Don't


Bruce Springsteen - Fem livelåtar du måste se

 
 
 
 
Till sist: Bland de främsta ögonblicken NÅGONSIN i rockens historia ...
 
 

Bruce Springsteen - Här är låtarna du ska ha koll på


 
I kväll.
Bruce Springsteen.
Ullevi.
 
En okänd recensent på Aftonbladet skrev såhär om låten Badlands efter Bruce Springsteen och E street band's konsert på Ullevi 2008:
 
"Herre min skapare. Hade kunna sätta 14 000 pluss här. Helt kolossal.
Mighty max. En gång till! Mighty max!
"
 
Du kanske inte gillar Bruce Springsteen. Det förstår jag. Men förneka inte hans storhet. En sådan recension ges inte till vilka som helst.
 
Känner du att du inte riktigt vet vem The boss är. Kanske har du aldrig lyssnat på särkilt många av hans låtar. Då har du kommit rätt.
Här är alla låtar du behöver ha koll på.
 

En liten genomgång av hur bra Glasvegas är.

Är Glasvegasfan. Men många verkar inte förstå det skotska bandets skarphet och James Allans fulsnygga röst. Här är till er.
 
 








 
 
 
Läs mer:
>Svenska Dagbladet: "Glasvegas stakar ut framtiden"
>Metro: "Jackpot, Glasvegas"
>Sonic: "Effekten blir sju minuter av den starkaste popmusik jag hört"
>Göteboborgsposten: "En inlevelse som tar andan ur mig"
>Svenska Dagbladet: "Inget rår på Glasvegas ljudmattor"
 

It's a beautiful day. Live and enjoy.


Kort är gott. Tidernas bästa sågning.

Steker i solen i detta nu. Så bjuder bara på något lite småkul såhär på eftermiddagen. Tidernas bästa albumsågning, signerad Chad Taylor.
 

Tre festivalspelningar jag missar

Noel Gallagher's high flying birds
Hultsfred
 Det är kanske, och troligt, den sista chansen som getts mig att uppleva Noel Gallagher live. En av De Största. Fan. Kanske inte det hetaste på en scen. Men. En av De Största.
 
 
 
Glasvegas
Way out west
 Frälst så sent som förra året på Where the action is. Glasvegas är känsla. Glasvegas är en kniv som skär. Då krystade mellansnack. Men HERREGUD. Vilket jävla band.
 
 
 
Bruce Springsteen
Roskilde
På tal om stora artister. The Boss.
 

Tre låtar på kvällen. Helt random.

Rövsvett
Lennart är en jordubbe
Den falske kakaoinspektören (1994)
 
Felix och jag lyssnade ganska frekvent på den här låten ett tag. Har inte en aning om när. Men då var väl i samma veva som bajshumorn nåde sin kulmen. Frontfiguren heter Jerker (Persson) vilket bara det gör bandet lyssningsvärt. Och att det är Sveriges äldsta hardcorepunkband är ju inte fy skam det heller. Startat i Tranås.
 
 
 
Boat Club
Always away
Caught the breeze (2007)

Caught by the breeze i kombination med Boat club är rätt talande för Always away eller hela skivan. En sandstrand och lite lum-lum. Fint, en kvav och stilla sommarkväll som denna. 
 
 
Glasvegas
Euphoria, take my hand
Euphoric Heartbreak (2011)

Är inne i en Glasvegasperiod. Då finns det en låt som slår allt.

När halvfabrikaten går för långt


Grime: Jag är för ocool

Min flickvän Julia lyssnar på grime. Hon har distans till genren. Men hon förstår den. Och hon kan den. Inte direkt hennes favoritgenre. Men ändå. Grime. En musikstil som av Wikipedia beskrivs som "en blandning av musikstilarna UK Garage, hiphop och drum and bass". En musikstil där "killing is almost a fashion accesoary", enligt den förre engelske ministern Kim Howllels.
Med andra ord, och för att uttrycka sig på grimevis: That's some heavy shit.
 
Eller jag tror man uttrycker sig så.
Jag är förjävla ogrime.
 
Jag har inte den blekaste aning om hur en grimeartist skulle uttryckt sig.
Jag lyssnar på Oasis. På U2, på Coldplay. Vita medelålders män som sjunger om hur kära de är. Som går igenom reiligösa kriser. Som har råd med kokain. Som använder balsam i håret.
Grime är så annorlunda.
Vi snackar svarta killar. Med muskler. Med guldtänder.
 
Svarta killar som hatar alla andra svarta killar. Som säger det genom att trycka ut orden och inte sjunga. Inget nasalt wooande a la Chris Martin någonstans. Alla killar med ljus röst tror jag skjuts på en garageuppfart med en uzi. I röven.
Killar som kör tärningspel i gränder om den sista biten fulhasch. Och killar som har fler knivar innanför kalsongerna än vad du har i kökslådan.
 
Jag är alltför distansierad från den verkligheten för att helt och hållet förstå.
Jag menar kolla ...
 

Tjena. Syns.
/Cool kille.

Abraham Lincoln: Vampire hunter

 
Abraham Lincoln: Vampire hunter
2012, USA
Action
Regissör: Timur Bekmambetov
Skådespelare: Benjamin Walker, Dominic Cooper, Rufus Sewell.
 
Abraham Lincoln kan vara bland de mest kända av de amerikanska persidenterna. Han hann ju med att kriminalisera slaveriet och ro hem kampen till nordstaterna i det amerikanska inbördeskriget. Till råga på allt blev han ju mördad också vilket säkerligen spätt på hans rykte som martyr än mer.
Just ja. Abaraham Lincoln var vampyrjagare också - om man får tro filmen med det klingande namnet Abraham Lincoln: Vampire Hunter.
 
Abraham Lincolns (Benjamin Wlaker) tid som vampyrjägare börjar som en lärotid hos vampyrjägaren Henry Sturges med målet att hämnas sin mors mördare. Men ju fler vampyrer den unge Lincoln dräper (eller förintar, som filmen vill göra gällande) växer fruktan i vampyrlägrena. Vampyrledaren och fadern av alla tidens vampyrer, den iskalle mannen med smeknamnet Adam (Rufus Sewell) sätter Lincoln i bullseye. En kamp mellan gott och ont, mellan människa och vampyr, som snart växt sig större än Abraham Lincolns hämndbegär. Som snart växt sig till en kamp för hela USA:s framtid. Med Abraham Lincolns nordstater å ena sidan, Sydstaterna understödda av en vampyrarmé å andra sidan.
 
Det är ju egentligen jättelarvigt, det här med vampyrer. De finns ju inte. Och när de illustreras på film så brukar det alltid vara med glimten i ögat, en rolig one-liner eller övridrivet bombadistiska explotioner. Ja, Blade, jag sneglar mot dig.
Det finns inte ett uns av humor, onödigt pangpajiga dräparscener eller ens en enda oneliner. Det är stencoolt. Rätt igenom. Det är en seriös film. Helt seriös. Det är inte meningen att det ska finnas utrymme för tanken "nu drog dom den där repliken så jag skrattar lite åt att det egentligen inte finns några vampyrer". Vampyrer finns. Eller har funnits.  Det är känslan rätt igenom hela filmen. Från början till slut.
 
Jag köper allt. Rakt av. Det här har skett. Storyn i Abraham Lincoln: Vampire hunter känns mer som en något modifierad sanning av ett verkligen skeende än et påhitt av en stenad fantasyproducent.
So far so good. Men visst finns det en part tre fjärdedelar in i filmen som är lite småsegt av allt allvar. Det ska tillägas. Och att slutscenen inte är den häftigaste fighten mellan Abraham Lincoln utrustad med yxa och spetstandförsedda vampyrer.
 
Blanda den rätt kaxiga kompotten av historia, vampyrer, Abraham Lincoln, en hjälte försedd med yxa, allvar och episka citat samt den enda kvarvarande standardingridiensen från fantasyfilmer idag, slow motion, så är det redan där avgjort en bra film. Dynga på med, faktiskt, extremt bra 3D-effekter och ännu bättre slowmotionanvändning än i många andra produktioner. Då kommer du i framtiden aldrig kunna bli historielärare.
 
Läs mer
>IMDB: Abraham Lincoln: Vampire hunter
>Filmtipset: Abraham Lincoln: Vampire hunter

Sommar med Nordpolen

Ni vet alla vem Pelle Hallström är.
Inte?
Jo. För ni har alla sett den här Youtubeklassikern.
 
 
NEJ ANDERS KRAFT - man måste inte vänja sig vid sådana typer av frågor. Man måste inte svara på exakt hur man skapar sin musik. Vill den intervjuade inte prata om det så då ska hen inte behöva svara på det.
 
Och varför Anders Kraft och Jenny Strömstedt skrattar ni Pelle Hallström rakt i ansiktet av den enkla anledning att han inte gillar mat?
Let it be fo' fuck sake. Gillar inte Pelle Hallström korvstroganoff, potatismos eller kikärter så är det väl så. ORKA SKRATTA HONOM I ANSIKTET FÖR DET?
 
"Vad ska vi prata om då ... ?"
"Jag vet inte ... Det är ju ni som är programledare ... Hehe ... "
Så jävla sant. Det är ni som ska komma på relevanta frågor. Hur VÄRDELÖS är den intervjuande "journalisten" om denne inte gjort en research med efterföljande frågor.
 
Sitta och läxa upp Pelle Hallström med den froma framförhållningen. Fyfan. Lågt.
 
Hur som helst ...
... Nordpolen, eller då Pelle Hallström, utsöndrar mer än bara, citat: "CP-varning".
 
Uppsalasonens hittills enda utkommna album, På Nordpolen, är indie och electropop i sin linda. Flörtar hejvilt med 90-tal och klassisk synthrock.
Egentligen är grunden enkel. Visst smygs det in en del svävande synthgångar. Men egentligen: Väldigt enkelt. Rent. Tungt och suggestivt.
Så också texterna. På samma sätt väldigt avskalade men ändå med samma mörka djup som musiken.
 
Raderna är simpelt skrivna. Det är inga poetiska mästerverk. Men de är underfundigt sanna.
Pelle Hallström säger det alla tänker men ingen säger. Han gör det på ett nästan tragikomiskt rättfram sätt. Sparkar systemet i sidan.
"Borde kommit någonstans nu. Men jag vet inte hur man gör, om fem år är jag civilingenjör", ur låten Under är en bitter sanning för alla de som skaffat sig en utbildning de inte vill ha, för att passa in i ett system som inte passar dem.
 
Intervjun med Jenny Strömstedt och Anders Kraft ur TV4:as ullbeklädda och puttenutt-normskapande Nyhetsmorgon blir ett perfekt bevis på just det.  Genier passar inte in i systemet. Pelle Hallström är ett geni.
 
Lyssna på: En meter under markenJohn TravoltaHar inte tid.
 

Snoppbild - men varför?

Sitter vid köksbordet. En kopp kaffe. Kaffe som har varit i en uppvärmd panna en halvtimme efter det att det slutat smaka kaffe. Det smakar stekt. Stekft kaffe.
 
DN.se. Skönt med morgonnyheter. Då. Panik.
 
(Liten grej bara: Varför får man lila hudtoner i Photo Booth? Never got that ...)
 
Den charmanta webredaktören på DN.se. Han har bestämt sig för att lägga ut en bild. På en omskärelse.
Så atte ...
... Ingen dålig stämning här inte.
 
 
Snacket på redaktionen:
"Amen vafan. Det är ett vidrigt övergrepp."
"Absolut"
"Jag menar: En typ liten kille. Utan rätten att kunna säga nej. Hemskt."
"Visst är det ... "
"Hans päron tror på att man kommer till himlen om man skär av lite hud på Petter-Niklas. Det är ju okej. Men han ska väl kunna få välja själv om hur han vill ha sin pille?"
"Vill inte ge mig in i diskussionen."
"Hemskt a'sså. Verkligen jättehemskt ... Jag lägger ut en bild på det."
 
 
Läs mer
>DN.se: "Landstinget säger nej - ingen omskärelse"

The amazing spiderman

 
The amazing spiderman
2012, USA
Action
Regissör: Marc Webb
Skådespelare: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans.
 
The amazing spiderman är fantastisk. En helt fantastisk idé faktiskt. En helt fantastisk idé från någon krösusrik Hollywoodsnubbe. En fantastiskt idé om att tjäna pengar. Ta ett väkänt koncept, stoppa en charmig och oskyldig kille i huvudrollen och sätta 'amazing' i titeln. Mycket mer amazing för bankkontot än så blir det inte.
 
The amazing spiderman är något av en remake på Spider-man från 2002 med Tobey Maguire i huvudrollen. Det är ju samma grundstory: Hur Spiderman blev Spiderman. Men visst finns där nya element.
Historien kretsar nu mer kring varför Peter Parkers föräldrar försvann. Det är också det som ger den "nya" Peter Parker drivkraften till att göra sitt jobb som spiderman.
 
Men förutom att manuset är något av en katastrof (som det exempel att Peter Parker blir biten av en spindel efter att retsamt enkelt tagit sig i ett rum med genomifierade spindlar i tusental, sedan dansat runt och tagit med händerna i spindelnätet) så är det en rätt trivsam rulle. För sådana människor som aldrig upplevt film. Då blir det nog häftigt att se rörliga bilder för första gången.
Eller så skräms de människorna av de otroligt bleka skådespelarinstaserna som bjuds.
 
Det var inte för inte som jag under filmens gång viskade till min flickvän i biostolen brevid: "Jävlar vad spasmisk han är, Peter Parker. Mer som Peter Parkinson för fan." Det var inte för inte vi satt och skrattade åt en slutscen som luktade av Gorgonzola och Bredsjö blå på grund av alla ostiga citat. Det var inte för inte vi undrade varför polisen valde att skjuta granater på Spiderman samtidigt som de använde lättare vapen mot en jätteödla med biologiska vapen.
 
The amazing spiderman är kanske bra. Men det är en Spiderman-film. Och då jämförs den oundvikligen med föregångaren från 2002. Och mot den är The amazing spiderman blott en korsspindel mot en svart änka. En ofarlig produktion som du egentligen inte ska bry dig om.
 

Industri - den nya housen?

Sitter och lyssnar igenom hjärndöd house till träningslistan.
Hittar en alldeles utomordentligt tung Nu-trycker-vi-upp-fingret-i-luften-och-bara-kör-låt.
Jag kände igen den. Vagt. Typ som deja vu, fast med ljud.
Nedanför kan ni lyssna på den.
 
 
Den där deja vu-känslan gnagde i mig i ungefär två minuter.
Då slog det mig.
Nitzer ebb. Det brittiska industribandet Nitzer ebb har blivit samplat i Atom av Nari & Milani.
Det, det är coolt.
Bland de ballaste låtarna som gjorts, Let your body learn, finns med på ett par hörn i den annars rätt nutidsosande produktionen.
 
Housen är ju utan vidare konkurens när det kommer till vad svenska yngre festar till.
En annan som tycker att den smalare genren Industri vore betydligt roligare att döda hjärnceller och bli arg på allt och alla till blir naturligtvis stolt. Nästan tårögt besitter jag en vetskap få yngre förmågor förunnat. Jag tänker att: "Ha! Peta i luften och hoppa på tårna ni. Här är det inte housen som är grunden - det är industri. HA!".
 

En månad. Tio Dagar.

Augusti, 30. 2012.
Då är det dags för Coldplay på Stadion i Stockholm. A fucking Orgasm.
 
Coldplay är ett av de få band som fortfarande framkallar rysningar hos mig. Bokstavligen. Huden knottrar sig längs nacken. Ryggen krampar. Genom armarna stömmar kårar av is och av förälskelse.

Det finns få band som klarar av att leverera sanning.
Sanningen upplevde jag när jag tog av mig öronpropparna på Where the action is i Göteborg förra året. Allt strömmade igenom mig. Och om det finns ögonblick av lycka, eufori och av hjärtlig godhet som kan rädda världen så var det ett av dem. När sticket löper ut, basgångarna blir intensivare och trummorna överraskar. Då är livet med ens bara njutning.
 

Wikipedia - Tre i topp om världens mest kända uppslagsverk

Fyra grejer saxade ur Wikipedia som bevisar hur allmänbildande den sidan är. Och ja, lägg betoningen på allmän.
 
På plats numero eins ...
... Sökfunktionen.
Motivering: "För att genom en inskription i sökfältet av 'Robert A' i första hand hänvisats till sidan om den svenske medieprofilen Robert Aschberg. Internationella auktoritärer såsom nobielpristagaren i fysik Robert A. Millikan, den före detta brittiske premiärministern Robert Gascoyne-Cecil och science ficition-författaren stilbildare Robert A. Heinlein blir helt utklassade. Glöm klassisk alfabetisk rangordning på sökhänvisningarna. Robert Aschberg går först i alla lägen."
 
 
 
 
Den andra positionen i listan ockuperas av funktionen ...
... Utmärkt artikel.
Motiviering: "För att med utomordentlig precision alltid presentera guldkornen på sajten. Med kreativitet väcka läslusta hos besökaren och med denna funktion väcka liv i brinnande aktualiteter. Inget ämne är för stort för att ges en extra stund i strålkastarljuset. Behöver du veta något extra intressant? Då är delen utmärkt artikel alldeles utmärkt för dig."
 
 
 
Sist upp på det virituella imaginära podiet hamnar ...
... Aktuell artikel.
Motiviering: "Jag är seriös nu. Det är ju det smartaste någonsin. För ja, vi hör en massa tugg om OPEC och om Syrien, om amerikansk kultur och om sydamerikanska gerillor på nyheterna. Men vad vi vi om det vi hör? Ingenting, vi vet bara att det sker. Wikipedia ger fördjupning som inte finns någon annanstans. Sjukt smart och grymt allmänbildande. I tjugo år har jag bott i Örebro. I dag läste jag om 'Freden i Örebro' för första gången - på Wikipedia. Lågstadelärarna fattar ingenting."
 

Marilyn Manson till Sverige

Han föddes upp i ett fundamentalt kristet hem och gick i bibelskola.
Nu har han opererat bort ett revben för att kunna suga av sig själv, knullat horor i logen i Globen och tagit ett alias från en av världens värsta seriemördare.
Industrirockaren Marilyn Manson kommer till Sverige i december.
 
Och det är ju inte annat än att man blir sugen på att gå.
Rob Zombie, en av industrirockens frontfigurer sedan mitten på 80-talet, hakar på.
Turnén som de tillsammans ger sig ut på, Twins of evil tour, inleds i Phoenix på Halloween. Sverigeframträdandet sker den 5 december på Hovet i Stockholm.
 
 
Läs mer:
>Gaffa: "Marilyn Manson och Rob Zombie till Sverige"

Att studera på universitet: Meningen med livet

Plötsligt måste man göra något i livet.
De sura uppstötningarna från livets räkmacka i strupen varenda dag.
Att bli något är det allra viktigaste.
 
För att bli något i dag i Sverige så räcker det inte med att vara allmänt bra på någonting. Du kan var hur världsbäst på att knappa html-kod du vill. Hur satiskt bra som helst på att förstå människors behov. Alldeles överväldigande genial på att räkna ut det mest kostnadseffektiva sättet att renovera bilen.
 
Glöm att du är värd något ändå.
Du måste följa systemet.
Med andra ord: Vanlig, normal och utan subkulturella fetischer. 
För att bli så behöver du en universitetsutbildning. Först då kan du ta tag i det som i Sverige kallas liv.
 
Som tur är erbjuder universiteten i dag en mängd olika kurser med varierande innehåll, så att du trots din fäbless för amöbor, trots din intullektuella kåthet på Jane Austen och trots din pillimariska förtjusning för karaktäristiska bakverk faktiskt kan ingå i samhällets allra innersta och mest åtråvärda krets av normala människor.
 
Resten är utanförskap och det är typ samma sak som i filmen Waterworld; Massa ingenmansland, snubbarna med vapen har makten och en farbror med gälar är hjälten. Hamnar man i ingenmansland är man typ körd, som ungdomarna säger. Det tycker i alla fall politikerna som verkar hanterra det här med invider än andra mål än de själva som alla andra stora politiker innan dem behandlat människor de inte förstår: Med rädsla.
 
Den kurs som känns allra lämpligast att läsa över huvud taget är nedanstående kurs ...
 
 
Jag ÄLSKAR att kunna få möjligheten att läsa en KURS om livets mening.  En KURS om livets mening. Fantastiskt.
"Eximination: Tentamen.
Tid: Sex timmar.
Utrustning: Stol.
Del av betyget: 65 %
Högsta möjliga betyg: VG
Information: Med hjälp av befintliga teorier sätter du dig på en stol på valfritt ställe i provsalen. Du funderer därefter över livets mening. Rättning sker senast två veckor efter provtillfället."
 
Min alldeles fantastiska sam-/filosofi/historia-lärare på gymnasiet, Martin Hylén, menade att Meningen med livet är att göra det du själv vill. Med andra ord: Det finns ingen övergripande mening i den bemärkelse vi söker. Din livs mening är inte någon annans.
 
är det fantastiskt att vi för att kunna leva drägliga liv i princip måste skaffa oss en utbildning vi inte vill ha.
 
Absolut förstår jag den samhällsekonomiska problematiken i att inte inordna sig i den samhällseffektivaste produktionsmallen. Men i någon slags utopi bör vi väl ändå sträva efter själslig tillfredsställelse. Ett mått som prioriteras allt mindre samtidigt som behovet endast tycks öka.
 
Jag själv behöver nog ingen kurs i livets mening. Inte nu i varje fall. Kanske en i hur man skaffar en lägenhet på enklast sätt. Men inte om livets mening. Däremot så återfinns den här kursen på min ansökan (för att jag trots min vilja att stämma in i samhällets kör måste få plats själv):
 

Trycker på knappen

Låg på en gräsplätt i går. Nybadad, flickvännen till höger. En iPhone med bara ett par låtar fungerande i offline-mode. M83, "Wait". Så rätt just då. Och så fantastisk låt över huvud taget. Smärta. Känsla.
 
Det finns många sådan låtar, som passar bättre vid vissa tidpunkter och vid vissa tillfällen. Måste komma på fler.
 

Framtiden är nu

Vad är jag om en månad?
Vem är jag om en månad?
 
Allt jag vet, och alltid vetat, är att ingenting blir som man tror sig veta.
John Marsden beskrev det såhär:
 
"What's the future? It's a blank sheet of paper, and we draw lines on it,
but sometimes our hand is held, and the lines we draw aren't the lines we wanted."
The dead of night 

Han har kanske rätt, John Marsden; Det blir ibland inte som jaget vill.
Men det klassiska uttrycket kill your darlings bör nog implementeras i själva analysen av framtiden.
Att vilja kan vara positivt. Att vilja något för viljans skull är enkom negativt.
 
Vilja är ett begrepp i kombination med ego, drivkraft och målsökande. Inte helt olikt en missil, som när den väl når fram exploderar och förintar sig själv.
Viljan tar dig framåt. Men viljan kan också leda dig dit du inte vill.
Ibland blir själva målet bara en vision om någonting som är lika osäkert som framtiden. Slutpunkten blir ett antiklimax istället för ett klimax.
 
Ibland gäller det att bara släppa taget om framtiden för att kunna fatta grepp om nuet.
 
Framtiden skapas nu. Låt inte alltid framtiden skapa nuet.
 
Allt ordnar sig. Om du ordnar det nu.
 
John Marsden har rätt i att livet är som ett blankt papper på vilket vi ritar linjer (vilket även den brittiska liberalisten och filosofen John Locke hävdade redan på 1600-talet). John Marsden har rätt att de linjerna inte alltid blir som vi vill. Men att den egna viljan alltid är rätt kunde inte vara mer fel.
 
Lyssna på andra. Lev inte i tron om att du alltid har rätt. Andra kan veta mer om dig själv än vad du själv vet. Andra kan få dig att upptäcka saker du aldrig trodde var möjliga. Andra kan få dig att hitta nya värden, nya riktningar på ett liv du hellre vill leva.
 

Vad. Vad är det här?

Varan-TV. Ja. Det behöver inte sändas fler humorporgram på TV längre.
 

Krossad

Den går ju fortfarande att spela Rumble på.
Bara det att glaset framför kameran saknas. Det är glapp i laddaren. Glaset är sprucket på framsidan. Och på baksidan.
Krossad, så att säga.
 

Hade det varit 70-talet hade vi rökt hasch och haft könshår

Nu är jag och de flesta av mina vänner på födda på 90-talet. Ett rätt slätstruket årtionde. Kanske då den absolut bästa musiken skapades.
Men annars?
Page, modekollaps och dimmiga TV-serier.
TV-serien Renegade's intro blir liksom signifikativt. Usch.
 
Av någon anledning kom vi in på det efter att ha spelat biljard. Me' man Felix kan the vocie over för inledningen och fnissade i mjugg samtidigt som han mjäkade fram det ostdoftande manuset.
Det är också samma kille som kan alla Sveriges kungar. I ordning. Och bakgrundstexterna till radioreklamjingeln för Biva. Har fortfarande inte bestämt mig för vad som är mest imponerande av vetskapen om svenska adelns knullresultat eller om det de facto är mer häftigt att kunna reklamsnuttar som inte ens numerologer lyckats urskilja budskapet i.
 

Atlas: En bit av fantastiskt

Atlas är bröderna Ben och John Kray.
De har gått från att ha lekt med synthar i High school till att ge ut sitt första album, R is for rocket.
Bandet med ett år på nacken kommer från amerikanska staden Lakewood. De bildades först efter att storebrodern Ben lagt vocals på låten Interstellar medium. Vips så var ett av elektroniskans mest lovande band fött.
Soundet på R is for rocket är något av sfärisk elektronica med emellanåt beats som liknar franska M83.
 
Letar ni upp Atlas på Spotify kommer ni råka ut för ett svenskt punkrockbandet med samma namn. Spotify tycks ha trott att det är samma band och därför lagt deras album under samma artist. Rockbandets album Empire of stuff är helt överkomligt. Annars, håller er till amerikanska Atlas.
 
Lyssna på: Electric mountinR is for rocket IIInterstellar mediumGreen morning.
 

EXTRA: Inget händer. Så vi skriver om nazister

EXTRA: Inget händer. Så vi skriver om nazister
 
Varje sommar är det nyhetstorka. I takt med att regnet faller sinar floden av nyhetsflöde.
Tidningarna måste fortfarande sälja. Så de skriver om "Här är de farligaste sjukdomarna du kan få i sommar", "Bli
brun -  utan att gå ut" och sådana grejer. Och på något jävla vänster (No pun intended) lyckas de alltid får med nazister på en löpsedel varje sommar.

Det kan tänkas vara om Görings försvunna bordsbibel, Eva Brauns nylonstrumpor som Adam 7 år i Gävle grävt fram ur näsan eller om hur Johannes Brosts gammelmormor var kallskänka åt självaste Mengele.
 
I år är nazi-löpsedeln bara kuslig.
 
 
Vafan ... Vänta här ... Cirkel ... Nazister ... Hemligt ...
 
it can't be ...
 
What. The. Fuck. They "Fuck back".

Vakna med sommaren

Sommarvädret har lyst med sin frånvaro.
Om solen skulle skina skulle du kunna ha lyssnat på bra musik och mått bra.
Här är tre låtar som får vem som helst att tro på sand mellan tårna och svidande hud.
 

Tänker bara på glass. Rosa glass. Med silverströssel.
Och enhörningar. Typ barnprogram på 5:an på lördagsmornar.
Och sommar.
 
 
 
Äng. Flicka. Pojke. Lycka. Kärlek. Slow motion. Dimm-filter på kameran. Motljus.
Så är det.
 
 
Halvt drogad. Men fantastiskt. Euforiskt. Heavenly.
Fantastiskt.

Tell me what it's all about

Vad ska den här bloggen handla om?
 
Coldplay får stå för rubrikcitatet. Lite för den breda massan så att säga. För det är det jag ska pricka in. Vem som helst som är intresserad av populärkultur ska kunna klicka sig hit. De ska kunna scrolla lite grand. De ska hitta någonting de kan titta eller lyssna på, läsa eller uppleva.
 
Populärkultur. Det ordet räcker.
Allt det som inte är djupa analyser av självreflekterande tavelramar i spets. Det vill säga sånt som ingen vanlig Svensson förkovrar sig i.

Nej.

Det ska vara för dig. För dig som råkade slå på Alien 23.54 en sömlös söndagkväll och tyckte det var världens bästa film. Till dig som tvingades att läsa Flugornas herre på gymnasiet men nu kan se dess socialpsykologiska strömningar i Europa. Till dig som fick stå ut med farsan envetna lyssnade på Kraftwerks The Robots, men som nu freestylar på alla fester till Swedish house mafia.

Till dig är den här bloggen kommen.
 
Den kultur som riktar sig till en publik med minimalt intresse för Picassos blå period. Den kultur som är i bokhyllan och inte diskuteras i tidningar. Den kultur som människor gömmer mer än porr, fnissar högre åt än fjädrar och diskuterar intensivare än klimatkrisen. DEN kulturen är den här bloggens kultur.
 

SuckPuck.

Det blev i varje fall inget med det där Uppsala. Eller Lund. Nähe.

 
 

Taking it fuckin' up

Har varit nere, down, under bordet. Ska sluta med det nu. Det räcker med några dagar.
 
Det börjar ju bra, de tankegångarna.
 
- Får inte reda på om jag är antagen till universitetet eller inte.
- Det börjar att regna.
 
EDIT: Det var klockan 13:00 beskedet kom om universitetet - inte 12:00 som jag trodde.
 
Hejhej.

340.29: Ideas that you'll never find, All the inventors could never design.

När jag tar mig tillbaka. X&Y.
När jag vill att vi ska framåt. X&Y.
 
 
All those signs, I knew what they meant. Some things you can invent. Some get made, and some get sent.
 
För sex månader sedan lyssnade jag på X&Y.
 
Och det är vi.

Läxa: Hur man handskas med inkräktare

Skansenprofilen Jonas Wahlström är inte bara djurälskare. Han är ett geni med sinne för humor. Läs bildtexten hämtad från DN.se.
 
 
Tilltaget är han dock inte ensam om.
På väg hem från stan sitter en alldeles utomordentlig skylt på ett staket. Skylten, en passning till nödiga hundar och ölstinna nattvandrare. För vem fan vill sluta sitt liv med tusch på käken, och käken på ett brunt staket?
 

Mina hjältar

Jag är ung, ni är gamla.
Ni är mina idoler, jag är er trogen.
U2, ni börjar bli gamla.
 
Det är vid en snabbspolning av Glastobury-framträdadandena från i år som sorgen hopar sig över mig. Det som jag länge förnekat, en kärlek så typisk.
 
Paul Hewson, Dave Evans, Larry Mullen Jr. och Adam Clayton är inte 16, 16, 15 och 14 år gamla längre. Det är inte så som det var på den tiden bandet Feedback bildades, 1976.
 
 
På Spotify toppar With or without youBeautiful dayI still haven't found what I'm looking forSunday bloody sunday och One följer därefter.
 
 
Min kompis har köpt en tröja. På tröjan är en bild Paul "Bono" Hewson tryckt. Brevid bilden texen Twat.
 
Kanske är han och hela U2 Twats. Men jag bryr mig inte.
Låtar som ingen hört och som knappast toppar några listor är U2 mer än något annat. Ltar som Stories for boysOctoberTryin' to throw your arms around the world och Electrical storm.
 
Oavsett - Ni kommer alltid vara mina hjältar.
 

Senaste tiden: Musik som är bra

Lite spotifylänkar. Fan, det är aldrig fel alltså.
 
Har en inplanerad löprunda härom en timma drygt. En och en halv mil. Minst. Luften känns tung. Hoppas på att allt lättar; Luften, sinnet, tankar och löpningen.
 
I samma stund som jag skrev det börjad det att åska. Den har förhoppningsvis dragit förbi när det är dags att tugga distanslöpning.
 
 

Råd till dig som söker lägenhet: Sök aktivt

Jahadu, Gud. Hoppas du har hög hyra. Och din ugn inte funkar den heller. Och att du inte har råd med toapapper.

 
 

Industrihjältarna nobbar Sverige: "Logistiska skäl"

På korståg. Laibach på turné. Ett kontroversiellt band som felaktigt anklagats för att ha kopplingar till nynazism.
 
Laibach till Stockholm. Det slovenska industribandets enda spelning utanför centraleuropa skulle ske i Sverige.
Trodde jag.
 
De gjorde sig ett namn för en bredare publik tack vare indie-komedin Iron sky.
Den efterföljande turnen skulle till Sverige och Stockholm.
Men Laibach väljer nu att ställa in Sverigespelningen.
Bandet låter på sin Facebooksida meddela att konserten i Stockholm ställs in. Skälet uppges vara logistiska skäl. Det  är kanske inte är helt oväntat. Det slovenska bandet besöker annars bara städer i Centraleuropa.

Örebro-electro
Svenskarna får vänta på sin dos av Laibach.
Den som söker industrikonserter i Sverige kan trösta sig med att Spetsnaz gör en enda spelning den kommande tiden - i Göteborg. Det Örebrobaserade bandet, med Pontus Stålberg och Stefan Nilsson, spelar på Bryggeriet den första september. Det tack vare festivalen Electronic summer 2012.
 
Hör mer
>Laibach: "Tanz mit Laibach"
>Spetsnaz: "Satiric strokes" 

Fredag, fredag. Dunk, Dunk.

Diskotanz. Diskotanz. Diskotanz. Diskotanz.
 

När det går fel


Ett av brittrockens största band är tillbaka

Blur släpper nytt. Tacka OS i London för det.
Bandet har släppt två nya låtar specialskrivna till invigningscermonien för tävlingarna.

Låten som publiceras på bloggen heter Under the westway. Blurs andra släpp, The puritan, hittar du här eller genom att klicka på låtnamnet.
 

Hoppet skrivs i siffror: 27


Det är för bra för att vara sant.


Alla finnar, tyskar och ryssar kan sin grej. Och inhoppare kan inte sin grej.

Finnarna kunde sin grej under andra världskriget. Det kommer jag och Felix överens om i detta nu i en SMS-konversation. Ägde den överlägsna sovjetmakten totalt och höll Mannerheimerlinjen intakt tack vare god hjälp av skidor som motvapen till sovjetiska stridsvagnar, och typ - 50 C°. Rätt coolt.
 
Ryssarna kan sin litteratur. Och sin vodka. Det kom vi fram till tidigare idag.
 
Och arbetar man timma (som Felix och jag gör) går det inte att säga nej. Inhopparna kan inte sin grej.

En ledig helg stundar, för ovanlighetens skull.
Felix/Mina tankar: "Jaha, vettja om man skulle hitta på något kul i helgen - när man är ledig. Läsa, supa, titta på film, run ...(RIIIIIING... sten (RIIIIIING)"
Jobb: "Tjena. Allt väl? Vi tänkte att du kanske hade tid att jobba i helgen. Är det lugnt?"
Felix/Jag: "JAJAJAJAJAJAJJAJAJAJA! ABSOLUT! Jag har inga planer. Inga alls faktiskt. Inga som helst planer. Planer på någonting. Jobba? Ja absolut. HAHAHA (inget är kul)!"

VARJE GÅNG ÄR DET SÅ.

Inte oss emot. Jag gillar att jobba. Det gör Felix med. Vi hyser dock någon slags fanatisk hatkärlek till vår egen svaga rygg. För visst böjer vi oss ganska enkelt. Hur som helst. Vi gillar att jobba ändå. Vi klagar nog mest för att låta gubbiga. Och att för att verka mer balla än vad vi i själva verket är. Vi låter ju tuffa när vi muttrar över jobbet. Egentligen är vi ynkryggar. Och vi gillar att jobba.

Tyskarna kan sin elektromusik. Det är helt klart.
 
Krafwerk är till åren. Men shit. Fan vad coola de är. Själva definitionen av coolhet. Vokabulärens haveri är totalt när superlativen haglar för att beskriva deras minimala scenspråk. Iskalla snubbar.
 
De genomför en konsert i princip stillastående. I kostymer.
Lady Gaga fattar ingenting.
 

Top 1: Junis populäraste album.

Mitt i allt ringande till bostadsbolag, postterminaler och mellan berg av träning köttar jag nu ut Spotifys hetaste låtar från juni.

Har i dag ringt ungefär så många bostadsbolag som en förvirrad 20-åring kan. Pratat med säkert dubbelt så många personer som bolag. Hänvisas hit, hänvisas dit. Registrerat mig på bostadsförmedlingar som erbjuder lägenheter, och de förmedlingar som inte erbjuder lägenheter. Nåväl, det löser sig väl.

I matpausen mellan dagens första och andra träningspass kommer ändå något annat än tråkiga besked och vardaglig info.
 
Vanligtvis brukar det ju vara X populäraste låtar. Men har tränat för mycket. Favorittracksen från gymlistan ligger nämligen i topp. Underbetyg till mig själv. Bättre betyg till den platta som placerade sig högst upp.
 

Keep it up, you boy

Många bitar som ska falla på plats just nu. Och de kommer de göra, på ett eller annat sätt. Det måste bli så.
 

Read it. Just read it.




Ni vet. När man läst ut en bok. Hur tom man är. Hur utfiltrerat huvudet känns från de ord som infiltrerat hjärnan. Typ så känner jag mig just nu.

Så rättvist är Sverige: Nedklippt häck dyrare än våldtäkt









(...)
 
Hej Bertil!
Lycka till med återplanteringen av häcken.
 
 
Läs mer:
>Piteå-Tidningen: "Fängelse och skadestånd för nattlig våldtäkt"
>Länstidningen Östersund: "Kännbart fängelsestraff och skadestånd för våldtäkt på 16-åring"
>Dagens Nyheter: Höjt straff för gruppvåldtäkt"
>Aftonbladet: Kostsamt klipp på Kjells gamla häck"

Reach the top - of yourself


 
Lösa jordens energikris, få snyggast sexpack eller skapa musihistoria.
Men skit i kraven. Gör det för att du vill.

Träningsikonen Martin Löwgren, även känd som Axon, skriver insiktsfullt och klokt om att våga vara sig själv, att inte låta jaget bli någon annans.
 
Vi har bara oss själva. Det viktigaste är att vi trivs. För att andra ska trivas lika bra krävs det ärlighet och ett varmt hjärta. Och ett varmt hjärta får du bara genom att vara dig själv.
 
Vill du bli bäst i världen. Bli det. Men gör det för din egen skull, inte för någon annans. Ingen kommer någonsin tacka dig annan än du själv.

Förstå

Förståelse. Där har du svaret på hur du kan göra ditt liv så mycket enklare.

Förståelse för andra än dig själv är det viktigaste du har. Andra personers olikheter är nämligen det som gör oss människor lika - ingen är den andra lik.

Socialisterna säger: Alla har rätten att vara lika.
Liberalisterna säger: Alla har rätten att vara olika.
Dessa två skilda synsätt är det som förenar oss. Vi är alla människor - vi är en mänsklighet. Men i mänskligheten rör sig individer, alla olika. Precis som vi har en kropp men där varje del agerar olikt den andra. Inte ens lungorna är lika stora, inte ens hjärnhalvorna styr samma saker.

Att förstå, intressera sig och vara öppen för någon annans olikhet är kanske det vackraste mänskligheten har att erbjuda. Att förstå hur speciell varje person är, hur stora varje individs kapacitet är.

Att förstå är inte utan krav på prestation. Det är inte lätt att förstå, veta hur andra människor kan agera på sätt som vi själva aldrig skulle göra. Det är inte lätt att förstå. Att förstå gör allt lättare.

Vi förenas alla i våra olikheter. Förstå olikheten och se hur den öppnar nya möjligheter för varje person att vara sig själv.
 
Att vara en kräver att vi är oss själva.

Oh yeah, just woke up

Ledighet. Fuckin awesomeness.
 
Ska springa 1,5 mil på grund av det. Och läsa. Och. Jag vet inte. Jag vet inte vad mer jag ska göra. För jag är ledig.
 
 
 

I am alive

Har inte avlidit, inte tagit paus.
 
Om ett par timmar går jag på en välbehövlig semester från jobbet (hej mer tid för att skriva långa konstiga inlägg om hur gott kaffe är och varför låtar som ingen annan gillar är mycket bättre än det som alla gillar..
Tack och bock.
 
Ledighet är viktigt.
 


RSS 2.0