A scream in many ways

En period för mig i premiären.
Uppdrag: stänga i sista perioden.
Höll nollan samtidigt som vi vann med 9-3.

Inte varje tisdagkväll man spenderar i Laxå. På bänken dessutom. Men hade blivit lovat ett mindre inhopp i varje fall. Man får se det lilla i det stora.
I den första seriematchen på tre och ett halvt år blev det en period. Och jag spikade igen.

Skulle "ta det som det kom" på förhand. Men spelade helt plötsligt fantastisk. Hundraprocentg. En räddning en-mot-tre som höjdpunkt.

Nära att bli utvisad också, såklart. Skrek lite högt på mina backar. Men hellre för mycket än för lite som nymfomanen sa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0