Recension: The Breach


Eric O'Neill är nykomling i FBI och finner sig snart inblandad i en maktkamp med sin chef, Robert Hanssen. Inte nog med det, Hansen är av de egna leden misstänkt för att udner nästan 20 år läckt topphemlig information till den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten. Filmen är baserad på verkliga händelser.(Filmtipset.se)

Spionhistorier är alltid spännande, oavsett om det är en iskall brittisk agent med rätt att döda eller om det är en hårdkokt amerikanare med fäbless för ologiska men riktiga lösningar. De brukar liksom gå hem. Även fast The breach faktiskt skiljer sig från mängden thriller på just det sättet så är det faktiskt det som gör den bättre än den allmänna underrättelsehistorien. Kanske beror det på att The Breach är baserad på en verklig händelse som de många och overkligt blodlösa actionscenerna uteblir och man-mot-man-duellerna i barerna likaså. inte desto mindre spännande för det då skådespeleriet, från främst Chris Cooper (Robert Hansson i filmen) är av högsta klass.

Visst finns det dock spår av den amerikanska patriotismen som alla filmer producerade i USA inom genren erbjuder, men den är tack och lov inte överhängade. Istället är det en verklig spion- och underrättelsetjänsthistoria och en glödande moralisk personkonflikt som ger filmen dess verklige behållning.

Betyg: E E E E

To be continued

Igår var det Familjen på Campus 48h. Ikväll kommer SMK aká Slagsmålsklubben. Det är fest.


Tabbe, Lagrell

Lagrell tabbe
Nyheten är hämtad från SVT.se. Citatet är hämtad från ett brev Lagrell öppet skrivit till den svenska regeringen. Budskapet är tydligt: Ingrip. Men själva meningen innehåller också tre andra ord som ska motivera en snabb aktion; "innan någon dör."

Då står vi i läget där Lagrell antingen valt denna mening trots kännedom om bakgrunden, eller glömt bort supporterkulturens brokiga historia. Inget av alternativen är bra.

Den andra augusti 2002 avlider en 26-årig man på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hans namn är Tony Deogan. Tony Deogan dör som medlem i gruppen Wisemen, en huliganfirma som stödjer fotbollslaget IFK Göteborg. Anledningen till att Tony Deogan dör vid 26 års ålder är på grund av de skador han ådragit sig då personer sympatiserande med fotbollslaget AIK misshandlat honom. Misshandlat honom till döds.
Tony Deogan blev det första dödsoffret, relaterat till fotbollsvåld, i Sverige. Någon har dött i samband med fotboll.

Om Lars-Åke Lagrell väljer att inte uppmärksamma detta, mer än sju år gamla mord på en fotbollssupporter, hur många dödsfall ska man då bortse från i framtiden. Eller personskador. Eller ekonomisk förlust för klubbarna. Eller läktarskandaler, innan någonting de facto görs. Inte ökade bötesbelopp för klubbarna, inte poängavdrag.
- Debatten måste lära sig skilja på supporterkultur och fotboll. Supporterkulturen är beroende av fotbollen, inte tvärtom.

Nu skriker både fotbollsförbundet och regeringen åt varandra, skyller de fullständiga uppror som skett i samband med fotboll på varandra. Men frågan är om det egentligen är klubbarna själva eller om det är samhället som ska tåda bukt på problemen över huvud taget. Problemet är inte klubbarnas eftersom deras rörelse är riktad till fotbollen, inte heller är det någon upp till regering eller riksdag att ta huliganerna i nackskinnet. Problemet ligger i supporterkulturen och det är endast där som problemet kan lösas. Fanskaror är en egen grupp med andra sociala normer och förutsättningarn än övriga grupper, politiska som faktiskt klubbarna de faktiskt hejar på. Det är inte samma personer som arrangerar tifon som arrangerar torsdagens fysträning eller arrangerar nästa veckas spelarköp.

Att låta supporterklubbarna själva ta ansvar för de avarter som kastar in smällare på linjedomare och som slåss utanför arenorna kan vara en alternativ lösning.

Läktarna är supporterns område, inte spelarens. Ge då supportrarna rättigheten till en avsedd del på arenorna eller läktarna helt och hållet medförandes ett ansvar över sin rättighet. Ge supportergrupperna som bör ställas ansvariga för den negativa läktarkulturen, rättigheter att vara självständiga. Rättigheten till befogenheten att stänga av och att porta eventuella bråkstakar från arenorna. Klubbar kan då inte ställas asnvariga, då deras faktiska uppgift är att sköta det sportsliga, och heller då inte drabbas av att en grupp skilld med med anspråkande på klubbemblemet ställer till med bekymmer. Detta kan medföra att hoten mot avstägningsansvariga chefer inom klubbarna slipper oroa sig för nattliga telefonsamtal. Medföra att supportrarna faktiskt börjar ta ansvar, för delen som gör det idag är betydligt större än de som missköter sig. Låt idrottsklubbar hålla på med idrott, supporterklubbar med supporterfrågor. Inte tvärtom, som läget är idag.

Tony Deogan
Tony Deogan.

Andres Lokko: Andres Lokko

Andres Lokko: Andres Lokko
Den här bannern är tagen från Svenska dagbladets hemsida. De marknadsför via den sajtens egna bloggare.
Ser ni hur de blir presenterade efter kategori? Johanna som Sportbloggaren, Hedvig von Mentzer som skönhetsbloggaren.
Andres Lokkos kategori?
Andres Lokko.
Image.

"Nytt" i filmhyllan

s
Nytt i filmhyllan
Breach
Först ut att se blev filmen Breach. En kortare recension av den filmen kommer imorgon!

Värd film

Billiga skräckfilmer brukar sällan gå hem hos filmkonsumenterna.
Insidious bryter den strömmen. Nu är filmen snart Sverigeaktuell.

 

10 miljoner i kronor i kostnad gör Insidious inte direkt någon produktion av det större slaget. Lönsamheten och de enorma summor filmen spelat in gör dock filmen till en av det här årets mest framgångsrika. Man har redan spelat in knappa 500 % av produktionskostnaderna världen över. Och mer lär det bli då filmen inte gått upp på biograferna i länder som bland annat Sverige än.

 

Skräckfyllt samarbete

Bakom filmen ligger skaparna från Sawfilmerna, James Wan och Leigh Wannell tillsammans med nya stjärnskottet Oren Peli som var en av upphovsmakarna till förra årets stora skräcksnackis, Paronormal activity.

- Vi var medvetna om den uppmärksamheten vi fått kring skapandet av Saw kanske skulle smitta av sig på annat vi gör så vi försökte verkligen att göra någotning annorlunda den här gången, säger James Wan i en officiell intervju för filmen.
- Vi älskar skräck, men vi vill att filmerna vi gör ska vara någonting mer, säger Wanell i samma intervju.

 

Kritker hyllar

Historien känns igen från skaparnas tidigare produktioner. En familj blir hemsökt av en ond ande, någonting som var fallet även med Paranormal Activity. Men mycket tyder på att filmskaparna lyckats med just att göra en något anorlunda skräckfilm.

- Det kommer hundra filmer som är precis som Saw innan det kommer en sådan här film igen. Och det är bra. Jag är nämligen inte säker på att mina nerver skulle orka med annars, skriver Mack Rawden i sin recension av filmen på sajten cinemablend.com.

Ansedda brittiska tidningen The Telegraphs filmexpert Tim Robey är något återhållsammare i sin kritik. Ändå är Robey då relativt generös i sin bedömning.

- Filmen trampar runt i genren med ohämmad glädje. Ingenting är mer stötande än ranglig spöktågresa som låter och skränar samtidigt som det tar fart och flyger av rälsen, skriver Tim Robey och ger Insidious tre av fem i betyg.

 

Premiär i maj

De svenskar som redan sett filmen och som satt sina betyg på internetforumet filmtipset är även de lyriska.

- Tveklöst en av de rysligaste filmerna som släppts på många år, skriver signaturen todtape och ger filmen högsta betyg.

Filmen som har ett snitt på fyra av fem möjliga på filmtipset går upp på biograferna i Sverige i maj. Passande nog är datumet för inledningsvisningarna förlagd till fredag den 13:e.

 

Eric Fiedler


Det här med sommarlåtar

Stromaes Alors on dance. Den låten, den låten spelades överallt, på alla platser, hela tiden, förra året. I Örebro, i Stockholm, i Kroatien, inte minst i franska staden Cannes. Under bilen, över hunden, brevid majsförsäljaren och i sanden. ÖVERALLT. Men när den slank förbi i någon spellista imorse var det ju inte annat än att man log lite till de minnen som liksom etsat sig fast i refrängen, mer eller mindre frivilligt. Bror och jag får väl bjuda lite på det här...

David Fiedler

Eric Fiedler


Dagens rubrik

Hämtad från DN.se igår. Aningen creepy.
Du sover när du är vaken

Geographic nonsense

Sitter och "pluggar". Läser sidor i en bok och försöker luska ut vad jag ska kunna till geografiprovet imorgon. "Så nian!"

Stephanie roar sig under tiden, med att äta ...
Jag, geografi, Stephanie

He's back



Jodå, det verkar så. Arnold Schwazenegger ska göra rollen som Termninator. Igen.

Det skriver Anders Silvergren Blåder på SVT:s Filmbloggen och hänvisar där till källan Deadline.com.
Flera större produktionsbolag, däribland Universal, Sony, Lionsgate och CBS Films ser nu över det paket med rättigheter från Terminatorfilmerna som underhållningsbolaget CAA nu erbjudit marknaden. Vad prislappen för den stenhårda framtidsroboten med den spektakulära egenheten av att upprepa frasen I'll be back kommer att landa på är ännu oklart. Redan när rättigheterna såldes 2010 var Sony och Lionsgate med i budgivningen. Där gick man dock bet och istället gick förmånerna överraskande till investmentbolaget Pacificor. Prislappen då landade på 29,5 miljoner dollar.

Splittrade åsikter
Oavsett var priset på denna upplaga av budgivning på Terminatorrättigheterna landar är tillfället för många hårdnackade T-800 fans att återigen se fiktiv hud och metallskelett ovärdelig. Men åsiketerna går också isär. I diskussioner på internetforum där nyheten tagits upp menar man att filmserien borde dött för länge sedan. Andra menar att det kan vara ett bra tillfälle att knyta ihop säcken på de stagnerade insatserna.
- Om de kan skapa ett fint avslut, som (Sylvester) Stallone gjorde med Rocky och Rambo, tror jag att det komemr gå hem, skriver signaturen The Greenman på forumet toonzoone.net.

Eric Fiedler

Fifteen

15:e(!) säsongen av South Park har premiär idag. Skaparna Matt Stone och Tray Parker tycks inte ha tappat sitt samtida satiriska sting. I kvällens avsnitt binds, bokstavligen, två av det senaste året snackisar ihop.  Filmen The Human Centipede och Steve Jobs, Apples grundare, får nämligen stå i skottgluggen för de alltid lika träffsäkra ironiprojektiler som laddas i South Parkgängets slangbellor. Trailer för kvällens South Parkavsnitt hittar ni här. Trailern för The Human Centipede, här nedanför. Steve Jobs finner ni i sjuksängen ...


Existing hero

Hjälteegenskaper finns inte per definition. De uppstår. De uppstår för att människor skapar förmågor ingen trodde vore möjliga, bevisar att det går. En människas handlingar, det gör en hjälte. För visst finns de, hjältarna, men de borde vara fler. Förutsättningarna för hjälten kräver tragik, panik, ångest och rädsla. De räddandes tid har aldrig varit mer mogen.

Murhabazi Namegabe.

Murhabazi Namegabeär en hjälte. Läs om Mr. Namegabe.Murhabazi Namegabe

Dagens underskrift

Det finns olika sätt att göra sig mer eller mindre trovärdig på. Å andra sidan kanske avsändarens namn inte är fiktivt ...
Dagens underskrift: Gadaffi

La dolce vita

Avbröt skrivandet av "Norrcitys förfall". Helt rätt. Vandrade iväg och träffade Stephanie. Till en perfekt symoblisk kuliss av en mörknande kväll tog vårt sista påsklov slut där. På bänkar, murkna av regn.

Pungsug

Ärligt talat så är det faktiskt så det känns att vara tvungen att studdera en fin, sista kväll på ett mer än behövligt påsklov. Solen går ned, temperaturen sjunker. Datorn surrar, kaffet doftar. Det sistnämnda i alla fall något ...
Utsikt fönster

Reklamplacering?

Bannerfail

CrazyCrazy

Corny picture, corny looks, great evening.
CrazyDudes


Olikt lika

I åldern det mesta i livet var mer spännande än jobbigt , världen inte större än till Svampen ungefär och bröst på TV fortfarande var en anspänning  tydde jag mig till tre stycken i min klass. Johannes, Felix och Olle. Det var liksom "vi". TV-spelsnätter, spontanmobbning av varandra och smågodisköp. Typiskt för alla 14-åringar.

Tomheten när allting bara abrupt tog slut en dag i Juni 2008 är obeskrivlig. Svår och just bara innehållslös. Världens storhet blev då påtaglig, vi blev med ens till "jag" och jagen blev utan varandra. För vi gick åt olika håll allihop. Felix fötter tog honom till dagens Michelinkrog i Luxembourg och till köksgolv på Virginska gymnasiet, Olle stack till Karolinska skolan, Jag själv blir diplomerad utexaminerad gymnasieekonom på Thoren Business School om bara fem, sex veckor. Johannes, som sedan länge spelat gitarr, piano och under sista tiden på högstadiet även sjöng går en estetisk linje på Risbergska gymnasiet. Vi som var är nu på väg till varsina hörn, men samtidigt på väg dit vi hör hemma.

Att gå in på den här (klicka) sidan kanske bevisar att vi valde rätt, att vi kände oss själva till den grad att vi gick dit vi skulle.
Johannes Rex
Johannes Rex Myspace

Långfredagskul

Gick och lyssnade på P1 förut. Som om det inte vore nog var det programmet Vetandets värld. (Ni med fördomar: Hej!). Programmet handlade om Tjernobyl, om turistresors till ortens allmännytta. Kom då att tänka på den tragikomiska faddäsen Pål Hollender råkade ut för i programmet Boston Tea Party. Knappast en situation man sklle vilja hamna i.


Trailer: Stake Land

Cormac McCarthys fantastiska roman Vägen var nästan lika fantastisk på vita duken. Och det där med postapokalyptiskt verkar vara något av en fluga i filmvärlden just nu. Även den kanske mindre kritikerhyllade, men likväl kultförklarade, Resident Evil-seriens senaste film Afterlife som kom ut förra året handlade även den om livet efter jordens undergång.

Nu är senaste i raden av jordens undergång och återuppbyggnad på väg till Sverige. Och den tycks vara en blandning av både McCarthys Vägen och just Resident Evil: Afterlife. Filmen Stake Land hyllas av kritikerna på andra sidan Atlanten och har redan vunnit flera åtråvärda filmpriser. Bladningen av vemod, filosofisk existensialism och mänskliga monster tycks alltså vara en bra kombination.


Gillar inte

Förutom att jag nu sitter i köket, då taklampan i mitt rum är trasigt, och i desperation på insperation våndas över att kylskåpets innehåll är mer attraktivt än dokumenten jag egentligen behöver öppna. Förutom det så drar en obehaglig kår längs min ryggrad. Jag vet inte varför men fenomenet gillestuga poppar upp i tankarna. Som om jag inte hade annat att fundera över.

Lika dåligt klarlackad som de flesta gillestugors panel är, lika undermåligt mår jag över blotta tanken på att befinna mig i en källarvåning kvav av dess genomsuttna soffor, dovt mörk av det knappa ljusinsläppet. Beror det möjligtvis på att gillestugan per definition är skandinaviskt, att min fobi egentligen härstammar för den genomsnittlige men gravt trygghetsinskränkta nordbon och dennes hem?

Jag tänker i varje fall aldrig ha en gillestuga. Aldrig ska jag sitta i en dåligt ventilerad källarlokal med folköl, grillchips och TV1000-porr. Fyfan så att säga. Fy fan. Vidrigt.

Up north

Kaffe och Nerikes Allehanda. En nygammal rutin har satt sig.

Ikväll ska jag ju dessutom jobba för den tidning som jag numera är prenumerant på. Rynninges hemmapremiär mot Carlstad. Värt att notera är att Rynninge är en favorit i repris, nämligen det första laget jag bevakade på plats.

A mix of horror

Tänk dig Blair Witch Project. Tänk nu på spanska skräckfilmen "Rec". Har du inte sett den spanska versionen så kanske du råkat snubbla över den fasansfullt dåliga amerikanska remaken Quarantine. Blanda alltså lite gammal hederlig spökjakt med skakad handkamera i en schyst upplösning. Vad du får är då vad som kan vara en av kommande årets stora skräckfilmer, Grave encouters. En mer detaljerad kortfattad beskrivning skulle vara att ett TV-team från ett spökjägarprogram besöker ett gammalt psyksjukus för att ta reda på om det faktiskt spökar i USA:s mest vålnadsberyktade hus. Att döma av trailern så gör det nog det ...


Travel to Laxå

Väcktes imorse av ett telefonsamtal.
- Vi kan inte åka ut till Laxå idag. Lös det på annat sätt är du snäll, sa personen i den andra änden på telefontråden. Samma person som också är fotochef på jobbet.
Problemlöseri iett yrvaket tillstånd. Knappast min starka sida. Förvirrat så ordnade det sig ändå. Och jag avslutar nu mitt skift på Allehanda och summerar en tripp till Laxå med att Burger King-fantasten Anders Sjöberg fick sitt efterlängtade whoppermål. Men tillägger även att vem det än var som la ihop redaktionens påskägg var den ytterst vågad när tuggummit "Camel Balls" gled ner i blandningen av sötsaker.
Camel Balls

Ikväll är historia

Klockan är tjugo i två och jag avslutar 1½ timme med det sista PM:et i Historia B. Har egentligen ingen motiviation till att plugga, men jag måste. Är så "illa tvungen". Skulle egentligen vilja fortsätta läsa "Bockfesten" av Marios Vargas Llosa, som jag precis börjat komma in i, men det är sista rycket i skolan nu och det är bara att acceptera. Och det hur sugen man är på långa grillkvällar med nära där timmar inte existerar men nuet gör. Hur sugen man än är på spontana filmnätter med nattliga upptåg. Inte långt kvar nu. Mindre än två månader. Faktiskt.

What I've discovered

In lack of over social intercourse on Örebros student cruise, I sit by my computer when this pops up on Nerikes Allehandas web page ...
Campus 48 h
Varför jag skrev ovanstående rader på engelska har jag själv inte en aning om. Det jag dock med stor säkerhet faktiskt har kännedom är att Slagsmålsklubben är bland Sveriges främsta liveband. Gött kött.

Tarantino: "I loved it"

Quentin Tarantino. Nämn namnet och en respektabel instämmande tystnad brukar sprida sig. Alla som sett Pulp Fiction förstår. Trots att det är som regissör som Tarantino gjorts sig ett namn räds han inte andra utmaningar inom filmens värld. Bland medverkar Tarantino i flera av sina egna filmer som skådespelare men också i snarlika regissören Robert Roudrigez filmer. Men även som producent till kompisen Eli Roth (Hostel I & II). Tarantino har nu även ett finger med i spelet bakom skräckisen Red State. Filmen ska enligt filmbloggen slashfilm.com ha varit till så står belåtenhet för Tarantino att han sagt att "han älskade den".

Red State har utan att marknadsföra sig överhuvudtaget redan börjat gå med vinst i USA. Om den kommer gå upp på svenska biografer är ännu oklart. Kevin Smith har nämligen själv valt att distrubuera sitt ekonomiskt snål tproducerade verk som tagit upp nästintill hela hans karriär som regissör. Kevin Smiths vilja att själv bestämma över filmen gick så pass långt att den premiärvisades i Smiths egna hem.

Såvida Red State över huvud taget kommer ut i en svensk utgåva på DVD eller dylikt återstår alltså att se. Ni som bara måste ha en liten dos av tonårstorterande kristna fundamentalister på den amerikanska landsbygden, ni kan titta på den officiella trailern här nedanför.


Out for in

Solen skiner. Det är varmt. Andra gången i år.
Den hatade vintern är som bortblåst. Då cyklar jag till gymmet. Ovärt. Löpträning? Ja tack.

Movies never sleeps

Som ni märkt har det ju poppat upp en hel del med recensioner här på bloggen den senaste tiden. Hoppas det inte gör något. Jag har ju faktiskt skrivit vad jag gjort annars med, och om annat med för den delen.

Att det är mycket film är väl föga otroligt då jag har lov, har tid att var uppe hur länge jag vill. Ta de två och multiplicera med det enorma filmsug jag har så förstår ni vad det är jag gör nätterna i ända.

Ikväll blir det klassikern Wall Street, som jag faktiskt inte sett ännu. Inte ens trailern som jag postar här under har jag så mycket som genom fingrarna sett.


Recension: Psalm 21

Då och då dyker de upp, de svenska skräckfilmerna. Då och då för att de sällan når framgång. Psalm 21 är bara ännu ett bevis på att svensk skräckfilm aldrig kommer för att stanna.

 

 

Psalm 21 kretsar kring storstadsprästen Henrik Horneus (Jonas Malmsjö) grävande i sin fars död. I ett plötsligt infall 2 minuter efter att Henrik tagit emot beskedet om sin fars sitter han i bilen på väg till den lilla orten Borgarvattnet mitt i ingenstans där hans pappa också han tjänstgjorde som präst. När Henrik kör mitt ute i skogen tror sig köra på ett barn blir bilen stående utan att fungera igen. Turligt nog för Henrik så är det inte många kilometer till sitt mål. Där finner han också husrum hos en familj som visar sig hålla en del hemligheter om Henriks nu döde far. Hemligheter som är allt annat än gudstrogna.

 

Man ska inte helt utesluta att regissören Fredrik Hiller faktiskt då lyckas med konsstycket att få mig att rycka till. Få min puls att stiga och instinktivt slå fingrarna framför ögonen. För visst är det obehagligt när en hulkande mor plötsligt förvandlas till en demonliknande figur eller när ett uttryckslöst och stirrande barn mitt ute i den svenska granskogen gör detsamma. Men det är just de enda gångerna man faktiskt överväger om Sverige för en gångs skull kunnat utnyttja sitt allmänt kända vemod och kristna historia i någon slags lyckad kombination. Och de kommer dessutom i början av filmen.

 

Slutet blir egentligen bara konstigt. Till synes helt oförklarliga scener utspelar sig och pinsamt dåligt skådespeleri och manusförfattande når sitt klimax. Det kunde varit så mycket mer exorcism, djävulskt och helvetiskt över den här filmen. Inte alls bara några få rader om helvetet skrikna lite spontant då och då.

 

Förhoppningsvis var detta bara någon slags övning inför Hillers nästkommande skräck- och zombiefilm Zon 261. (Mer om Zon 261 kan ni läsa i det här inlägget). Den lär åtminstone vara bättre än Psalm 21. Det är nämligen svårt att göra en sådan dålig skräckfilm igen.

 

Betyg: E


Svensk zombiefilm: Zone 261

Tro det eller ej, men Sverige tycks få sin första Zombiefilm.

Zone 261 utspelar sig i Landskrona. Där råder det en hätsk stämning mellan "Svennar" och "Invandrare", som det står på filmens hemsida. Inte Svennar och Invandrare, inte blattar som borde vara mer naturligt att använda eftersom man drar till med slangen Svennar.
Ett okänt skepp kraschar i hamnen på staden. Det bär på en smitta som får bäraren av sjukdomen att bli levande döda, Zombies. Militären stänger av Landskrona utan hänsyn till de icke infekterade som fortfarande finns innanför stadens murar. Och det är deras kamp mot köttätande levande döda som vi får följa i Zone 261.

Fredrik Hiller, upphovsmakare till den uschliga skräckisen Psalm 21, står för regi och manus. Döm själva av trailern, men det här verkar, citat Ove i Solsidan: "Det här va' inge bra. Det här va' inte bra!".


Jobbfronten ljus

Strålande sol idag kan man lugnt säga. Lökade nog ganska fint när jag gick fram och tillbaka på stan.
Vad jag gjorde där?
Sökte jobb, både här och där till hösten. Har man tur så kanske man får lite extra timmar här och där.

Men ikväll blir det jobb som vad jag egentligen vill jobba mer med (Men plånboken behöver tillgodoses den med). Journalist - javisst.
Meeee

Recension: Scream 4

Scream 4 är inte en perfekt film. Faktum är att den är långt ifrån en perfekt film. Den har scener som inte leder någonvart, karaktärer som inte behövs och några riktigt skumma regival; vad den däremot faktiskt lyckas vara är den perfekta biofilmen, skriver bloggens gästrecensent Olliver Blückert.


Jag är förmodligen den minst passande människan att recensera en Scream-film, allra minst en jag faktiskt fick se på bio, för jag tänker erkänna här och nu att jag hade älskat den här filmen även om den var värdelös. För att sätta lite perspektiv på det hela: Jag älskar trean, och det är en film jag till och med kan erkänna att den suger, men jag älskar den ändå. Jag säger det här för att ni ska kunna sätta lite perspektiv på det jag kommer säga direkt efter att jag har skrivit vad den handlar om.


Sidney Prescott har skrivit en bok om hur hon tog sig ifrån att vara ett offer, till att kunna stå på egna ben, och nu återvänder hon till sin hemstad för att signera böcker. Det råkar dock vara så att just den här dagen är det årsdagen för de mord som skedde i första filmen, och för att fira detta har någon tagit på sig Ghostface-dräkten och bestämt sig för att det är dags att göra en nyversion utav den första massakern, och lägga några fler kroppar på högen med Woodsboro-lik.


HERREMINGUD! HERREMINGUD! HERREMINGUD! Jag har faktiskt fått se en Scream-film på bio, och det var så coolt! Det var liksom en massa blod, och en massa humor och Neve Campbell är fortfarande såååå het, och alla var så bra, och Hayden Panattiere är så het och alla är så coola och det är så kul och allt är så nostalgiskt!

Nå, för att försvara mig är det faktiskt en riktigt bra film vi har att göra med. Den är smart, den är rolig, den är spännande, den är fartfylld och den är otroligt välskriven; alltså allt som ettan och tvåan var, och allt som saknades ur trean. De nya karaktärerna får tillräckligt med tid för att man ska kunna tycka om dem, samt misstänka dem, och de gamla karaktärerna ges tillräckligt med tid för att det ska kännas som en Scream-film och att man ska bli nostalgisk och lycklig.


Av den lilla snutten handling jag skrev kan ni säkerligen räkna ut vad det är de gör sig roliga över den här gången. Ja, det är väl självfallet alla nyinspelningar på gamla skräckfilmer, som har släppts under det senaste decenniet, och detta är något de gör med stil. Hela filmen är späckad med slag-under-bältet-skämt riktade mot serier med överdrivet mycket uppföljare, likväl som serier där morden blir ett för stort fokus och sist, men verkligen inte minst: Nyinspelningar av klassiker. Filmens hejdlösa humor och klockrena punchlines blir dock ett litet bakslag, för när ett mord väl sker så inser man att man inte är rädd.


Vi är fyra filmer in i serien, och skräcken, som en gång blandades så väl med komedin, är numera nästan helt försvunnen. Jag är inte säker på om det här var ett medvetet val, för att visa att nyinspelningar ofta bara blir självparodiska, eller om det bara var ett fall av att de inte visste när de skulle ge upp humorn, men i vilket fall som helst så är det en sak som inte riktigt fungerade för mig. Att en del av humorn dessutom är plågsamt dålig gör det inte lättare att vara förlåtande mot filmen. Jag önskar jag kunde ge exempel, men det skulle avslöja för mycket, så istället tänker jag ge er en replik och sedan be er hålla utkik efter den: ”Fuck Bruce Willis”. Se filmen, leta efter den repliken, och sedan förstår ni vad jag menar med att det är pinsamt dålig.


Men det här är bara ett mindre bakslag i en film som, utöver det, är förvånansvärt underhållande, och som faktiskt överträffar alla filmer i serien när det kommer till hur långt de går med morden. Morden i den här filmen är otroligt brutala, våldsamma och blodiga och de är dessutom mycket längre och mer utdragna än i de tidigare filmerna Här fungerar faktiskt balansen mellan humor och allvar, för nästan vartenda mord utförs utan några skämt, vilket gör att allting känns mycket verkligare. Hade humorn fortsatt in i de scenerna så hade det inte varit lika effektivt, men att låta det hela ta ett abrupt slut gör att man känner allvaret i situationen och hur hemskt det som händer faktiskt är.


Scream 4 är inte en perfekt film. Faktum är att den är långt ifrån en perfekt film. Den har scener som inte leder någonvart, karaktärer som inte behövs och några riktigt skumma regival; vad den däremot faktiskt lyckas vara är den perfekta biofilmen. Den är otroligt rolig, väldigt underhållande och den har perfekt längd för en film man kan se på bio utan att bli uttråkad. När jag såg den var vi kanske tjugo personer i en biosalong med 300 säten, och jag kände ingen där, men det är fortfarande den bästa bioupplevelsen jag har haft sedan jag såg Drag Me To Hell för tredje gången, och precis som med Drag Me To Hell kan jag tänka mig att betala för att se den här filmen på bio tre, eller fler, gånger.


Och om ni, mot all förmodan, var och såg den klockan 18.45, fredagen den 15 april, så vill jag bara be om ursäkt för att jag klättrade på sätena, fnittrade genom hela filmen och började asgarva och pipa uppspelt varje gång någon blev mördad. Jag kanske verkade barnslig, men ni råkade bara fånga mig i det mest nostalgiska ögonblicket jag någonsin har varit med om.


Betyg: 4.5/5.


Olliver Blückert


7 timmar för sent.

Gevalia Colombia

Instant disappointment

Mycket sämre start på dagen får man leta efter ... Kvalité.
Coop X-tra kaffe

Recension: The Town

Det finns någonting inom mig som skriker "jag vill ha mer, mer!" när jag sett The Town. Men inte mer av en ganska slätstruken historia. Inte alls. Nej, ge mig mer regi av Ben Affleck.

 

Boston igen. Den här gången är det dock inte en vass roman av Dennis LeHane som  Ben Affleck hade att jobba med i sin större regidebut i och med filmen Gone Baby Gone som ligger i till grund för en filmiskt berättad historia. Nej den här gången får Affleck stå på egna ben. Och japp, det är Ben Affleck som var oerhört kass som skådespelare i Pearl Harbour men som nu delvis sadlat om till att bli regissör och som drar i filmens trådar och bestämmer dess takt. Men som tidigare skrivet bara delvis regissör. Det eftersom Affleck själv också spelar filmens huvudperson, den altmer tvivlande bankrånaren Doug MacRay.

 

MacRay är tillsammans med sitt gäng om fem kumpaner erfarna rånare. Men när MacRay efter ett mer lyckat rån mot en bank fattar känslor för den kvinnliga direktör de tvingat låsa upp kassaskåpet ställs tillvaron på sin spets. Är det värt att fortsätta leva för att klara dagen och ständigt klara den men utan att aldrig leva i rädsla för jagande FBI, är bilr också filmens övergripande handling.

Naturligtvis tycker Macrays kumpaner så, men som bekant är känslor aldrig lättstyrda.

 

Lättstyrd bör också filmen vara. Det är egentligen ett ganska tacksamt drama kryddat med lite hederlig pang-pang utan för mycket våld eller blod. Men här överraskar Affleck som regissör. För just som man tror att det ska bli sådär sentimentalt och långdraget, som personliga våndor på film ofta blir, höjs plötsligt tempot. Och precis när filmen håller på att övergå till vad man väntar sig ska vara ett actionfyllt klimax är vi nere på den känslosamma, reflekterande nivån igen. Och den här balansgången lyckas Affleck behålla genom hela filmen. Till det en hel del finurligheter så blir Ben Afflecks talang som regissör påtaglig. Fortsätter Affleck i den här stilen fast med svårare manus och tyngre funderingar kan Hollywood mycket väl ha en ny stundande stjärna på regissörshimlen.

 

Betyg: E E E


Ingen gillar buljong

Avslutade precis en kopp förkylningskurens hjärter ess: Kycklingbuljong spetsad med curry och avrundad med mjölk. Det funkar. Halsen blir bättre, kroppen något piggare och förkylningen lättare.

Men när jag delat med mig av mina empiriska kunskaper om hönsavkok eller dylikt, rynkar de flesta på näsan. "Det kan man ju inte dricka".
"Jo ... det kan man ... ".

Aja, buljong or not som våre Shakespear hade uttryckt det. Nu ska jag tydligen iväg till mormor.

Ikväll är det Man U-Man C i FA-cup semi. Som om den här fotbollsveckan inte kunde varit mer prövande än vad den redan varit.

La Baguette!

Satte en deg på kalljäsning klockan tjugo i tolv igår kväll. Adjunkt och tillika min samhällskunksap-, historie-, filosofilärare och även mentor Martin Hylén tyckte att jag skulle kurera mig med nybakat bröd nu i helgen. Passande var väl då att han dagarna innan visat mig hur man gör just sådant på enklast möjliga vis. Själva bakningsproceduren max en kvart, minimalt med ingredienser och bara 20 minuter i ugn. Just perfect.
Deg
23:43. Det ska börjas i tid det där med jäsning. Nio timmar i kylen gör sitt.

Färdigt
Färdigt.
Efter arton minuter i ugn så är baugetten klar. Men några minuter till hade nog inte skadat.

Recension: Tortured


Ni vet en sådan här polisfilm som gjorts i tusentals?
Om inte, se Tortured och bespara dig timmar med dålig amerikansk polisaction.


Den är ju så lockande den där titeln Tortured. Lockande att få riktigt mysa till det i soffan för att se på lite splattertortyr där naglar ryker, sår infekteras och ögon sprättas i raskare takt än Charlie Sheen drar löpsedelskommentarer, bara för att man själv vet att så länge jag hålelr mig borta från kokainkungar eller ryska maffian slipper jag det där. Förhoppningsvis inget större problem för de flesta av oss. Jag själv hängiver mig gärna åt filmdrogen istället. Men tydligen kan även filmer ge överdoser. Tortured genererar den absolut mest livsfarliga kombination av klicheer du kan tänka dig.

Filmen, där annars stabila skådespelare som Laurence Fishburne och James Cromwell har framträdande roller men som genom sina påtalgigt usla insatser tycks vilja framhäva glada hudikgänget som Oscarskanditater, innehåller allt. Och då menar jag allt. Dessutom inpressat på en timme och dryga fyrtio minuter. Bara för att nämna lite: Ett förhållande som splittras när filmens huvudperson, FBI-agenten, på grund av sitt jobb förändras, en konflikt mellan den militärrutinerade FBI-agenten och hans pappa som dessutom är hans chef och där ännu en sådan där allt för vanlig konflikt redogörs är alla mer eller mindre naturliga ingridienser i amerikanska skjuta-pang-lättsama-action-thrillers. Men då brukar fokus ofta ligga på en av dessa bitar och inte alla samtidigt.

Försöker man som i, Tortureds fall, även väva in en illa berättad historia om en hämndlysten knarkkung blir historien väldigt komplicerad. Fast det lyckas man i och för sig undvika genom ett övertydligt manus som tråkar ut såväl tittare som filmens skådespelare. De fem berättelser som då inkluderar relationer, knarkkungar och personliga vendettor vävs alla ihop på slutet utan att egentligen beröra. Det ges aldrig någon ordentlig fördjupning i någonting och man verkar inte vara helt säker från produktionens håll vad det egentligen är man vill säga med den här filmen. Är det att det förflutna alltid hemsöker än, eller att man inte mår bra av att tortera? Kanske är det något annat, men det är svårt att urksilja. Fem olika berättelser utan någon fördjupning i någonting blir helt enkelt ingenting. Inte fan fick jag se någon vidare tortyr á la Eli Roths klassiker Hostel 1 eller 2 heller, även fast det var Tortured filmen hette.

Betyg: E E

Klassiker

Tabbade mig igår. Glömde trycka på knappen Spara & publicera, vilket kan vara en fördel om man vill att de inlägg jag skriver ska synas offentligt i den webläsare just du har. Det vill jag.

Hur som helst kan jag kortfattat säga att jag nog kommer skriva en lite kortare recension av filmen jag såg igår, snörvligt förkyld i almbysoffan; "Tortured". Promise.

Jeansjacka = Bruce

Vår. Jo men då åker jeansjackan fram. Trotsade min förkylning och körde slitna jeans med trasiga knän och öppen jenasjacka med t-shirt idag, i vårväder och med sol i ryggen. När jag dessutom tar tillfället i akt att sjukanmäla mig imorgon så blir insikten att stundande ledighet i tio dagar oundvikligt bekväm. Tack.


Healthy blood

Jag mår ju bättre idag. Om man ska vara positiv alltså.
Igår, däremot, oj oj oj. Då var man inte på topp direkt. Låg med halvslutna ögonlock, flåsandes i soffan redan runt tio igår kväll. Feber kanske? Halsen var i alla fall inte med mig. Inte huvudet heller. Tänker inte pumpa i mig alvedon eller ipren eller något annat sånt som bara tär på levern. Näh, det här ska härdas ut.
Sjuk

Sant, eller?

Svenskbladet
Bakom varje komisk gliring kanske det ligger en sanning?
Lutar lite åt Bill Clintons "fejkkrig" efter Lewinskyaffären.
Läs hela artikeln på nätbaserade humortidningen Svenksbladets hemsida.

In the business

Manpower
Bestämt och klart på två sekunder - bevakning av sommarens sportcuper i örebrotrakten.
Said and booked, liksom. Då har man lite att göra i sommar.

Men jag lade för säkerhets skull upp mitt CV, personliga brev och sådant där annat man ska fylla i på Manpowers webplats. Kan inte skada till hösten, om det blir knapert på Nerikes Allehanda. Better to swim in a cool lake with a nearby bridge than to lay on a air mattres in the middle of a sea. Typ.

- Borde för övrigt få reklamkompensation för den där jätteloggan, skrev den fattiga studenten på sin blogg.

Avslut

Yes, ska äntligen få sova mer än 6 timmar inatt. Det var länge sedan. Det var så lång tid sedan jag inte hade något överhängande för stunden att jag planerade att gå att lägga mig redan för en timme sedan. Men som så många gånger förut när något mycket övergår till någonting litet är det svårt att förstå. Det stora tog plats och gjorde sig mer än ofta påmint. Det lilla tar inte upp någonting, lämnar hål och utrymme.

Det är nu i kölvattnet av press som förvirringen infinner sig. Förvirringen att helt plötsligt själv styra över sin tid och mer eller mindre ha val att göra.

Mitt val ikväll blev inte två timmars extra sömn. Bara en. Och lite te.

Egentligen ganska mesigt att dricka te. Kanske inte om man är tekännare med allt vad det innebär. Vita teer, röda teer, från en knepig växt i Peru eller från den Afrikanska järneksbusken Rooibois. Då är det möjligtvis lite speciellt, glamoröst och pretantiöst. Inte om man som jag slentiranväljer en påse ur skafferiet. Råkar det dessutom stå Ört och sorten heter Kvällsro, då lär man överväga om det här med socialt skapat kön någonsin infunnit sig. Att jag ligger i sängen, som nittonåring, kille, med ett te med namn Kvällsro och dessutom bloggar bör ju bara vara konkreta bevis på det konstlade genusets ickeexistens. Eller?

Fyfan vad överavancerat språkbruk, för en blogg, egentligen. Och om te, dessutom.
Te Te
(Klicka på bildera för att se dem i större format)

Sjuk(t)

Tror jag har fått upp någonting i gommen, mellan svaljet och näsan. Det ligger och stör, känns som om jag skulle vara sjuk även fast jag inte är det.

Lika sjukt överlägsna var Manchester United ikväll. Jag var aldrig orolig. Det blev aldrig farligt för Chealses del. Visst var jag nervös, men rädd för att United skulle åka ur? Inte efter första minuten.

Om United hade ett komplett lagbygge när man spöade Chelsea i CL-finalen -08, så är det i år inte långt ifrån.
Upprepning?
Kanske. Kullarna innan dalen är höga ...

Minns straffdramat i Moskva 2008 genom att klicka här

Yeah, right

Testar knark
Är inte bevisen ändå överhängande?
  1. Lyssna på hur Ola inte kan tonsätta en mening rätt.
  2. Han har jobbat med barn sedan jag var liten (10 år?)
  3. Ola Lindholm är upphovsmakaren till tävlingen "Gissa bajset"
  4. Han är med och driver TV-serien Wild kids, säsong efter säsong.
Vem fan klarar av det utan att skjuta morfin eller snorta snö?

Signar ut

Avslutar dagen med att ladda lite i min sköna "90-säng" inför returmötet i Champions League mellan Manchester United och Chelsea imorgon.
Halvnaket

Aftonbladetsnusk

Aftonbladetsnusk

Orolig, men inte längre

Studier
Då var det gjort. Jag har sökt till universitet.

Det var inte helt enkelt att klicka på "skicka ansökan", det var det inte. Men jag gjorde det och 20 sekunder efter att jag dubbeltryckt på datorns mousepad tog batteriet i min dator slut. Skärmen blev svart, funktionerna begränsade till att vara en grå, relativt tung, fyrkant i plast. Ytterligare tvekan och jag hade inte kunnat ansöka. Ansöka då i varje fall. Ödet?

Sunday night

Avslutade söndagskvällen med lite "plugg" tillsammans med Stephanie. Filtens ljus exponerade minst 20 000 lux från hennes sida. Jag mer absorberade allt ljus, inneslöt det och erbjöd endast mörker på plugghimlen. Photoshop var mycket roligare, när man lärt sig det. Som ni ser bev det även en del youtube, spotify och allt annat än word, excel och photoshop.
Stephanie

In pain

Känner mig dåsig, trött och nästan lite krasslig. Skulle jag lägga huvudet på en kudde, kanske egentligen vad som helst, så skulle jag somna.

Skola imorn. Börjar 40 minuter senare. Så går det när man är färdig i tid och majoriteten av klassen inte är det. skönt för min del, minst sagt.

Motivation

Harder, faster, better, stronger.


Never stop

Klockan är 27 minuter över tio, kvällen den nionde april, när jag inleder det här inlägget.
Kaffebryggarens knapp är röd, indikerar on-läge. En arom, vag, anas därefter i köket.
Alla lampor i köket lyser, i lägenheten är det annars släckt.
Ska plugga klart några uppgifter.
Sigge, min katt, har lagt sig tätt intill där jag sitter i kökssoffan.
Kaffe
Sigge

I work it

Örebrocupen Innebandy
Inledde dagen med att dricka kaffe, se bror kärna smör med klubban i Adolfsbergshallen tillsammans med både mamma och pappa brevid på läktaren. Timmarna efter var jag i Hovsta, men jobbade. Resultatet läser ni i morgondagens NA, papperstidningen.

Finger
Lyckades skära mig själv igår. Ett kliniskt snitt. Bara sådär så hade jag ett djupt, snyggt blödande men för den skullen inte smärtande hack i vänstra upplagan av kroppens pekfingrar. Men det gick ju att jobba ändå.

Schlutt

Är helt borta i huvudet. Fysiskt trött, skulle behöva sova lite. Men icke, jag ska med pappa och kolla Örebro SK spöa Syrianska FC i den allsvenska hemmapremiären för Svartvitt.

Mina två tydligaste minnen från fotboll spelad på gamla anrika Eyravallen är båda från mötena mellan ÖSK och Allmänna Idrotssklubben Solna, AIK.

Första matchen fotbollsmatchen jag var på var just när ÖSK mötte AIK. Pappa, David och jag gick i paus. Det är så att vara fem år och behöva sova mycket.

Det andra är hur jag kräks vid stängslet när man fortfarande kunde stå vid sidlinjen på en asfalterad yta mellan gamla träläktaren och planen. Migrän. Inget kul. Revbenspjäll hade jag dessutom ätit. Det vill ju magsäcken egentligen behålla.

Morgonhumor

Anders Jansson gästar Morgonpasset i P3, från måndagen 28 mars.
Flippar totalt.
Podcast, Morgonpasset med Anders Jansson

Pax för bax

Fick min relativt nya cykel baxad igår.
"Cykelstaden Örebro". Tack.
And my head whent like this ...


Barn, djur och döda, och


Kreativitet


På tal om kritik

SKrev i det här inlägget: "Fördelen av kritik" om vikten av att vara källkritisk.
Det var väl då typiskt att jag hade ett rent och skärt faktafel i inlägget typiskt.
Det medfödda sifferundret, och killen som har Gustav Vasa som inspirerande person på facebook, Felix Andersson påpekade att herr Vasas färd ägde rum på 1500-talet.

Rätt ska vara rätt!

Nödvändig länk

Nyhetsstoff. Skitheta nyheter faktiskt.
"Så kan det gå om inte haspen är på"

Till skillnad från dagens mer seriösa studderande av för- och efterkalkyler under lektionen finansiering och kalkylering ...

In the time

Abbey Road
Stephanie och jag har planerat en resa till Liverpool i november. Lite spontant sådär. Uppleva lite gammal beatlesnostalgia och kultivera oss riktigt i de gamla arbetarkvarteren.

Men nu blir det verklighet - gym; axlar och ben.

Urladdning

Upptäckte precis att jag glömt min laddare, någonstans i skolan. Då blir man inte så glad. Man får rent av en liten panikpsykos. Typ såhär blev det i mitt huvud.


Fördelen av kritik

Pysslar ju en del med källkritik i och med flertalet fortsättningskurser på gymnasiet. I historia är källkritik A och O, kan man lita på det som skrivits? Skidade Gustav Vasa från Sälen till Mora? Troligtvis inte, men eftersom man inte agerat källkritiskt som allmän medborgare och att det dessutom är relativt coolt att en väldigt skäggig gubbe någon gång på 1400-talet, utan Fischerpjäxor och klistervalla, envisats att ta sig de där nio milen. Att han dessutom blev kung, grädde på moset liksom?

Här följer i alla fall en oroande länk som visar vad som händer i vårt allt mer destruktiva medieklimat ...
"Runstenen som skulle begravas i potatislandet"
... Ifall detta nu krypit igenom medias tydligen relativt tunna filter, vad har då redan lurats till att tro?

Appmorgon

Kom hem ganska sent igår ändå. Lagade lite mat, klockan blev nästan tolv. Skulle upp tidigt idag, men jag var varken trött eller intresserad av att vila huvudet mot kudden. Satt istället och letade appar till iphonen i nästan 45 minuter. Lite kul, lite onödigt, lit kostsamt - för sömn och får en relativt snar plånbok.
Ångra jag att jag gick och la mig kvart i ett några kronor fattigare och med små förutsättningar för att idag vara utvilad?
Näe ...
Appar
Kontrasterna i denna bild, förutom det mycket granna färgspektrat?
Uppsala universitets konfliktupplysningsapp vs. Laserturken soundbord. Båda kostade sju kronor. Bedöm själva vilken som är mest prisvärd.

Dagens citat

"Det finns forskning som visar att alla
personer med mössa inomhus
är dumma i huvet. Eller det kanske det inte finns, men det borde göra det."

Hälsningar killen med mössa under tak som håller med om att viss forskning borde finnas.

Filosofi

Origami. Ni vet, när man sitter och viker pappersfigurer. Jävlar vad tråkigt. Ska jag aldrig göra. Japanskt. Typiskt på något vis.
I varje fall...
... här kommer bild på på päron i en låda! Det har jag aldrig sett förut ...
Päron i en låda

Extra

Luktar som jag blowjobbat ett eucalyptusträd. Uppe i snart en påse (25 tuggummin) på under en timme.
... Intresseklubbens högkvarter sprängdes just.
Tuggummi i kopp
Kaukasien har aldrig upplevt en bättre analys än den jag skriver just nu. Vid närmare eftertanke kanske de inte upplevt en analys överhuvud taget. Delrepublik i Sovjetunionen, i Georgien och med de senaste åsiktsventilerande presidenterna mördade.
Förutsättningarna?
Sådär va?

WetWetWet

Amen, det regnar ute. Love is all around hemma hos Steffi då, med kaukasusuppsatsen och med pepparmintstugummi och kaffe med mjölk.
@ Steffi

0,9?

Ja, det gick väl issådär på högskoleprovet idag. 18 av 20 på svenska läsförståelsen och relativt många rätt på mattedelen. Men att jag missade, grovt, på statistik och diagram förvånar mig.

Plugget tar inte slut för det. Samhällskunskap B:s allra sista PM ska vara inne 08:00 på måndag morgon. Kan via den hävda vemodskänslan över att högskoleprovet inte tog upp skillnaden mellan Kaukasus och Kaukasien.

Skillnaden?
Kaukasus, en bergskedja i Kaukasien.

Future!

Har från och med nästa vecka sex lektioner i veckan. Snittar på att börja skolan 13, sluta 15. Inte relativt olikt senaste månadernas schema. Det är ett annat universum i jämförelse.

In speaking of school, hade idag möte med min SYV Malin Rosén. Ett möte som inte bara renderade i undran över om det finns någon position på Thoren som man inte optimerat, att jag faktiskt tagit ett kliv närmare en eftergymnasial utbildning.

Min planering är att nästkommande år, eller efter studenten arbeta deltid (om jag får ett sådant jobb, men det kanske också kan vara på vippen att närma sig ...) och studdera på halvfart/distans.
Exempel på sådana utbildningar har jag hittat idag. Så till hösten blir det antingen dubbla 7,5 poängskurser i Medie- och kommunikationsvetenskap via Mittuniversitet i Sundsvall, alternativt Journalistik via Karlstads Universitet. Kanske båda?

Att året efter jobb och halvfartsstudier gå på Universitet känns som en självklarhet. Och varför inte då slå på stort och sikta mot Uppsalas universitet och deras Politics Kandidatexamen 180p. Att genom den få större chanser till att jobba som säkerhetspolitisk analytiker, finansanalytiker, pr-konsult eller rent av drömyrket journalist gör ju inte programmet mindre spännande. 18,9 i intagningspoäng. Men det klarar man ju!
Uppsala Universitet

It's friday

Snygg man är i kalsonger, en fredagmorgon. Håret ruffat, endast strumpor som komplement till kallingarna.

Glasvegas ska besöka Nyhetsmorgon på TV4. Bra band, de där skottarna.


RSS 2.0