Musik att plugga till

Kalla mig konstig, men jag kan inte plugga till annat än instrumental musik.

Det här med tjäcka refränger, abstarkta signer/songwriters eller bara snuskigt hårt growl - det är, inget för mig när jag ska vara smart.

Det liksom stör. Kanske endast undermedvetet. Men jag kan inte fokusera till musik. Knappt ens till endast instrumental musik.

Här kan det ju absolut argumenteras för att kommersiellt gångbara artister såsom Bon Iver eller Sigur Ros är sådana som kanske inte förhäver sig rent vokalistiskt. Men näe, det är för jävla tråkigt att lyssna på dem. Och då även stunder av hipsterinfluerat emo-mode.

Det finns bara en typ av musik jag uppskattar att lyssna på under pluggstunder: Filmmusik.

Tyske Hans Zimmer, guden inom filmmusik fungerar alltid. Med titlar som Inception, Pearl Harbour, Batman Begins och Gladiator på en enorm meritlista vet du att du får en rätt speciell upplevelse. Kolla in Hans Zimmer här.

Atli Örvarsson är en favorit. Hans musik hittar ni här. Speciellt det suggestiva, tunga och dova soundet till skräckfavoriten The fourth kind. Det soundtracket hittar du här.

Men föga förvånande är the number one den kultförklarade synthorienterade greken(!) Vangelis.
Inte för att karld är i närheten av en lika lång meritlista som Hans Zimmer, eller producerat samma antal epos som Atil Örvarsson under en kortare tid. Vangelis har inte ens erhållt en profilbild på IMDB. Nej det är för hans magnifika soundtrack till den minst lika fantastiska Blade Runner, som du kan lyssna på i sin helhet här. Tunga och enorma synthbaser som grund för en dystopisk värld. Fantastiskt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0