackrast

Klockan är en bit över tio på kvällen.
Zlatan pressar ut ett leende under den obligatoriska efter-matchen-intervjun efter förlusten mot Ukraina. Hans smilande läppar ser onaturligt, plågsamt, uppdragna ut. Han är för stolt för att visa sig sårad av ett nederlag.

Över till studion. Tillbaka till arenan i Kiev kort därefter.
Han gråter, även om han kämpar emot. Han är inte sårad. Han är stolt. Och han visar sig inte svag. Han visar sig stark.
På gatorna i den blågula huvudstaden hörs hans namn. I gathörn, på torg bakom en bar. Han är en hjälte.

Fattigdom är inte ovanligt i Ukraina. En genomsnittlig ukrainare tjänar dryga 3 000 kronor i månaden, enligt en internationell handelsförening i Ukraina. Arbetslösheten har stigit till uppemot 15 %, enligt svenska Sida.
Landet är korrumperat. Den ukrainska staten med Viktor Yanukovych som president kväver oppositionen och motarbetar de demokratiska framsteg som gjordes så sent som för bara sex år sedan i och med den Oranga revolutionen.

Du kan vinna ett slag men förlora kriget.
Men Andrey Shevchenko vann så mycket mer än ett slag mot Sverige.
Ukraina kommer troligtvis åka ur EM-gruppen. Men de gör det med värdighet.
Andrey Shevchenko lägger ingen värdering i Viktor Yanukoych's handlingar när han gråter framför TV-sportens kameror. Han hyllar inte staten. Han rättfärdigar inte fängslandet av oppositionsledaren Julia Tymosjenko genom att säga att han är stolt över att ha tagit lett sitt Ukraina till seger mot Sverige. Han hyllar inte staten. Andrey Shevschenko hyllar nationen Ukraina.

Visst finns det en bitter eftersmak att påstå nationalismen som någotning vackert. Och då syftar jag främst på att Ukraina och Polen är de två länder där rasistattacker är som vanligast på fotbollsarenorna. Jag syftar på det nackhårsresande faktumet att partier vars agenda är att stjälpa människor i nöd snarare än att hjälpa dem på grund av någonting de väljer att kalla nationens bästa gror sig allt starkare i de europeiska samhällena.
Men nationalism kan vara någonting vackert.

"We are russia". Det stod det på en banderoll som vecklades ut på läktarplats inför hatmötet mellan Ryssland och Polen under gårdagen. Hatmöte på grund av Sovjets tidigare marionettstyrning av Polen.
Men banderollen visade någonting annat än denna bakgårdens tidsepok. Den visade värderingar, den visade stolthet och den visade tro.

Det är i fotbollens landslag nationalismen hamnar.
Det är i landslagen vår tro på värderingarna vi förknippar med vårat land, vår nation, som de blir vackra.
Det är genom landslagen vi uttrycker det som är vår gemensamma kulturella identitet. Och med det menar jag inte fysiska förutsättningar som hudfärg eller kroppsbehåring. Jag menar människosyn, värdet av att gå ihop och enas runt någonting och jag syftar till tilliten.

Fråga en ukrainare vad hen tycker att en ukrainare är. Hen kommer inte svara att en ukrainare är korrumperad, antidemokratisk medborgare som skickar folk av motsatta åsikt i fängelse, trots att nationens stat de facto är sådan. Nationen skiljer sig från staten eftersom nationen är fylld med värderingar. Statens uppgift är att förankra nationens värderingar, men det är inte alltid tillämpat.
I EM, VM och andra mästerskap är den nationerna som tävlar mot varandra - inte stater.
I EM, VM och andra mästerskap är folkets röst den främsta - inte statens.
I EM är Andrey Shevchenkos tårar hela Ukrainas stolthet.

Kan vara den enda killen med en gäl på fingret



Skar mig för jävla djupt.
Men kroppen är fantastisk. Skiten har nästan läkt.

Klarade dessutom löpningen. Nu är jag stel som en pinne.

Rekordinlägget - mitt bästa någonsin


Utmaning.
Sitt aldrig still, bli aldrig den du är. Rör dig framåt och bli den du vill bli.

Jag har aldrig gjort det förut.

Nu ska jag äntligen slå mig själv.
I dag ska jag springa 15 kilometer.

När det här inlägget tidas ut sover jag nog. Energiuppladdningen kan behövas.
Sömn är ett måste. Formen känns helt okey.
I dag ska jag springa längre än vad jag någonsin gjort.

"Sugen för länge"
Det kändes som att tiden bara flög förbi i måndags under löpningen. Trots det sprang jag inte snabbare än vanligt.
Benen kändes inte lätta, men inte blytunga heller. Lungorna kändes mer som säckpipor än som unga organ.
Men nu har jag varit sugen för länge. I dag smäller det.

Bevis - för mig själv
Jag hade en period då jag snittade tretton kilometer tre gånger i veckan. Ungefär samtidigt persade jag milen. 43:16, men på löpband.
Löpningen är en frihet, en meditation, en själslig rensning varje gång.
I dag vill jag ta ett nytt kliv.
I dag vill jag bevisa att jag kan slå mig själv.
Jag kommer inte vara snabbast, ha bäst puls eller ta mig runt smärtfritt. Men jag kommer ha gjort det. Och det är framgång.

Celebert besök

Har inte haft en hel dag för mig själv i lägenheten än. Men varför skulle jag ha det?

Hej Clara (den lilla horan).

Photo booth for life.



Världen är liten

Den är det. Så sjukt liten.

Jag: "Hej adressändra. Adress ***, c/o: L***s ***."
Kundtjänsttjej: "Gick Lucas möjligtvis på ****** i Stockholm?"
Jag: "Jaaaa ... jag tror det ... eh ..."
Kundtjänsttjej: "Hehe, det är min bästa kompis ex."

StörT.

Och här är två jätteroliga bilder, bland annat på en anka i ett glas.



Tre inredningsdetaljer att dö för

Har en sjuk craving på att någon gång ha ett arbetsrum i klassisk engelsk kolonial stil.

Mörkbrun ek, läder, gulnat papper, stora bokryggar. Whiskey i kristallbutelj, kubansk cigarr rullad på en kvinnas innanlår som aromatisk stämningshöjare. Bläckhorn och arrogans.

Fördomarna om typiskt brittiska kontor där artighetsfraser är lika vanliga som de kalla subtila avvisningarna i affärssamtal står mig varmt om hjärtat. Faktum är att det är fan en dröm jag har att en gång i livet kunna stega in, iförd kostym utrustad med monockel och fickur, sträcka på mig, fiska upp en cigarr ur innerfickan och vant smeka ut frasen: "Wheesskeeey?".

Här är tre måsten i ett sådant kontor.

1. Ett stort jävla skrivbord.
Den här lila nätta damen går på 1 295 £. Ett handrestaurerat skrivbord (inget annat än kvalité räknas) i valnöt med grönt läder i bordsskivan.

KÄLLA: Thedeskcentre.co.uk.


2. En takkrona större än dig själv
Okey, den här takkronan är "bara" 170 cm hög. Den är alltså sex centimeter kortare än mig. Och den väger endast 30 kilo. MEN, du får med ett autencitetsbevis OCH det är gratis frakt. De knappa 3 000 $ känns nästan gratis.


KÄLLA: Lightinguniverse.com


3. En bar. I en jordglob.
Den här kommentaren känns överflödig. Hur jävla ascoolt är det inte att ha en bar i en jordglob med antikt utseende. Dör så jävla asball man är om man nu skulle ha en sådan. Pris: 299 £. Det vill säga inte ens 10 000 pix för att bli världens coolaste män'ska.

Man knivskuren i centrala Örebro

En man knivskar sig själv under måndagsförmiddagen.
Händelsen inträffade i köket och har fått rubriceringen dumjävligt av Örebropolisen.
- Det var blod överallt, säger ett vittne till bloggen.

Det är så sjuuuuukt dumt att skära sig själv i fingret. Men har begåvats med de kanske sämsta knivarna i världshistorien. Eller de är ju vassa, men totalt oergonomiska. Arg blir man. Jättearg.

UPDATE: Strax efter incidentet brände sig mannen på samma finger. Blodutgjutelse uppstod direkt, enligt ett vittne på plats. 



Har en modedag av bara helvete i dag. Tvättat håret med Eldoradoschampo. Och nej, inte schampo från inkastaden konstruerad i guld. Det hade varit härligt, men Eldorado som i Willys egna lågprismärke. En flaska schampo och en flaska balsam till hälften av priset för en flaska normalt märkesschampoo.

MEN.

Eller: OCH. har hängslen. Röda. Hett. Och Scarfs. Supergay.


Alien: Prometheus



Alien: Prometheus
(USA, 2012) Science fiction
Regissör:
Ridley Scott
Skådespelare: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron

Det brukar finnas delar i filmer där jag tänker "här kan jag nog pissa utan att missa något". Det kan du fetglömma att det finns i Prometheus. Från början till slut så är jag så inne i filmens handling att jag mentalt befinner närmare filmens måne LV223 än biostolen jag sitter i. Orginalfilmen såldes in med den hypade taglinen "It's like Jaws. In space." enligt hörsägen. Men tempot är mer som Bourne-filmerna. I rymden. Prometheus är en upplevelse i science fiction-genren du inte varit med om på många filmår.

Två forskare, Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) och Charlie Holloway, hittar förhistoriska målningar. Målningarna pekar mot ett solsystem som den tidens civilisationers folk inte skulle kunna upptäckt. Utan hjälp från rymden förstås. Weyland Corporation bekostar en rymdfärd till solsystemet med de två forskarna i spetsen. Syftet: Ge svar på den största av alla av livets frågor - Var kommer vi ifrån?

Filmen som är en prequel (en film som utspelar sig före en annan film men som kommer först efter det att den första filmen givits ut) i Alien-serien skapar dock problem. Hade detta varit en ensamstående sci-fi-actionrulle skulle den ha saknat motstycke, även vid jämförelse med de gamla Alienfilmerna. Den svävar iväg till filosofiska breddgrader, något som få filmer vågar sig på att göra numera. Den är så intensiv att Ritalin känns befogat. Prometheus är dunkel, mentalt jobbig att bevittna. En tankeställare som retar den undermedvetna ångesten. Men det är en Alien-film som ska ge svar också. Prometheus ger knappa svar och fler frågor.

Alien: Prometheus är en perfekt inkörsport för ännu inte Alien-invigda. För den testar gränser. Men det blir lite för mycket av gränstestandet. Det blir aldrig fulländat. Alien: Prometheus är fylld med plot holes (manusfel) som förvirrar. Ser du filmen kommer du rida på vågen ett par dagar. Sen börjar du fundera; Varför är det så? Hur funkar det här? Och svaren är de samma på de flesta av frågorna du kommer ställa dig: Det går inte ihop. Och om filmen ställer frågor vars svar är obefintliga eller inte genomtänkta då blir resultatet därefter. Alien: Prometheus är en riktigt bra rulle. Men den berättar för lite för att bli en bra film.



Läs mer
>
IMDB: Prometheus
>Filmtipset: Prometheus
>Odbiter dictum: Minisode - Prometheus-special och Prometheus-tråd
>Prometheus officiell hemsida
>Fiedeli: Prometheus: Slutet på slutet av cirkel
>Fiedeli: Utomjordingarna attackerar
>Fiedeli: Alien: Prometheus - Med världens bästa trailer

Alone. Alone in the dark.

Två av livets viktigaste frågor på sin spets.
Förutsättningar: Ensam i lägenheten. En TV-serie, en bok, mycket fritid. Vad göra?


Alla killar fattar

 


MOBILBILD: ERIC FIEDLER


Welcome to my crib!

Nyinflyttad och fri som en tantpiss på vattengympan.

Numera kommer jag hänga på Frälsis soppkök. Frasen "Har'u en tia?" kommer bli ett stående inslag i min vardag. Om ni hittar omaka glas från McDonalds, pizzakartonger systematiskt sorterade efter rester (Kebabpizza till vänster, Quattro stagioni till höger) och påsar med avföring - bli då inte rädda, det är bara "mitt nya jag". Så är det att flytta hemifrån.

Nu ska jag lägga ut lite bilder så ni kan beskåda min kommande vardag. Mer än så hinner jag inte, måste iväg för att panta burkar och sen är det dags att ta sig ner mot "solariet" för lite jobb.




Tips till kvällen


Saker som gör en bra utekväll

1. Öl.

2. Anal-Ogge.

3. En person som gänget du är med inte känner men som i sin fylleförvirring försöker pracka på gänget att vi äter.

4. Utgång grundad på bitterhet och skadelystnad. Och Anal-Ogge. Han är kul.

5. Och en alldeles underbar flickvän.

6. En obskyr låt på huvudet.


Förlåt

Jag har, så att säga, varit upptagen.

Sjukt tråkig förklaring. Men så är det. Nu sitter jag för övrigt på jobbet, vilket spär på myten om mig som en upptagen, viktig och betydelsefull människa.

Not.

Hur som helst flyttar jag i morgon.
Fick precis om att jag har el. Det känns bra. Jävla mickel med att koka kaffe annars. Och supersvårt att frysa mat i rumstemperatur. Det tar sån lång tid. Ibland tar det ända till december innan lövbiffen med palsternacksriv och kvargdressing hunnit hårdna till. Jobbigt.

Har haft en trevlans vecka annars. Så atte. Hoppas ni också haft det, fekkers.

Två grejer

För det första: Har skaffat lägenhet.



För det andra: Vangelis är så jävla bäst. Musiken från den japanska naturfilmen Antarctica från 1983 är i en klass för sig. Har ni inte hört, lyssnat eller upplevt: Gör det.


Liberty

Friheten skapades i går för i dag. I morgon bevarar du den.
Sverige, 6 juni.


Och ja, jag blev rätt inspirerad (GÅSHUDGÅSHUDGÅSHUD) när jag såg nya Assassins Creed-trailern. Örnen. Örnen.



My Venus, damn you're beautiful


Hej Mr. Duktig.

Ska på släktmiddag. Det ska bli så roligt. Vad mysigt att få konversera med alla mina kusiner, mormor och morfar.



Ellllleeeeeeeeeer ...



Optikern - Why are you doin' this to me?



"Ser du bättre nu ... eller nu ...?"

"Eeeeh ... kan du ta den första en gång till?"
"Ser du bättre nu ... eller nu ...?"
"Den fö ... rs... andra."

Jag vet inte. Okey, jag vet verkligen inte om prickarna är kanske en miligrad skarpare första gången eller andra gången. Du kan sluta byta linser i den där jättestora maskinen. Jag vet inte. Det är ändå oskarpt.

"Ser du bättre nu ... eller nu?"

Men det är ju fan lika. Fatta det. Det händer ingenting när du trycker på dina jävla knappar. Samma, same, samitÕs contrada.

"Det är godkänt att sova med de här linserna i en månad i sträck."

Men varför har jag då Sahara i iris när jag vaknar? Varför har jag då 18 kvadratmeter klipulver ovanför pupillen, en jumbojetstråle I min ögonvita?

Why god, WHYYYYYYYY?!



Prometheus: Slut på slutet av cirkeln



Året är 1979.
Den svenske studenten Sören Andersson befinner sig i San Diego, USA. Tillsammans med sin studievägledare bestämmer de sig för att gå på bio. Kvällen kanske är ljummen när de betalar sina biljetter i kassan. Ingen informationfilm innan filmen börjar om SMS-tävlingar eller om att stänga av ljudet på mobilen. De ser filmen Alien.

Över 30 år senare.
Felix Andersson, Sören Anderssons son, och jag i Örebro. Två biljetter hämtade ur en automat. Taggning på facebook med två likes innan filmen är slut.
Vi såg Alien: Prometheus.

Det är slutet.
Vi sluter cirkeln på en annan kontinent, i en annan tid. Men med samma fascination som Sören Andersson beger vi oss hem i natten och ställer filmen mot juninattens vägg av mörker. Så annorlunda, men ändå så lika.

Och frågan är om det är slutet.
Ridley Scott har hintat för en uppföljare till Prometheus.
Kanske är det inte i Örebro cirkeln sluts, eller av oss.
Kanske är det en annan Andersson i en annan tid och med en annan vän som är ämnad att avsluta den era som påbörjades för 33 år sedan.


Köpfest

Det går en vecka, sen fattar lönen ingenting.

Resultatet av dagens shopping.

Skosnören, skobutik: 35 kr.


Sitter verkligen skit bra ha ha. döööööööör så snygga. :P brukar ni köpa sko snören eller brukar ni ha kard bårre? ha ha ha så slampigt med knäppa skor. matschar mina strumpor från stadium åckså (99 kr för 10 par). ha hah : D




Sen fick jag ett förslag att man kan göra mer med sko snöre. Man kan vara ninja :P akta, farlig ha aha ha a



Så atte ...
Men bästa grunkan jag kirrade var sommarens baddräkt till iPhonen. Från sajten Skal-man. Dog innombords när sidan poppade upp på google. Dö, tänkte jag. Vägrade först handla därifrån. Men så var det fraktfritt. Då förlorar jag mot vilken sajt som helst. Eric Fiedler-Posten 1-0.


Hit me, harder

Helt otroligt tungjobbad helg.
Den kan ni läsa om här.
Det sura äpplet smakade sådär.
Men varför nedslås?


Blixtsnabb

13:30
"Nya bud. Du tar Kumla ändå. Vinkel om supertvillingarna som spås en lysande framtid i Kif. Ok?"

15:45
Mot jobbet.

Gäller att vara tillgänglig när helst det behövs. Om det så är en fredagkväll på Hällabrottets IP, en lördagseftermiddag på en vindpinad Karslund arena eller en gråmulen söndagsdag vid Kumla IP.

Förra veckan i Hallsberg och Lindesberg. Vilka av länetmetropolerna återstår? Nora?


TOP 3: Källor till inspiration

1. Jonas Colting
Göteborgsthriatlet som inte bara genomfört flera olika slags thriatlon - han har vunnit ultaradistansen. Det vill säga att under första dagen simma en mil och sedan cykla 14,5 mil i terräng med 1,8 kilometers stigning. Det för att följa upp det en andra dag med dryga 27 mils cykling.
Klar där? Nej.
Tredje dagen - ett dubbelt marathon.
Tjingeling och du kan ge dig en klapp på axeln. Om du fortfarande är vid liv.

Beundran kanske inte ligger så mycket i att genomföra ett ultraman. Egentligen, orka. Beundran ligger nog mer i att våga göra sin grej, gå sin egen väg och göra de valen som stämmer överens med en själv. Att agera på egen hand, lägga åsikter vid sidan och bli världens bästa, inte på en delgren - utan på att vara sig själv och att vara det fullt ut. Nå den potential som alla människor har inom sig.

2. Albert Einstein
Mannen som var en hobbyfysiker. Mannen som blev en legend. Ett konkret bevis på att ingenting är omöjligt, att inga hinder egentligen finns för att göra det du själv vill. Att du är det största som hänt.

"Strive not to be success, but rather to be of value"

3. Maximus Decimus Meridius
"What we do in life echoes in eternity"

Kanske det citatet som talar mest för att vi är någon men nu, men att vi samtidigt alltid kan vara någon.

Det finns många sätt att göra avtryck. Se till att göra ditt och inte det som andra vill att du ska göra. För vem är du då?

LÄS MER
>
Jonas Coltings hemsida
>Nobelpriskommitén: Albert Einsten
>IMDB: Maximus Decimus Meridius

Tjena, vi är ballast i världen


Run



Milen. Drygt 47 minuter.
Pigga ben - men vilken sjuk vind. Stod i princip stilla vissa etapper, trots att jag sprang med full kraft. Trögt.

Finns två anledningar som jag ser det just nu varför löpningen går trögt. Indirekt blir det tre.

1. Före frukostspass
Drar min runda före frukost. Det betyder nyvakna leder och muskler, men också en energidepå som är påtagligt låg. Eller energidepå, snarare kolhydratdepå. Den är obefintlig vilket gör att kroppen är tvungen att ta från fettet istället. Samtidigt blir det svårare för musklerna att hitta energier, vilket är en energislukande process i sig.

2. Deff
Nästan inga kolhydrater. På det sju pass i veckan, kaloriunderskott. Då blir det naturligt en trögare muskelåterhämtning.
Är nöjd när jag når vikten 68 kilo. Då tänker jag inte gå längre ned. Istället kaloribalans och hoppas på lite extra tryck på gymmet och i spåret.
1+2=3
Eftersom jag går på deff och springer innan frukost är det absolut inga energidepåer någonstans. Bra för magen, mindre bra för tiderna.

Stertchingen tycks ha lyckats något sånär. Inga ömmande vader.

Har förresten en rätt galen grej jag vill göra. Ett träningsprojekt, mer eller mindre. Om jag genomför det lanserar jag det snart.

Tidig och han vet det

Hällabrottet. Fredag kväll, det regnar. Och det här är bland det lustigaste jag vet att göra; göra det jag aldrig skulle gjort annars. Random.


MOBILBILD: ERIC FIEDLER


Fredag och stråkarna

Har fått nån jävla dille på låtar med stråkar i.

EN DIMENSION. En dimension extra är vad de tillför. Ah, jag gillart.

Tyvärr finns det inte en himla massa låtar som kör den här pinne-mot-jätteliten-gitarr-mot-halsen-grejen. Mycket därför att det fan blir för mycket ibland, kan tänkas. Popmusik är typexempel på när stråkarna alltid går all in, i åtminstone slutet på låtarna, som om det vore den sista utekvällen på Sture P - någonsin.





RSS 2.0