Bio Rio

Titeln på dagens inlägg är för övrigt hämtad från ett inslag ur en av mina barndoms julkalendrar "Jul I Kapernaum". Likt många andra i min ungdom ryser jag vid blotta tanken på att som liten parvel sömdrucket krypa upp i soffan med ett lätt snöfall utanför fönstret, ett dovt sken från en lampa i bakgrunden och julkalendern på TV:n. Lika mycket som jag hyser längtan till nästa julkalender förstår jag att jag aldrig mer kommer uppleva en sådan på samma sätt och aldrig kommer känna samma sak, jag nostaligserar alltså lite grand inför vare jul.

Idag gjorde jag annars en riktig fuling. Jag skolkade från tyskan...
... som var dagens enda lektion och tyckte att det verkade grymt onödigt att gå upp i ottan för att lära sig ett språk jag tyvärr troligen aldrig kommer kunna lära mig. Jag är bra på mycket annat men tyska, nej. Suck.

Bio vankas det ikväll. Som vanligt är de de båda bekanta filmfränderna Micke och Olliver som står för sällskapet när "Flickan som lekte med elden" skall ses och utvärderas.

Nu är jag trots de senaste dagarnas ofantliga sömnorgie aningen trött och skall därför gå och brygga mig en rykande kopp kaffe och plugga igen den tyska jag missade imorse.
För övrigt ringde de från Synsam Optik och berättade att de slipat glasen fel och att det därför skulle dröja ytterligare någon dag innan jag kunde placera dem i ett fast läge högt uppe på näsroten och vidga mina vyer till mer än tre meter.

Eric Fiedler

Aktivitet

Jag vill be lite om ursäkt för att jag inte uppdaterar bloggen kanske mer än en gång per dag, men så är det när man har mycket att göra i skolan. För den delens skull är det faktiskt underhållande och roligt att sitta och knepa och knåpa med presentationer och analyser, frågor och problem. En del av det jag skriver kommer ju faktiskt att läggas upp här på bloggen då och då så vi kan väll säga som så att jag "rekar" och producerar för lite större texter och observationer under den tiden jag inte bloggar, är aktiv på facebook eller lollar på bilder på bilddagboken.

Håll till godo mina vänner. Under tiden kan jag ju alltid underhålla er med lite klipp ur det gigantiska YouTube-arkivet!

Kjell Begqvist x2!

 

Sjukt konstig, sjukt rolig!

Björn Hellberg im meine Herze!
(Björn Hellberg i mitt hjärta)

 

Eric Fiedler


Kyligt värre

Rackarns vad frusen och kall man blev av cykelturen samt promenaden till skolan idag. Händerna frågade jag mig ifall de satt kvar på änden av armarna och när man väl med synen upptäckte att de var på sin välbekanta plats fick man syn på fingrarna sina, röda och vridna i de mest bissarra köldkrämpor. Inte en vacker syn.

På tal om mindre vackra synar är ni säkert bekanta med att någon gång i behov av en toalett tvingats att bevittna spår av den föregående nödställda, kiss på ringen eller en flytkorv i toan, men ingenting slår det jag såg för bara en liten stund sedan när slangen min höll på att springa läck.
Det var blod på toaletten.
Det var en grupp hormonfylldya och troligtvis PMS-tjuriga tonårsflickorutanför toan.
Väl inne på toan slår jag ihop ett och ett och en uppenbarelse av vad som tidigare skett minuten innan jag tänkte pinkelinka invaderar min vildaste fantasi.
Jag brukar inte tycka att saker är motbjudande, vidrigt eller snuskiga men mens klarar jag inte av. Hemska upplevelse.

Eric Fiedler

Ge mig mina glasögon tack

Sitter brevid min lillebror Davids frände vid namn Henning. De båda har likt många pojkar i tonåren favoritlag i fotboll, tur är nog för vänskapsfridens skull att de har ett gemensamt sådant nämligen Djurgårdens IF och det är det lag vi i detta nu bevittnar möta AIK i ett riktigt hederligt stockholmsderby. Eller jag mer lyssnar eftersom jag pular lite med min Tchad-presentation. Har för övrigt en hel del i skolväg att "pula" med just nu. Bildspelet om Tchad kommer troligtvis inte bli lika bra som jag vill att det skall bli, men det får gå ändå.
Som lite grädde på moset kan jag ju alltid ta att bjuda på lite örongodis för musikäslkare där ute i etern.



Eric Fiedler

Cups, many cups

Hmm, upptäckte nu att jag tycks vara smått beroende av heta drycker, för det står nämligen sex stycken kaffe- och tekoppar i diverse kulörer och mönster vid den dator jag just nu sitter och tecknar ord på. En stycken coca cola light burk har smugit sig in i kulissen också. Den sticker ut lite med sitt silverskimrande alminiumskal.  Tre av kopparna är ganska ljust gula, troligtvis från IKEA och har tunt porslin. De svarta Thorenkoppen har sex olika bruna ringar från dagar av avdunstat kaffe. Tappade bort den en gång i mitt rum och upptäckte den en dryg vecka senare. Det som en gång hade varit en kopp med innehåll av mer flytande karaktär hade plötsligt förvandlats till en kopp med ett innehåll av mer fast pralinkaraktär. Smått vidrigt och smått äckligt kan tyckas men jag kunde ändå inte sluta att fascineras över inehållet i koppen som jag höll i min hand.

Eric Fiedler

Troubles

Just nu sitter jag och förundras lite över den totala inneffektivitet jag tillhandahåller som syssla i detta nu. Meningen är att jag ska sitte och knåpa lite på den Powerpointpresenation av Tchad jag skall presentera tillsammans med en muntlig redovisning på torsdag eller onsdag i nästa vecka, vilket jag inte gör.
Meningen är att jag skall sitta och snickra lite på några historiauppgifter jag har att pyssla med, vilket jag inte gör.
Meningen är att jag skall sitte och fiffilura lite på problemeatiken inom tysk grammatik, vilket jag inte gör.

Min inneffektivitet är så total att jag inte klarar av att börja i en ny bok, titta på film eller lösa korsord. Youtubesnuttar som är längre än tre minuter känns till och med otroligt långa.
Aningen stressad? Nej.
Aningens lite överdrivet mycket att göra så jag inte vad jag skall lägga fokus på? Ja.

Förövrigt var kvällen igår riktigt mys, bokstavligt talat. Två koppar kaffe, en saltad baguette, trevligt sällskap och filmen "Shoot em up" med Clive Owen mer hårdkokt än ett 15-minuters ägg i huvudrollen.

Förhoppningsvis får jag mina ack så efterlängtade brillor denna vecka! För det första skall det bli underbart att se någonting på långt håll, för det andra så är det urballt med ett par läckra bågar att ålacera långt upp på näsroten sin.

Eric Fiedler

You won't belvie what you should

Klicka på länken.
Klicka på subtitles.
Se alla tre delarna.
Lägg ihop.
Bli rädd för en overklig verklighet.

http://www.zeitgeistmovie.com/


Eric Fiedler

Jag har gjort stora ögon för en sak

Efter en morgon poch förmiddag av helkropssexcersion mötte jag upp min mor på stan för inhandling av både det ena och det andra. Det köp jag som jag instikntivt hävdar var det absolut bästa, som kanske rent av kandiderar in på årets bästa klädesplagg, var ett par glasögonbågar av märket Calvin Klein i bästa Clark Kent-stil. Helt underbart tjusiga.
Det andra köpet blev så mycket sm en riktigt spacig och tjusig skjorta från Zara Mans kollektion av herrplagg och den ser väl ut ungefär så här:

Skjorta Eric Fiedler

När de mörka timmarna gjort sitt intåg in på dygnets sista timmar bär det av till Johannes Rex tillsammans med Felix för att pyssla med det som tre tonårspojkar nu för tiden gör på sin fritid, titta på film. Det är dessutom första gången sedan avslutningen i nian (1 år och 3 månader sedan) som vi ses vi tre tillsammans. Kanske var det bra att vi skiljdes åt ett litet tag och fick kicka igång våra "nya liv" var och en för sig, men nu när alla tre fått hjulet att snurra igen kan man ju inte annat än att längta tillbaka till de svunna tiderna på Almby där stripshower inför engelskaläraren Marianne "Mefen" forsberg ägde rum, för att inte tala om minnet när våran älskvärda rektor i slutet på nian stod fly förbannad och vrålade åt oss olydiga ungdomar medans vi tre spände rinmuskeln de hårdaste vi kunde för att inte skita på oss av skratt.
Så farligt tyckte vi nog inte att det var. Vi hade ju bara anordnat en skoldag där några av uppdragen var att shoppa med Anna Lindh och cykla med Engla...
... Troligtvis sjönk jag i allas ögon nu, men tanken var just att vi skulle få den reaktionen vi fick. Nog är det som så att rektorn Sylvi nog sedemera förstod varför vi under en tid varit så väldigt froma och snälla.

Eric Fiedler


Dokument: Skriftspråkets ursprung och utveckling

Människan har troligtvis talat och använt språket sedan dess att vi blev den art vi fortfarande är, homo sapiens sapiens. I 150 000 år har vi alltså pratat med varandra och på ett enkelt och rakt sätt kommunicerat, men det var först när ”Kilskriften” uppstod i Mesopotamien för ca 5 200 år sedan som vi verkligen kan bekräfta språkets uppkomst och börja ta del av en annars ytterst spekulativ historia.

Det var när samhällen runt floden Eufrat i dagens Irak började utvecklas som de ansvariga för administrationen av bland annat boskap och mängden spannmål blev varse om problematiken med att memorera sina åtagandens exakta mängd som skriftspråket kom till. Från att till en början använt sig av simpla lerfigurer för att hålla reda på det exakta antalet kor eller getter började man sedermera att avbilda piktografiska symboler på stentavlor. Ofta logiska ikoner som exempelvis redogör antalet oxar där symbolen för oxe är avbildningen av ett simpelt oxhuvud. Att skildra varje ord i en symbol vållade problem, då antalet symboler skulle bli ofantligt stort, vilket banade väg för simplare tecken som skildrade speciella ljud och ljudläten. Över 600 olika tecken skapade det första organiserade skriftspråket, kilskriften, där varje tecken kunde tolkas och uttryckas olika beroende på hur man använde tecknet.

 

Skriftspråket uppstod troligtvis på samma sätt runt om i världen utan att ha någon anknytning till varandra vid olika tidpunkter. Det första belägget för att skriftspråket utvecklats i Centralamerika är så sent som 600 f. kr, alltså 4 600 år efter det att sumererna utvecklat sin kilskrift.

 

På 800-talet f. kr. skedde den största förändringen i det språk som skulle leda fram till de skrifttecken vi i västvärlden använder oss av idag.
Till skillnad från tidigare stormakter där samhället tvingat fram ett språk så föddes det grekiska samhället ur dess kultur vilket omfattade ett mycket mer utvecklat skriftspråk än tidigare. Grekernas så kallade ”alfabet” byggde på folkslaget Feniciernas skriftspråk och gick efter principen ”ett ljud ett tecken”. Man gjorde dock ett viktigt tillägg till Feniciernas redan välutvecklade skriftsystem, man gav vokalerna sina egna symboler, något som fenicierna utelämnat ur sitt alfabet. Grekiskans lättsamma poetiska rytm och den lätta tolkningsgraden av tecknen möjliggjorde att fler kunde tyda skriftens tecken än innan, tidigare hade speciellt lärda män endast kunde skriva och tolka texter. Samtidigt som det grekiska imperiet växte sig allt större i och med handel och grekiska kolonier spred sig även det grekiska språket och etablerade sig runt medelhavet. Genom ”etruskerna” som levde i dagens Toscana hade det grekiska språket nu nått Italien och det stora Rom. I rom talade man dock inte grekiska utan där var språket Latin. Romarna antog grekiskans princip, ”en symbol, ett ljud men modifierade det grekiska alfabetets symboler en aning. Många av symbolerna är direkt snarlika, det latinska A:et ser precis ut som grekiskans motsvarighet och latinets S härstammar logiskt nog från Σ. Andra bokstäver är däremot helt och hållet utbytta mot nya symboler. Latinets X ser inte alls ut som dess grekiska motsvarighet Xi: Ξ .

 

Det latinska alfabetet med sina 25 stycken bokstäver, eller på senare år 26 stycken då bokstaven W lagts till, är idag utbrett över hela världen och grundpelaren i många, främst västerländska, språk. I de europeiska länderna kring medelhavsområdet där språken spanska, franska och italienska dominerar kan man tydligt se härstamningen från latinet, men även i andra språkgrenar, som den germanska språkgrenen där bl.a. svenskan och tyskan ingår, som inte har latinet som grund används det latinska alfabetet. Latinet har också influerat svenskan och ett flertal ord har sitt ursprung ur just latinet, från början rena låneord men som försvenskats och fått en mer anpassad stavning och nationaliserat uttal. Ett utmärkt exempel på latinets influenser är ordet faktum, som innebär att någonting är säkerhetsställt, ”det är fakta”. Ordet härstammar logiskt nog ur latinets ord för samma sak ”factum”. Vissa av tecknens historia sträcker sig längre tillbaka än latinet, så långt tillbaka som till grekiskan kan man lätt spåra vissa begrepp. Inom matematiken är namnet på de grekiska bokstäverna populärt. Begreppet pi eller tecknet π, som står för en cirkels omkrets delat på dess radie, är direkt taget från grekiskans tecken för latinets lilla p.

 

Allt eftersom har latinets alfabets inkräktats av nationellt anpassade avvikelser. Exempel på sådana avvikelser är bland annat spanskans bokstav Ũ som ger ett lite mer Y-liknande ljud än svenskans U. I svenskan återfinns även där bokstäver fonetiskt anpassade efter det svenska språket (Å, Ä, Ö). Man kan alltså klart se ett anpassningsmönster till skriftspråket från talspråket. Alfabetet fungerar dock som en slags strukturell motpol så att antalet symboler inte växer och anpassas till nivåer så låg som ned på individnivå.
Det latinska alfabetet växer sig alltså större och fler tecken etableras, men inte med samma tecken, utan språk där vissa fonetiska drag förekommer mer ofta än andra får oftast en ny bokstav inom nationen. Likt universum expanderar alltså alfabetet och skriftspråkets omfång och frågan är då hur pass nationella alfabeten kommer vara i framtiden, kommer det latinska alfabetet förstås lika bra när antalet bokstäver ökar och dessutom skiljer sig mellan nationerna?

Mycket talar för att det latinska alfabetet kommer att finnas kvar och vara etablerat, mycket på grund av dess enkla uppbyggnad med sina få och lättförståliga bokstäver som gör det lättare att skriva tidigare endast fonetiska ord, men också därför att engelskan sprider sig allt mer runt om i världen. Allt fler personer världen över lär sig tala, skriva, läsa och känna igen engelskan vilket upprätthåller det latinska alfabetet och även ifall mandarin, eller även kallat kinesiska är det språk som flest människor har som modersmål så har engelskan blivit ett allmänt men outtalat världsspråk. Trots att gränserna på det latinska alfabetet töjs allt mer så kanske alfabetet, i och med engelskans genomslag, är på väg att bli mer etablerat än någonsin. Kanske så håller romarnas kommunikationssätt på att 2 800 år efter dess skapelse, att bli större än någonsin tidigare.

Eric Fiedler

20 September
Thoren Business School
BP 08 B
Historia


Nu är det fredagsmys...

Som tidigare omnämnde eminente Martin Hylén idag uttryckte det:
- Just ja! Jag har lite information som kan tyckas lite relevant för eder...
... DET ÄR FREDAG!

Fredag innebär allmänt sunkeri framför datorn med ett glas Pepsi Max och SVT play i ungefär en och en halv timme. Riktigt bekvämt och lagom myspysigt.

Det kom dessutom fram idag efter att jag besökt en optiker att jag nu snart stolt kan kalla mig för det beryktade öknamnet "Glasögonorm".

Eric Fiedler

Kallspelande gossar livar upp

Sitter och myser lite med Coldplay i ett rum som doftar starkt av choklad och parfym i en udda kombination. Lukten som orsakades av ett lite för långvarit tryck på den nya deodorant av märket Axe jag införskaffade mig idag, sticker lite i näsan utan att jag egentligen funderar på det. Ligger som en slöja och osar vagt i det rum som annars har en egen söt nyans av de doftljus som finns här inne, som blandar sig med en något rostad ton av dekorerande kaffebönor. Doften från en temugg smyger sig in någon stans i bakgrunden på tavlan målad för att känna och med endast ett sinne uppleva.
Det dova ljuset från de båda lamporna bakom mig lägger rummet i ett mystiskt dunkel och blandat med dofterna från ljusen och från bönorna utgör det mitt rums aura, mitt rums karaktär. Mitt levande rum som värmer och som skyddar, som lyssnar och som ser och som när det som mest behöver sänker sitt ljus över mig och låter mig känna.

Eric Fiedler

Angående nyheter...

... så känns det spektakulära rånet mot värdedepån i Bromma som att någon borde tänkt samma sak förut. Det behövs väll med dagens actionrullar och skjutglada tvspel inte någon större fantasi för att komma på att man kan använda sig av en hellikopter.

... så kan jag faktiskt tycka att idol är rätt underhållande emellanåt. Herrversionen av de båda baggarna är en riktig lajbans typ!

... så är väll skolkökssnusket inte någon egentlig nyhet och borde väll så inte vara heller ty jag kan då icke påminna mig om att jag eller någon annan blivit sjuk av skolmaten. Möjligtvis den gången flera hundra ton irländskt nötkött visade sig vara smittade med den lustiga salmonellabakterien vilket resulterade i en och annan nygräddad pizza från en del skolungdomars sida, men det var ju då rakt inte skolkökens fel att de irländksa slaktarna bokstavligt talat skitigt i att tvätta händerna.

... Foppa? När ska an ge sig med sina comebacker? Vad vill han bevisa?

Eric Fiedler

Zova Zkönt

Denna natt har jag sovit hutlöst och oförskämt bra. Hela den nattliga perioden har jag befunnit mig i ingenmans land, avslappnad och i djupaste sömn. Troligtvis beror mitt utvilade tillstånd mycket på de förberedelser som sker innan jag går och lägger mig. Den som vill och som kanske har problem med sömnen kan gärna ta del och få utöva de ritualer jag har inför mitt timlånga blundande tillstånd.

  • Stretcha kroppens största muskler, dvs benen. Kroppen är då redan avslappnad när du lägger dig och går nästan in direkt i ett katatoniskt tillstånd.
  • Varmt i magen. En kopp te, eller som i mitt fall två portioner fiberhavregrynsgröt värmer gott i magen och får kroppen att utsöndra sömnhormoner och gör på det sättet att du sömnar lättare.
  • Lägg dig svalt. Vädra ut rummet en stund innan du lägger dig så att rummet är hyffsat kallt när du inleder ditt nattliga tillstånd. Stäng till fönstret något men låt det gärna fläkta in frisk luft under natten.
  • Dygnsrytm. Egentligen en förberedelse som pågår hela dagen men som för den skullen är lika viktig. Sömnbehovet är naturligtvis individuellt, mitt sömnbehov är ungefärliga 7 timmar för att jag skall känna mig pigg under nästkommande dag. Se till att gå upp och gå och lägga dig samma tid ungefär.

Eric Fiedler

Tillfreds

Jag tänker inte analysera eller tänka efter. Jag tänker egentligen bara påstå att jag mår riktigt jävla bra just nu. En känsla av att allt flyter på i helt rätt rikting. Skolan går som på räls och i skolan kunde man inte finna mer kärvänliga elever och lärare. Thoren Business School måste vara den absolut trevligaste, gladaste och smartaste skola en pojke i min ålder kan tänkas gå i.
Med en sol i nacken och en vind från väster kunde denna dag inte vara vackrare.

Eric Fiedler

Bildligt talat

Det finns två saker på min kropp som jag irriterar mig på min kropp just nu.

Fnas Eric Fiedler
Det ena är det här jävla hårfnaset uppe på huvudet mitt som trots grov dosering av d:fi-vax inte vill styras.

Finger Eric Fiedler
Den andra kroppsdelen, om hår räknas till kategorin kroppsdel, är mitt pekfinger som efter allt för mycket scrollande på toucscreen-musen har börjat fått reumatismliknande symptom. Illa.

Konstiga Stolar Eric Fiedler
Vi har fått några sjukt konstiga stolar till skolan som man på något vänster skall stå och luta sig emot. Dock var dessa en ergonomisk upplevelse utöver det vanliga.

Pojkar Stolar Eric Fiedler
Som sagt, ni ser ju bara hur glad man blir när man använder de hiskeligt fula kontorsobjekten.

Virus Eric Fiedler
Sen kanske namnbytet av nattklubben "Klaras" i Örebro torde ha tänkts igenom en extra gång i dessa tider av grissjukdomar och rinnande näsor...

Eric Fiedler

Bruk

Fetischer finns det många
Rysningar om benen eller naglar långa
Allt från blondaste hår
Allt till vårtiga tår

Den mest udda av dem alla jag nyss fick höra
En berguv från Nora med namnet Daniel viskade tyst i mitt öra:
Vid en resa till England som jag kan se genom min spegel
Talade en kines om sin udda passion för tegel

På väg mot mot det vita hjärtats gata
Började han om murbruk att tjata:
Oh vad jag önskar att jag fick väggen smeka
Att med dess porösa stenar få leka

Älska och lukta
Trycka och fukta
Tegel, tegel, tegel
Allt jag vill göra är att bryta mot sexualitetens regler

Denna lilla uppdiktade historia uppkom under morgonens tyska då unge herr Modigh berättade om sitt möte med en kines på väg till Totenhams hemmaarena White Hart Lane och hur denne berättade om sin passion för tegelhus.

Eric Fiedler

Allätarn?

Sitter här och funderar lite över vilka maträtter jag egentligen INTE gillar och finner det relativt svårt.

Hamburgrare Eric Fiedler

 

  • För fet mat som bara dryper av fett - Ont i magen, utan smak och bjuder in till en vidrigt unket "tung" känsla efteråt.
  • Biff á la Lindström - Vem kom på idén med att stoppa i kapris och rödbetor i en köttbiff? Nej tack!
  • Köttbullar - Är något som jag på senare år börjat hysa en viss misstänksamhet emot. Varför det är på detta viset kan jag efter ideliget analyserande fortfarande inte lyckas presentera. En olöst gåta.
  • Kebabgryta - Vi fick det någon gång i skolan i mina yngre dagar. Har för mig att den var ganska god men efter ett migränanfall vomiterade jag upp denna mellanösternrätt och har sedan dess inte direkt funderat på att börja gilla de tunna bitarna i tomatsåsen.
  • Sötsaker (Om det kan räknas till mat) - Mörk choklad öär helt okey, men där någonstans går gränsen. Nej usch för Marabou Sommar och andra bedrövligt sockrade produkter.

Vilken är era absoluta Usch-detta-vänder-sig-redan-i-strupen-rätt?

Eric Fiedler

I rätta mått

Vaknade klockan två inatt då en känsla av att ha svalt Tjernobyls berömda kärnkraftverk blossade upp en en orolig buk. Det låga Ph-värdet i min unga, men kaffeslitna mage, kan mycket väl bero på den halva kopp av den svarta brygden med alla dess tillfälligt positiva effekter jag under kvällen intog för att kunna prestera den höga nivå jag hyser med koffeinrus i kroppen. Den någoulnda mer basiska balansen i magsäcken var under morgonens mörka timmar ännu inte helt återställd. Ett riktigt vardagsdilemma stod jag nu inför, ett dilemma som till vilket val jag än skulle tvingas till skulle komma att leda till smärta. Tar jag kaffe är magsaften synonym med i det närmaste saltpetersyra och dricker jag inte min bryggd av olikrostade arabicabönor så jäser hjärnan och trycker mot tinningarna likt Colplaypubliken mot stängslena på Stadion i somras. I stundom tid av genialitet uppenbarades det så för mig och likt Arkimedes glädje över att ha kommit på sin egen teori fylldes även jag av ett "Eureka".
- Jag tar lite kaffe!, tänkte jag glatt för mig själv.
Nu sitter jag här utan en alltför stor huvudvärk, men en hjärna lika dystert grå som himlen utanför och känner den frätande vätska som påtagligt svider lite mot magens innre.

Eric Fiedler

Slutet av Supersize Me

För några veckor sedan påbörjade vi som sagt en filmvisning i idrottsteorin av den omtalade dokumentären "Supersize Me" av Morgan Spurlock och medans produktionsmakaren trycker i sig allt som McDonalds meny kan erbjuda, från Big Mac till processerade pannkakor vilket får publiken i klassen att bokstavligt talat dregla, tugga sin egen fradga i suktandet efter att sätta tänderna i en QP sitter jag här och längtar efter en fullkornspasta med sås gjord på minigrädde och stekskyn från cajunkryddade kycklingbröstfiléer. Samma sak som jag åt igår med andra ord, men man skall inte kasta all fet och onyttig mat åt sidan och kassera den som dålig mat ty den kaloridrypande pepparsås som serverades till min perfekt stekta pepparstek på oxfilé i lördagskväll var inte direkt helt fel.

Eric Fiedler

Pyroteknikens gudar

Okey att Rammstein inte är politiskt korrekta över huvud taget. Okey att Rammstein är vulgägra. Okey att Rammstein är ett tyskt Neues Deutsche Härte-band, MEN(!)  fan vad sugen jag är på att få uppleva dem live. Så totalt inte jag egentligen, men ironin över deras otroligt spekatkulära framträdanden borde man tog ta chansen att se på plats.

Ett litet smakprov på en av Rammsteinse, enligt mig, bättre låter. Musikvideo vore aningen för vågat att publicera på denna blogg som jag försöker hålla en hyffsat mogen och seriös nivå på. Ni som vill kolla på videona eller scenframträdandena hänvisar jag till YouTube. Här är "Mann gegen Mann".



Eric Fiedler

Tecken på att man är spelberoende

Ärligt talat trodde jag faktiskt att det var sådant här man skojjade om, men tydligen inte. I Indien tycks kortspel vara omänskligt viktigt. Har dock lite svårt att avsluta mitt fnissande efter att ha läst denna artikel.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5824922.ab

Eric Fiedler

Dataspelstoppen - En plump i public service-historien

Jag har alltid hyllat konceptet public service, skattefinansierad media för alla. Jag står fortfarande bakom Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Mitt åsiktstagande och beaktande för den här typen av informativ allmän media i all ära men det hindrar mig inte från att det inom mig väcks stark avsky och höjs ilskna röster när jag via en ännu större mediekoncern backar tillbaka bandet ungefär 15-20 år och bevittnar att skattepengar finansierat ett fruktansvärt, horribelt och direkt avskyvärt recensionsprogram vid namn "Dataspelsbörsen". Ifall sådana här program nu skulle få sänts överhuvudtaget borde man finansierat skiten genom att beskatta det fruktansvärt fula mode som var på tapeten under den här tiden eller också ta några extra kronor för den enahanda och otroligt tråkiga tonart alla människor levandes på 90-talet tycktes anamma.

Nu antalet år senare när TV-programmen på SVT går att kika på i efterhand via nätet och enligt mig den bästa formen av media som hitills uppfunnits kan man hitta några säkra kort.

Babel - Kulturmagasin som behandlar litteraturens ofantligt stora värld. Veckans avsnitt där den svenska romanens osäkra framtid diskuteras tillsammans med skarpa kulturkritiker på Sveriges Radio Marie Lundström är riktigt sevärd.
http://svtplay.se/t/102834/babel

 

Skräckministeriet - Halvtimmesprogram med tre reportage i varje som rotar djupt i skräcken, varför blir vi rädda och hur utvecklades skräcken.
http://svtplay.se/t/114672/skrackministeriet

 

Svenska Dialektmysterier - Språkhistorikern Fredrik Lindströms kulturhistoriska program där alltifrån frågor om varför göteborgarna låter så glada till varför stockholmskan låter som den låter tas upp.
http://svtplay.se/t/113542/svenska_dialektmysterier

 

Det finns naturligtvis en uppsjö av olika intressanta och underhållande program till på SVT-spelarens formidabla hemsida. De som återfinns här ovan är nog de tre som jag håller som de vassaste knivarna i lådan även ifall Vetenskapsmagasinet inte ligger långt efter i slipningen.

 

Eric Fiedler


Tonight I'm gonna have myself a real good time

Efter en magnifik flamberad pepparstek på Slottskällaren (Hade nog tagit lenrimmad torskrygg med färskpotatisstomp om jag inte var så nedrans hungrig när vi slog oss ned vid ett vackert dukat bord med utsikt mot slottet), så spenderades den resterande delen av lördagsaftonen med Clara som bjöd in mig på kaffe i köket hennes. Samtidigt som kaffet var på kände Clara ett välbekant sug i sin buk och plockade därför fram en vegetarisk slang att stoppa i stekpannan.
När kaffet var urdrucket och sojakorven förtärd drog vi oss ut i den mörka natten i rikting mot Coop. På denna promenad som sträckte sig all världens väg i snirkliga banor kom vi in på livets väsentligheter, frågor så djupa att ingen än sett dess botten. Kanske de djupaste av de alla, varför vi egentligen finns och vilken mening vi har i livet. Efter mycket om och men lyckades vi jämföra livets mening med den föga smickrande livsformen mögel. Visst har vi rätt när vi säger att livet är som mögel, vi finns därför att vi är en livsform som lever av andra och det finns ingen riktigt djupt underliggande mening med våra tydligen ganska tråkiga jordår. Precis som mögel lever vi därför att vi bara är en reaktion på allt annat.

Så kan det alltså låta när vi två håller på och filosoferar, livet är som mögel.

Eric Fiedler

Datatroubles

Upptäckte nu till mitt stora förtret att CD-hållaren i min dator inte tycks fungera. Surt.
Undrar under hur lång tid skivläsaren inte har fungerat. Har inte använt den sedan i somras någon gång tror jag. Skönt dock att datorn i övrigt inte tycks vara paj utan att den istället fungerar helt felfritt och mår prima.

När jag ändå är igång med att blogga lite kan jag ju lika gärna publicera en bild på en papperskorg efter klassen min har haft geografilektion. Ett tämligen bra bevis för hur beroende dagens ungdomar är beroende av saker och ting, i detta fall koffein och socker.

Koffein & Socker Eric Fiedler


Eric Fiedler

Slottsmiddag

Lördag igen. Tiden går snabbt när man har roligt så att säga och tiden tycks gå om än snabbare ju mer tid jag spenderar på mitt rum här hos modern. Jag fullkomligt stortrivs här i mitt krypin med porrrigt röda gardiner, kuddar så många att jag själv inte får plats i sängen när jag bestämt mig för att slå mig ned på vad som måste vara Örebros mjukaste plats och sist men inte minst med så mycket lektyr i bokhyllan att jag är i behov av ännu mer plats för de tusentals och åter tusentals ord som invaderat mitt möblemang.

Nu på förmiddagen har jag som vanligt på lördagar tränat, löpt fem kilometer och gymmat så pass hårt att varje rörelse påminner om musklernas plats.

Ikväll blir det dock annat liv i luckan, då skall jag på Restaurang Slottskällaren här i Örebro och proppa i mig lite välsmakande kalorier i form av en lenrimmad torskrygg eller en flamberad pepparstek av oxfilé...
... Vi får se!

Efter de lite äldre i min krets av bekantskaper blir det en lite yngre frände till mig som jag tänker spendera resten av min kväll med, faktiskt till och med året yngre än mig. Clara Skeppstedt står på schemat innan en god natts sömn väntar.

Eric Fiedler

Fredagstankar, små men stora

Funderade lite över när man egentligen kan börja kalla sig "mogen" och fann en riktigt bra riktlinje för det hela, man kan nämligen börja kalla sig mogen från och med den dag det var ett decenium sedan man fick pubishår. Är inte det åtminstone en hyffsad riktlinje? Får man pubishår när man är tretton så lir man alltså automatiskt mogen nog att skaffa barn, volvo, villa, hund och svärmor lagom till sin 23-års dag.

För övrigt har jag kommit på ett yrke jag skulle kunna tänka mig: Vetenskapsjournalist. Helt enkelt en riktigt skön lirare som pysslar med konsten att underätta och informera människor via tidningspalter, men med den föga lätta uppgiften att få folk intresserade av det vetenskapliga innehållet i dem. En svår uppgift som behandlar ett intressant ämne. Illustrerad Vetenskap Here I Come!

Eric Fiedler

Klockan kan jag men tycks inte förstå den

Eftersom jag idag började min skoldag först klockan 12:40 hade jag ju gott om tid på mig att promenera, duscha och äta, jag menar denna sena lektionstid bör absolut inte vara några problem att hinna till och visst kände jag att jag hade koll på läget när jag gled in i cykelställen på min svarta Crescent tio minuter innan Herr Hylén skulle kicka igång historialektionen...
... Trodde jag. TIll mitt förtret upptäckte jag att klockan inte alls var nästintill halv ett utan, ve och fasa, halv tolv. En hel timma hade jag på något vänster lyckats försnilla i min planering. Hur detta gått till är för mig en struktureringsgåta för svår att svara på. Förvirrat och dumt.

Eric Fiedler

Välförtjänt läsning?

Klockans visare har dragit sig mot halv tio. Ögonlocken ter sig tunga så tunga att jag snart får akta mig för att inte snubbla på de hängande skinmarkiserna. Riktigt trött har jag blivit efter att försökt arbeta mig ikapp i tyskan och färdigställa den PowerPoint-presentation som jag redan igår skulle framfört. Ett uppdrag som är lika enkelt som det tycks vara och ett uppdrag vem som helst klarar av efter en stunds undersökning av det mångfaciterade programmet, me hyser man den trötthet jag i detta nu gör blir problemet att andra saker lockar mer, exempelvis en bok. Exempelvis bland de bästa bäcker jag någonsin läst. Exempelvis J.M. Cotzees "Onåd".

Onåd Eric Fiedler

När man läst flertalet Nobelpristagare och prisaspirerande författare och jämför med diverse andra mer medelmåtta yrkesutövare förstår man ganska snabbt varför vissa belönas och andra inte. Det må tyckas som överkurs att läsa lektyr av den högre klassen men det är enligt mig snarare tvärt om. Språket deras är klasser bättre vilket gör att man lätt glider in i bokens värld. Historierna så välgenomtänkta och oftast jordnära, och om så inte är fallet så är de så välbeskrivna att alla kan ta till sig dem. Läs gärna och läs bra böcker!

Eric Fiedler



Skolan triggar

På dagens första riktiga lektion fick jag av vår Geografilärare Tomas i uppdrag att hålla i en omröstning gällande elevrådsrepresentanter. En snabb omröstning kan tyckas då den inte krävdes, en sällan skådad pluralitet (jag smäder icke orden) skanderade fram mig till representant! Att med en sådan stor majoritet få ett förtroende uppdrag gjorde mig allt ifrån smickrad och glad till stolt.

Att vi sedan håller på med två riktigt roliga uppgifter samt precis avslutat en tredje i ämnena Historia, Geografi och Företagsekonomi gör inte skolan direkt mindre intressant.

Då och då kan det dock vara behövligt att bara glida runt lite också, både på stan och rent bokstavligen i en kanot på Svartån som ringlar sig genom Örebros och blottar dess bästa sidor. Så här kan det se ut när några elever på Business Programmet tappert kämpar för att hålla minatyrfarkosten på rätt köl.

Paddla

Paddla

Paddla

Eric Fiedler


Unga som beter sig som gamla

- Det var mycket bättre förr.
Pappa säger det. Mamma säger det. Morfar säger det. Alla äldre än mig säger det, men är inte de unga de allra mest konservativa?

Vid en diskussion på en historialektion härom dagen raljerade min vän Olliver över McDonalds numera dåliga utbud samt om den, enligt den unge mannen, helvetiska iPhone som alla, citat, "går runt och skryter med". Läraren Martin replikerade med att skaka smått på huvudet och i dyster ton påpeka att han sefsn hsn iträdde lärarkostymen aldrig mött några så konservativa som dagens ungdomar.
- Va(!?), men vi är ju unga. Vi är ju de som tänker frammåt, var de spontana tankar förbryllat smet upp ur tankarnas håla. Reflexmässiga tankar eftersom jag efter en stunds inre monolog med mig själv kom fram till att det nog faktiskt var så.
Vi ungdomar är konservativa.

Med endast mig själv som faktamässigt stöd i ryggen vill jag påstå att jag är sjuhelvetes konservativ. Muttrade surt när "Bolibompa" förpassades till den nya "Barnkanalen", trots att jag slutade titta på det klassiska barnprogrammet för 8 -år sedan. Förbannade SVT gjorde jag.
- Ge fan i Bolibompa, Pingu och Björnes Magasin. Alltid har det gått på 1:an, alltid klockan 18:00. Alldrig svikit.
Samma sak var det när en gammal sliten och ful lekplats, även kallad "Griseparken", vid mitt gamla dagis moderniserades och fräschades upp.
- Ge fan i Griseparken, gungorna och repen. Alltid har den gamla träborgen stått där, alltid har de gröna repen hängt där. Aldrig svikit.
Det var när jag mindes dessa smått traumatiska episoder som jag insåg att ungdomar, eller åtminstone jag själv, alltid vill ha det på det viset som det har varit. Helst skall allting vara precis som när man var liten. Helst skall världen stå still.

Hade jag varit sex år idag hade jag definitivt inte klagat på den värld som finns idag.
En hel kanal med tablån sprängd till bristingsgränsen med bara barnprogram, hela dagen!
En nybyggd lekplats med nya häftiga klättermoduler och med nya gungor!

Tur att man kan ändra på sig och tur att man kan lära sig gilla jordens rotation.

Eric Fiedler

District 9

District 9

Vi befinner oss i Sydafrika 20 år framåt i tiden och sedan ett antal år tillbaka har utomjordingar ofrivilligt bosatt sig mitt ibland oss människor, men varför i Sydafrikas slum och vart var dem på väg?
Snygga District 9 bjuder in till många frågor men giver intet många svar.

Ett stort rymdskepp skådas över Johannesburg, Sydafrika. Sakta lägger sig den jättelika skapelsen över staden och skymmer sikten mot himlen. Inget anfall kommer, inget meddelande från farkosten som inte tycks göra annat än bara tyst sväva över stadens byggnader. Allt eftersom dagarna går börjar myndigheterna undra mer och mer vad som skall ske och beslutar sig sedermera för att bryta sig in i skeppet. En borrpatrull skickas med helikopter till luftfartygets skrov och borrar upp det. Till sin stora häpnad finner de miljontalet utmärglade, undernärda och slitna utomjordiska varelser. "Räkorna" som utomjordingarna nedsättande kallas, placeras mitt i Johannesburg värsta slum. Området gör sig känt som den militäriska betäckningen "District 9"

20 år efter det att räkorna placerats i detta jätteliknande slumfångläger är läget i området allt annat än stabilt. De 2 meters långa utomjordingarna går bärsärkagång, säljer vapen till den nigerianska maffian och dessutom blir skaran av aliens bara större och större. För att råda bot på problemet anlitar sydafrikanska myndigheter säkerhetsföretaget och vapenutvecklaren MDC att ta hand om en massevakuering och flytta dessa förvildade utomjordiska fän till det nya "District 10" beläget 20 mil söder om storstaden. En ekvation som för en den operativa chefen Wikus Van Der Merwe (Sharlto Copley) blir allt annat än angenäm.

District 9

För första gången sedan E.T. hade premiär får vi nu se en film innehållande aliens som inte är här för att förgöra oss eller ta den planet i besittning som de anser tillhöra sig själva. Nej nu är det vi människor som har övertaget av situationen, vi som är de starka medan utomjordingarna tycks vara underlägsna och svaga. Ett mycket intressant koncept som gör sig ännu bättre i den mockumentära delen av filmen, rent av så blir filmen helt fantastisk när den spelade dokumentären skildrar människans råa syn på allt som inte hör till vad vi anser vara civiliserat. Att filmen dessutom utspelar sig i Sydafrikas, där apartheiden infekterade landet tills för alldeles nyligen, gör satiren över människans egocentri och förakt för det som vi anser vara mindre civiliserat om än tydligare.

Det är dock när mockumäntärdelen vandrar över i till ett mer tafatt försök av att skapa en episk actionrulle som filmen sjunker. Actionscenerna är med tanke på den låga budgeten på 30 miljoner dollar (litet i Hollywoodkretsar åtminstone) förvånansvärt bra medan den ringa summan av tillhandahållna pengar lyser igenom tydligare i andra scener.

När eftertexterna börjar rulla är frågorna mångt många fler än svaren men dessa kommer förhoppningsvis besvaras i uppföljaren med det logiska namnet "District 10". Filmen får inte högre betyg just på grund av dessa frågor som jag inte avslöjar för er som nu tänkt att se filmen, men jag lämnar en lucka för reträtt öppen ifall uppföljaren ger mig svar till att höja betyget. Vi minns ju Star Wars-filmerna som inledde med att visa den tredje delen i en serie av sex filmer och dessa har ju gått till historien som kanske de mest episka rymdäventyren någonsin...

Betyg: 3/5

Eric Fiedler

In desperate need of glasses

Solen skiner, livet leker, kaffet smakar gott. Allt är perfekt. Allt är riktigt jäklarns bra, bättre än vad jag trott att det skulle vara. Allt utom min syn, ty den tycks endast försämras för var dag som går.
Eftersom min sin är än mer än bristfällig på långa avstånd tvingas jag vid uppgifter, eller som nu, sitta alldeles för nära min trogna dataskärm. Linserna, som min ringa ålder till trots, känns stela tröga och tycks vara av modell antikt glas. Lite skeva och något grumliga..

(Eric är en svikare)
Och dessa sista parentsgivna ord från min facebookgifta Stephanie får avsluta detta inlägg skrivet i blickfångets missär.

Eric Fiedler

Hard work

Nu börjar det ta fart i skolan må jag säga, både matteprov och historiauppsats dagen till ära och tills på onsdag skall en stycken muntlig tyska redovisning om valfritt ämne vara färdig. I sakta gemak har jag genomfört min historiauppsats vid diverse olika, spontana stunder. När andan fallit på kan ha varit allt ifrån att ha sutti vid TVn under en högtempomatch mellan Manchester City och Arsenal till en seg fredagkväll. Nu är de i alla fall klar och skall skickas in via Thoréns inlämningsprogram Progress.

För övrigt har jag blvit något av en talinvalid då något så irriterande som en munblåsa tagit fäste i käften på mig och belägrat tungans undre del. Förjävligt.

Eric Fiedler

Vi svenskar är enna trångsynta narcisistmonster!

Här lägger jag upp föreläsningen från 2006/2007 års Bästa talare, Fredrik Hären, som visar på att vi svenskar missat utvecklingen i världen och som på grund av dess häpnadsväckande slutsatser blivit mycket uppmärksammad.




Eric Fiedler

Lördagsgodis

Denna dag är fylld med exalterande upplevelser.
Till att börja med var det en sedvanlig lördagslöpning som ägde rum. Eftersom jag har varit förkyld i över en vecka har jag varje gång jag sprungit denna vecka gått ut med inställningen: Nåja, det blir en kort runda ivarje fall. Varje gång har det slutat med att den angenäma känslan av att känna pulsen stiga och lungorna arbeta med den härligaste av naturfenomen, höstluften, blivit så ljuvligt njutbar att jag istället sprungit den långa turen.
Besöket på gymmet var också en sådan där angenämt smärtsam upplevlse som endast träning kan ge, att ansträgningen lämnar sitt spår i form av en bekväm slapphet i mina tränade lemmar.

Nu till kvällen har jag beskådat Manchester City skåpat ut Arsenal med hela 4-2 och jag ser fram emot att Manchester United gör samma sak i mötet med Tottenham lite senare ikväll.
Pappa har dessutom lyckats plocka den dyraste matsvampen i världen, näst efter den mest kulinariska svamparna av de alla tryffeln. Svart trumpetsvamp är alltså det spektakulära huvudnumret i en måltid i övrigt bestående av köttarnas köttbit Oxfilé och timjankryddad potatis och palsternackspuré.

Efter att ha kalasat på matens mest kulinariska läckerheter väntar en annan läckerbit på att jag skall dyka upp, miss Skeppstedt kan förhoppningsvis underhålla mig ytterliggare denna lördag fylld med så många bonbons att vilken godispåse som helst skulle spricka av det antalet praliner som denna dag bjuder på.

Eric Fiedler

Höstlunken

Ögonlocken gör sig ständigt påminda, faller oavbrutet och tvingar mig till ansträgningen att hålla dem uppe. Världen runt känns ogreppbar, intrycken är så många att de står på kö för att sakta processeras i mitt överbelastade medvetande. Spår av dagen projeceras som svårgreppbara bilder framför näthinnorna när nuet äntligen hunnit ikapp mig. Mitt sinne återupptäcker dagen men gör det allt för sent för att kunna påverka den dåtid som jag upplever nu. En vag kännsla av hjälplöshet att kunna påverka sitt eget liv trycker någonstans där inom mig när detta sker och gör mig olustig till mods, men känslan tvingas snarligen retirera för det sunda förnuftets vapen. Att finnas i rummet, att känna rummet och att förstå rummet är det som betyder för att ångesten för dåtiden aldrig ska behöva ske, men också för att framtiden skall te sig ljus. För ljus är någonting jag trånar efter. Ljus för att se det rum jag famlar i. Ljus för att tro på det rum som annars är en skugga.
Synd att mörkare tider är att vänta, synd då att höstlunken redan infunnit sig.

Eric Fiedler

Vad är språk?

Oh, denna fråga gäckar mig och har gjort sedan en diskussion om språk på dagens historialektion och den vägrar släppa taget om min tankeverksamhet. Jag tror aldrig att de synapser som utvecklats i min hjärna sänt så många elektriska impulser som de gör just nu.
Snälla ge mig svar, vad är språk?

Eric Fiedler

Höstbio

Är precis hemkommen efter att ha sett filmen District 9 med Olliver och Mikael, eller även kända under Aliaset "Thoren Business School Movie Club". Jag lovar mina trogna bloggläsare, att en verbal dissikering av filmen kommer så fort jag hunnit känna filmens, än så länge, svårgreppade atmosfär. Tills dess att nästa ord från mitt tangentbord kommer kan jag bjuda er på bland det vackraste en människa kan erbjudas.

Örebro

Örebro

Örebro

Eric Fiedler


Sommaren med Göran

Sommaren Med Göran

Konceptet med svensk midsommar och komedi börjar bli tämligen uttjatat. Inte ens de två skickliga sketchkomikerna Peter Magnusson och David Hellenius lyckas fräscha upp den dammiga genren.

Göran (Peter Magnusson) är en helt vanlig storstadskille som precis gjort slut med sin flickvän efter ett misslyckat frieri. Deprimerad och hungrig efter ny en ny kärlek börjar Göran genast att spana in nya potentiella flickvänner. Barndomsvännen och den ständige följeslagaren Alex (David Hellenius), som själv är rotad i ett eget förhållande som han är till åtminstone 85 % lycklig i, försöker muntra upp Göran och går motvilligt med på att segla ned till Västkusten tillsammans med Göran där Görans stora kärlek Linnea (Moa Gammel) skall på midsommarfest.

Visst är det som så att det är lite småroligt ibland som när Göran lyckas knuffa ned ett stackars barn i vattnet eller att denne får håll efter en löparrunda på 150 meter. Visst, alright, lättköpt humor som alltid går hem hos vem som helst, men vist har vi sett sådana här typer av skämt förut? Var är twisten på en redan uttjatad genre? Under hela filmen sitter jag bara och väntar på det moment då filmen vänder och plötsligt tar fart, något som jag fortfarande gör. För det blir aldrig ihållande kul, det blir aldrig så hysteriskt träffsäkert och profilstarkt som i duons alla sketchprogram. Där finns det fasader och redan befintliga personer att gömma sig bakom men när steget till långfilm tas och figurer skall skapas från scratch, ja då händer inte mycket. Speciellt huvudkaraktären i filmen, Göran, känns tom och historielös. Likt en lergubbe skapad för stundens syfte och för scenernas behov strövar han runt i scenerna och uttrycker ingetning annat än tragik.

Ibland lyser dock sketchkomedin igenom: Punchlinesen träffar mitt i prick och timing är stundtals riktigt bra, men eftersom karaktärerna är tomma så blir det till slut till en fråga när man egentligen man skall få veta vilka personer det är man ser på duken.

Sägas ska det att "Sommaren med Göran" är den bästa filmen inom genren sommarfilmer som kommit de senaste tre åren, men det säger tyvärr ganska mycket om nivån på svensk film idag och om hur låg den till facto är.

Betyg: 2/5

Eric Fiedler

Huvudet är en tänkares bästa vän

Idag kan jag fattat det mest idiotiska besluten på mycket länge. Dels valde jag att införskaffa en onödigt dyr skjorta från Entertainment. 450 kronor för en tygbit som skyler en slapp överkropp är egentligen absurt men den här skjortan föll mig i smaken och det är inte ofta det sker med plagg med priser över hundrasträcket. Delvis också med orsak av att jag ingick ett vad med min frände Olliver om att inte dricka något kaffe under skoltid i utbyte mot att den gravt sömnoberoende och vilohandikappade kumlapojken försöker hålla sig vaken under en hel vecka. Reflektion ur min egen synpunkt på vadet:
Herregud, hur ska detta gå, inget koffein på flera timmar! De enda timmarna jag inte dricker något kaffe under dygnets få timmar är när jag sover och då dricker jag inte denna ädla dryck av naturligt förståliga orsaker. Vadet har naturligtvis gett mig en dov smärta i hjässans bakre sektion. Funderar dock på om denna huvudvärk som kan tolkas som nästintill kronisk då den besvärar mig åtminstone 3 dagar i veckan kan ha något att göra med min äckligt dåliga syn.
Jag måste kolla min syn. Om det är ett sådant ringa problem som enkelt kan lösas med ett par pråliga bågar eller ett par småhemliga linser bör det göras så snabbt som möjligt.

Annars ser jag fram emot det biobesök med Thoren Business School Movie Club som skall äga rum i SF's lokaler på drottninggatan i Örebro. "District 9". Spännande!

Me

Film

Film införskaffades även:
"The Game"
"The Usual Suspects"
"Them"
"Dolt Hot"

Eric Fiedler


Eftermiddagskaffe

Jag skall börja med att bekänna en sak...
... jag smet ifrån eftermiddagens aktiviteter på skolan. Vad busigt!
Tydligen skulle vi på skolan lära känna varandra bättre genom diverse övningar vilket i mina öron lät ganska så, förlåt mig nu ni alla som ägnat tid och kraft åt att möjliggöra integrationsmötet, men det lät ganska tråkigt. Tråkigt är väll ingen ursäkt men åtminstone en förklaring och ett argument för att helt enkelt dra hem.

Nu sitter jag i soffan och skall snart inta ett mer horisontellt läge och ta en välförtjänt powernap. Som jag tidigare sagt så tar två timmarspass med matematik och företagsekonomi på krafterna och när man dessutom med en smärre förkylning i kroppen och ett dunkade huvud sprungit fem kilometer är man relativt slut.

Eric Fiedler

Det bultar och det bankar

Nu är jag inne på min 5:e dag med en förkylning i kroppen och även fast den nu inte längre sitter i vare sig näsa eller hals vill sjukdomen inte lämna min kropp helt och hållet. Istället för en ganska så liten och obesvärande smärta i något mindre organ så har bakteriebesväret nu satt sig i huvudet mitt. I bihålorna mina tycks baskeluskerna bedriva krig med vapen av kärnvapenmodell. Med andra ord kan man säga att det är ganska störigt att behöva hålla ögonen öppna.

Trots min diffusa smärttillstånd kan jag inte annat än att njuta av den underbara höstdagen som jag får ta del av. Luften hög och klar, solen strålar. Vad kan då vara bättre än att vid en hemkomst, något senare än en vanlig tisdag då något slags levande facebook (vad det nu är?) skall genomföras på skolan under den annars inte obligatoriska coachtiden, än att dra på sig ett par pjux av löpartyp och sedan avverka en ansenlig sträcka i joggande lunk?

Så får det vara och så får det bli!

Eric Fiedler

Lokalkändis?

För några veckor sedan sprang jag samt ett par av mina skolkamrater in i min käre handledare på praktikplatsen nerikes Allehanda då denne tillsammans med en fotograf gjorde ett reportage om Storbron här i Örebro. Ett ögonblick i brons historia förevigat genom fotografins konst. En dryg vecka senare dök denna bild på mig och mina kamrater upp i den lokala tidningen och finns nu att besåda här under på min blogg. Om ni klickar på länken nedanför bilden kan ni läsa ytterliggare av Lars-Göran Månzons reportage om Storbron.

Eric I Nerikes Allehanda

Storbron en viktig länk i 125 år
- här är pulsen hög varje dag

 

Eric Fiedler

Supersize Monday

Ny vecka. Svininfluensan tycks ha mildrats något från en mild förkylning till endast en nästäppa och allmänt stela leder. Förhoppningsvis är jag så pass frisk imorgon att jag kanske hinner med en löprunda efter skolan eller på kvällskvisten, ty efter att förra veckan endast ha gymmat en gång och endast löpt en sträcka på  sammanlagt 8,5 kilometer börjar kroppen skrika efter rörelse och fysisk ansträgning. Nog skriker också mitt sinne efter lite rörelse, ser redan fram emot promenaden och cykelturen hem från skolan, eftersom jag just nu sitter på Idrottsteori. Idag behandlar vi ämnet kost genom att bombas av budskapen från den mot snabbmatsindustrin starkt kritiska filmen "Super Size Me". Det är hur man än vrider och vänder på det riktigt äckligt, motbjudande och vidrigt att se hur det amerikanska folket vältrar sig i mättade fetter och socker.
Usch, fyfan. Hellre en morot eller två istället för en påse pommes och en QP.

Eric Fiedler

Att vara klarar sig inte utan att inte vara

I stunder när man känner sig på topp, då livet flyter på och allt känns "great" skall man akta sig för att fundera så mycket. Kanske skall man bara låtan känslan rota sig och hoppas att den likt ett träd åldras och växer sig större och starkare utan att någonsin flytta sig. I stunder då jag finner denna lycka pressar jag bort den, vill inte att den ska få slå rot, varför vet jag inte. Kanske för att påminna mig om att världen inte är en lycklig plats. Kanske för att total lycka är ouppnårlig. Likväl är känslan av lycka ett måste för en strävan av en bättre tillvaro, för mig, för dig och för alla. Utan dessa två komponenter som drar åt var sitt håll finns varken eller. De stor i starkt beroende till varandra. Lycka behöver olycka för att kunna bekräftas som lycka, precis som varje människa behöver sin nemesis för att kunna bekräfta sig själv. Motsatsen är därför människans drivkraft, inte likheterna. Om likheterna var människans sätt att bekräfta sig skulle världen vara väldigt ensam eftersom alla är unika och ingen likadan. Det enda varje människa har gemensamt är alltså att de är unika. Inget träd är det andra likt men trots det finns dem och det är först när vi kan börja förstå att det är motsatserna som håller oss samman som gör det möjligt att leva våra liv i harmoni.

Eric Fiedler


I sjukdomens spår

Eftersom mitt sjukdomstillstånd tycks ha spridit sig till knoppen och norpat ett och annat ord och en tanke eller två, så kan jag faktiskt inte formulera mig på ett sätt som gör det begripligt vad jag egentligen funderar på. Istället kan man ju alltid ta att fiska upp lite nygammla musikfavoriter från Youtube och påminna mig själv om de svunna tider då jag använde den MP3 som jag kickade igång idag för första gången på evigheter och genom min hörsel fick erfara en hel del låtar som jag glömt bort att jag gillade. Här är några.


U2 & Green Day - The Saints Are Coming


Green Day - Working Class Heroes


Amanda Jensen - Hallelujah


R.E.M. - Everybody Hurts


Coldplay - Fix You


Eric Fiedler

SVT Play

Jag har skaffat mig starka band till SVTs internetbaserade sändningar. Jag skall nu utnyttja denna funktion som fått namnet SVT Play för att titta på premiären av programmet "Skräckministeriet" somegentligen sändes igår men som genom denna flexibla lösning finns tillgängligt när som helst.

SVT PLAY

Eric Fiedler

Med en kliande näsa

Trots en mild sjukdomsbild pallarade jag mig faktiskt iväg till skolan idag. Jag är en av de typerna som faktiskt tycker det är roligt att gå i skolan och missar numera, annat var det förr, aldrig chansen att gå på en lektion. Nu har jag även fått chansen att tillbringa ännu mer tid med skolan men inte i Thorenlokalerna utan i hemmet. Påprackad med den ena uppgiften efter den andra, två av de fem riktigt intressanta. Historia och geografi faller mig i smaken medans de tre uppgifterna i tyska kanske är mindre välkommna hema hos mig, men jag har ju satt upp som mål att knipa ett VG så det är väll inte annat till än att man en gång för alla lära sig sina dürch, für, gegen, ohne, um.

Som sagt så tycker jag det är extremt tillfredställande att uppnå nya kunskaper och faktakännedom och trigga dessa till någon slags slutsats inom ett valfritt ämne. Denna fredagkväll sysselsätter jag mig tragiskt nog med samma sysselsättningar som varje 53-årig rökhagga vars enda sociala nätverk är hennes åtta burmesiska katter, sysselsätter sig med en vanlig fredagkväll. Skillnaden mellan mig och tanterna med katt- och rökodör är att de löst korsord i så många år att de skriver arga brev till redaktionen på Hemmets Journal och raljerar över hur kränkande det är att publicera samma korsord denna vecka som tidskriften publicerade vecka 4 1997, medans jag bara lyckats lösa "lätta korsordet" i den bilaga från expressen som finns att köpa till på måndagar. Om någon är intresserad av att berätta för mig vilket ord på tre bokstäver man är ute efter när man tryckt in förklaringen "På tub" får denne villige medmänniska gärna publicera en kommentar i kommentarfältet eller kommunicera lösningen på annat valfritt sätt. Brevduva, morse eller hästabud, vad vet jag?

Eric Fiedler

Kuration pågår

I dessa tider då svininfluensan härjar, en sjukdom som jag för övrigt hyser de flesta känslor till, hat, respekt, underkastelse, tycks jag själver ha gått och blivit lite svullen i halsen och efter det nästan dubbla gympasset i tisdags en fortfarande värkande, haltande och staplande kropp kan jag nu nästan säga att jag haft den oroväckande smittan. Eller jag kan åtminstone säga att jag var sjuk när svininfluensan var som störst. Det blir någonting att skryta inför barnbarnen det. I gungstolen kommer jag med en liten palt i knät förklara att jag också var sjuk under tiden då en av världshistoriens värsta pandimier spreds. Eller i allafall en av 2009 års största sjukdomar spreds...

... nu sitter jag i alla fall och kurerar mig en aning med en kopp kryddigt Festivitakaffe och skall till att börja på det demografiska geografiarbete om Tchad som skall redovisas muntligt och i skrift vecka 40. När denna uppgift står klar funderar jag på att i delar publicera arbetet på min blogg, beroende på hur bra och nöjd jag själv blir det vill säga.

Kurera

 

Eric Fiedler

Nya perspektiv

Med allmäna krämpor på var ställen i kroppen, halsen kvider, tricepsena de ömmar, sitter jag nu på Kurs A I Geografi och med en nalkande svininfluensa i kroppen har jag nu tilldelats detta läsårs första riktigt stora uppgift; ett korrepsondensarbete om valfritt land från något av världens alla hörn.
Detta lilla redskap, Gapminder, är ett allmännyttigt verktyg för att förstå hur världen egentligen ser ut idag och tro mig, klicka på länken och upptäck hur världen i själva verket kanske inte är så troget lojal mot din världsuppfattning som du kanske själv tror.

Gapminder

Eric Fiedler

 


Utman inte ödet, speciellt inte när Jesus är i närheten

Henrik Dorsin må vara vulgär och ha ett ovårdat språk för att komma från Lidingö, men denna rätt så provocerande informationstrudelutten gällande sexlekstankar med Jesus han själv kan innehålla en av de mest humoristiska text som skrivits till musik.

Eric Fiedler


Dubbelmoral á la Närke

Mycket diskussioner om googles nya funktion streetview har förekommit den senaste tiden, en funktion som lägger genom bilder tillåter dig att vandra virituellt i städer runt om i världen. Kritikerna är många, flertalet personer har reagerat starkt på att deras ansikten skulle läggas ut för allmän beskådning i funktionen. Många känner obehag in för att syna på internet, andra tykcer att det kränker den personliga integriteten. Örebroaren Christer Öst är en av kritikerna och säger i Nerikes Allehanda att han inte är särkilt glad i tanken på att hans hus skall synas på internet.
- Mitt hem är min borg, säger han i intervjun.
Klicka på länken och titta noggrant på bilden och se ifall ni upptäcker något spektakulärt objekt i bakrunden (läs kommentarerna till inlägget ifall ni misslyckas med att se det ironiska). ---> "Googlebil plåtar dig och ditt hem"

Vad tycker du om att synas i Googles funktion "Streetview"?

Eric Fiedler

Depeche!

Nämen, sicken trevlig överraskning mamma kom med för en liten stund sen, Depeche Mode-biljetter: Jo jag tackar, jo jag tackar!
Synthens okrönte kungar, here I come!

Eric Fiedler


Sliten Knodd

Klockan är fem över halv sju. Min kropp käns tung, sliten, tränad. Huvudet har arbtat hårt även det och gör sig påmind där på sin position allra högst upp på min kropp. Matte med sannolikhetsuträkning och företagsekonomi B får de efter sommaren relativt osmörjda kugghjulen att knaka. Kroppen har nog aldrig känts så frisk, men ändå är jag trött efter att i mycket bra tempo, svettat mig igenom fem kilometer löpning. Dra till med att öka vikterna på gymmet och sedan lägga om sitt träningsschema och tvingas träna en halv gång till och min eftermiddag är komplett.
Som lön för mödan har jag snott skrivbordet från köket och ställt i mitt rum. Att jag inte kommit på idén med att försöka böka in detta fantastisk vackra och rustika skrivstödjemedel in i mitt rum tidigare är nu så här när det gjort helt befängt! Jag har återigen förälskat mig i mitt rum. Mitt rum...

Rum RumRumRum

 

Eric Fiedler


To download, or not to download

Denna debatt om den fira nedladdningens vara eller icke vara står mig varmt om hjärtat. Inte så mycket för att jag inte har några pengar, är snål eller slö utan debatten speglar istället hur stort inflytande alla de stora bolagen har på samhället och lagstiftingen som människorna i det tvingas rätta sig efter. Här kommer ännu en infallsvinkel i debatten!

Jag tillhör inte kategorin med artister. Jag är matematiker och jag kan inte patentera det jag gör. Att forska i matematik räknas till att upptäcka och man kan inte patentera upptäckter. Men skillnaden mellan algoritmer i matematiska bevis och de som tillverkas, programmeras och patenteras inom datalogi är inte så stor.

Matematiker är totalt motsatta mot en sångare eller regissör: Vi får inte betalt när artiklar publiceras i tidsskrifter. Allt vi gör distribueras gratis. Men vi vill att de bevis vi tillverkar/upptäcker skall spridas till så många som möjligt. En matematiker som har många artiklar som citeras (kopieras) ofta är en framstående matematiker och blir då lättare anställd eller finansierad av stipendier. Att patentera eller skydda bevis och resultat är näst intill otänkbart, det strider mot att forskning skall vara öppen och verifierbar av oberoende personer.

Kan man inte göra musik på samma sätt? Skulle man inte kunna testa och se vad som hände om alla låtar från melodifestivalen fick kopieras fritt, och finansiera artisterna med inkomsterna från telefonröstningen och reklamintäkterna från tv-sändningen?


Ironiskt nog har jag "tagit" denna text från ungomar.se...

Eric Fiedler

Chata Med Sören!

Nu är det så här att min gode väns Felix fader är Sören Andersson, en av Sveriges ledande forskare inom området  virologiska sjukdomar, och det är honom som du med start 13:00 kan chata med på Expressen.se angående "svininfluensan", eller den "Nya Influensan" som är det egentliga och riktiga namnet på sjukdomen!

Klicka här för att komma till chaten på Expressen.se ---> Expressen.se
Klicka här för att läsa mer om Sören Andersson ---> Sören Andersson

Ta chansen att få dina frågor eller funderingar om svininfluensan besvarade!

Eric Fiedler

RSS 2.0