It aint over until it's over

Det var med ett visst vemod som jag stegade in på Nerikes Allehanda för att erfara en sista dag på praktiken. För den här gången skall tilläggas då jag som tidigare berättat eventuellt har fått mig ett litet extraknäck på sportredaktionen. Dessutom har ett muntligt avtal möjliggjort treans praktik på samma arbetsplats. Bara skoj att hålla på.
    Handledaren Anders Erkman tackades av med en bukett blommor och en bit av sin favoritost. Medarbetaren Christina får även hon en liten blomma som tack medans stadslivsredaktören Lars-Göran Månzon tilldelas en personlighetsspeglande chokladbit: Valerhonas "Manjari" som marknadsför sig med att vara "Fresh And Tangy".

Nu skall jag ut på ett av mina sista uppdrag för denna epok, så tjo alla glada och läsintresserade vänner!

Eric Fiedler


Vad nu?

Då inget projekt tycks finnas att för mig sätta mina välvessade journalisklor i sitter jag tämligen sysslolös och strösurfar lite på alla möjliga nyhetssajter och bloggar till toner från P3-populärs setlist. Det skarpa skenet från kontorets båda lysrörslampor skildrar rummet sterilt och tycks i det starka och allvarliga ljuset framstå som mer stökigt än vad det till facto är. Trots att min vrå är berikad med ett storleksanpassat element är rummets temperatur allt för ihärdigt kyligt och slutsatsen att värmepanelen inte på många år fungerat är nära till hands.

Eller jag har nog förresten ett projekt att bita i. Jag har i dagar nu kämpat med ett allt större sug efter koffein och en rykande het kopp kaffe direkt från bryggarens platta. Då magen under tisdagens huvudvärk vände upp och ner, bak och fram samt in och ut av enklaste måltid var kaffe med sitt låga Ph-värde knappast att tänka på. Magen var redan förorenad, sur och tvär som det var. Den dagen blev det inget kaffe och av rehabeliteringsskäl inte under gårdagen heller. Nu sitter jag här med tilltagande stirrighet och bristande koncentrationsförmåga. Ett par droppar saliv är inte långt ifrån att falla ned på tröjslaget. Suktan efter varm het dryck med den speciella karaktär och arom som kaffe har gör sig allt mer påtaglig. Jasminteét en knapp armslängd ifrån mig minskar suget tillfället men gör mig besviken vid varje klunk i avsaknaden från min tungas fröjd.

Eric Fiedler

Ord i massor

Det har varit lite si och så med en annars ganska så frekvent bilduppdatering något jag ber om ursäkt för men samtidigt vill jag försvara mig mot den bublande ilska som må sjuda inom dig då jag inte har någon möjlighet att överföra tagna bilder till någon dator då den är i andra händer än mina. Reparation var ju nödvänig av den viktiga maskinen efter vomteringshistorien skriven av den magsjuke huskatten Sigge.

Eric Fiedler

Kultureliten är dyrköpt

Han lättar då alltid upp stämningen på ett eller annat sätt den där fisförnäma skånepoeten.

Vem sa att reklam inte var bra?

Eric Fiedler


Kreativa lösningar är alltid bra

Denna mycket kluriga och klipska konstapel löste sitt problem på ett sätt få hade kunnat ana. Polishögskolans utbud av krimalbildning kanske inte är så pjåkig ivarje fall.

"Fyndig Polis"

Eric Fiedler


Lite bara sådär

Bloggade för en tid sedan om de smaker jag inte riktigt kan erkänna mig tycka är särkilt goda och har nu kommit på några till. De som själva vet med sig om att det finns några smaker de inte klarar av får gära dela med sig. Min gode vän och trogne bloggläsare Felix kommenterade att han inte alls tyckte om den fruktiga versionen av paprika. Paprikapulvret gick dock bra, men inte den flerfärgade grönsaken.

  • Gorgonzola - Osten grogonzola är någonting jag efter en ålandsfärd i mina yngre dagar har väldigt svårt för. Jag vet inte om det var den grupp ungdomar med Downs syndrom som satt brevid mig som utan att jag då visste bättre om de drabbade som äcklade mig till den grad att min måltid med biff, pommes och sås gjord på den luktstarka osten inte alls blev den goda kulinariska upplevelse som det borde ha varit eller om det var sjögången som var aningen instabil och genererade i ett illamående som fick måltiden att vända sig i halsen. Jag vet inte, men sedan den stunden har jag i alla fall svårt med ost a lá Grogonzola.
  • Rosépeppar - Det fruktiga röda bäret som inte alls har med peppar att göra men som av någon anledning fått namnet "Rosépeppar" är med sin sur-sötma en sak som förstår alltifrån gräddiga såser till välsmakande majskyckling.
  • Biggans Barbecuesås Med TexMex-Smak - Jag har en underlig fäbless för att pröva kalla såser producerade med diverse kontroversiella metoder. Allt ifrån Slotts starka senap till den klassiska HP-Såsen har granskats av både lupp och tunga. Ibland händer det dock i min strävan efter den ultimata tillbehörssåsen att man faller offer för en del minst sagt tveksamma smaknyanser. Biggans Barbecuesås med Texmexsmak smakar inget annat än den kemiska gojja som det ser ut att vara när man skruvar av burkens vita lock. Hur kan en sådan produkt med avfallstoner i smakauroan ta sig förbi en anlitad testpanel. Nej maken till kemiskt hokuspokus får man leta efter i smakväg.

Eric Fiedler


Dunkel blick

Onsdag. Klockan är elva. Hela Örebro ligger kvävt under dimma. En grumlig fukt som gör världen oskarp, som trots att dagen är ljus ändå sprider dunkel. Som omger varje träd, varje huskropp, varje gatsten, varje människa som genom fuktens ridå drar kapporna tätt intill sin hals. De strövar skyndsamt genom den andra dagen av dimma.

Inte bara världen utanför det kontorsum jag nu  tillskansat mig och som berikat mig med både dator och egen telefon, lur men även med välbehövliga knappar, är eller har varit luddigt för min vy. Även denna vecka har jag så erfarit ett migränanfall. Möjligt i mer ringa grad ett sådant, men två gånger är allt för många på lika många veckor om jag vill kunna prestera så mycket och så bra som jag vill. Inte bara på mitt arbete men också i hemmet där jag inte alls får tid att lyssna på moderns tripp med promotionbåten eller lillebror Davids betydelsefulla framsteg i skolan. Jag kan med ömsom bitterhet, med ömsom förtvivlan konstatera att den fysiska åkomma som under år gradvis tycktes försvinna nu slagit tillbaka ett flertal gånger. Med risk för att låta lika propagerande som diverse reklaminslag tendenserar till att göra, men nu med större kraft och en kraft allt för stor att jag själv skall acceptera dess omfatting.
Det enda som tycks hjälpa är en riktig fegismetod; blunda och hoppas att det onda försvinner. Tiden, viljan eller önskemålet om att sova bort dygn för en värk som torde vara banal är dock ingenting som ligger mig varmt om hjärta. Nej försvinn nu, bara försvinn.

Eric Fiedler


Vuxenlivet hägrar

Fyfan. Jag tror allt att krokodilhjärnan gör anspråk på mina ord men det är i detta nu lite svårt att hitta ord, ironiskt nog. Ironiskt därför att jag faktiskt blivit erbjuden mitt första jobb just genom min förmåga att kunna finna ord. Det är ett tämligen litet arbete i redig klichéanda då jag troligtvis kommer kallas in för uppdrag på Nerikes Allehandas Sportredaktion, men ändå ett jobb.
Fyfan. Arbete.
Eric is growing up.

Eric Fiedler

Dammiga Sidor

Författaren Camilla Läckbärg anklagar idag på debattmediet Newsmill kultureliten för att bära ansvaret för svenskarnas minskande bokintresse. Kanske har Läckberg delvis rätt i sina påståenden men denna kulturelit har väll fram tills idag aldrig hindrat folk från att läsa "fulkulturella" böcker tidigare och finkulturen finns väl överallt? De påstådda översittarna hindrar väl knappast kulturens hobbyutövare från att pyssla med sina kulturella expriment? Slutar folk gå på fotboll bara för Göteborg anses ha de mest anrika fansen eller slutar vi titta på Parlamentet som sågas jäms med fotknölarna av kvällstidningarnas recensenter?

Absolut inte. Kulturer speglar dock samhället. Vi tittar på parlamentet år efter år därför att det är lättilgängligt. Konceptet har aldrig ändrats och behöver så knappast göras heller tydligen för att vi skall le lite fånigt åt plumpa bajsskämt. Passar det inte på söndagkvällen laddar man ner ett avsnitt till datorn, köper best-of-DVDn eller klickar in sig på nätet och Youtube eller Tv4s hemsida för att när tillfälle ges titta på programmet, när bäst det än passar.

Problemet med böckerna är just de att de är böcker; otympliga, dyra och svårtillgängliga. Det är alltså tekniken som är förlegad snarare sagt än att kulturelitens outnämnda medlemmar skrämmer bort svenska folket från skönlitteraturen.

Det skrivna ordet har idag aldrig varit så lättilgängligt som idag. Mediernas expolatering är enorm, men framför allt är det internets intåg i medborgarnas vardag som bidragit till en ofantlig utveckling när det kommer till etablieringen av ordet. Inte minst har medelsvensson själv börjat kommnunicerat med omvärlden via bloggar, facebook och andra kommunikativa hjälpmedel.

Gemensamt för utvecklingen av mediesamhället är att det blivit otroligtlättillgängligt. Vad finns det idag du inte kan ladda ned till din Mp3, iPhone eller Ipod?
Du kan ladda ned alla medier utom ett: Boken, och det är också anledningen till att svenskar idag läser böcker i allt mindre utsträckning. Böcker är idag ett förlegat medie som inte hänger med alls i den utveckling som skett och som just nu sker. Pocket var en minirevolution, men ett kliv är inte tillärckligt i ett lopp som aldrig tycks ta slut.

Jämföras kan med mobiltelefonen. Oj vad häftig jag tyckte jag var med min Nokia 3510i med färgskärm sådär 2003. Ungefär samtidigt kom pocketboomen, alla läste pocket. Pocketen var med överallt, i husbilen, på jobbet, på bussen i hängmattan, i skogen, under vattnet. Nåja praktiskt taget överallt.
6 år senare har min mobi kamera. Min mobil har inbyggd MP3, jättedisplay, touchscreen, tv och internet.
Jag ställer mig frågan, vad hände med bokens utveckling?

Först nerhamrad på sten, sedan med gåspenna skriven för hand, gutenbergs tryckteknik och pocketboken. Inte särkilt många steg men tillräckliga för att hålla en utdöende kultur vid liv. Läsplattan är på väg, men klarar den återupplivningsförsöken på skönlitteraturen? Kanske är skönlitteraturen snart historia och pockversionen av röda rummet i pojkrummet mitt en historisk relik...

Eric Fiedler


Politiska oroligheter

De rödgröna stormar fram med nyvunnen energi samtidigt som Allianses kondtion tycks svika. Hur långt är den borgerliga regeringen beredda att gå i sin kamp för fortsatt maktinnehav och är spelets fula ankunge på väg att få det inflytande man så länge suktat efter?

Som den liberale förespråkare som jag anser mig vara skapar det nuvarande inrikeskpolitska läget i vårat avlånga land både tarmvred och pannveck. 
    
Den annars så stela och tråkiga Tomas Östros fullkomligt manglade en tillsynes rädd Anders Borg i gårdagens Agenda. Den lånhårige finansministern var allt annat än trygg, flackade med blicken och tycktes ha en vag darr på rösten när han väl fick orda. Östros Argument för ökade höjningar av skatten som ett hjälpmedel för att få ekonomin på fötter igen håller inte alls, är naiva och rent av lite dumma. Där vinner Anders Borg med hästlängder, men vad spelar det för roll när "Tråk-Tomas" gör en utklassning i självaste Ussain Bolt-stil när det kommer till konsten  trovärdighet, argumentationsteknik och i retorik?

Ve och fasa, socialdemokraterna tycks knappa in och mer än självsäkert löpa förbi det borgliga blocket i den politiska maktkampen. Sahlin ligger trots bristfällig lårmuskelatur i spetsen på klungan med Ohly som hare. Ohly som knappast lyckas locka väljare till sitt eget parti men som får vem som helst,oavsett politisk ståndpunkt att dra lite på smilbanden. När denne språkar lyckas han med humoristisk retorikkonst locka en och annan väljare till socialpolitikens skara. Det känns dessutom som om fru Sahlin och Herr Ohly är otroligt medvetna om det försprång till den borgeliga alliansen, vars bristande uthållighetsträning nu på upploppet avslöjas, de nu börjar föskansa sig. De känns till och med så självsäkra på seger i det stundande valet att de nu på rakans sista metrar långsamt börjar kosta på sig att hala upp varsitt självgott långfinger. Uthållighet är det som vinner i längden vilket Socialdemokraterna öär medvetna om. När de borgliga partierna förra valet gjorde en jättespurt redan i början fortsatte sossarna med sin lunkande långdistansstil. Gammalt är äldst brukar det ju heta och socialdemokraterna är mer än veteraner när det kommer till erfarenheten av att sitta vid makten.

Det finns dock en bricka som flyttar fram sina positioner allt längre i spelet. Kanske kan denna kontroversiella plupp som inte tycks göra annat än att köpa de dyraste gatorna i politikens "Monopolspel" rädda alliansregeringen kvar vid nuvarande maktposition. Frågan är dock om jag vill leva i ett samhälle där ett främlingsfientligt parti sitter på en sådan hög matkposition som regeringsparti. Frågan är då om min tro på politikens värld någonsin kommer bli densamma. Frågan är dock om Sverigedemokraterna överhuvudtaget kommer in i Sveriges riksdag och frågan är ifall Alliansen ens överväger att etablera en dialog med SD om möjligt samarbete. Om detta nu sker vilket får anses som potentiellt ifall nuvarande regering vill behålla sin position tänker jag göra allt för att rassera det samhälle som allt mer kommer präglas av segregering, främlingsfientlighet och ihumanism.

Priset för ett liberalt Sverige kan bli för högt. Måtte nu inte alliansen luras in av Överskottslagrets låga priser, ty varorna där är det som ingen egentligen vill ha. Måtte SDs fana falla. Måtte SDs fana falla.

Eric Fiedler


BIG NEWS!

Oj oj oj. Nu när jag har läst "Morgonpasset i P3"s blogg slår det mig ju att det som står det är fullkomligen sant. Att jag som har goda kvalitéer när det kommer till att känna igen skådisar. Jag lyckades bokstavligen se bakom den mask som Kung Baldvin i filmen Kingdom of heaven. Tyckte vid sistnämnda tillfälle att jag kände igen rösten på kungen och lyckades precisera den som tillhörandes Edwart Norton, någonting som också visade sig vara helt och hållet rätt. Tillbaka till Morgonpassets blogg som upplyser lite om skådespelarinsatser i dramatiseringen av boken Mio min Mio där jag redan visste att Chrsitopher Lee, också känd som skurken Scaramanga i en av James Bond-rullarna eller som den onde Saruman i Sagan om ringen-filmerna, spelade ännu en tjaskig snubbe när han iklädde sig rollen som den fruktansvärt elake och genomuslige Kato. Det bloggen nu upplyste mig om var att en mycket Ung Christian Bale, med storfilmer som Batman Begins, The Machinist och Terminator: Salvation, även spelat Mios trotjänare och nära vän Yum-Yum. Vilken skräll!

Eric Fiedler


När en höstdag snart är slut

Himlen ligger förslöjad bakom diffusa moln. Det ser ut att bli en ganska mulen avslutning på den söndag som annars strålat i både solsken och med sin naturliga glans. Tystnaden i lägenheten på Erikrosenbergsväg i Almby är. Ljudet finns just nu bara, det bara är. Då och då görs det tränger sig dock ljuden på, puttrande avbrott från kaffebryggaren som sprider en syrlig doft ifrån sig och en långtradare som vibrerar förbi utanför burspråkets fönster. I köket är lampan tänd trots att det inte alls är mörkt. Lampan är tänd för att det inte är ljust. Lampan är tänd för att skymningen är här. Skymningen då saker och ting långsamt tystnar, sakta dunstar bort. Skymningen är ekot av dagen i dygnets dalsänka liksom natten är dess botten. Där ingentig går att se utan där drömmen är det som håller oss medvetna om att det svarta intet kan vara någonting annat än vad det nu förmodas vara. Drömmar skapar gryning, gryning blir till dag. Ta vara på ekot, lyssna på ekot. Ekot är vad du har gjort.

Djupt, djupt, djupt må jag säga. Ironiskt nog drömde jag ju en mardröm inatt, "sicken" paradox. Nu ljuder  kaffebryggaren med ett dovt pysande läta och berättar därigenom för mig om att jag nu har möjliget att avnjuta den laddning med Gevalia Ekologiskt kaffe jag mätte upp för tiotalet minuter sedan. Yummy!

Eric Fiedler


Dream until your dreams come true

Det här med att drömma kan ju vara trevligt. Dagdrömmar brukar oftast ha just ett lite mer angenämnt innehåll än de drömmar som inträffar under nattens mörka timmar. Dagdrömmeriet kan man ju trots allt styra. Hade jag varit begåvad nog att kunna ändra det fiktiva scenario som spelades upp framför mig när jag var oskyldigt sovandes i mitt varma, trygga och säkra rum under natten hade jag inte tvekat att peta i dess struktur. När man vid tre tiden vaknar av ett självförvållat kvävt skrik och med en utsträckt arm finns det definitvt andra saker man vill göra än att fortsätta drömma. Upproret till nattens skräckfyllda upplevelse var just som tidigare nämnt en dröm. En dröm där jag utan att kunna göra någonting, endast förstenad stå och med utsträckt arm och ett högt och utdraget nej försöka förhindra det blicken föll på. En katt, mörkrödrbruna strimmor mot en annars beige och mjuk kropp, i ett svårtolkat raseri. Ett spädbarn, oskyldigt, oskyddat och utan någon potentiell försvarsmekanism. Katten mycket snabb och beslutsam, snabbare än mig, river till min fasa åt sig det barn som ligger inlindat i filtar och som jag inte kan se men vars gråt ljuder från de omsvepta tygstyckena. Med brinnande ögon hugger djuret mot barnet. Klorna slår mot byltet. Här, här vaknar jag, medveten om att jag trots att jag endast stått ett par, två meter från händelsens epicentrum inte kunnat rädda barnet undan det tillsynes harmlösa djurets käftar.

Eric Fiedler


Ett ögonblick av litterära småsaker

Är det lördag idag?
- Jomen visst!
Har nu så här efter att ha sovit alltför mykcet de senaste dagarna inte bara tappat tidsuppfattningen utan tagit det hela snäppet längre genom att först efter några sekunder konfundering och överläggning med mig själv kunnat konstatera vilken dag det var.
     Att det är lördag idag skvallrar om att vecka 42 snart är till ända och att jag på måndag påbörjar den avslutande perioden av praktik detta läsår. Veckan efter det är det höstlov; timglaset sand tycks bara rinna fortare och fortare, kornen bli färre och färre. På höstlovets vecka kanske jag kan ta itu lite med min träning och återigen hoppa på det tåg som mer än ofta gjorde anhalt på orterna träning, springa och gym. Det har blivit lite för lite av riktigt ansträngande fysisk aktivitet de senaste två veckorna, endast 13,5 kilomter löpna och gymmet besökt endast två gånger. Avsaknaden på settdroppar och träningsvärk gör mig lite uttråkad emmallanåt, en sak som jag konstaterar men däremot tydligen inte anstränger mig särkilt mycket för att göra åt. Jag vill endast träna när jag anser mig ha tid vilket är på eftermiddagarna efter lunch så man orkar riktigt länge och dessutom får slappna av då skymningen tränger sig på med en nedras ruskig skräcknovell eller ett avsnitt Babel.
    Nu däremot tänker jag framkalla det karaktäristiska ljudet när en aliminiumburk öppnas och sedan slå mig ned i min fotölj med boken En hjärtformad ask, en relativt kuslig spökhistoria som faktiskt fick mig att krypa ihop aningens lite och gnida armarna vars hår tycktes ha rest sig en aning härom kvällen. Det ser jag fram emot något väldigt nu. Bok och en Cola Zero alltså, inte smeka mina behårade armar. Det sistnämnda vore lite av en ganska motbjudande sexuell böjelse att se fram emot.

Eric Fiedler

Kryss

Höstens första och alltid lika återkommande rusk hade sitt intåg under natten och fortsatte mest hela dagen idag. Tydligen skall himlens grå nyans och regnets fuktiga närvaro vara utbytt mot pallettens mer blåa ton och solens kalla men ljusa strålar redan imorgon dag.
    I den senaste veckans brist på dator, en brist som jag på rak arm kan säga är en behaglig brist och som för min skull gärna skulle få vara ihållande om inte nyttigt skolarbete stått på tapeten och att jag då och då vill forska i frågor jag ställt mig, klurat, knåpat och löst mer eller mindre svåra korsord. Relativt nördigt om inte jättenördigt och en sak som kanske bara mormödrar då och då i brist på sticknkingsprojekt eller manglingsuppdrag tillsammans med en två teskedar sockrad kopp kaffe och en madeleinekaka sätter sig ned och rofyllt och länge tänker på vilket ord den konstigt formulerade meningen och frågeställningen "kan det om katt?" om möjligt kan gömma...
... men vafan, man är ju inte hobbylingvist för inte.
Jag har dessutom tittat på TV(!), vilket jag normalt sett aldrig gör och återigen fascinerats vilket offantligt stort övertag Public Service-kanalerna har på de kommersiella när det kommer till produktioner, kvalité och underhållning.

Eric Fiedler


Tunga tankar

Ifall mitt huvud nu inte vore så ovärdeligt med all sin förståelse för samhällsfunktioner, matematiska termer, litterära storverk och andra bra saker att kunna skulle jag fattat definitvt beslut m att låta det huggas av, balsameras för eftervärlden så att det trots sitt kroppslösa tillstånd kan beskådas. Varför denna makabra makulering av min tankeverkstad och för mitt utseende viktiga prakthuvud? Jo, i två dagar ha jag nu haft migrän och för eder som någon gång haft huvudvärk kan jag bara beklaga mig över det tillstånd som ni en gång råkat ut för men då jag haft erfarenheten att pröva på båda sjukdomstillstånd kan jag gott och väl säga att migrän inte är något att åtrå, ifall du nu av obegrunnad anledning skulle vilja bli lite sjuk i huv'et. För en närmare beskrivning vill jag påstå att det känns som att någon just dunkat dig i pallet, slagit dig i plytet, stuckit ut ögonen dina med decimeterlånga nålar, skakat hvudet fram och tillbaka i all världens fart i flertalet timmar och sedan mortlat din tinning till dess att sidan varit placerad mer centralt än vad din näsa sitter. Inte särkilt skönt, behagligt eller andra massa synonymer eller metaforer som jag kan underhålla mig med att hitta så jag kan sätta fler kommatecken än det överflöd av dessa små krumelurer som det blev i detta inlägg.

På torsdag eller på fredag smiter jag in med datorn och fixar tangenterna mina, tills dess vill jag tacka min kära mor som puttinuttat och tagit hand om mig dessa smärtfulla dagar. Puss på henne!

Eric Fiedler


Ingen kan konsten att skriva utan bokstäver

I fredags eftermiddags drabbades jag, eller snarare sagt min dator, av en smått irriterande och olycklig faddäs. Huskatten Sigge, med historia av att då och då ha en krass mage, hade just fredagen den 9:e oktober drabbats av dessa besvär av den mer vomiterande typen. Efter att ha legat tämligen utslagen i mitt fönster och blivit fläktad av en bris som kröp över fönsterblcäket och in i en av mig uppställd glipa antar jag, inga konkreta bevis kan framläggas dåp jag en timma efteråt märker att djuret lämnat sin plats i fönstret. En lång rosanyanserad tunga sträcker sig ut genom miniatyrkäften och löper runt munnen. Inget mer med det antagligen och jag ägnar det knappt någon uppmärksamhet då jag i samma stund är på väg in till mitt rum för att undersöka uppdaterade statusar på facebook och erfara intressanta artiklar på existenz. Det jag istället för ett som jag lämnade det, rent och snyggt tangentbord finner jag istället ett nersölat skrifthjälpmedel. Ett plus ett blir två i min hjärna, katten som slickade sig runt munnen och ett kladdigt tangentbord kan tyda på att det smällfeta djuret vomiterat på min dator. Denna händelse ledde några timmar efter förseelsen till att mitt tangentbord började skriva det som föll den tekniska prylen till sinnes (inte bokstavligen... tror jag...). Nu några dagar efter spyans demolering finner jag det ganska lustigt och skrattar lite åt att de flesta tangenter fungerar som de ska medans vissa tycks drunknat i kattens sura magsaft. Hur som helst kommer bloggningen att bli lite sporadisk under en tid. Den exakta tiden det tar att reparera och att få tillbaka datorn med ett torkat tangentbord hänvisar jag till intressanta nyhetsartiklar, youtube och annan media och att då och då kika in här för att kolla ifall jag nu kan raljera över livets många orättvisor igen.

So long kära läsare!

Eder lingvist i cyberrymden,
Eric Fiedler

Dissad

Fan...
... En av de personer jag tendenserar till att kalla förebild nedvärderar mig för att jag just en av de som råkar digga stark och het mat och vid väld valda tillfllen berättar det för min omgivning.

 

Eric Fiedler


Nobelpriset

Sitter uppdaterad om vem som får nobelpriset i litteratur via Expressen Tv. Spännande, blir det den alltid högt tippade Joyce Carol Oates eller blir det den svenske poeten Tomas Tranströmer?

Update: Nej, icke sa nicke. Det blev inte alls de tidigare omnämna utan istället den tysk/rumänska författarinnan Herta Müller.

Eric Fiedler

Nu är jag regitrerad

Nu är jag således registrerad på bloggtoppen, därav detta lite knepiga inlägg...

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Eric Fiedler

Kalla fötter, inte riktigt

Klockan är redan mitt på dagen, tolv det vill säga. Timmarna sedan jag gick upp har sprungit iväg medans jag mest varit ute och spatserat i solens ljusa men känslolösa strålar. Dryga timmen efter att jag tagit mig upp på Anders kontor igen sitter jag fortfarande med en vag avdomningskänsla i mitt högra pekfinger. Att göra enkäter för Nerikes Allehanda är varkel kul, inspirerande eller något jag ser fram emot men som praktikant är det sådant man måste räkna med. Likt alla jobb är det ju dessutom någon som behöver göra det minst roliga också. Skulle själv bli ganska sur om en 17-årig palt som har allt annat än en välutvecklad skäggväxt kom och snodde de scoop som jag i många år utbildat mig för att få skriva. Inte kul med enkäter som sagt, men varför klaga? Jag har ju någonting att göra...

Eric Fiedler

Årstid på kontor

Solen lyser in genom tre mycket smala fönster i Allehandaborgens torn och låter solens sena strålar skildra en dag på väg att ta slut. En dag som sakta tappar sin styrka, sin glans. I samma takt tycks även min ork, styrka och glans tryta. Kvalmigt betraktar jag de vita stenväggarna som färgas av det gulaktiga skenet från gluggarna. Högt och ljudligt gäspar jag. Kaffet gör kroppen otålig. Mina fötter gungar i en oackompanjerad takt av det kaffe jag druckit för att inte tappa omvärldens struktur. En fysisk handling som jag inte blivit medveten om förens alldeles precis. I korridoren sprider tystnaden sig från tomma kontor. Klockan är snart halv sex onsdagen den sjunde oktober. Luften utanför är ljum och skvallrar inte alls om den höstmånad vi befinner oss i. Värre är det med blåsten. Blåsten river och sliter i var man som rör sig över gatorna. Stökar till damernas vårdade frisyrer. Ohörbara mummel skvallrar från var person skvallrar om det besvär som vinden ställer till med. Mummel inte minst från damer med välputsade yttre och sprayade hår. Saker man får tåla när det är höst.

Nu var det kalas igen!

Lillebrodern David fyller byxxmyndig idag och rätten till att för första gången i livet ha rätten till ett lagligt knull firades med pompa och ståt tidigt i morse med tårta och presenter, hurrarrop och prassel från paket.

David Fiedler Eric Fiedler

 

En tämligen nyvaken sexmogen broder erhöll diverse spännande saker, pengar i både den ena och den andra valören, tröja och lånekort. Kanske flashigast och mest överaskande av allt, tobak i samhörighet med en spektakulär vattenpipa överkommet av mig från icke nämnd person. Denna gåva av lite mer tveksam typ är inte menad att anävndas och om så sker skall jag ta mitt ansvar och motvilligt tugga och svälja den kol som följde med och som på anlände varsamt inslagen i Harry Potter-papper.

Grattis återigen broder. Du är bäst och jag älskar dig!!!

Eric Fiedler

Några bilder säger massa tusen ord

Så här kan det se ut en sen kväll på Nerikes Allehandas kulturredaktion:

Nerikes Allehanda Eric Fiedler

Nerikes Allehanda Eric Fiedler

Nerikes Allehanda Eric Fiedler

Nerikes Allehanda Eric Fiedler

 

Eric Fiedler

Äh, nu skriver jag ingen rubrik

Satt en bra stund och funderade på en lämplig rubrik till detta inlägg vilket ledde till att jag skrev en om att jag inte skrev någon. En liten paradox får alltså inleda dagens litterära arbete.

Gnetar här på Stadslivsredaktionen på Nerikes Allehanda. En enkät gjord under dagen, om en stund blir dett till att åka upp och reka reportage i Brickebackens bortglömda och trevliga kvarter. Har dessutom bokat tid för intervju med en av Örebros skolors många eldsjälar och tillika en gammal klassföreståndare till mig. Eric Backnert skall vid niotiden på fredag grillas hårt!...
... om det nu är möjligt att grilla någon hårt i en intervju där man skall framhäva det goda i en person.

Skall vid hemkomst på eftermiddagen åta mig lite fysisk aktivitet. Ett försök till att springa skall ske, hur långt tvistar jag dock med mig själv om än så länge men minst 3,5 blir det ivarje fall!

Idag undrar jag annars med spänning vem som erhåller det åtråvärda Nobelpriset i fysik och i skrivande stund uppdaterar jag mig via Aftonbladets informativa hemsida och kan då läsa att det är i första hand den britisk/amerikanske proffessoren Charles Kao som tillsammans med de amerikanska kollegorna Willard Boyle och George Smith tilldelas omnämnda pris för sina upptäckter som banade väg för den idag flitigt använda fiberoptiken. Grattis!

Eric Fiedler

Nerikes Allehanda: Bakom Kulisserna

Sitter i skrivande stund i en av stolarna bälägrad på NA-borgens andra plan. Nyhetsre´daktionen är den exakta positionen för mig, vilket är första gången. Fördomarna hämtade från tuffa TV-serier och mystiska thriller sär journalister stressade från stortånagel till hårtuss springer runt i ständig jakt på det hetaste scoopen eller den maffigaste bilden är inte särkilt berättigad. Här är egentligen lugnet själv, tysta mummel pågr i bakgrunden från några av de få som sitter och pillar lite med diverse inlägg till morgondagens tidning, webredaktören sitter tyst och koncentrerad i arbetet med en bild på kulturkritkern Joakim Johansson. Inte heller skådar jag någon cool katt iförd beige slänkappa och hatt med en pappersbit uppstickandet där ordet PRESS är tryckt med stora bokstäver. Trots att denna fördom är reativt overklig är det inte annat än att jag blir lite besviken när jag inte skådar en chefsredaktör som ilsket tuggar på en kort ciggarr.

Eric Fiedler

ArbetsPlats förlagd Utbildning

Då var det åter dags för en tre veckors lång sejour på Nerikes Allehanda. Klockan halv tre steg jag på mitt pass och nu två timmar och en kvart senare har jag redan hamnat i arbetskoma. Det är lika tätt mellan gäspningarna som det är mellan knapptryckningarna på kaffemaskinenens olika knappar. Synd för mig då att det är kvällsskiftet som står på agendan denna vecka. Undrar om det är möjligt att bli rehabiliterad för koffeinism, med tanke på att det troligen kommer vara aktuellt efter denna korta tid i arbetets tjänst.

Eric Fiedler

Aldrig mer blir det denna dag

Har som vanligt på söndagar slappat riktigt ordentligt. Tycker mig faktiskt har gjort mig förtjänt av det efter en vecka som vars schema varit mer än fullspäckat. Allt ifrån bio och löpning till redovisning och elevråd har hunnits med. Nu väntar dock ett fyra veckor långt skoluppehåll. Först står praktik på tur. Anders Erkman som handledare och Nerikes Allehanda som arbetsgivare, så pass på och håll nu utkik i tidningarnas spalter efter mitt namn och signatur, man vet ju aldrig, jag kanske dyker upp både här och där i blaskans text. Denna första vecka är det kvällsjouren som gäller med polisradion som främsta arbetspost,. Veckorna efter övergår jag till stadslivsredaktionens bord tillsammans med välbekanta L-G, Christina och naturligtvis herr Erkman. Skall trots min sena schematid gå upp tidigt imorgon och fixa diverse grejer, ytterligere presenter till min lillebror bland annat.

God natt på eder alla och hoppas eran vecka varit till belåtenhet, nöje och trivsel!

Eric Fiedler

Ännu mer kalas... fast lite i förväg

Min lillebror David fyller år nu på onsdag vilket firades på söndagsmorgononen i faderns lägenhet. Av far fick brodern ett stycken presentkort på sportartikeldistrubitören Stadium samt en stycken röd V-ringad tröja av tjockare modell från märket Lyle&Scott. David har även blivit lovad den present som många generationers ungdomar suktar febrilt efter men som det inte finns någon anledning att införskaffa förens en spektakulär 15-års dag, nämligen en moped av lite coolare typ.
Från min sida erhöll min lillebroder en stycken kaffekopp som jag själv tyckte var ofantligt snygg och själv skulle kunna tänka mig att inneha samt åtta stycken punchrullar som ökar min brors önskan att fika då dessa svårtillverkade arraksdoftande konekftyrer är lika med synonymt med en typisk svensk fika.

David 15 Pappa Eric Fiedler

David 15 Pappa Eric Fiedler

 

Eric Fiedler


Party party

Nu har det varit kalas mest hela senare delen av dagen. Sedan klockan slog fyra har vi befunnit min far, jag samt lillebror befunnit oss på lite olika platser runt om i Örebro med omnejd. Födelsedagsbarnet är min plastfarfar vid namn Tommy som firar den ärofyllda meritåldern 70. Först var det utfodring i idyllkvarteret Wadköpings Café med kallskuret och potatisgrattäng, tårtor och kaffe.

Tommy 70 Eric Fiedler

För att liva upp stämningen...


Tommy 70 Eric Fiedler

... hinkade vi läsk...

Tommy 70 Eric Fiedler

... David åt en bit Willamtårta... (Jag äter ju då inte sötsaker, chips och dylikt
men Williamtårta har jag nästan en extrem fobi för då jag efter en praktik på
bageriet Smörkransen tvingades uthärda den fräna doften från koncentrerad
päronarom när tårtor av denna typ tillverkades. Något av ett smärre trauma i mitt liv.)

Tommy 70 Eric Fiedler
... Sötare än tårtan var David...

Tommy 70 Eric Fiedler
... Och jag. Utan glasögon men med ny skjorta, tummen upp!

Lite senare klämde sig inte mindre än sju familjemedlemar in i farmors ändå gansa luftiga bil. Denna akrobatiska bilresa fångede jag till och med på film! Först bilder.

Tommy 70 Eric Fiedler

Ytterligare en vacker bild på den lillebror vars knä jag fick placera mig i.

 

Tommy 70 Eric Fiedler

Här är farbror Lars och jag i vackra poser.


 



Sicken kväll, sicken kväll. I detta nu rundas den av med tapas, läsk och naturligtvis ytterligare glas med alkohol i faderns lägenhet.

Eric Fiedler

Dagen som flög fram i 190

Denna dag har varit minst sagt späckad med diverse händelser och agendapunkter och fullständigt flugit förbi i det mest rasande tempo vilket gjort mig så här frammåt kvällningen helt utmattad.

Först och främst besökte jag NA*-reportern Anders Erkman, således även min APU/Praktik-hanledare, på morgonkvisten. Vi promenerade denna vackra och kylslagna höstmorgon till slottet där Stadslivsmateriell skulle erfaras. Erkam råkade av misstag gå in i en ytterst liten handikappad herre som blev mycket förbannad på oss båda och skällde högljutt när han stapplade iväg ifrån oss två förvånade, och över reaktionen, förbryllade snubbar.

En kort visit på geografilektionen resulterade i lite reflektioner tillsammans med min geografilärare Tomas, över gårdagens redovisning.

Jag tog mig sedan ännu en liten promenix, denna gången förbi Synsam för att hämta ut mina felslipade brillor. Döm om min förvåning när jag trots den missformade linsen såg en helt ny värld åskådligöras framför mina skobeklädda fötter. Jag är fortfarande, timmar efter min entré in i den seende världen, förundrad över att även saker fler hundra meter bort har konturer. Helt fantastiskt.

Efter den uppfriskande promenaden tog jag plats i Thoren Business School's källarplan för att tillsammans med mina klasskamrater fotograferas för andra gången på lika många veckor. Tilläggas ska att detta var första gången sedan lekis som jag fick den föga äran att sitta ned på ett skolfoto. Föga på grund av att den simpla anledningen av att de kortaste i klassen placeras i en sittande position för att synas tillräckligt bra på kortet. Jag är alltså nu officiellt stämplad som kortis.

Frammåt ettsnåret var det dags för mitt första elevråd på TBS. Ett elevråd som informerade om att utbildning av oss representater behövs och att vi därför skall erbjudas en sådan. Utbildningen är dock inte på denna ort vilket innebär en liten tripp i skolans kostym, spännande, spännande. Även en elevrådskongress skall hållas för oss på alla Thorenskolor runt om i landet. Inte heller sker troligen kongressen på Nerikemark.

Den lilla stunden jag hann medverka på Geografin diskuterades fonetiken på den bokstav i det isländska alfabetet som ser ut som ett litet d med ett kors på. Vi grävande, jag, min klasskamrat Tobias alias "Stabben" och lärare Martin blev mycket klokare då vi fann olika svar på denna mysteriska gåta.

Tyskaredovisning genom stadsvandring skedde på eftermiddagen och jag stötte då in i min gamla bekanta Tia vilket alltid är lika roligt. Enades om en fika gjorde vi också vilket inte får ses som annat än en glädjesprudlande vision.

Efter att ha fikat lite med min lillebror David och för första gången i mitt ungdomliga liv spelat så pass bra att jag lyckades vinna två matcher i rad mot denna på FIFA, följde jag med och fluktade på när den lille tappert kämpade och stret på innebandyplanens relativt hala golv.

Nu mer sitter jag ganska så slut i min säng och som ni märker bloggar lite. Troligtvis nalkas det film och snart efter det skönhetssömn. Puh vad kudden skriker efter mitt trötta huvud!

Eric Fiedler

Uppdatering kommer!

Nu skall jag dra mig till den anrika Birgittahallen i Örebro för att titta på när lillebrodern min spelar fjollboll-innebandy. Uppdatering nalkas frammåt kvällen!

Eric Fiedler

Vi blir lurade av våra egna folkvalda

Som den konspiratoriker jag är kommer här en liten konspirationsteori.
Världshälsoorganisationen är korrupt!

Nu sticker jag allt ut hakan lite grand och jag är inte helt säker på att jag gör det med all rätt, mina källor till denna slutsats är osäker även ifall den ena är högt beaktad bland svenska journalister.

Låt dig inte luras av storebror

Världshälsoorganisationen WHO (World Health Organisation) kommer idag ut med en rapport om att vare sig smör eller mjölk är farligt. Med all rätt, det är inte farligt med mejeriprodukter, men precis som vanligt skall dessa förtäras i måttlig mängd, vilket jag inte erfar undersökningen informerar om.
Detta kommer om än möjligt lägligt då EU i början av året stödköpte 30 000 ton smör av Europas bönder. EU inhandlade även 109 000 ton(!) mjölkpulver. Detta med anledning av att efterfrågan minskar och därigenom priserna. Prispressning på hög nivå. Boven i dramat är den ökade konsumtionen av "lättmargarinerna" och "lättprodukter" där vanligt smör och mjölk blandas ut med bland annat vatten. Det kan också vara bra att veta att lättmargarin innehåller mer än hälften vatten men priset är i stort sett det samma som på vanligt smör.

WHO presenterar alltså en undersökning som visar att vanligt smör och vanlig mjölk är bra, vilket fettfobikerna påpekar är fel, för att få igång försäljningen av mejeriprodukter och därigenom bli av med det enorma lager av smör och mjölk som EU, för våra skattepengar, köpt in.
Som tidigare sagt, drick den röda mjölken och ät fettigt fettigt smör men gör det med måtta, det är aldrig hälsosamt med för mycket.

Eric Fiedler

Källor:
http://www.expressen.se/kronikorer/elisabethoglund/1.1539485/elisabeth-hoglund-bonden-far-betalt-tva-ganger-samtidigt-svalter-manniskor-i-afrika
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3258599.svd
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3304&artikel=2601103
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/karinahlborg/article5884827.ab

D-day

Nu var det så endast tjugo minuter kvar till den redovisning av demografiarbetet om Tchad jag arbetat timtals med. Regnet hänger i luften som tycks vara belagd med samma grå nyans som den klädsel himmelen bär idag.

Eric Fiedler

RSS 2.0