Nytt på G!

Klickade precis hem nya böcker till min redan överfulla hylla (upptäckte till mitt stora förtret att jag inte ens fått plats med de kanske mest ärfoyllda böckerna i samlingen, Sagan om ringen-trilogin, på något av mina plan. Brevid filmerna stod dom.

Det blev inte riktigt de titlar jag bloggade om för någon dag sedan. Någon bok fanns inte på svenska, en annan inte alls och en tredje var för dyr. Istället blev det dessa verk som nu med "snabb miljöfrakt" (betalade 20 kronor extra, så nu solkas varken mitt samvete eller naturen ned på grund av det):
Inget att avundas: Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Inget att avundas: Vardagsliv i Nordkorea av Barbera Demick


Kappan av Nikolaj Gogol

Du sköna nya värld av Aldous Huxley
Du sköna nya värld av Aldous Huxley

No Logo: märkena, marknaden, motståndet av Naomi Klein
No Logo: märkena, marknaden, motståndet av Naomi Klein

Avslutade för en stund sedan Mario Vargas Llosas Bockfesten. Helt fantastisk, i en snabb spontan recension. Intensiv, gripande, insiktsfull om politik, makthavare, deras makt, om diktatur och diktatorer i en berättelse basserad på Dominikanska Republikens verkliga historia.

Nu ska jag, efter inmundigande av kycklingmåltid, ta mig an Googlekoden av Andreas Ekström!

Isn't it funny how your body works

Fem kilometer löpning. Varmt, svettigt och eftersom jag inte lyckats bygga upp något som helst tempo sedan jag tog paus från konditionsträningen för tre, fyra månader sedan ganska plågsamt. Men när man väl är klar blir tanken alltid: "hade jag inte orkat en bit till?".

Svaret är att det hade jag nog. Men eftersom jag lyfte lite vikter på gymmet bara timmarna senare kanske det var bäst för egen del att den där extra kilometern uteblev.

Ligger på samma distans nu som vid samma tidpunkt förra året. Några månader senare åt jag milen till frukost.


Vart är platsen?

Fyra hyllor fyllda med mer eller mindre kvalitativ film. Kvanitet och kvalité förenade över fyra plan. På låns i mammas bokhylla. Tror inte min mor är medveten om att jag vid ensamma tillfällen flyttar hennes böcker, staplar dem på varandra i lägre höjder där det syns sämre att de undgått annars perfekta rader med ryggar till förmån för min samling. Men nu, till mitt förtret, börjar även den platsten ta slut. Nästa film vet jag inte riktigt var den ska få plats. Men det lär dröja innan det blir en till. 87,26 visade kontot på idag, en dryg vecka efter löning. "Hehe", som den osäkra individen skulle skrattat.

Litteratur blir det därför mer av i framtiden. Lika dyrt med en pocket som en film, men fyra, fem gånger längre nyttjandetid. Men vart ska böckerna få plats? De står åtminstone i mitt 11m² rum.
Vart ska böckerna få plats?

Katten tar det med ro i varje fall.
Och nej, böckerna får inte plats där kläderna idag ligger.

Filmhylla
Bokhylla
Sigge sover

Sa ju det - Aliens!

Var lite oroad över de nya pyramidfynden när jag skrev inlägget Alien vs. Predator vs. Blade - någon?.
Älskar att säga att det verkar som jag har rätt ändå trots allt när det kommer till de där jävla matematiskt perfekta stenkonstellationerna mitt ute i ingenstans.
Aliens tar över jorden snart
Läs hela artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13100482.ab

I livet med kvalité

Ägnade mig åt en sedan länge försakad syssla under mestadelen av gårdagseftermiddagen, nämligen det där med att läsa. En bra bok dessutom - Mario Vargas Llosa, Bockfesten. Kaffe, vindruvor, jordgubbar, men sen ost på det, livet var plötsligt odrägligt behagligt.

Nästkommande böcker jag ska läsa är de som följer (måste försöka ordna lite cash till att ha råd med dem bara):

Hållbarhetsmyten - Varför ekonomisk tillväxt inte är problemet av Christer Gunnarsson och Martin Andersson
Beroendesamhället av Anne Wilson Schaef
Du sköna nya värld av Aldous Huxley
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
Kappan av Nikolaj Gogol
En bok om sekter som jag inte vet vad den heter men som enligt intemittemellan ska vara, citat: "asbra". "Asbra böcker kan man ju inte låta bli.

Nu blir det lite mindre av datorvanan och lite mer av den här varan ...
Livslyx Eric Fiedler

"The girl with the dragoon tattoo" - trailer

Under lördagskvällen läckte de första bilderna från den amerikansa remaken av svenska succéen Flickan som lekte med elden ut på Youtube, via Twitter. Smygfilmad på en biosalong får vi se en trailer i hårdnackad stil.


Reaktionerna endast positiva
Reaktionerna från olika håll lät inte vänta på sig. Orden övervägande positiva, ja rent av lyriska.
En av de som stämde in i de höga förhoppningarna inför premiären av filmen med Daniel Craig i huvudrollen var skådespelaren Elijah Wood, mer känd som Frodo i The lord of the rings-trilogin.
"Jag måste erkänna att jag var skeptiskt till en remake av Flickan som lekte med elden. Rödabandet trailern är otrolig. Jag är spänd!", skriver Wood på twitter.
På sidan Slashfilm.com som var först ut att länka videon var reaktionerna från sidans medlemmar lika förväntansfulla de.
"Kan inte vänta." "Det var... vackert... "Wow... vilken grym trailer. Ser riktigt bra ut, kan inte vänta!", är bara några av de fraser som fyllt kommentatorsfältet under slashfilm.coms inlägg.

Lidelsefull väntan
Tråkigt för de som inte säger sig kunna vänta är att det är någonting de faktiskt måste göra. The girl with the dragoon tattoo har nämligen inte premiär förens den 21 december.

Eric Fiedler

Recension: Fahrenheit 9/11


Fahrenheit 9/11
(USA, 2004)
Dokumentär
Regissör: Michael Moore
Berättare:
Michael Moore

År 2000 valdes George W. Bush till att bli United States of Americas nya president.
Eller blev han verkligen vald?
Michael Moore uppmärksammar flera kontroversiella omständigheter till hur Bush egentligen kom till makten. Men hans jakt på att "avslöja sanningen" om vem som nu skulle komma att styra USA i åtta år och vilka han omgav sig med stannar inte där. Moore visar på samband mellan USA:s finansjättar och regeringsmännen i Bush administration, spårar Al Qaidakontakter tillbaka till vita huset och ifrågasätter kriget mot terrorismen med sylvassa argument.

En dokumentär kan inte vara rolig. Den ska vara informativ, rak och saklig. Michael Moore ändrar på den fördommen. För det är roligt, underhållande och bitvis spännande, rent av gripande. Gripande när en fortfarande alltid lika amerikanskpatriotisk mor i scen efter scen öppet gråter och sörjer sonen sin som under tjänstgöring i Irak blev dödad.
Michael Moore bryter gängse för genren även där. Det behöver inte vara sakligt. Och det, det är inte bra när det kommer till den dokumentära stilen. En gråtande moder kan jag förstå, och jag kan förstå den visuella effekten av hennes tårar och blick in i kameran. Vad jag däremot sätter mig emot är antalet gånger det visas och hur det känslomässiga anspelas mer på i filmens andra del än de sakliga argumenten som borde undersökts ytterliggare.

Det räcker inte
med att Michael Moore serverar oss en sanning. Jag är kritisk och jag kräver mer. Men inte fler kritiska vinklar mot Bush och hans regering. Det räcker med de fyra som är i filmen. De blir dessutom knappast förklarade helt ut heller, varför då hela filmen tappar sitt egentliga syfte. En dokumentär ska presentera bevis och inte indicier, även fast så möjligtvis säljer bättre. En obekväm sanning för antikapitalisten Michael Moore i framtiden.
Betyg 2

Kort i rocken. Och i plånboken.

Börjar på riktigt bli en Svenssonkille med Örebrotouch. I förrgår införskaffades ICA-kort, igår damp NA-kortet ned i brevlådan. Rabatter och erbjudandeutnyttjande, här kommer jag!

ICA-kort NA-kort


Recension: Van Helsing


Van Helsing
(USA, 2004)
Actionäventyr
Regissör: Stephen Sommers
Skådespelare: Hugh Jackman, Kate Beckinsale och Richard Roxburgh

Det finns en man som skyddar oss mot monster och väsen och har så gjort i flera århundranden. Hans namn är Van Helsing, en man av katolska kyrkan. Nu ställs han mot greve Dracula och dennes onda planer att via Frankensteins metoder ge liv åt sina många tusen barn. Med sig har han den fagra zigenarprinsessan Anna vars släkt i århundranden försök ta livet av den vampyrsmittade adelsmannen Dracula.

Det är coolt. Nörden i mig jublar åt kombinationen av klassiska myt- och skräckfigurer från literaturens värld. Och i en rafflande öppning där Frankenstein får liv i sin skapelse tack vare Greve Draculas hjälp men sedan blir ivägjagad av en upprorisk folkmobb gör inte förhopnningarna mindre. Och att det sker i svartvitt, pluss på det. Men vad händer sedan? Det blir något slags utdraget illa subtilt kärleksdrama mellan Van Helsing (Hugh Jackman) och prinsessan Anna (Kate Beckinsale) där monsterdräpandet kommer i andra hand, och det är väl inte riktigt meningen. Om det är meningen så kan man ju undra varför man använder en sådan i grunden fantastisk idé om en mytmonsterjägare som inslag. På tal om, En mytmonsterjägare hade troligtvis behövts för att ta död på den usla insats Beckinsale står för och som överskuggar Hugh Jackmans coolhet. Och varför har man placerat skickliga David Wenham (Faramir i Lord of the rings-trilogin) som en halvt efterbliven munk? De ologiska och klandervärda regissörstolkningen av klippningen, castingen och av filmen är fler än dess mer imponerande drag som egentligen bara är den snygga svartvita ingången till filmen.

Van Helsing var tänkt att bli en serie av filmer med monsterjägaren i huvudrollen. Efter fiaskot med den här filmen blir det inte så. Jag hade inte tackat nej tilll en fortsättning. Grundhistorien om en jägare på jakt efter literaturens vidunder är kittlande, även fast just den här filmen inte var något vidare. Men det finns fler regissörer än Stephen Sommers och det finns fler monster i historien att slow-motion-dräpa.
Betyg 2

På riktigt

Inga oinlämnade uppgifter. MVG på de tre senaste inlämnade. 18,02 i snitt (utan meritpoäng) innan de sex sista kurserna är satta.
Inga oinlämnade uppgifter
Skolbetyg Eric Fiedler

Recension: Järnkorset

Järnkorset
Järnkorset (Cross of iron)
(Storbrittanien/Västtyskland, 1975)
Krigsdrama
Regissör: Sam Peckinpah
Skådespelare: James Coburn, Maximillan Schnell och James Mason.

Sgt. Steiner är en moralens väktare i andra världskriget, vakar över en sina mannar med hököga och kämpar för dem och för sitt fosterland. Mitt under brinnande krig sätts en ny befälhavare in över Sgt. Steiner, till västfronten där de tjänstegör. Officiern vid namn Schnell visar sig vara Steiners motsats när det kommer till agerande, dryg, egoistisk och villig att göra allt för utmärkelsen järnkorset.

Krigsfilmernas krigsfilm, till stora delar. Intrigerna är fulländigt originella men oerhört välspelade och mångsidade, dessutom många utan allt för komplexa inslag. James Coburn är fantastisk i rollen som Sgt. Steiner och det iskalla spelet mellan Coburn och Maximillian Schnell som egenkär befälhavare är värd högsta betyg bara den. När man dessutom spetsar till historien med krigslig vardag och oglamorösa strider blir filmen än mer intensiv och trovärdig. Om man ska se en krigsfilm i sitt liv, se Järnkorset.
Betyg 5

Black humor

Ships to Gaza. Gammalt, förlegat som idé och direkt onödigt om man nu verkligen vill hjälpa det palestinska folket, hävdar kritikerna. Det kan nog ligga mycket i det, jag går inte in på en fördjupning gällande grunderna för det här, även fast jag också är kritisk mot lasterna med förnödenheter som lika gärna kan ta vägen in genom vägar där de israeliska trupeprna tillåter nödsändningar att passera.

Viktor Barth-Kron, skribent och bloggare i magasinet Café drar in en annan vinkling av befogad kritik mot kulturetablisemangets försök till PR åt sig själva. Läs inlägget genom att klicka här.

Loony

Köpte som bekant sju filmer igår. Kommer ikväll, vid klockan två, ha sett fyra av dem. Det är rätt galet ändå. Kaffe, film, sommarlov. Livets L I V.

Recension: The invasion


The invasion
(USA, 2007)
Sci-fi/Thriller
Regissör: Oliver Hirschbiegel
Skådespelare: Nicole Kidman, Daniel Craig och Jermy Northam

Ned på väg tillbaka mot jorden exploderar en rymdfärjan och sprider sina vrakdelar över stora delar av USA. Myndigheterna är snabbt på plats. De finner att farkostspillet bär på ett virus av utomjordisk karaktär. Snart är stora delar av USA infektrerade av livsformen som tagit över deras kroppar men som håller dem vid liv. En liten grupp förblir förblir friska och försöker fly till en miltärbas där säkerhet väntar.

En snabb, händelserik inledning som är lika spännande som obehaglig. Men när inga andra förutsättningar ges för historien att utvecklas de sista 60 av filmens dryga 90 minuter blir det nästan lite långtråkigt. Den till en riktigt början obehagliga stämningen övergår till ett mer allmänt stadie av filmen, det blir för få spänningsmoment adderade för att spänningen, kalla-kåren-känslan ska fortsätta krypa ändå upp till nackens hår.
Betyg 2

Världen är färgad av blod

Vapenexport


Källa: The Campaign Against Arms Trade (CAAT)

FN:s Säkerhetsråd - Ständiga (ej möjligt uteslutna nationer)
UN Security CouncilFN:s säkerhetsråd
Källa: Svenska FN-förbundet

Se gärna filmen Lord of war ifall du vill ha lite underhållning samtidigt som du lär dig hur handeln till vapen till viss del fungerar.

Recension: Lord of war


Lord of war
(2005, USA)
Drama
Regissör: Andrew Niccol
Skådespelare: Nicolas Cage, Jared Leto och Bridget Moynahan

Falskjudiske Yuri Orlov är trött på sitt liv som biträde vid familjens halvsjaviga restaurant. Utan tvekan bestämmer han sig, efter att ha bevittnat en blodig maffiauppgörelse, för att bli vapenhandlare. Krig kan man helt enkelt tjäna pengar på, och de är de stora summorna Yuri ger sig på jakt efter. Efter hand börjar dock de moraliska grubblerierna såvida denna kontroversiella handel kan motiveras trots att Yuri tidigare bestämt hävdat att han bara förmedlar vapen som andra väljer att döda med. Det hela eskalerar och mer än andra människors liv riskeras när Yuri inleder affärer med den skjutgalne presidenten av Liberia.

Vapenhandeln uppmärksammas knappast i filmvärlden. Mycket på grund av att den är ganska lik all handeln av varor. Det köps, det säljs och det överförs pengar. Inget nytt moment och egentligen inte särkilt roligt att se på. Det är sällan intensivt eller särkilt spännande. Trots det lever filmen ändå. Nicolas Cage gör en förvånansvärt bra rollprestation i sin roll som vapenhandlare. En väl anpassad flexibilitet mellan svart humor, bitande allvar och naturligtvis relationsdrama som får tittaren att svänga i tankemönstret och hålla sig vaken, en blek handelshistoria till trots. Visst förekommer det pangpang, det är ju vapenhandel man sysslar med. Men det är trots allt de mer allvarligare slutscenerna som får mig att verkligen häpna och först allvaret med hur stort problemet med vapenhandeln är och hur genomsvart vårt "demokratiska samhälle" de facto är. Om filmen hållt lika hög klass som sista 30 minutrarna hade det blivit högsta betyg. Nu fallerar det hela dock på den seghet som bitvis förekommer.
Betyg 3

Alien vs. Predator vs. Blade, någon?

Bladepyramid
I filmnörderiets tecken måste jag ju bara påpeka att samma Alien som Sigourney Weaver aka Ripley ställs mot i fyra Alienfilmer hittas fängslad i en underjordisk pyramid (förvisso på Grönland) i filmen Alien vs. Predator.

I filmen Blade: Trinity sover den ursprungliga versionen av alla vampyrer, i viss mån Dracula, i en pyramid.

Dåliga vibbar av den här upptäckten. Riktigt dåliga vibbar.

Recension: The box

The Box
(2009, USA)
Thriller
Regissör: Richard Keller
Skådespelare:
Cameron Diaz, James Marsden, Frank Lagella


Ett paket anländer till familjen Lewis en tidig morgon. Paketet innehåller en knapp och erbjudandet om en miljon dollar som fås gentemot ett simpelt tryck. Men, trycker familjen på knappen kommer någon man inte känner att dö. De får 24 timmar på sig att bestämma sig, berättar en svårt bränskadad budskapsbärare. Lådan med knappen får oanade konsekvenser för relationerna i familjen och leder dem in i ett spel med utomjordiska förtecken.

 

Koncentrationen på historien är inte särkilt svår att hålla. Simpelt, sällan med några egentliga svar utan att spoila för mycket, mestadels bara konstigt till slut. Ett tillpiffat relationsdrama med lite moralistiska vägskäl inbakat i historien. Spännande, men för den skullen knappast bra. En alltför starstruck Cameron Diaz i rollen som husmor blir symbolisk för hela filmen, stor potential men som inte engagerar mer än nödvändigt. Slutet visar sig bli ett riktigt antiklimax där man nästan rycker på axlarna och undrar "jaha, var det allt?".

 

Betyg 2


Gymnasiet - over and out

De sista självande minutrarna under den absolut sista pluggsessionen i mitt gymnasieliv blev svettig. Tre nollor fel inskrivna i en likviditetsbudget räddade dock ett MVG i kursen finansiering och kalkylering. Ganska fint kan man ju säga. Slog på stort och köpte film. Sju stycken, 200 pix. Som hittat. The Box lutar det åt att det blir. Kaffe på det? ja tack.
Film och kaffe

The box


Recension: Capitalism - A love story



Capitalism: A love story
(2009, USA)
Dokumentär
Michael Moore
Berättare:
Michael Moore

Det är nästan ironiskt att den alltid lika socialistiske Michael Moore inleder Capitalism: A love story med att redogöra hur industrierna i USA förfallit till förmån för en allt växande kapitalism de senaste fem sex decennierna. Nationalekonomisk historia med andra ord. Samma ämne som jag studerat till den grad att jag drömt om varvsindustrier och elektrefieringen av västvärlden. Men det är också beklämmande hur snar det historiska berättandet blir för att vinkla filmen till dess socialisitiska syfte. Här gäller det att vara källkritisk för många gånger är Michael Moore ganska snål med sanningen och förenklar vad som egentligen skett lite för mycket.

Det ska väl sägas att Michael Moore fuskar en hel del när det kommer till att nå ut med sitt budskap. Gråtande änkor och fäder hand i hand med sina utvecklingsstörda barn. Hjärtskärande historier som tåls att uppmärksammas men ibland blir scenerna lite för långa och de känns mer känsloanspelande än objektiva.

Å andra sidan ska man ta filmen med en nypa salt och se till att vära källkritisk för momenten med en ganska vag bakgrundsbeskrivning är många. Samtidigt så är kontentan en bister sanning. Många fattiga blir fattigare. Detta samtidigt som de rikare bara blir rikare. Att de få personer med makt har ett stort intresse av att bibehålla denna är historiskt sett ingen nyhet, men förutsättningarna för att makten ska jämnas ut och höja statusen i samhället till en gemensam välfärd har aldrig varit större. Och det, det är viktigt. Filmiskt snygg, men som dokumentär har Capitalism: A love story mer att ge.

Betyg 3

Pengakåtismens nackdelar

Ska riktigt frottera i kapitalismens brister nu, vinklade på socialistisk Michael Moorevis. Inköpt på enda vettiga filmstället i Örebro, Banana Moon. De har allt, till sjukt bra priser. Dessutom nära skolan. Men den är ju på väg att ta slut. Sista provet idag, någonsin på gymnasiet. Värd början på veckan med andra ord.
Måndag - It's life

Vem bryr sig?

Vill inte ha någon jävla studentbjudning. Tre år, jo. Och?

Rättriktad rasism, tack.

Aftonbladet.se rapporterar om demonstrationer mot invigningen av en moské i Göteborg idag.

Källa: Aftonbladet.se

Undrar vad man demonstrerar emot(?).
Är det mot höga torn som låter då och då, sådana där kyrktorn? Nej förlåt, minareter ...
Är det mot en religion som i sina skrifter hävdar rätten till diskriminerande av kvinnor, typ kristendomen? Nej, förlåt islam.
Är det mot en religion som genom årtusenden förtryckt andra religioner i guds namn, erövrat hela kontinenter i korsetstecken i så kallade korståg och som anfaller centralasiatiska länder på U-landsnivå och genom deklarationer hävdar att man har "gud på sin sida". Typ kristendomen. "I pray for you ... God bless America".

Källa: Youtube.com

Nej det var mot Islam man demonstrerade. Islam som utför terrorattacker.
Kent Ekroth
Källa: Kenthekeroth.se

Fast, va?
DN Statistik Terrorattacker
Källa: DN.se / Europol

Ja, men de ser ju förjävligt utspökade ut i sina burkor och nikhaber.
Islam kvinnaNunna

Titta bara på bilderna här uppe!
Så kan man ju inte få gå klädd i Sverige.
Men vänta, den ena har ju ett kors i pannan(!?)
Just ja, hon till höger var visst kristen. Nunna.
Bevara den kristna svenska traditionen, var de där Sverigedemokraternas argument va?

Men de har massa sådana här organisationer som bara hatar!

Näe, detta börjar bli larvigt.
När ska vi inse att religionernas likheter är fler än dess skillnader och att det inte är religionerna som är själva grundfundamentet i problemen med extremism, utan enskilda människors vilsenhet och tolkning?

Aftonbladet rapporterar idag om en attack, som likställer antalet brott begågna av djur mot människor i Sverige med antalet terrorbrott som begicks av islamistiska fundementalister 2009. I HELA Europa.
Utvisa alla Sjölejon. Gör det nu, innan det är för sent. De kan ju vara farliga.
Sjölejonattack

Dagens låt


Nitzer Ebb - Control I'm control (Dubfires jamrock remix)

Dagens Outfit Deluxe Super Edition

Jag faller också ned i träsket där man på en blogg presenterar sina kläder för dagen. Ärligt talat så skiter jag fan fullständigt i om folk har gylfen öppen, jeans från myrorna eller apsydda silkeshandskar av olika sorters ormars pubishår på sig. Egentligen samma skit alltihop, det är bara något man har på sig för att inte bli alltför kall i kyliga Sverige och dessutom dölja den otränade, lönnfeta bleka kroppen vinterns 25 minusgrader får som konsekvens.

Sen säger stilen något om dig själv också, i och för sig. Men de flesta ser lika dana ut på sådana där jävla modebloggar som presenterar nylonstrumpor från Bik Bok som om det vore världens grej.

Att säga att jag inte bryr mig eller att jag inte påverkas av vad alla andra väljer att skriva om vore ju paradoxalt eftersom jag skriver det jag skriver just nu. Dubbelmoral vore det, och det här inlägget får väl bestå av sådan typ i sådana fall. Även där faller jag in i ett fack jag mycket ogärna placeras.

Men i alla fall. Ogillar att se ut och tänka som alla andra. Handla och agera utifrån vad alla andra gör för den delen med. Så har den senaste tiden spatserat runt i svarta jeans med två tunga boots på fötterna, hängande hängslen och en för lite svart tröja. Provokativt kanske.
Men idag vart det ordning och reda, det är ju freda'. Kostymbrallor på, seglarskorna med. Dessutom glasögon och backslick. Underbart antirationellt. Lite fult, lite snygg, mycket annorlunda.
Eric Outfit
Eric Outfit

The Yes Men Fix The World - Filmen

Kapitalism i sin renaste form är vidrigt (därtill sagt att kommunism också kan vara urunket om man hårdrar det).
Dokumentären The Yes Men bevisar det på 1½ timme. Se den, ni som gillar Michael Moore eller bara tycker att finansvärlden är intressant. Ni kommer inte bli besvikna. Djupsinning likväl som underhållande, rolig men också uppmärksammande för det bitivis vidriga system som omger oss idag.

Ni som fortfarande tvekar kan titta på trailern under filmen.

 


Ur bloggsfären

Här kommer intressanta urdrag ur de bloggar jag följer.

Dagens spatserardvärg - Erik Niva i kampanj för Viasat Sport.

Erik Niva Viasat
- Per Nunstedt, Café.se

Sovjet=Sverige=
"SVT:s försök att sudda ut Ola Lundholm får mig att tänka på Stalins försök att sudda ut Trotskij"
- Viggo Cavling, Resumé

Domedagen inträffat som beräknat 2012
"James Cameron's "Titanic" 3D Re-Release Set For April 6, 2012"
Russ Fischer, Film - blogin' in the real world

Tio Spelningar du måste se i sommar
"1. Kanye West (Way Out West 11-13 Augusti)"
- Victor Johansson, Café.se

Imorgon är det fredag, i förrförrgår var det tisdag


- Johan Arvidsson, Any given friday

Årets sommardänga kommer bli ...


Nära, men så långt bort

Combichrists frontfigur Andy LaPleguas, sjunger (vrålar?) " a little part of you die". Det stämmer ganska bra när man utan tidigare vetskap inom ett visst område av kursen finansiering och kalkylering försöker utforska det. Om det är någon som vet vad Internränta är så skriv gärna en kommentar här. Kan du dessutom förklara det på ett pedagogiskt sätt bjuder jag på frukost.

Studenten, mindre än en månad bort. En lång månad bort.

Nedanstående uppgift lyckades jag dock lösa själv. Men den kan ge er en inblick i vad ämnet går ut på.

Finansiering och kalkylering

Kreativitet vinner, alltid

Sverige VM -94, frisparksvariant med Brolin som målgörare. En klassiker. Men den variantens kreativitet bleknar i jämförelse med Bryant High Schools knepiga formationsmodell. Nåja ful är't, men det funkade och gjorde skäl för ordspråket "den som skrattar bäst skrattar sist".


Mat - skräp i sin renaste form

Jag blir bara hungrig när jag ser nedanstående postad video. Det är inte alla som blir det. Många blir äcklade. Men jag, jag blir bara hungrig.

Nu är det kanske läge att moralisera och påstå klichéer som att "det finns barn som svälter" och "vilket svinn", men det tänker jag inte göra. Ibland lägger man det åt sidan och roas när en bunt med män tillagar en fågel, i en fågel, i en fågel, i en fågel. I en gris.


RUT-avdraget

Det är vardag att städa. Men det är inte direkt särkilt mycket allmändagligt över att dammsuga hela lägenheten och torka alla golv. Att dammtorka och att göra rent i en och en halv timme.

Men det har jag gjort och då lyssnade jag på P1 - as usual. Men lyssna på musik kan man också göra. Varför inte bland världens mest kända artist, Manu Chao? Världsmusik kan ibland vara underskattad.


Är det konst?

Hur långt får konsten gå?
Är det acceptabelt när ett verk utsätter andra för fara och vilken ansvar har arrangörerna?
Frågor som i och med preformanceföreställningen Kullagulla, Fassbinder och jag väckts till liv.


Preformance är en typ av konst som går ut på att en skådespelare gestaltar en scen i ett konstnärligt syfte. Kullagulla, Fassbinder och jag är en utställning där besökarna får vandra omkring och bekanta sig med de olika scenartisterna. Ett av konstverken på utställningen eller teatern är en scen där en man sitter på en matta och intar 4cl 40 % sprit var sjätte minut. Detta i syfte att gestalta ett alkoholberoende, vilket hela föreställningen vill uppmärksamma.

När föreställningen hade premiär i fredags blev skådespelaren med drickandet som roll så pass berusad att han började kasta stolar omkring sig.
När skådespelaren blivit kraftigt berusad efter att ha druckit en flaska á 75 cl Vodka och då tilldelades ännu en butelj eftersom showen inte var slut än, efter ett tag fick den andra flaskan fråntagen sig. Han blev då aggressiv och menade att hans kontrakt var brutet och att han därför fick göra lite som han själv ville.

Sydsvenska dagbladets recensent Oline Stig som såg, eller upplevde, premiärföreställningen på plats var efter händelserna mycket kritisk till att scenen ens tillåtits att utspela sig från första början. I Sveriges Radios program i P1, Studio Ett, frågar ställer hon en av de projektansvariga Maria Stiernborg mot väggen.
- Hade ni konsulterat läkare och övervägde ni ens riskerna av alkoholförgiftning? undrar Stig.
Vidare ger Oline Stig skarp kritik till hela arrangemanget och dess säkerthet gentemot åskådarna. Kritik riktas även mot själva konsten i uppsättningen.
- Det finns ingenting konstnärligt eller nyskapande med att supa sig full på riktigt. För mig går gränsen någonstans där man utsätter människor för fara, säger Oline stig och syftar då med fara både gentemot åskådarna och mot personen själv.

Förutom att det ensamblen gjort i och med uppsättningen Kullagulla, fassbinder och jag är att återvinna ett ganska enkelt konstnärligt begrepp i och med att man gestaltar en person eller situation i ett annat samanhang än ordinärt, så lyckas man faktiskt i och med denna simpla metod visa på hur omoraliskt och dumt vi egentligen tycker det är med alkohol.

Oline Stig sätter fingret på just hur patetiskt dumt det egentligen är när hon säger saker som "Övervägde ni ens alkoholförgiftning" eller "Det finns inget konstnärligt eller nyskapande med att supa sig full", samtidigt som hon uttrycker obehag och oro över den situation som uppstod. Att sätta det i relation till att många idag, nära 40 %, har en anhörig som missbrukar alkohol bör ju påvisa hur obehagligt det måste vara för dessa 40 % som känns vid denna situation och som då inte har en omgivning likt publiken i det här sammanhanget som backar upp.

Vidare kan jag själv, vid 19 års ålder, supa mig redlös varje dag i veckan utan att konsultera läkare. Vidare kan jag supa mig redlös på dagen, sätta mig i en park med lekande barn - ett sammanhang där jag som alkoholpåverkad inte hör hemma och göra det den här föreställningen ville visa; att sådana situationer uppstår i det verkliga samhället idag och att vi då accepterar det. Vi fördömer det, måhända, men vi accepterar det som princip eftersom det är människans fria vilja som ska styra valen, precis som den enskilda artistens val att supa sig redlös i en föreställning istället för på en bar. Precis som det är publikens enskilda val att gå på en preformenceföreställning med alkoholberoende som tema.

Oline Stig har rätt i att hon säger att Kullagulla, fassbinder och jag inte är konst. Nej ensemblen har bara tagit en vanlig vardagssituation för många, en helgsitutation för en majoritet av Sveriges befolkning, och gjort den publik i ett annat sammanhang. Konsten uppstår istället när vi motsäger oss själva i att ifrågasätta det vi enligt princip acceptarar.

Lyssna på hela debatten mellan Sydsvenska dagbladets recensent Oline Stig och en av de ansvariga för uppsättningen "Kullagulla, fassbinder och jag", Maria Stierborg här under!


Lyssnar jag på det här?

Är inte någon speciellt hård kille egentligen. Ganska vänlig och omtänksam, hoppas jag i varje fall. Visst står jag upp för vad jag tycker är rätt och vad jag helst ser ska ske. Använder ju dessutom dagkräm (mjukgörande kräm för ansiktet att använda under dagstimmar för att motverka uttorkad hy i ansiktet). Oljefri ska tilläggas.

Ändå så sitter jag och lyssnar på Agrotech-bandet Combichrist under pluggsessioner både igår och idag. Hårt.


Skitig situation

Det här med skuld, det är en av de första sakerna man får lära sig i hushållsekonmin i nian att det, det ska man inte ha. Det ska man inte ha, för skuld är inge bra'.

Skulle det ändå vara som så att man kanske behöver låna pengar till det där drömhuset eller nya Peugon, då ska man se till att kunna betala tillbaka de betalade pengarna.

Man kan som ett steg i ledet att inte skuldsätta sig alltför stort sätta ett så kallat "tak" för hur mycket man får låna innan det är nog. Vad som egentligen händer ifall man lånar mer, det är väl individuellt. Oftast händer väl ingenting sådär eftersom man medvetet överträtt gränsen.

USA:s skuldtak ligger på 14 294 miljarder kronor.
Nej förlåt, det ska vara dollar. 14 294 miljarder dollar. Det är i svenska kronor ungefär, avrundat nedåt, 100 000 miljarder.

För varje dollar den amerikanska staten nu spenderar är endast 60 cent, i teoretiska termer även sett som 60 % från skatt. Det vill säga att två femtedelar av varje investering den amerikanska staten gör sker med någon annans pengar.

Varje lön den amerikanska staten betalar ut, betalas till viss del inte enbart av samhället i sig självt utan även av någon annan. Någon annan som förr eller senare kommer vilja ha tillbaks sina pengar.

Med andra ord kanske det är dags att öva in mandarinkunskaperna?

Mer sketet blir det när en majoritet av amerikanerna nu har fått nog och inte vill tillåta staten att låna till sig mer kapital. Lycka till med att få den demokratin att fungera.

Ni som vill läsa lite mer ingående om amerikanska statens dilemma kan besöka Svenska Dagbladets "Wall Streetblogg" som komponeras ihop av Daniel Kederstedt som också är tidningens Näringslivs korrospondent.

Panzermensch

Skaffa körkort, sista rycket i skolan och dessutom lite jobb. A lot to do.
Rakt fram, bepansrade människa.


Det är ständigt på håret

Har ett rekord på sportenredaktionen nu: Längsta division 2 dam-referatet. 1 649 tecken ligger det på. Hujah!
Citat Lars Wirström, "Ett rekord som aldrig kommer slås".

Den kortare internettexten av det referatet hittar ni här.

Nu är det lite division 3 dam som strax ska ringas in, så jag tar min nya hårresande frisyr och fokuserar på det nu.
Nu frisyr, stek på jobbet
Två skärmar

You'll never walk without Giggs

I år är det 21 år sedan då 17-åriga walesaren med krulligt svart hår debuterade i Manchester Uniteds lagtröja.
875 matcher senare för samma klubb är han en levande legend.

875 matcher och 21 år senare är Ryan Giggs Manchester Uniteds framgångssaga.

 

Det ser inte mycket ut för världen den där tunna typen med svart hår och gubbigt, insjunket ansikte. Benen tunna.
Men det är ändå någonting som ingjuter respekt för farbrorn med röd tröja och vita shorts.
Det är blicken, den ständigt omättade, fokuserade blicken.

 

Manchester United blev igår Engelska Ligans främsta klubb någonsin med sina 19 titlar, nu en före Liverpool. Om United nu blev största klubben så blev man det med en spelare som sedan länge varit störst - Ryan Giggs.
Det är inte skandalernas man, humöret inte lika kritiskt tacksamt som Scholes, Cantonas eller Keanes. Han har aldrig varit fysiskt stor som jättemålvakten Schmeichel eller aggrisivt tagigt initiativet till att väcka uppmärksamhet. Ofta bortglömd i medierna.

 

Men i år har den 37-årige Ryan Giggs visat att en talang aldrig går ur. Utan Giggs hade United nu kanske fått slicka såren för ett missat Europacupspel nästa år, smärtsamma förluster mot Chealsea.

 

Att kalla Ryan Giggs bäst vore en felaktig benämning. Ryan Giggs är inte bäst, han är störst. Och det är mycket större.


Decenniets bästa skräckfilm

Insidious
(2010, USA)
James Wan
Skådespelare:
Patrick Wilson, Rose Byrne, Lin Shaye, Ty Simpkins.

 

Gasmask, mimare och barn. Alla ingridienser för en lyckad skräckfilm är på plats. Släng in lite klassisk hoppa-till-skräck och spöken och du har senaste decenniets bästa skräcfilm, Insidious.

 

Mystiken tar sin plats redan i början hos familjen Lambert. Böcker som ligger ramlar ur bokhyllan, lådor på fel ställen. När ett av familjens tre barn, Dalton (Ty Simpkins) blir ett medicinskt mysterium och blir ett okontakbart kolli i någon slags koma börjar larm att gå mitt i natten, inbrott att ske och mystiska röster att höras. Och det blir bara värre.

 

Man ska väl knappast flagga för någon storartad skådespelarinsats. Ungefär som vanligt när det kommer till skräckfilmer. Men Insidious är då heller ingen film där karaktärerna får chansen att glänsa heller. Inte heller är väl berättelsen vidare mycket att lystra till annat än om man vill ha ett relativt originelt manus där Paranormal activityproducenternas tidigare produktioner lyser igenom. Påkostade specialeffekter, knappast.
Men. Men det var länge sedan jag var så rädd under, men även efter, en film som Insidious.

 

Insidious regissör James Wan har tidigare gjort de näst intill kultförklarade  Saw-filmerna. Wan har även gjort filmen Dead Silence, vilken inte fick alls lika mycket uppmärksamhet. Men det är trots allt den filmen som gör mer avtryck i Insidious än Saw, vilka man inte märker av en enda gång. Och det tack och lov. Delvis har marionettdockorna från Dead Silence återvänt, men nu i mer mänsklig tappning i och med mimare. För när de scenerna med människor blixt stilla fast ändå i full färd med att tala sitt kroppspråk ackompanjerat av en mimisk vissling, då är underksrkriven nära att fullkomligt glömma bort att spänna blåsmuskeln och är millisekunder från att lätta på trycket.

 

Det blir så mycket läskigare ju närmare man kommer det riktiga och det fysiska och ju mer avstånd man tar från de nymoderna specialeffekterna. Sådant blir mer påtagligt och i det närmaste verkligt. Och det verkliga men det oigenkännliga blir bra mycket mer livräddsframkallande än något en hel dataspelsgeneration genomskådar i samma stund popcornen gör gommen sällskap.
Likaså är de mer klassiska hoppa-till-tricken av sedan länge försvunnen läskig art. Visst kan man emellanåt förutse att något kommer hända, men sällan vad.
Kanske ska man akta sig för att hylla filmen allt för mycket eftersom den saknar något egentligt nyskapande inom genren. Det där annorlunda som mer klassiska The Shining eller The Exorcist ha. Så även ifall Insidious inte är någonting nytt så återupplivar den genren och tar till vara på all den rädsla som sedan länge varit bortglömd.

 

Insidious är, utan tvekan, decenniets bästa spökhistoria.

 

Betyg 4

Det blir så mycket läskigare ju närmare man kommer det riktiga och det fysiska och ju mer avstånd man tar från de nymoderna specialeffekterna. Det blir så mycket läskigare ju närmare man kommer det riktiga och det fysiska och ju mer avstånd man tar från de nymoderna specialeffekterna.

Bilxtrecension: Insidious

Insidious
Jag är utanför min egen kropp. Jag ser mig själv rädd. Och det jag inte ser är det jag är mest rädd för.

Insidous var, vid så här första intyckena, bland det värsta jag upplevt, när det kommer till skräckfilm.

Kommer aldrig mer lita på min egna sömn, eller på att goda andar finns.

Läs en fullständig recension i morgondagens blogg, http://fiedeli.blogg.se !

Skräckexempel på kampartad frisyr

Sitter ner och chillar lite efter en heldag på GIH med Thoren Business School Örebro och John Bauer. Gymnasierna möttes där i tävlingen Trampen, en systerkamp till den mer klassiska mellan Risbergska och Karolinska läroverket. Agerandes speaker/dj fick jag se Thorenarna förlora efter att allt avgjorts i den absolut sista grenen. Spännande. Kanske kan man få någon bild från hur man såg ut där inom den närmsta tiden.

Om ett par timmar kommer Tia Kennerberg hit och klipper mig. Drar vidare upp på stan, men inte Trampens efterfest på Satin. Nej, vi ska på bio - Insidious. Jävlar vad jag taggat för den! Men innan det ska alltså ruffset bort!
Ruffs

Vägra dålig hy

Folk som inte kan sköta sin hygien trots dagens välstånd är för mig inte bara äckligt, det är rent av motbjudande. Tyvärr är de oftast män, säkert beroende på de vaga kraven på dem att sköta sin egna kropp i samhället idag.

Kvinnor har i alla tider sminkat sig och länge vårdat sitt yttre. Män har även de varit måna om att anpassa sig efter mode, stil och intrycksattribut i förhållande till utseende och kläder genom historien, med alltifrån peruker till smink.

Men dessa ideal har de senaste åren bleknat, trots att modemagasin och trendinriktade herrtidningar blivit allt populärare. Det är idag fult att som man bry sig om sitt yttre. Man ska ha en inneboende naturlig säkerhet när det kommer till att vara trygg med hur man är skapt. Tatueringar okey, men att hålla på med krämer, slipning av naglar eller hårinpackningar - gud förbjude.

Tyvärr måste man väl ändå få lov att säga. Tyvärr eftersom att bry sig om sitt yttre faktiskt medför en hel del fördelar i form av bättre hygien och en mer välmående kropp.

Många tycks glömma bort att även utsidan ska må bra. Kroppen kan vara sjuk även ifall magen, huvudet och knäna är friska. Det kanske inte blir lika påtagligt smärtsamt med en torr hy eller finnig rygg, men likväl är det tydliga tecken på att kroppen inte är skött på det sättet den ska vara.

Så strunta i böghetsstämeln, killen på 17 år och i behov av en tuff image på gymnasiet. Sköt om dig istället. Vitaminer bidrar till bättre hy och bättre hår, finare naglar och piggare kropp. Det är inte fult att vara snygg. Det är fult att inte ta hand om sig själv och vårda det som behöver vårdas. Det är inte coolt med handkräm, men det är fan inte särkilt najs med ett par hariga händer heller.

Krämeric
Det är fan inte coolt, men det är inte ful hy heller.

Head about to explode

Det är åska i luften. Igen. Har känt det hela dagen. Kan inte andas, får ont i huvudet. Hatar åska. Ska sluta tro på åskan så kanske den försvinner.

My strength is what I'm weak for


Idag tog jag mina första smärtfria löpsteg på fem månader.

Det var stelt och jag är fortfarande osäker på hur mycket jag kan trycka på, belasta och anstränga mig.
Men det var underbart, höra andetagen diffust i bakgrunden av fötter som trampade mot grus. Andetagen i lungorna som sticker, kliar.

Jag är på väg tillbaka. Det är lång tid kvar, men jag når dit för jag ska dit.


Övningsköra

Övningsköra
Övningskör för fullt och satsar på drivers license i, säg, september. Här efter en lång runda ute i Stortorp innan man fick tillfälle att köra till COOP Österplan. Helt on my own, liksom.


All my friends are dead

Chillar lite på balkongen. En abnorm trötthet av sällan skådat slag har jag haft på mitt samvete i ungefär två timmar nu. Inte ens kaffet i den bruna muggen på de improviserade bordet i en blomlåda ger energi. Helt slut. Turbonegro gav i och för sig en liten injektion till mitt sega huvud.

Skulle sett det norska bandet, med frontfiguren Hank von Helvete i spetsen, någon gång i åttan. Allt var perfekt planerat för en riktigt episk resa á la rock. Sa att jag skulle på konsert, inte vilket band, till mina föräldrar. Inget boende ordnat efter konserten varav jag tillsammans med mina två kompisar skulle övernatta på Stockholm Central. Som tre 13-åringar. Bättre idéer finns.

Då inträffar det mest rockiga av allt. Konserten blir inställd. Orsaken är att bandets trummis (tror jag det var) - Prince of Drummers - Chris Summers fick en psykos och tvingade bandet att ställa in delar av sin turné, därbland den konsert i Annexet, Globen, i Stockholm till vilken min blijett hade printat inträdesbekräftelse.

Vi fick pengarna tillbaka, var en förväntad upplevelse fattigare, men det är trots allt den mest värda konsert jag aldrig varit på.


And I was running!

De pratar barfotalöpning i P1-programmet Kropp och själ just nu.
De säger att "man får ett naturligt seg".
Också anledningen till att jag inte tror på att springa utan skor eller med specialskor kallade fivefingers.
Mitt löpsteg orsakade en fem och en halv månad lång skada.
Idag ska jag dock fixa inlägg till mina skor. Slutet på antilöpsessionen är snart här. Bara tre månader kvar så är man tillbaka i samma form som innan min inflamation i en av hamstringmusklernas muskelfäste.

Fivefingers
Fivefingers. Fruktansvärt fula, men kan tänka mig att de fungerar på mjukt underlag.

Nightmare - in many ways

Fick för mig, liggandes i sängen igår, att jag skulle kolla vilka skräckfilmer som är att vänta detta år. Tittade igenom en hel drös trailers. Resultatet blev inte bara vetskapen om att det inte är så mycket att se fram emot, annat än Insidious som har premiär på fredag (väntar redan på att kunna boka biljetter). Resultatet blev även en ganska schyst marddröm där blåsorna från Roudriguezrullen Planet terror kombinerades med en jagande mördare a lá Kreugerstyle hack i häl.

Julgranens enda intressanta kula var egentligen Apollo 18. Den ska tydligen ge allmänheten "vetskapen" om att den sista bemannade månfärden inte var den 17 december 1972 och genom rymdfärjan Apollo 17. Det skickades nämligen en till expidition till jordens alldeles egna jättegnejs. En rymdfärja med namnet Apollo 18 (kreativitet är inte ett av anställningskriterierna på NASA) sändes nämligen också dit. Resan blev hemlighetstämplad för där skedde någonting ingen skulle få reda på. Ingen mer bemannad farkost har skickats dit för att dölja vad som verkligen gömmer sig på månen.

Apollo 18 verkar lika B som härligt konspiratorisk.


Was ist Hultsfred?

Hultsfred
Popkulturens alla fenomen blev ett stycken fattigare när festivalen Hultsfred lades ned. Sorgen hos en del skribenter var påtaglig när man vurmade för den hypade musikhögtiden i krönikor, med best of-listor och med desperata rop på hjälp från kapitalister såväl som från stat för att återuppliva festivalen.

Synar man dessa texter, som under framkomstprocessen säkert befläckats med tårar och klumpig mascara, förstår man med ens varför de skrivits. Nostalgi. Skribenter som en gång varit unga, rebelliska och som fick uppleva riktigt bra band under flera dagar i en närmast laglös och euforisk stämningskyrka. Det blir liksom nästan oslagbart när en något äldre, säkert betydligt mer resonerande individ lockas tillbaka till det förflutna.

Men frågan är om Hultsfredsfestivalen de sista åren verkligen var så där bra som den påstods vara. Tidskriften Cafés nöjesredaktör Victor Johansson kritiserar och ifrågasätter hela syftet med orgien i band, lera och alkholgökande i senaste numret av Café. Läsvärd raljering som också finns på Victor Johanssons blogg.

Nu fick allmänhetens nöjesjournalister som de ville ändå. 14-16 Juli så återuppstår nämligen Smålands största festival någonsin.

Apapp

SR App

Det här är utan tvekan min mest använda applikation till iPhone - Sveriges Radios Webradio. Jämnt är det P1. Nästan alltid är det Morgon i P1, Studio Ett, Konflikt eller varför inte Medierna i P1. Dessa program har aldrig gjort mig besviken.

Men sedan jag skaffade den uppdaterade versionen så har sändningarna hackat, krånglat. Ibland har inte funktionen viljat streama någonting. Då blir det bara en stor jävla suck. För jag vill höra långrandiga utläggningar om Syrianska demonstrationståg och debatter om publikationsetik. Fungera bara, snälla SR.

Dominates

Ett helt uppslag i dagens tidning. Fan inte pjåkigt ändå. Lokalfotbollen var min i helgen.

Borde kanske hittat två relativt uppenbara fel i texterna. Dels stavningen på mitt eget namn. Jag heter nämligen inte EriK Fiedler. Eric, EriC Fiedler. En snygg särskrivning på Assyriskamålvakten (i texten Assyriska målvakten) slank även den igenom. Dåligt.

Lokal Fotboll Eric Fiedler

Dominerar lite på morgonkvisten när det kommer till utseende, karisma och sömnruffs. På flera håll och kanter äger jag denna morgon. Typ.
Lokal Fotboll Eric Fiedler

French kiss

Amelie från Montemartre är en helt fantastisk film. Fantastisk estetisk, inte minst berättarmässigt. Men språket. Franska borrar in i mig. Pirrar i bröstet.


I sena ordalag

Klockan är nästan halv elva, mörker är utanför fönstret.

Det senaste inlägget ha varit denna sidas första lite för länge. Fredagen igår hanns skrivandet helt enkelt inte med, tyvärr. Mycket på grund av ett projektarbete som nu lämnats in, men också för att jag hade en fruktsalladskväll med tillhörande glass och film med Stephanie.

Nu ska jag bege mig ut en liten stund tillsammans med henne till det där knappa ljuset i naturen, se vad natten har att erbjuda när dagen innehöll en stekhet sol, bränna på Grenadjärvallen, jobb och stan tillsammans med pappa. Ett perfekt avslut på en väldigt fin lördag egentligen ...

Förlåt, jag gillar pop

Veronica Maggio

Inget är mig så främmande som dagens svenska allmänna musik"kultur". Faktiskt så dras jag lite för att använda ordet kultur i samma mening som genren genren pop. För pop är en produkt mer än ett konstverk. Mer kaptialism än egenkärt. Och det är mer av ett jobb än själsigt engagemang.

Men så finns det undantag. Fantastiska Robyn är ett sådant, som valt att ta snedsteg och kommersiellt tvivelaktiga beslut bara för att gå sin egen väg. Det lyckas och det är sorartat i en annars mainstremad och anonym tillvaro som allmänkänd musikstjärna.

Veronica Maggio. Trodde aldrig jag skulle skriva ord som dessa; skör, ombytlig, berörande och knivskarp. Men nu har jag gjort det. Adjektiv som stämmer perfekt in på sveriges nya popprinsessa. För hennes röst skär in i mig, utan att jag vet varför. Smärtar lite hos mig, i mig. Texterna kanske inga världsfilosofiska arrangemang, men för många, inte minst mig, nära, intima. En träffsäker popartist som undviker klyschorna och fångar sin egna stil inom den mest allmänna genren av dem alla.

Kraven man ställer på pop ska inte vara höga. Pop är meningen att vara för den "breda publiken". Pop ska vara lättlyssnat och smältas lika lätt som tisdagens grönsakssoppa. Ändå blir det ibland svårt att smälta likartade trallpoppballader om killen som är nära men så långt borta. För även ifall det kanske är det här som är just lättsmält i sin allra mest produktions- och skivbolagsmalda form, så råder alla dietisters kostråd lika dant: Inte för mycket av samma mat utan en varierad kost med mycket vatten. Och om Lady Gaga och Katy Perry och Madonna är måndagens kläppgröt är Veronica Maggio det där vattnet som man nästan inte kan få för mycket av. Vatten som svalkar hela kroppen och sprider lugn ända ut i fingerspetsarna.

Tjej med stora behov

Tycker ni ska kolla in http://intemittimellan.blogspot.com/ . Fler läsare än tre är aldrig fel ...

Malin Åkerman i ny film

Malin Åkerman
Malin Åkerman. Klar för musikalfilm.

Den svenska skådespelerskan Malin Åkerman är klar för en ny film.
Det är 80-talsmusikalen Rock of ages som nu ska filmatiseras.

Åkerman fick sitt internationella genombrott  i filmen Watchmen som kom ut 2009 tros få rollen som Costance i filmen Rock of ages.
Filmen är en filmatisering av musikalen med samma namn. Handlingen är en historia om kärlek och ambitioner som tas i uttryck genom poppig 80-talsmusik.

slashfilm.com

Django utan Walz

Christoph Walz
Uppgifterna om att Tarantinos nya film heter Django unchained och dess handling är bekräftade.
Nu visar det sig att dock att andra rykten kring filmen varit osanna.

Fiedeli.blogg.se berättade tidigare i veckan om Tarantinos nya film Django Unchained.
Enligt flera källor skulle en av rollinnehavarana i den westerninspirerade rullen vara Christoph Walz.
Dessa "rykten" är någonting som Walz själv dementerar.
- Vi har inte pratats vid, säger Walz till MTV.

Tarantino - bara manusförfattare
Quentin Tarantino säger också han i en intervju till nymag.com att Walz inte är med i filmen. På frågan om vilka andra påtänkta skådespelare i Django Unchained säger Tarantino att ingen är i närheten av att ha en roll filmen.
- Jag skrev manuset i tisdags. Jag skrev det i tisdags. Jag regisserar den inte ens i nuläget. Jag skrev ett manus i tisdags. Det är bara ett manus. En bit papper, eller många bitar papper. 366 för att vara exakt, säger Tarantino.

Oklart läge
Mycket riktigt är manuset precis färdigskrivet. Att ens börja rapportera nyheter från filmen är alldeles för tidigt egentligen, även ifall ryktesspridningen är storskalig. Hitills är det mesta just bara rykten. De som figurerat hittills har visat sig felaktiga och man bör ha tålamod innan nyheter av väsentlig art är att räkna med. Helt otroligt verkar det dock inte vara att Tarantino själv ska regissera, och det skulle troligtvis inte förvåna ifall Chrisoph Walz dök upp i ytterliggare i en av Tarantinos filmer. Men, kanske slutar det hela med att Tarantino väljer att stå som just manusförfattare och istället väljer att koncentrera sig på nästa film i serien om Kill bill som väntas ha premiär 2014. I nuläget när manus precis är inlämnat är läget mycket oklart.

Star Wars Day

Grattis alla Star Warsälsare där ute. Grattis på Star Warsdagen, nördarnas nördas alldeles egna högtid.

Gick och lyssnade på morgonpasset i P3 när Kodjo i programmet tog upp ämnet. Diskussionen kring bordet om Jabba the Hut och Bobba fett gled runt ett tag. Insåg då att jag behöver införskaffa de filmerna. Har aldrig sett dem i bra upplösning, med bra ljud.

Erkänn, man blir lite sugen på att låta naveln synas och mörkerlägga rummet ... (?)


Goodiebag

New bag in town

T shirt store


Ny påsväska från T-Shirt store, 79:-.
Kör en ny tröja som jag hittade på fyndhyllan på JC med, 99:-.

Me and new shirt

Att twittra

Twitter
Det är roligt att twittra. Självbekräftelse på 140 tecken. Att läsa andras twitter är nästan roligare. Facebook är för mig gammalt. Twitter är bättre. Ni som har ett sådan konto hittar mig som @Fiedeli92.

MTV Movie Awards - nomineringar

Robert Pattinson Twilight
Flest nomineringar. The twilight saga: Eclipse är filmen med flest nomeringar på MTV Movie Awards. Hela åtta stycken. Filmens huvudrollsinnehavare Robert Pattinson är nominerad till priset som bästa manliga skådespelare.

Nomineringarna för MTV Movie Awards är nu klara.
Vinnarna röstas fram via MTV.com och presenteras på MTV MA-galan den femte Juni.
Här är alla kategorier och nomineringar.

Bästa kyss
Ellen Page & Joseph Gordon-Levitt
Inception

Daniel Radcliffe & Emma Watson
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1

Kristen Stewart & Robert Pattinson
The twilight saga: Eclipse

Kristen Stewart & Taylor Lautner
The Twilight Saga: Eclipse

Natalie Portman & Mila Kunis
Black swan


Bästa fight
Amy Adams vs. The sisters
The fighter

Chloë Grace Moretz vs. Mark Strong
Kick-Ass

Daniel Radcliffe, Emma Watson & Rupert Grint vs. Death Eaters (Rod Hunt & Arden Bajraktaraj)
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1

Joseph Gordon-Levitt vs. Hallway Attacker
Inception

Robert Pattinson vs. Bryce Dallas Howard & Xavier Samuel
The twilight saga: Eclipse


Bästa skurk
Christoph Walz
The green hornet

Leighton Meester
The roommate

Mickey Rourke
Iron man 2

Ned Beatty
Toy story 3

Tom Felton
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1


Bästa tappa-hakan-ögonblicket
James Franco
127 Hours

Justin Bieber
Justin Bieber: Never say never

Leonardo DiCaprio & Ellen Page
Inception

Natalie Portman
Black swan

Steve-O
Jackass 3D


Bästa Bad-assstjärnan
Alex Pettyfuer
Beastly, I am number four

Chloë Grace Moretz
Kick-ass

Jaden Smith
The karate kid

Joseph-Gordon Levitt
Inception

Robert Downey Jr.
Sherlock Holmes, Iron man 2


Bästa j***a skräckskådespeleriet
Ashley Bell
The Last Exorcism

Ellen Page
Inception

Jessica Szohr
Piranha 3D

Minka Kelly
The Roommate

Ryan Reynolds
Buried


Bästa citatet
"I want to get chocolate wasted!"
Alexys Nycole Sanchez
Grown Ups

"There's a higher power that will judge you for your indecency."
"Tom Cruise?"
Amanda bynes & Emma Stone
Easy A

"If you guys were the inventors of Facebook, you'd have invented Facebook."
Jesse Eisenberg
The social network

"... A million dollar isn''t cool. You know what's cool?"
"A billion dollars. And that shut everybody up.
"
Justin Timberlake & Andrew Garfield
The social network

"You mustn't be afraid to dream a little bigger darling."
Tom Hardy
Inception


Största genombrottet
Andrew Garfield
The social network

Chloë Grace Moretz
Kick-Ass

Hailee Steinfeld
True grit

Jay Chou
The green hornet

Olivia Wilde
TRON: Legacy

Xavier Samuel
The twilight saga: Eclipse


Bästa komediroll
Adam Sandler
Just go with it

Ashton Kutcher
No strings attached

Emma Stone
Easy A

Russel Brand
Get him to the Greek

Zach Galifiankis
Due Date


Bästa kvinnliga skådespelare
Emma Stone
Easy A

Emma Watson
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1

Jennifer Aniston
Just go with it

Kristen Stewart
The twilight saga: Eclipse

Natalie Portman
Black Swan


Bästa manliga skådespelare
Daniel Radcliffe
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1

Jesse Eisenberg
The social network

Robert Pattison
The twilight saga: Eclipse

Taylor Lautner
The twilight saga: Eclipse

Zac Efron
Charlie St. Cloud


Bästa film
Black Swan

Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1

Inception

The social network

The twilight saga: Eclipse

Motiveringarna hittar ni på MTV.com.

Robottrailer

För tredje gången på fyra år - en oerhörd prduktionstakt, är robotorna i Transformers tillbaka.
I dagarna släpptes trailern till den nya filmen.

80-talsserien Transformers gick upp på biodukarna som spelfilm 2007.
Uppföljaren Transformers 2: Revenge of the fallen kom inte långt därefter, 2009.
Nu är det alltså återigen dags för Shia LeBeuf att axla rollen som robotornas vän och jordens hopp Sam Witwicky.


I dagarna släpptes trailern till nya filmen Transformers 3: Dark of the moon. Premiärdatumet är satt till den 29:e juni I Sverige.
Inga slow motionscnener med en nedbött Megan Fox den här gången. Istället får vi se John Malkovic dyka upp i filmen. Om filmen visar honom springandes i nedsänkt fart med en tajt kroppstrumpa går dock inte att se i trailern.


Trailer för nya Sparrowfilmen

Filmerna om Jack Sparrow har blivit succe.
Nu är det dags för den fjärde filmen i Pirates of the caribbeanserien.
Idag släpptes den nya trailern till filmen.


On stranger tides eller på svenska, I främmande farvatten är titeln på den fjärde filmen i serien av Pirates of the caribbean.
Johnny Depp är tillbaka i rollen som Jack Sparrow. Geoffry Rush iklär sig återigen rollen som den psykopatiska Captain Barbossa. Sällskap får de också från en del nya ansikten i serien.

Okänd "Svartskägg"
Stjärnglansen i den nya rollupplagan står Penélope Cruz för. Judi Dench som gjort sig känd för den allmänna publiken som James Bonds chef i filmerna om just James Bond, är även hon ny.
Rollen som Sparrows fiende i denna film, Kapten Svartskägg, axlas av en tämligen okänd skådespelare, Ian McShane. McShane har tidigare inga större roller på sitt CV men har medverkat i flertalet större produktioner i film såväl som på TV. Från den amerikanska TV-serien Vita huset kan man känna igen Ian McShne som den ryska förhandlaren Nikolai Ivanovich.

Jakt efter ungdom
Själva handlingen i filmen kretsar som vanligt kring den alltid lika avslappnade och bisarra figuren Jack Sparrow. Tillsammans med sin forne fiende Captain Barbossa sätter Sparrow av på jakt efter ungdomens källa. Men det blir naturligtvis ingen dans på rosor. Samma plan har nämligen den ökända piraten Svartskägg och hans dotter.
Pirates of the caribbean: I främmande farvatten har svensk biopremiär den 18:e maj.

Booring

Första dagen på riktigt länge där jag har ett ganska åtstramat schema. Skola först - finansiering och kalkylering. Gym på det. Har även åtagit mig att införskaffa Stephanies antibiotika, som inte verkar finnas på något apotek. Med andra ord blir det en cykeltur till sjukhuset efter gymet. Sedan, sedan är det jobb ikväll. Klar ungefär elva. Så den här dagen blir lång. Väldigt lång. I alla fall är den det just nu.

Terminator 5 lockar gamla stjärnor

Terminator Arnold

Arnold Schwarzenegger uppges tillbaka i rollen som terminator, det kunde fiedeli.blogg.se avslöja så sent som för ett par dagar sedan.
Nu ryktas det om att han får sällskap - av hela originalfilmens rolluppsättning.

De rykten som började spridas i förra veckan kring en eventuell ny Terminatorfilm blir bara fler och fler.
Den femte filmen i serien om tidsresande robotar och världsräddande O'Connorfamiljen skall nu enligt de nya obekräftade källorna dessutom fått ett namn. Kanske hade filmskaparna en mindre kreativ dag när de lanserade den nya filmen under namnet Terminator 5: 2012, vilket känns igen från filmen 2012 som handlade om jordens undergång likaså.

Får sällskap
Justin Lin uppges tidigare vara klar som filmens regissör. Tillkommer gör nu även Terminatorfilmens allra första uppsättning skådespelare, enligt slashfilm.com.
Detta är dock bara rykten än så länge, enligt slashfilm. Man skriver också att ingen egentligen kan ha skrivit på för någon som helst roll, inte ens Arnold även ifall agenturen antyder att han är intresserad. Det finns nämligen inget manus för filmen än.

Eric Fiedler

Läggins


Det verkar som eländet med min segdragna skada som suttit i framsidan av skenbenet, baksidan av låret och under knät i snart fem månader slutligen är på väg att klaras upp. Var idag hos fotspecialisten Gott på foten i Örebro och grejade utgjutningsformar till inlägg i mina löpardojor. Inte långt kvar, kanske... Nu blir det promenad och ännu lite mer av hälsovecka!

Utprovningsrum

Slåss i klubb

Slåss i klubb
Slåss i klubb
Slåss i klubb
Slåss i klubb

Fort ska jag nu ta åt mig den sista halvtimmen av den här helgen, låta spåren kännas, den sista energin sakta slockna. Fort. Fort nu innan den är slut. Fort innan allt blir långsamt igen.

Django unchained: Tarantinos nya

Ryktena kring regissören Quentin Tarantinos kommande filmer har länge varit många och obekräftade.
Nu kommer dock nya avslöjanden om Tarantinos nästa produktion.

Redan 2010 började ryktena kring Quentin Tarantinos nästa film att spridas.
- Jag skulle vilja göra en Westernfilm. Fast istället för att handlingen skulle utgå från Texas, så skulle handlingen ske i samtid med slaverihandeln. Alla är så fruktansvärt rädda för att ta upp det ämnet (...) Det skulle handla om det för att amerikanarna skäms för det och därför inte tar upp ämnet och därför att andra länder inte känner att de har rätt till det, ska Tarantino ha sagt 2010 enligt erfarna jorunalisten Anne Thompson.
Tarantinos agentur WME kan också via Anne Thompson bekräfta att det är just det här som Tarantinos nya film Django unchained kommer handla om.

Chirsopth Walz klar
Enligt WME handlar filmen om Djangoo, en frigjord slav. Tillsammans med en tysk prisjägare, spelad av Chirstoph Walz blir Djangoo själv en blodtörstig prisägare. Efter att ha jagat sitt första vinstbyte sätter dom sedan av tillsammans på jakt efter Djangoos förslavade fru som hålls fången av en ondskefull plantageägare.
Enligt WME ska filmen ta upp amerikanarnas rasistiska historia på samma sätt som Inglorious Basterds tog upp nazismen.

Django Unchained
Originalmanuset. Den här bilden läckte ut via twitterkontot @agentTrainee. Tarantinos produktionsbolag WME bekräftar att bilden, som påstås vara orignalmanuset till regissörens nya film, är äkta.

Eric Fiedler

Detta har Hänt

Stod längst fram på Slagsmålsklubben under deras spelning på Frimis och Campus 48 ikväll. Det var värt. Väldigt värt. Värt. Ville bara dela med mig av det ...

RSS 2.0