Hurt

20 träningspass på 21 dagar. Totalt 5.5 mil löpning , 13,5 timmar på gymmet och 4 timmar innebandy. Mina benhinnor gör lite ont på grund av det. Men jag kör på.

Det är så fruktansvärt tillfredsställande att ständigt orka lite till för varje pass. Den känslan är obeksirvbar. Att när man "pushat" sin kropp till en gräns då musklerna egentligen inte alls orkar i över tre kvart för att sedan bara upphöra. Den fröjden är nästan lika njutbar som den nattsömn man får kvällen efter.

Eric Fiedler

Neird

Jag blir alltid lika lyrisk när det ligger något inplastat i brevlådan. Allt som oftast är det någon av de tidskrifter jag prenumerar på. Efter att ha avslutat de varannan månad kommande National Geographic och Språktidningen kände jag att det var tid att upptäcka någonting nytt.

Eller nej, det var en lögn. Jag avslutade mitt medlemskap hos tidskrifterna mest för att mitt starterbjudande på tre nummer gått ut och att en fortsättning skulle kosta mig sammanlagt 1 200 kronor. Då fick det vara nog.

Istället hakade jag på ytterligare en vetenskaplig tidskrift. Mest för att erbjudandet om 6 nummer för 298 :- damp ned i den blå brevboxen utanför vårr dörr en dag. Idag fick jag mitt första nummer av Allt om vetenskap. Nu får min annars trogna Illustrerad Vetenskap tuff konkurrens.

Illvet, som ju Illustrerad Vetenskap förkortas, har tappat på senaste år. Förr, på den gamla goda tiden i slutete av nittiotalen var numrena sprängfyllda med konspirationer om framtiden som hitills inte slagit in. Av någon anledning verkar den linjen inte vara aktuell längre. Nu är det mest långtråkiga reportage om gula grodor eller nya rön om hur egyptiernas fötter såg ut.

Allt om vetenskap är ju dessutom tjockare och slår på stort med något så centralt i miljödebatten som den nya tidens elbilar. Spännande. Nu återstår bara den symboliskt ivriga penetereringen av den skyddande plasten. Återigen är jag redo att införliva myten som nörd.

Allt om vetenskap

Eric Fiedler

Panic!

I trean är kursen projektarbete obligatorisk. 100 timmar av ren och skär egentid att syssla med det man tycker är intressant.

Men vad är intressant? Vad vill jag undersöka inom den socialekonomiska vetenskapen? Det är ju mina paradämnen i skolan, jag borde helt enkelt inte alls ha några som helst problem med att klura ut något område att grotta ned mig i.

Kretivitet Eric, Kreativitet.

Eric Fiedler

Is there anybody in there?

Infall av att lyssna på sådan musik man gjorde i åttånde klass är ibland aldrig fel. Speciellt inte under en av de vackraste dagarna på året.



Eric Fiedler

Businessman

Har hittat en ny favoritsida. Oh vad jag njöt efter bara några blickar på rubrikerna. Hihi, här inne kommer jag läsa mig blind, till vanvett och anamma nördighetens ådra: Affärsvärlden.

Eric Fiedler

Ny dag, nya vidder

Hur roligt kan man egentligen ha på lektioner som Affärsjuridik och Affärskommunikation Engelska? Okey, den sida av mig som är världsfrånvänd alla normer tycker sådant låter riktigt gottigt, men för den majoritet som inte gör det kan alltid läsa Skolverkets allmänt torra betygskriterier inom den förstnämnda kursen. Eller den andra kanske.

Jag fattade nog tycke för båda ganska snabbt. Troligtvis mycket tack vare de underbara lärare vi har. Idag var det som Jenny som höll i rättskipans pinne, medans det var den alltid lika vältalige Petter som nyttjade olika nyanser av engelska.

Den första lektionen affärskommunikation engelska spårade ur i vad vi nu inom gruppen döpt om till "Populärkultur hygien, 50poäng". Lärarpetter hyser nämligen en märkvärdig stor kärlek till ett av mina favoritporgram South Park. Något som föranledde samtalsämnen som Toto och mitt dagis indelning av avdelningsnamn, där det absolut roligaste tydligen var att de autistiska barnen gick på Stian.

Thoren Business School
Thoren Business School
Thoren Business School

Livat i holken var det. Som grädde på moset av denna blogg kommer något av ett litet DVD-måste. Föga förvånande South Park: Bigger, logner and uncut. Se.

Eric Fiedler


SVT Goes fördomsfulla

I all humor finns det en uns av sanning. Som sann miljövän, att ta ordet aktivist i min mun vore något av ett helgerån, är det med dubbla nöjen jag åtnjuter denna video.

Eric Fiedler


Inte hela vägen fram, eller runt

Leif Pagrotsky
"De blåas" miljöpolitik framstår ibland som tämligen underlig. Ett exempel på knepighet är vallöften om icke höjd bensinskatt.

Med argumenten "jobben" och "hotad välfärd" propagerar moderaterna på sin hemsida för en icke förändrad bensinskatt under närmaste mandatperiod. Detta förslag är någonting som även KD:s Göran Hägglund instämmer i.

Med denna politik undrar man hur attraktivt det egentligen blir att övergå från bensin, eller diesel, till mer miljövänliga bränslen som biogas eller el.
Försök till "morötter" har föreslagits genom lukrativa miljöbilspremier på upp till 40. 000kr*. Men i slutändat är detta förlag verkningslöst då de flesta miljöbilar som innefattas av maxpremien är i vissa fall dubbelt så dyra som en genomsnittlig bensin eller dieseldriven bil. Branschorganisationen för tillverkare och importörer av bilar, Bil of Swedens VD Bertil Moldén instämmer och hävdar i Svenska Dagbladet att få kommer utnyttja maxpremien som nästan enbart innefattar elbilar.

Den rödgröna oppositionen vill å sin sida höja bensinskatten för att "fasa ut" de fossila bränslena. Miljöpartiet föreslår en snarlik miljöbilspremie som de borgerliga partierna. Elbilen är det fordon som kommer generera mest i premieutbetalning.

Så långt allting bra hos de rödgröna. Men utopin med att varje svensk bilförare skall köra eller på sikt investera i en miljöbil är inte genomtänkt med partiprogrammets energipolitik.
På samma sätt som med de fossila bränslena säger man sig vilja fasa ut kärnkraften. En energikälla som står för ca 50% av sveriges elektricitetproduktion. Kärnkraften skall i sin tur ersättas med förnybara energikällor. En av de största satsningarna inom politiken, från båda blocken, är vindkraftverk. Så om kärnkraften är en stor energikälla är vindkraften mycket liten, mellan 1-3 % av Sveriges energi kommer ifrån vinden.

Det är alltså en utopi att inom de närmsta 50 åren vara utan kärnkraften, på ett eller annat sätt. Och även nu ifall vi skulle nå en övergång till mer förnybara bränslen än kärnkraften med dagens energiförbrukning är det fortfarande inte en hållbar lösning med de rödgrönas politik. Deras miljötrafikpolitik bygger på att fasa ut "gamla" bensindrivna bilar mot mer moderna elbilar, som hämtar sitt bränsle från elnätet. Det skulle alltså betyda att Sveriges elnät blev än mer belastat. Hur, hur kan vi då klara oss utan dagens största energikälla?

Det går inte ihop. Ett resonomang som inte bildar en cirkel utan snarare ett streck. Jag hade förväntat mig mer av dagens politiker.

Men vafan, de kanske har nån briljant lösning. De kanske sätter "Leffe" Pagrotsky på en cykel till att trampa av bara fan. Jag vet inte.

Bara för jag varit flitig och funderat ingående över detta och till och med lite mer som jag inte mäktade med att skriva ned, skall jag ta mig ut på krogen ikväll. Egentligen inte lämpligt, men men.


Eric Fiedler

Glömma

Vad händer med mig. Jag glömde att skriva här igår. Jag påbörjade en mer eller mindre politisk skrift som jag sparade till senare, så jag erinrade mig om en början men inte om ett slut.

"Man börjar väll bli gammal" för att citera en gammal reklamfilm för smärtstillande gel.

Bättring.

Eric Fiedler

Politik

Det går ibland rykten om att politiker bara pratar. Att de bara lovar. Ibland hör man även någon viska att de helt saknar erfarenhet från "det verkliga livet".

Allt mer tyder på att viskningarna är sanna.

Politiker

Eric Fiedler

Time is running away

Lördag, det är kväll. Skymningen ligger i bakgrunden, i ryggen, när jag cyklar till Felix.

Dörren öppnas när jag knackar på. När jag var mindre tyckte jag att det gjorde lite ont i knogarna. Den var då ganska hård den där massiva trädörren. Nu är mina händer luttrade nog att stå emot de spontana trumsolon som uppstår för att uppmärksamma ankomsten av mig själv.

Anderssonfamiljen, mestadels syftande på de tre bröderna, och jag tillhör nog den majoritet som de facto tycker det är bland det finaste som finns är att smeka djupledsbollar med Zimbabwe på X-Box.
Så himla härligt att äntligen få igenom en anfallskonstellation med Ghana tycker vi.

Marängtårta med hallon, grädde och banan, för att inte glömma att bort att nämna det ljuvliga kaffet är inte att leka med.

Denna episkt suddiga bild får symbolisera sedvanliga nattäventyr i Almby med Mr. Anderson.

Natt i Almby

Eric Fiedler

A & O

Igår bankärenden, idag strukturering av lönespecifikationer, arbetsintyg och anställningsavtal i svarta pärmar med plats för 15 kapitel.

Saker och ting på sin plats är behagligt. Det kan vara en strukturerad oröra, det gör mig ingenting. Papper i högar, gärna upp till knäna, men då ordnade efter datum. Illustrerad Vetenskap i prenumerationsnummer sedan 1996 på skrivbordet, men ordnade efter år och utgivningsnummer, är fullt okey. Men just ordning, det ska det vara.

Eric Fiedler


Märkligt

När man handlar böcker på affären pocketshop är verksamheten vänlig nog att skicka med ett bokmärke. Men herregud, kunde de inte komma på någonting bättre än detta?
Bokmal
En jävla bokmal, som bokmärke?

Hur skall man kunna sig någolunda intelligent ens efter att ha läst Joyce Carol Oates när dett faller ur din pärms sidor?

Eric Fiedler

Bankat in lite vett

Nu börjar jag bli vuxen på riktigt, 5 månader in i mitt liv som officiellt myndig. Den första räkningen från min sida är nämligen betalad. Det bara osar vuxenpoäng i lägenheten. Trots att köksfläkten står på max ligger dofterna från min åldrande aura som en tät dimma i lägenheten.

All min värdighet som tonåring sipprar sakta ut, inte på grund att jag en fredag, innan mitt jobb sitter och pular med OCR-nummer, utan för att pengarna ingår i en transaktion till Allt om vetenskap. Med andra ord utgick min pojkaktiga spjuverhet typ i samma sekund som muspekaren klickade på knappen "Överförd"

Eric Fiedler

Bowling for Bauhaus

Det är sista passet på Bauhaus idag. Ikväll, rättare sagt. Och jag tackade nej till att fortsätta. 1 år på Allehanda, jag har fått chanser och kommer få dem igen. Jag vill inte riskera att neka mina drömmar något sådant.

Det har varit jätteroligt att jobba på Bauhaus. Inte smärtfritt, men mer på gott än på ont. Inte lätt men otroligt lärande. Men nu är det slut. Eller om sex timmar är det slut.

Eller jag skall ju i och för sig Bowla med Järn/färggänget ikväll så då är det väll slut. Tror jag.

Eric Fiedler

Tecknat är inte dåligt

Har knappt hunnit fundera över det. Att jag började skolan idag, alltstå. Det kommer nog en liten djupare fundering omdet lite senare ikväll. Det är ju viktigt att reflektera. Analysera med.

Moderata ungdomsförbundet (MUF) var det första som mötte mina morgonskumma ögon. Blå ballonger, blå T-shirt, brun påse.
- Vill ni ha frukost?Groteskt säljande leende på två flickor i min egna ålder med de bruna papperspåsarna i händerna. Till detta ansikten som njöt av att ha tänkt steget längre i sitt kampanjande än sina mer vänsteråsiktade rivaler. Kanske ett steg för långt.

Den högst narcisistiska och i ringa ordalag, psykotiskt elaka, men för den skullen geniala Eric Cartman i TV-serien South Park får i ett avsnitt uppdraget att leda stadens värsta skolklass, fördomsfullt som serien kan vara är skolan fylld till bredden med svarta, kineser och latamerikaner. Denne iklär sig rollen som trovärdig lärare, med överkammad flint som pricket över i:et.
Den extremt våldsbeneägna klassen tvekar inför Cartmans förmågor. Men den lönfete Cartman lyckas med konststycket att öka elevernas resultat till prickfria. Och detta till samtliga skolungdomars stora glädje.

Men hur lyckades den nioårige tjockisen få dess potentiella mördare, våldtäktsmän och herionister att visa upp strålande resultat?

Enkelt. Den unge läraren lärde dem den "vita befolkningens" sätt att bli framgångsrik; att fuska. "Fuska är alltid accepterat så länge du påstår att du inte förstod reglerna som talade om att man inte fick fuska", säger Eric någolunda översatt.

MUF användeUtan att utrycka en politisk åsikt kommer de troligtvis ha värvat en och annan vilsen själ. Inte Okey.

Eric Fiedler

"Mr. Anderson"

Någonstans i grundskolans åttonde klass fann jag att citatet hämtat från en av Mr.Smith-kopiorna ur samtliga Matrixrullar; "Mr Anderson", med lätthet gick att använda på kamraten Felix. Sedan dess har det blivit en ständig fras vid första anblick.

Igår nyttjades den igen, till bådas stora förtjusning. Vi tog igen den allt för långa tid det var sedan vi sist såg på det för oss kanske mest ultimata viset. Med middag på O'Learys till att börja med. Varsin Boston Celtic BBQ Cheesburger med pommes, coleslaw och den solklara barbucesåsen är hälsokost sådana kvällar som denna. Vi var ju tvugna att ladda upp.

Liksom timat från himlen hann vi med läskedrycksköp och bänkade oss i biosalongens premiumplatser på sekunden när den sista reklamfilmen tonades ut. Rullen som efterföljde, den omtalade Inception smekte oss, precis som med de tidigare bespisade nötburgarna, över gomseglets mer njutbara ställen.

Upp på cykeln, hem till lilla Almby, en kort visit i det Andersonska hemmet bara för att några minuter senare ta sig till ännu ett Andersonsk hem. Men denna gång var det inte Felix mor Anne som ropade "Halli Hallå", utan istället var det ett något dovare "Kom in, kom in som mötte oss denna gång." Den äldre versionen av ynglingarna Andersson, Felix broder Max, erbjöd ju Manchester United-Newcastle och HD-Kvalité så det vore tokigt att tacka nej.

Ungefär lika fyllt med knas som det vore att neka ett sådant erbjudande kan man tillskriva titeln "knasig" till baristautbildade Max förträffligt underliga, men för den skullen fungerande, kaffebryggare.
Max Kaffebryggare

Om det var koffeinet från det mycket knepigt tillredda kaffet som fick oss tre att till klockan halv ett på natten sitta och titta på dokumentärer på gratis-hd-kanaler eller om det bara var våra allmäna jag som spelade in på vårat val av program blir nog svårt att utreda.

Till sist en kollektion av Mr.Smith's många Mr. Anderson.
Eric Fiedler

"Melankoli"

Vi pratade om melankoli idag påp jobbet. Mellankoli därför att Fredrik, en av mina kollegor på Bauhaus de senaste veckorna avslutade sin tjänst idag. Flyttar gör han också. Till Linköping. För att plugga. Synd. Han var riktigt trevlig. Synd.

Svårmod, tungsinthet, tungsinne, blödsinne, djup nedstämdhet, depression, mjältsjuka, dysterhet, pessimism, vemod.

Damien Rice. Minst sagt.


Eric Fiedler


Lika som bär

Parfym & Q Wipes

Ser ni skillnaden? Inte så svårt. Täppas Fogelberg skulle ha bekymmer, men nej, knappast du.

Priset på de båda behållarna skiljer sig markant även det. Den mindre glasförpackade vätskan tänkt att bringa pikanta väldofter till min karaktär gick på 399:- svenska kronor.
Den något större plastbehållaren innehåller såkallade våthandukar. Dessa avsedda att snabbt avlägsna icke torkad färg, alternativt klisterartade vätskor från oönskade områden. Pris på 50 blöta servetter? 50 spänn

Skiten luktar ju dock likadant.

Eric Fiedler

Tankvärda ord

Kanske borde jag lära mig ryska. Ryssland har alltid intresserat mig. För mig jordens mest exotiska land med stora luckor, inte bara i det småurbaniserade Sibirien, utan också säkerligen i var ungdoms kunskapsbank idag.

Vad är Ryssland egentligen? Mer än Tjernobyl, vodka och borsjtj vill säga?

Någon dag, på ett eller annat sätt, undersöker jag nog den saken.

Till dess får jag nöja mig med att hörsamma de fåtal intressanta rapporter därifrån. Denna krönika är inget undantag från intressant.

Kjell Albin Abrahmsson, i Sommarsverige


"Overnewsed and under informed."

Eric Fiedler

Roligt kan man ha

Skratt tonade ut med någon som slentrianmässigt tog i en gång till och yttrade ett ha. Trivsel i ett fikarum en torsdageftermiddag.
- De här kakorna ser spännande ut, yttrade en nyss lunchbespisad Joakim.
Ett kollektivt mummel av instämmande sorl följde.
- ska man passa sig för dom kanske?, yttrade Joakim som nu prövade en ny infallsvinkel på de chokladdoppade bakverken. Ingen närvarande i fikarummet hade fram till dess att den mätte vice Varuhuschefen påpekat de biskviliknande munsbitarnas existens antytt att själva vara intresserade av dess smak. Någon hade dock frestats, rent av några att dömma av de tomma, rosa plastförpackningarna som kakorna en gång legat i.

Joakim sträckte sig fram, tog med bestämdhet tag i en kaka. Samtidigt som han backade ett knappt steg och erfaret gled ned i rummets soffa studerade han biten i handen med en intensivt nyfiken och undrande blick.
- Vad är det i dem? frågade Joakim två sekunder efter intagen position, fortfarande med en bestämt frågande blick på det som tycktes vara en biskvi.

David som enda närvarande med kunskap om kakans ingridienssättning svarade lungt, behärskat, med varande ton men med en viss antydan av påfallande exprimentslusta:
- Asså, jag vet inte egentligen. Men, ah, typ... fogskum.

Internskämt hämtade från arbete blir aldrig roliga vid återgivelser, men detta var så pass roligt just då att jag inte kunde låta bli.

Eric Fiedler

iPhone - Soon in my life

Var en sväng på vitvarubutiken Media Markt i Marieberg, en bit utanför Örebro, idag. Den butiken är nog definitionen på ett I-land.

Deras vägg, längst bak i varuhuset, skvallrar om hur välställt detta land är. På den byggsektionen sitter nämligen majoriteten av de större märkenas senaste modeller av TV-Moduler. LCD, Plasma - you name it! Allt finns där. Även en 70"tums LCD-TV för det genanta priset av, fan vågar jag ens skriva det(?), 399.999 svenska kronor. Det mina vänner är sinnessjukt mycket stålar att lägga på en apparat. En manick som vars största njutning är iprenmannen i tre decimeter större format än vanligt. Låter som värda fredagskvällar det!

Som rubriken skryter om tog jag tillfället i akt att signa upp mig för en iPhone 4, till ett spottstyver pris i jämförelse med tidigare nämnda sofftillbehör.

Hittade även mitt framtida kylskåp. 15 papp för den här saken i sitt kök? Ja Tack!

Kylskåp


Eric Fiedler

Sho(e)!

Det sägs att män tycker skorna är det klädesplagg som är värt att lägga mest pengar på för att se bra ut.

Enligt undersökningar tycker kvinnor att det klädesplagg som spelar minst roll för en killes utssende är hans skor.

Här är mina nya pjux. Är lite nyförälskad tror jag.


Pjux

Eric Fiedler

Freaki'n new design!

Fan vad snygg den blev. Helnöjd!

Eric Fiedler

Grekiska toner

Såg filmen "Blade Runner" med Harrison Ford i huvudrollen här för ett tag sedan. Ett sci-fi-äventyr överröst med maffiga specialeffekter konstruerade under det härliga åttiotalet. Med dagens måttstock knappast särkilt spektakulärt. Men om effekterna kanske inte smekte perversiserade filmenerver till njutning så rörde filmens episka soundtrack mina hörselgångar på ett högst tillfredställande sätt.

Orgien i synthmusik är komponerad av den grekiska artisten Vangelis. Förlåt min lättsinniga fördomsfullhet, men jag viste inte att greker kunde det här med klang, ljud och takt i sådan modern tappning. I mina tankars valv är grekisk musik lika med den där konstiga gittarren tonsatt av en kille med på tok för mycket olja i håret men med för lite hopp i rösten.

 

Eric Fiedler


Sunday morning is everyday

Cobain and Bosch

Bosch PSR 14,4 Li-2. Kanske är det en sådan borr/skruvdragare som Kurt Cobain skulle valt om han nu inte bestämt sig för att peneterera sin skalla med finkornigt blyhagel. Typen av grön Bosch är ju nämligen utrustad med hypermoderna litiumbatterier. Och det engelska namnet för litium är som bekant lithium. Detta är även beteckningen för en av Nirvanas mest populära låtar. Den låter på ett ungefär så här:

 

Kurt Cobain var innan det allt för explosiva kramandet med sin bössas avtryckare sångare i detta band. Ett jävligt bra band för övrigt. Tåls att skriva in i sökfältet på Spotify om det inte redan är gjort. Om ni har lust så kan ni ju efter själva skrivandet gärna trycka enter och se resultaten på letandet. Eventuellt även provlyssna någon låt, typ vulgärtitlade "Rape Me". Den låten har för övrigt samma ackrod som bandets mest kända titel, "Smells Like Teen Spirit" . Ta bort de distade gitarrerna på sistnämnda alster och du får en låt med namnet, utan att vara ful i skrift, utöva älskog med mig utan mitt egenliga medgivande.

 

För övrigt är jag en jäkel på att sälja sådana där PSR 14,4 Li-2:er. Bara så du vet.

 

Eric Fiedler


Döden vinkar

Agg. Bitterhet. Kanske även undertryckt hat. Fast näe. Inte hat. Det är för starkt uttryckt. jag hatar inte. Kanske nära på.

Två gånger. Två gånger bara idag har jag varit nära att dö. Eller möjligtvis bara skadas allvarligt. Anledningen är återigen jordens avskum, helvetets mögel; pensionärerna.

Jag cyklar fridfullt. Den svarta monarken glider fram på grå asfalt, styret pekar felaktigt åt höger när cykeln styr rätt fram. Jag tar ett tramptag, jag kommer så till en korsning. Vägskälen vid Almbyplan, svängarna vid Willys och Statoil. Jag har grönt. jag svänger.

Det hade kunnat gå riktigt illa det hela. En röd, kandet varit av märket Mazda, svänger lite för snabbt in metern framför mig i tillräckligt fart för att krossa cåväl gummislangar som gängliga pojkleder. Bakom ratten, föga oväntat, en pensionär.

En jävla gubbe som sekundrarna efter inte verkar dra notis om att han alldeles för endast något ögonblick sedan var nära att dra ur min sladd, få min själ att överge tofflorna och sända min ande ned till det brinande infernot i folkmun kallat helvetet. Efter att ha skrikit väl valda ord och visat det lämpligaste fingret åt denna potentiella trafikmarodör hade jag troligtvis kommit dit om jag inte gjort det annars.

Samma scnerio inträffar på väg till Allehanda. Samma jävla färg. Vår tids äldre tycks nästintill omedvetet välja den naturligt varnande kulören röd på sina fordon.

Jag vet inte, men är det verkligen lämpligt att låta äldre människor tillåts köra bil? Det är ingen hemlighet att sinnena markant försämras med åren efter att ha nått sin peka runt, för de flesta, 25.
Är det verkligen lämpligt att låta någon vars körkort inkasserades för möjligtvis mer än 5 decennier(!) sedan köra bil? Någon som genomgått en utbildning för bilkörande då tidens lagar inte tvingade passagerarna att bära bälte? Det känns som att man borde testa samtliga förare minst vart femtonde år för att bibehålla någon slags kontroll över vilka som är berättigade att styra detta, vid fel bruks använda, pojkmördarmonster. Om det är möjligt är en annan femma. Men en till institution i Sverige är väll ingen större nyhet.

Eric Fiedler

Danish head

Ibland, bara ibland, finner jag tillstymmelse till okontrollerbar irritation, frustration, kanske rent av ilska. Denna illvillighet uppstår, gud förlåte mig, oftast i samband, samspråk eller i närhet av de av vår herre mest ignorerade av alla varelser; pensionärerna.

Eller näst mest ignorerade efter stjärnmullvaden vars utseénde knappast kan ha riktats särkilt mycket uppmärksamhet vid själva skapelseprocessen.

De söliga åldringrarna i vårat samhälle går mig på nerverna. Inte på grund av deras långsamma och begränsade rörelseverksamhet, som ibland finnes i det närmsta obefintligt. Inte alls. Det är naturligt vid en sådan ålder att lederna skrumpnar, knäna artroseras och ryggen kryper upp till puckelform. En puckel perfekt avvägd på kroppen för att etablera belastning till skröpliga händer belägna på ett rullatorstyre.

Sinnet för bitterhet fås när gammelsällskapet utnyttjar sin position som samhällets "offer". De utövar tabberas på ålderdomens utsatthe när de väl får chansen.

Moralpredikningar tycks hos många vara favoriten. Si och så är tillåtet inget annat och är det inte som så eller si så är nuet sämre än det som en gång varit.

Snittet hos SR Radio i antalet pensionärer som varje vecka med fruktan, förbittring över samhällets förfall och rädsla uttrycker oro över att visstas på gator är obeskrivligt högt. Jag är mer rädd själv för att gå ut. Rädd för att påtvingas moraliska åskådningar ovärdiga ett modernt samhälle men inte minst skakis att återigen tvingas vänta i kön på Willys med mitt halva kilo kaffe i handen bakom den prydligt uppställda raden pensionärer med kundvagnar (inga gamla armar tycks mäkta med korgar) till hälften fyllda med edamer ost, finska rökta korvar och marmeladkulor i paket.

Jag har nog anledning att fortsatt frukta de åldersstigna varelserna, oväntat omänskliga för att vara levande.

Danish Head

Eric Fiedler

11

Elva timmar. Exakt den tid jag arbetat idag.

Oj vad hrligt uppe i varv jag är just nu. Skönt. Behagligt. Taggat framför allt.

Det känns nästan jobbigt att vara ledig imorgon. Faktiskt. Har en del ärenden att ta itu med. Men endå. Vad jobbigt påfrestande att inte utöva någon större utmaning.

Eric Fiedler

This puppy a'int qute

Har fattat mer och mer tycke för det hårdinustriella bandet Skinny Puppy.

Vad exakt kan jag inte sätta fingret på, än så länge.

Kanske är det tidslös hårdhet, det alternativa tunga soundet utan strukturell uppbyggnad.

Bör läsa texterna någon dag. Inte nu, men någon dag.

Eric Fiedler

Outfit.

Outfit

Eric Fiedler


Footloose

Jobbironi

Jobbironi, två stölder - på ett larm och ett lås. Suck.

Halsen vill inte ge med sig. Den har varit på krigsstigen nu i flera dagar. Den har ömmat och den har besvärat. Mina fötter har också irriterat. Tio timmar på ett stengolv känns. Det gör sitt.

Eric Fiedler

RSS 2.0