Amen tagga lite nu då!

Tangentbord Eric Fiedler

Herre min gud och skapare och vad i jesu namn har skett? Låt till en början se om jag har fått det hela rätt... Det är måndag va? Jo det är det. Har jag migrän? Nej. Hallelujah! Första måndagen på säkert två månader som den där bitska smärtan inte tränger in i hjärnblaknen på mig. Härligt, underbart och fantastiskt. Trött är jag, men det kan jag lätt stå ut med i utbyte mot att slippa den skarpa smärtan i pannans främre delar.
På grund av det mycket sansade lyckorus jag befinner mig i just nu har jag därför varit över med en bit saffranskaka till de grannar som hjälpte den förtvivlade versionen av mig själv för någon vecka sedan. Detta efter en faddäs innehållandes proppar, 3 timmars letande och flretalet cykelturer i strilande regn som jag med deras ofantliga hjälp sedemera löste.
Också har jag åberopat lite jävlar anamma från mig själv och skall nu avverka de simpla G-frågorna på geografin. Dessa är skapta i ett format som inte riktigt matchar min inlärningsteknik: det klassiska Läs-i-boken-och-svara-på-frågor-konceptet. Det fick jag nog av på högstadiet. Å andra har jag full förståelse för att detta sker under just detta kapitel då det är synnerligen svårt att hitta på någon annan typ av mer spännande uppgift. Dessutom finns det nivåer för högre betyg jag senare skall ge mig in på!
På tal om betyg så fick jag "bara", enligt min målsättning, VG på min uppgift om Hansan. Bättring!

Eric Fiedler

Abstinens

I detta nu sitter jag och lyssnar på en genomgång av de rättasvaren på några av de uppgifter som eleverna med kursvalet Redovisning & Finansiering fått. Dessa uppgifter har den bieffekten att man börjar memorera alla de nummer man i redovisningsprogrammet Edison skall föra in.
1910 - Kassa
1920 - Postgiro
1510 - Kundfodringar


Kluriga uppgifter som sagt, men dessa siffrerkombinationer gör att hjärnan skrynklas en aning. Vid allt för långt utförande är risken att man slutar på ett riksintag för individer med grava psykadeliska störningar i multipelt format. Det är risker man får ta i yrket som ekonomistuderande.

Dessutom har jag koffeinabstinens tror jag.

Eric Fiedler

Underbara måndagsmornar

Utan huvudvärk inleder jag måndagen med en riktig långpromenad för att sedan fylla lägenhetens rum med ljuv julmusik signerad Bing Crosby.



Eric Fiedler

Radiohumor

Radio är ett underskattat element på den mediala marknaden. Lyssna bara på Fredrik Lindström och Kristian Luuk från radioprogrammet Hassan från mitten av nittiotalet så förstår ni vad jag menar.

Nummerupplysningen


För fett hår


Är det du eller jag?


Elchocken


Eric Fiedler

Julbak: Saffranskaka


Saffranskaka

200 gram Smör eller margarin
4 dl Vetemjöl
3 dl Socker
2 st Ägg
2 tsk bakpulver
1½ dl Mjölk
1pkt (½ gram) Saffran + Sockerbit
(½tsk kardemummakärnor)
(florsocker)


1. Smörj och bröa en form med löstagbara kanter, 24 cm i diameter

2. Smält fettet och låt det svalna.

3. Stöt saffranet i en mortel och då gärna tillsammans med en sockerbit. En riktig smakförhöjare jag brukar ta till är att stöta en halv tesked kardemummafrön tillsammans med saffranet. Kakan smakar om än mer utan att kardemumman tar över saffransmaken.

4. Vispa äggen och sockret poröst, gärna med ballongvisp.

5. Tillsätt mjölken, fettet och saffranet i smeten.

6. Blanda mjölet samt bakpulvret noga i en skål brevid. Sikta sedan ned mjölet i smeten samtidigt som du rör ner det med hjäp av en slickepott.

7. Häll ned smeten i formen. Grädda kakan i den nedre delen av ugnen på 175 C i cirka 45 minuter. Låt sedan kakan svalna och sikjta över florsocker innan servering.

Saffranskaka Eric Fiedler
Saffranskaka Eric Fiedler

Eric Fiedler

Baka liten kaka

Nu är det som så att jag fått för mig att jag varje advent skall slå på stort och baka. Något nytt blir det varje vecka om jag nu får som jag planerat.

1:a advent: Saffranskaka
2:a advent: Pepparkakor och pepparkakshus
3:e advent: Lussebullar
4:e advent: Mjuk pepparkaka

Idag börjas det.

Eric Fiedler

Vi kan, men inte när vi måste

Youtubefenomen förekommer då och då här på min blogg. Ett exempel på ett sådant fenomen är Fredrik Hären som med sin föreläsning om kunskap från kunskapsdagarna tog internetpubliken med storm. Nu presenterar jag hans tvillingsbror Teo Hären, och är liksom sin bror författare och föreläsare. Teo Hären är i mångt och mycket lik sin bror, inte minst utseendemässigt, men föreläser inte om kunskap utan om dess totala motsats, kreativitet. Intressanta teser, påståenden och fakta presenteras på ett underhållande och engagerande sätt i denna snara timmeslånga föreläsning om "Hur du utvecklar din kreativitet".

Teo Hären Eric Fiedler
Teo Hären - Hur du utvecklar din kretivitet

Eric Fiedler

Paranormal Activity

Paranormal Activity Eric Fiedler

Ungt par. Demoner. Handkamera. Exorcism.
Ingridienserna har vi sett förut, men kanske inte tillsammans. I Paranormal activity kastas allt ned i samma kittel. En kittel som länge pyser, sjuder och ångar. När väl temperaturen når sitt klimax kokar kitteln torrt alltför snabbt.

Kate och Micha är redo att starta ett nytt liv tillsammans med varandra. Nyförälskade och kära flyttar de till San Diego där de planerar att förlova sig. De nyinflyttade upptäcker snart att allt inte står så rätt till som det borde. Dunkande steg i huset, lampor som gungar oförklarligt och viskande röster. Kate förstår snart att den skugga och övernaturliga varelse som förföljt henne sen barndomen återigen börjar göra anspråk på hennes skalp. För att ta reda på mer investerar Micha i en flådig kamera med teknikaliteter perfekta för de spöklika omständigheterna. Michahs entusiasm går inte av för hackor och filmar hela tiden, i soffan vid matbordet och när de sover. Kameran fångar också vad de övernaturliga fenomen de söker. Samtidigt som Micahs ständiga filmande och ideliga undersökande börjar gå Kate på nerverna få Micha fler orsaker att börja filma. Vålnaden uppenbarar sig allt mer för var natt som går och blir allt mer fysisk, något som de båda den hårda vägen får erfara...

Pang på rödbetan är det som gäller här. Det tar inte många minuter innan filmens skurk, Demonen, börjar spöka i Micha och Kates gemytliga förortshem. Jag vrider och vänder mig lite i stolen och undrar vart detta skall sluta med en sådan spöklik inledning, men det gör jag nog mest hela filmen. Filmens trumvirvelns läta ökar sakta, sakta, sakta, men blir samtidigt intensivare för var minut som går. Det fattas bara en riktigt explosion, dunder och vrål, bomber och granater som kapten Haddock skulle sagt, för att filmen skall dra igång på allvar. När det tunga artilleriet väl sätts in är det inte mer än en liten obetydlig puff. Ett obetydligt pang från knallpulverpistol av minsta modellen är vad som sker. Inte heller är det flera skott som avlossas. Endast en ynka puffpatron trycks av och röken den lämnar sveper bort lika snabbt som ljudet från knallen tagit slut.
Paranormal activity hade trots sin snara budget alla förutsättningar att bli riktigt, riktigt bra. Hade man bara satsat aningen mer på historien hade filmen kunnat komma att bli en riktig kultklassiker, men nu saknas en del. Relevanta och för historien viktiga förklaringar finns inte, som varför denna hiskeliga demon överhuvudtaget fanns och varför hemsöker dem detta rara par? Sådana banala och enkla saker torde inte alls vara så svåra att pränta ned i manuskriptet. Det borde ha varit ett måste då författarna med sin snara budget inte alls hade samma möjligheter att slå på effekternas häftiga pukor, men som trots det då och då lyckas få var hår på kroppen att snitsigt ställa sig på ända.

Betyg: E E E E E

Eric Fiedler

Älska på distans, eller det är nog bara kärlek

Jag var nog ganska trött igår. Idag också för den delen, men under gårdagen i synnerhet. De sista energierna gick åt till att infinna sig i den pråligaste av säljarroller jag med omständigheterna skulle kunna då mitt Ung Företagsamhet-företag Minddevelop delade ut gratis pepparkakor på Stortorget. Jag var nog ganska trött då. Ögonen fulla med grus och ryggen tenderade allt oftare att krökas så att den annars raka hållningen byttes ut mot ett alfabetiskt C. Jag var nog ganska trött. Vägen till cykeln tycktes längre än vanligt, stegen tunga och musklerna osmidiga. Ändå ville jag ut direkt när jag kom hem. När jag kom hem. Jag kan nog inte komma hem mycket mer än så här tror jag. Till Almby. Till bostadsrättsföreningen med tegel och panelklädda hus. Röd och blå är panelen. Vita knutar. Röd och blå panel, vita knutar och tegel. Här bor jag. I Almby.
Jag ville när jag kom hem se min själs fästning i den svårskymtade novembersolens sken. Se dess strålar leka med husets nyanser. Rött, blått och tegel i strålglansens prakt. Ett gemytligt område i det kargaste av länder någonstans högst uppe i världen där isbjörnarna troligtvis går på gatorna. Jag vill härifrån.
I blicken låg trygghetens fästning. I blicken låg det jag inte vill se.

U2:s låt City of blinding lights uppenbarade mitt egos dilemma. Ibland finner man inte orden som rör en själv bättre än någon annan och det är då när man lyssnar på dessa ord som man lär känna sig själv.

And I miss you when you’re not around
I’m getting ready to leave the ground


Var jag än vänder mig i världen, vart jag än må stå känner jag mig inte mer hemma än här, men det är också här jag gör mig redo för att lämna det jag så ofta saknar.

Eric Fiedler

Detta, fränder, är humor

Oh herre min gud och skapare vad jag inte kan sluta med att trycka denna ordvitds är förbannat rolig.

- Vet du vem den där lilla killen är som står därborta med salva i ansiktet?

- Ja, det är min Kortison...


Eric Fiedler

Friday I'm In love

Äntligen vaknar jag upp en fredag med veskapen om att den efterkommande helgen är fullkomligt fylld med välbehövd fritid. Numera kanske dagarna inte är så pass fria längre eftersom jag redan beslutat och strukturerat upp vad energin och kraften skall läggas på för typ av aktiviteter.
Lördagen skall inledas med en sedvanlig löpartur och sejour på Nautilus gymverksamhet. Efter det skall fiktiva stålar spenderas på det hos många populära tidsfördrivet kallat fönstershoping.
Ungefär då tror jag att min energi tar slut och vad finns då kvar att göra när kroppen och sinnet är allt annat än piggt?
- Favoritsysslan film såklart! Lördagskvällen skall helt gå i filmens njutbara tecken. Med långkalsonger på och gärna med handen nedstoppad inför dem kommer jag i en utsträckt och slö position att befinna mig i TV:ns välbekanta sken.

Söndagen. Söndagen. Vad skall jag ta mig till då?
Antagligen blir det en promenad av det lte längre slaget, en trevlig bok och rent av kanske lite mer film.

En helg som inte hotar adrenalinnivån direkt men som kommer mer än behövligt efter veckor i rasande tempo.

Eric Fiedler

Zoega

Vaknade upp imorse med vetskapen om att jag skulle få brygga mig en sedvanlig kopp kaffe. Imorse skulle dock Zoegas Julkaffe i filtret. Årets version mörkare än föregående version då eftertonen la sig mot kardemumma.
Att njuta av livet är att i arla morgonstond känna aromen av en rykande kopp kaffe. En stund för mig helig. Den fullkomliga tystnaden blandat med kaffets mörka doft.

Julkaffe Eric Fiedler

 

Eric Fiedler


En snooker

Nyss hemkommen efter flertalet timmar av frånvaro från min vrå i Almby. Efter att ha svettats i exakt 22 minuter 41 sekunder och 13 hundradelar massakerade jag mina magmuskler på gymmet. Jag fick även "The hard way" erfara att den vattenflaska jag ambitiöst packat ned spred sitt vatten på ställen jag inte förväntat mig. Den läckte helt enkelt.
Jag fortsatte eftermiddagenssportsejour genom att på ordinärt vis få min skalp avlägsnad i en Snookermatch mot gode fränden Felix. Ingen av oss var egentligen särkilt fokuserad på de olikafärdagde bollarna utan lade istället mer krut på käkmusklerna och stämbandsfunktionen.

Idag är den matthet jag kände igår inte alls särkilt påträngade, för att ens kalla den närvarande. Istälelt kan jag påstå mig vara uppe i varv och allmänt sprallig. Jag planerade ju allt så perfekt igår kväll när jag lade mig en halvtimme tidigare och dessutom skulle sova en halvtimme längre. En schemaläggning som slutade med att jag somnade en timma senare än vanligt efter att ha vridit och vänt, slappnat av och försökt få sömnen att inträda.

Eric Fiedler

Surinam

I brist på fantasi blir detta inlägg dedikerat till staten Surinam vars nationaldag infaller just denna.

Egentligen skulle jag nu bara behöva blunda för att falla i den djupaste av dvalor, men jag väntar ändå en stund. Ingen trötthet är det som mig nu besitter utan det som mig infallit är sömnigheten. Mina ögon känns mjukt våta, magen varm och hjärtat tryggt. Då är det mer sömnig man är än trött. Jag är inte trött, blott mer vaken på livet än någonsin tidigare. Mer optimistisk för var dag jag kliver ur lakanena de mörka mornarna och ser ingen anledning till att vilja gömma mig mellan dem igen.
Idag var ännu ett steg i en rikting mot kullens krön. Elevrådsordförande är nu en titel, ej en strävan, ej en horisont. Viljan att bli sinar inte, men den förtar inte heller tron på att vara mig och det är jag tacksam för.

Eric Fiedler

2012

2012 Eric Fiedler

Året är 2012.
Året då mayaindianernas omtalade kalender förutsett att jordens undergång sker.
Ännu en är domedagsregissören Roland Emmereich som kapar jordens livlina. Som hjälp på traven har han effekter lika nyskapande som handlingen är förlegad och återvunnen.

2012

En forskare anställd vid vita huset börjar få nys om jordens ohälsa och slår larm högre upp i leden. En nyhet för världens ledare som i hemlighet iscensätter en räddningsoperation av ofantliga mått, men inte tillräckligt stor för att rädda jordens befolkning från den ofrånkommliga apokalypsen.
Samtidigt som jordens skorpa spricker och paniken sprider sig i 2012 års version av USA försöker hobbyförfattaren och limousinföraren Jackson Curtis, spelad av John Cusack, att rädda sina barn undan det pågående infernot.

2012 Eric Fiedler


Om jorden skall gå under kan den lika gärna göra det ordentligt. Effekterna som den tyske regissören Roland Emmereich med storfilmer som exempelvis "Godzilla" och "The day after tomorrow" i bageget, utvecklat och använt sig av i arbetet med filmen är imponerande. Obehgagligt snyggt gjorda. Effekterna är ungefär det som är imponerande med 2012 då historien är utan överraskningar från en nu ganska uttjatad naturkatastrof-genre. Klimatförändringen är redan belyst nog som det är och står ju faktiskt som huvudtema i Emmereichs The day after tomorrow. På filmfronten intet nytt så att säga.
Karaktärerna är inte heller de särkilt nya och beter sig sterotypt och intetsägande. Cusack spelar lika tröttsamt tråkigt som hans karaktär ser ut.
Nej tyvärr, det blir inget betyg i den högre skalan för 2012. Effekterna i all ära, men historien och karaktärerna är så orginella och tråkiga att det adrenalin som utsöndras i blodet vid utbytet med effekterna sjunker till nivåer så låga under dialogerna att det drar i gäspreflexen.

Betyg: E E E E E

Eric Fiedler

Barba non facit philosophum

Matematiklektion på Thoren Business School Örebro.
En tisdagseftermiddag vars himmel bjöd på en sällan skådad sol, en himmel med endast enstaka skymt moln då blickfånget nådde dess episkt azurrblåa ton.

Matematik Eric Fiedler
Matematik Eric Fiedler
Matematik Eric Fiedler
Matematik Eric Fiedler
Matematik Eric Fiedler


Eric Fiedler


Det började som en skakning

Nej det är varken ahlzeimers eller hjärnblödning rubriken beskriver. Raden som för övrigt är första strof i Mikael Wiehs ballad "Titanic", beskriver istället sjukdomsbilden av huvudvärk. Rent av migrän kanske. Jag jag som började dagen med ett friskt sinne och med pigga tankar med endast en diffus och överliggande trötthet att klaga på. Inte ett spår av den ideligen återkommande huvudvärken. Vajre måndag i nästan två månaders tid har den infunnit sig, för att tvinga mig ned i bingen ett par timmar vid eftermiddagens hemkomst från skolan men vid dessa tillfällen nalkats under hela dagen.
Denna gick det så mycket snabbare. Endast någon timmas förvarning fick jag. Sen kändes huvudet som en avfyrad bombatrapp lika mycket som gångerna innan.

Eric Fiedler

Dies Lunae

Lite latin inleder denna vecka. Dues Line betyder helt enkelt måndag och måndag är det ju idag och också en inledning. Måndag har fått sitt namn efter den fornordiska guden Måne. Måne är ju en gud och gudar bor i himlen. Himlen är ju också dit man vill komma efter sin död och inte till dess motsats - helvetet. Helvet är en otrevlig plats där syndare bränns till döds. Och då är det alltså måndag som skall in i rubriken på lodrätt ett...
... atllid lika skoj med paraleller till programmet med de mest långsökta korsordslösningarna i världshistorien, melodikrysset.

På tal om roligt (ännu fler assoisationer, jag får ge mig) så har jag under denna dag funnit en alternativ nyhetssida som jag finner oerhört underhållande. Om man tröttnat på orignella rubriker som Aftonbladets stora scoop om "Iraks enda hårdrocksband", som i och för sig kan te sig relativt komiskt, kan man nu byta ut det mot min nya favoritblaska "Dagens Svenskbladet".

Eric Fiedler

Off duty

Denna askgrå söndag har spenderats mestadels med att vara effektivt ineffektiv. Vad jag menar med det är att jag har hunnit beta av två av veckans mål som absolut inte har någonting med måsten att göra men som för min personliga vinning vidgar mitt perspektiv. Att bre ut sina vyer ytterliggare kan ju aldrig vara fel. Speciellt inte när det handlar om ganska så bekväma saker som att läsa ut en bok eller se klart en film.

Boris Karloff

 

Eric Fiedler


Notiser

Vissa ögonblick ur vardagen är värda att dokumenteras. Mer än ofta sker den dokumentationen för mig genom att flitigt använda bloggandets arkitektur. Ibland kan det ju hända att jag fiskar upp mobilen iur fickan och tar ett och annat foto för att med hjälp av dessa beskriva en upplyftande händelse som ter sig svår att med ord beskriva.

När jag stötte ihop med min gamla skolkamrat "Tia" Kennerberg i fredags gjorde vi sällskap in på Apoteket där migräntabletter skulle köpas. På intimavdelning skyltade de med provexemplar. "Dirty" - bokstavligen.
Apotek
Apotek

En veckas förbrukning av kaffekoppar på samma plats:
Koffeinberoende - Ja.
Status med flertalet kaffekoppar när arbetsbänken - Ja.
Fräscht - Nej.
Kaffekopp

Eric Fiedler

Här röner man framgångar!

Nu kan du i lugnan ro skåda min artikel om Ungdoms-SM i tyngdlyftning på arbetgivaren Nerikes Allehandas hemsida. Byline och allt. Stolt, stolt som tuppen!
Sju timmar av intensivt reporterjobb, omskrivningar, felanmärkningar och koncentration belönades till slut. Jag känner att hela mitt sätt att skriva har förändrats. Från mina vanligtvis långa avancerade meningar blev jag beordrad att "rapportera" mer. Kortfattade meningar utan tingel tangel. Vilken kovändning för mig.

Starke-Arvid
"Tunga framgångar"

Eric Fiedler

Trött i kolan

Klockan är halv tolv och jag har precis dukat undan min middag. Denna dag blev lång, mycket lång. Längre än förväntat. Det jobb jag gjorde för Nerikes Allehanda tog fyra timmar längre än vad jag trott. Jag slutade inte fem som jag trott utan blev kvar till klockan nio. Allt detta på grund av att den mer rapportliknande formen jag skulle skriva i inte infann sig. Varför vet jag inte. Jag fattade liksom inte förens efter att jag suttit vid datorn i nära två timmar. Nåväl, 7 timmars arbetstid betyder nästan 800 riksdaler till mitt konto, Cash is king.

Håll utkik efter Ungdoms SM i tyngdlyftning i den lokala blaskan. Med tanke på hur länge jag kämpade med de ynka 2 500 teckena som skulle produceras är jag faktiskt värt åtminstone en liten titt.

Eric Fiedler

Energi

Idag var det en helt ledig dag inskrivet i schemat. SYsslolös skulle jag dock inte bli utan jag har istället furit runt, hitan och ditan, tillbaka igen, vrålat i ilska och blivit förtvivlad. Allt på grund utav en jävla propp. Ty familjen Fiedler i Almby fortsätter sin konsumtionskavalkad detta år. En sprillans ny spis har inhandlats denna vecka och har föregåtts av köp som resa, däck, tv och bil, vilket gör att jag får en förnimmelse om att vi är den familj som bidragit mest till att konsumtionen och efterfrågan gått upp igen. Hur som helst så var det inte riktigt min dag diag ivarje fall. Ty den 25 Amperes Volt med 500 Volt som gick och som jag sökte på ICA Tybble inte vid mindre än två tillfällen, inhandlat på Willys efter att ha stått i kö i över en halvtimma (Vad hände med den allmänna solidariteten i att släppa förbi en person längst bak i kön med en vara och pengarna i handen medans man själv handlar kattmat, nudlar, kräm och bindor?), vilket vid hemkomsten och vid närmare undersökning av de djävulska propparna visade sig vara fel fick min hjärna att likt blixtar skjuta ut de ampere som på de införskaffade propparna saknades. Efter att ha hört med sex grannar fick jag till slut tag på ett par reservproppar från det vänligaste paret på gården. Riktiga räddare i nöden fick det storrökande, korsordslösande paret bli. De måste för mig just nu vara de absolut vänligaste människorna på jorden som genom sitt handtag löste denna prekära och jobbiga situation. Tack!

Eric Fiedler

Smooth showers

Vi inleder dagens bloggande med lite lugn och stämningsfull musik signerad Norah Jones, "The long day is over".



Visst är det precis som låtens titel avslöjar en lång dag idag. I alla fall för lilla mig. Mycket att göra och mycket har blivit gjort.
Redan vid halv nio inleddes denna dag med att solen kunde skymtas en aning, fälla sina strålar på ett flertal husfasader, samt med en timmas idrott. En lektion där det var meningen att jag samt en grupp på fem andra pöjkvaskrar från klass BP 08 B på Thoren Business School i Örebro skulle utöva mer eller mindre avancerade rörelser till musik. För medlemmarna i gruppen numera känt som ett begrepp kallat dans, något som ingen av oss har någon erfarenhet ifrån eller kunskap om. Istället för att röra oss speciellt mycket slog vi oss istället ned vid datorerna våra för att hämta lite inspiration till våra "moves". Vi blev så pass imponerade och upphetsade av att kika på den här snubben så att vi knappt kan bärga oss till nästa gång vi får chansen till taktfasta gugningar med kroppens alla lemmar.



Efter att diggat musik en liten stund hamnade vi hux flux på en föreläsning om utlandsstudier på universitet. Ett ytterst intressant ämne som jag definitvt skall ta mig en funderare på. Statsvetare med en termin eller två på ett universitet i London vore inte helfel. Eller varför inte journalistutbildningen med två år på en lokalblaska i Holland?

Ett kort men riktigt effektivt möte hann meds tillsammans med Ung Företagargruppen. UF, som det så vackert förkortas, är en möjlighet som ges till gymnasieelever att hitta på en egen affärsidé och starta sitt egna, helt autentiska, företag. I det jobbet ingår allt från marknadsundersökningar till årsbokslut och mässor. Vårat företag har som affärsidé att utveckla en stöttåligare bärkasse och tack vare dagens möte är vi tagit ännu fler stora kliv mot att gå från idé till färdig produkt och försäljning. Härligt!

Tog mig hem i rasande fart på min svarta Cresent och i lika rask takt tog jag mig en löparrunda på 2,5 kilometer innan jag lugnade tempot en aning och tog mig lite lunch.
Mycket lugnare än så har det dock inte blivit utan i detta nu är jag precis hemkommen från direktionen på Nerikes Allehanda med en färsk systemutbildning i huvudet och ett nyplanerat jobb på lördag, så det går ju frammåt även där må jag säga.

Nu väntas det ett värmande bad och en fortsätningstudie i Robert Langdons öde innan lite middag sitter fint i magen. Därifrån direkt till mer hett vatten och till Gustavsviks äventyrsbad där hela Thoren Business School Örebro skall avnjuta två lustfyllda timmar. En solklar fördel med att välja Thoren om jag så får säga.

På tal om...
... har sportbladets nyhetsankare Erik Niva myntat det för mig helt nya uttrycket "Bra domslut". Innan dessa ord var skrivna är det mig veterligen så att en domare aldrig någonsin gjort ett "bra domslut" utan endast korrekt. All heder åt Niva som nu kommit på ett sätt att ge lite extra cred till domarna från medias sida.

Eric Fiedler

The end is near

Nyss hemkommen från biografvisningen av den nya storfilmen 2012. Återigen har jag bevittnat jordens undergång på det mest spektakulära av sett med specialeffekter ofattbart välgjorda med samma handling precis som vanligt:
Snäll kille med familj kommer troligtvis dö, snäll forskare vill rädda jorden, dum ryss är dryg och dum kille vill att endast de rika ska få åka med. Precis som vanligt med andra ord. En lite längre recension utlovas samt ett nytt inlägg imorn!

Shola hopp, shola hej!

Eric Fiedler

Tisdagmorgon

Regn, rusk, kaffeabstinens och matte. Bara att gilla't!

Matematik

 

Dock lyckades jag få min vikarierande mattelärare Elin att statuera polynomexempel på ett ritat Snookerbord. Min lycka växte en aning då och blev om än större då mattefröken nämnde att Ronny O'Sullivan var en av hennes idoler. Snacka om klyftig lärare.

Matematik 2

Eric Fiedler

Sleepy

Grå. Färgen som bokstavligen är synonymt med måndag har troligtvis spelat in som anledning till att jag har en molnande huvudvärk och så har haft hela dagen utan att den egentligen vill bryta ut och däcka mig totalt. Istället vill den bara göra mig medveten om att den har makten att just övermanna mig och pressa ögonen mina ut ur dess hålor i smärtor som gör lika ont som de är svåra att förklara.
Tröttheten har även den medverkat denna dag och inte som någon passiv biroll heller utan som en ganska irriterande sidekick till en annars skicklig huvudrollsinnehavare. Ungefär samma effekt som en sidekick har mitt sömndruckna tillstånnd tett sig, underhållande för en omgivning som måste fått sig ett och annat skratt då humöret varit mer än humoristiskt, men fruktansvärt irriterande part i ett tvåmanna gage. Så för att lindra min trötthet och bli av med min ovälkommne gäst har jag försatt mig i sömn under en hel timme och kan inte annat påstå än att det var riktigt behagligt att återigen slå upp ögonen och vara utan ekipage. Det krävs att man unnar sig en timmas sömn då och då på de konstigaste av tider.

Eric Fiedler

Människan har gjort det igen

Ayers Rock

 

En professor vid namn Brian Timms har gjort en studie som visar att bajsande turister har tagit kol på en hel djurart vid sandstensmonoliten Uluru, även känd som Ayers Rock, i Australien.

Den utdöda djurarten är ingen mindre än någon form av sällsynt räka, Branchinella Latzi, som levde fridfullt, solade och simmade bland sandstenens vattenpölar.

De nödiga turisterna som klättrat uppför stenen och sedan bajsat och kissat på toppen och har förmodligen spridit gifter som utrotade den lilla räkan. Parkens ansvariga vill nu förbjuda turisterna att klättra på det välbesökta monumentet men hoppet för att den lille återuppstår är nog ganska minimal.

 

(Källa: mr.barcyk.se)


Japaner, japaner, överallt japaner

Det är ju också ett sätt att sätta gränser...

Japaner goes smarta lagstiftare

Eric Fiedler

Ineffektiv

Jäklarns vad jag inte gjort någonting idag. Produktiviteten har nått en sällan om någonsin skådad nivå under dagen. Den största ansträgningen var den timmes långa promenaden jag tog på förmiddagen och möjligtvis att köpa Nerikes Allehanda på macken i samma stund som bilen våran skulle tvättas för att begrunna mitt verk i dagens sportdel. Mor var annars riktigt flitig när hon med flinka fingrar och tekniskt kunnande identifierade var någonstans spolarvätskan skulle fyllas på och sedemera utförde hällandet av den klart, nästan skinande blå vätskan på bästa möjliga sätt.

 

Lägg märke till min mors ofattbara fokusering och stenhårda koncentration. Denna kvinna, denna Mamma, är en riktigt stålkvinna!


Eric Fiedler


Aldrig utan denna beryktat älskade dryck

Som de erfarna följarna av min blogg med lätthet kunnat erfara genom diverse inlägg hyser jag en stark tilltro till att  kaffe är livets elexir. De vet att jag älskar min svarta dryck och då helst gärna avnjuten i arla morgonstund rykande het direkt från pressokannan. Nu föll det sig som så att jag under gårdagen fann en ditills okänd produkt för mig, kaffetuggummi. På Espresso House låg detta lilla fint utsmyckade paket med gummiaktiga godsaker, och jag måste säga att de smakade mer kaffe än vad jag förväntade mig. Tyvärr vore det lögn att påstå att den smaken höll i sig mer än någon minut, men trots den smärre ledsamhet jag uppnådde efter insikten av att den angenäma smaken av kaffe inte infann sig särkilt länge i min gom var det ju i alla fall en småkul grej att ha prövat.


Kaffetugummi Eric Fiedler


Eric Fiedler


Då var man igång

Ojdå, vem ligger uppe på Nerikes Allehandas Web med ett litet matchreferat...? Kanske jag?

"ÖSK fortsatt obesegrat"

Eric Fiedler

bakom kulisserna på den lokala sporten

Nu har jag bara ett sista resultat att v'nta in och att notera innan mina första arbetade timmar på Nerikes Allehandas sportredaktion är över. Jag kan efter en vecka fylld med aktiviteter, press och bördor men som också varit riktigt förbannat rolig och spännande konstatera att lika extremt befriande som morgonens löparrunda i ett väder beståendes av ett lager av fukt gott och väl klappa mig på axeln och gratta mig själv till ett väl utfört arbete och en väl genomförd prestation. Jag kan inte annat än att längta lite till mrogondagen då jag skall unna mig livets privelegie i att göra intet. Gud så oerhört skönt det ska bli att seg som trögaste gummi strosa runt i gråa mujukisbrallor och på ett uppfattat drogat sätt genomför söndagen. Gud så skönt...

Eric Fiedler

Ni fattas mig

Trots att livet leker och allt rullar på i ett rasande tempo med fler mer eller mindre stora framgångar än bakåtsträvelser saknas det ändå något. Ett drag som tyvärr aldrig kommer infinnas åter. Inte en antydan till. Det saknas lite ljusa skratt, lite busiga upptåg och några på tok för vulgära skämt.
Det saknas lite Almby.

Att vara utan de individer och min absoluta tillhörighet i livet är känslan av ren tragik. Något som jag varje dag går och ruvar på. Som till en början tyngde mig något enormt, att aldrig mer få uppleva den glädje, den värme, den säkra känslan av kärlek som alltid fanns hos oss och emellan varandra men en affekt som jag med tiden blivit allt mer tillfreds med. Var sak har sin tid. Vi hade våran och den tiden är sekunder av lycka, minuter av skratt och timmar av vi. Utan er, utan era skratt, rop och blickar blir jag inte rikare utan är redan så rik man kan vara. Jag vet att vi alltid kommer vara med varandra, vilka steg vi än må ta, i vilken rikting våra liv än går; frammåt som bakåt så är det alltid vi.

På väg mot en framtid som vars spår knappast är lagda men med en station byggd i renaste diamant. Ni finns med mig och lämnar mig aldrig.

Eric Fiedler

Linjär ekvations i stigande process

Då var det så dags igen för ännu en av de här tacksamt anländande fredagarna. Arbetsveckans sista som med lätthet svävar förbi med vetskapen om en stundande ledighet. Nu är då så förvisso inte fallet, jag skall ju faktiskt jobba imorgon och imorgon är även den dagen, likt många andra dagar denna vecka, fullbokad. Träning, bokmässa, jobb skall hinnas med i ett rasande tempo och fart. Bokmässan, som ju startade idag med bland andra den mycket karaktärstarke medieprofilen Alex Schulman, är något av en liten höjdpunkt för var kulturintresserad i Örebro och för mig en trevlig tillställning med mycket smått och gott från den oändligt stora litterära världen. Författareliten finns naturligtvis på plats, exempelvis redan nämnde Alex Schulman men Sveriges största historievetare och profil näst efter den gamle legendaren Hans Villnius, Herman Lindqvist sitter skall också kampanja för sina verk. Lindqvist kom förresten gåendes med ett stort antal kassar från pressbyrån i händerna. Innehållet kunde jag trots nyputsade glasögon inte riktigt urskilja men såg ut att vara av mer tabloidart än som en onödigt dyr banan. Påtal om litteratur tänker jag nog fördjupa mig lite mer i Dan Browns den förlorade symbolen om ett par ögonblick. Först måste jag dock berätta dagens riktiga höjdpunkt, vilket inte var matteprovet på de onödiga linjära ekvationerna som gick förvånansvärt bra utan hur jag istället blev ursäktad av en ganska så oväntad profil.

På vägen ut från skolan ser jag våran eminente Business Manager Susanna Runheim som alltid i farten. Trots en stark längtan hem till Almby och till några få dagars regelrätt frånvaro från skolans ljusa lokaler och uppgifter antog jag mig ett ditills bortglömt samtal och fråga med min fartige kollega. I glada hejarhälsningar stegar jag in på Susannas kontor och undrar i min allra affärsmässiga ton och stämma var någonstans de papperspåsar med Thorens logga väl synlig är inköpta någonstans. Mitt i min banala och vad som hända skulle, ganska ovidkommande fråga hör jag en djup basröst med skånsk brytning säga "Ursäkta" samtidigt som ett par labbar grabbar tag i mina axlar och förflyttar min vikt aningen åt sidan. En ganska lång och vältränad man kliver så förbi mig och det tar ett par, tre sekunder innan jag fattar vilka de vältränade händerna och den flådiga stämman tillhörde. Samtidigt som fru Runheim snällt och glatt svarar mig på frågan jag ställde kommer det till min insikt att det är inte alls är en knepig  och okänd skåning som endast ett par meter framför mig står och rotar i en svartvit träningsbag. Den välbyggde mannen framför mig, det, det är Patrik Andersson. Champions League-introt börjar sakteliga spelas upp i mitt hvud, bilderna från finalen mellan Bayern München och Valencia på San Siro från 2001 spelas upp i ultrarapid framför mina ögon. Jag blir som ett barn igen. Inget vettigt kommer ur min mun. Pulsen slår och vecken svettas. Jag säger att jag borde ta en autograf och att allt annat vore fel. Jag står och ser mitt namn bli felstavat, bryr mig inte tt skit. Patrik påpekar det själv och skriver om. Att jag frågade. Att jag vågade. 17 år och allt jag kan stå och säga är ett par "aah", "mmmh", "Bayern München". Världen ser jag ur samma ögon som en nioåring. En nioåring som kan alla spelare i Bayern Münchens och Valencias startelvor och bänk varav en av spelarna står och skriver till mig. Till mig. Jag blir som ett barn igen

Patrik Andersson Eric Fiedler

Eric Fiedler

På bettet

Denna dag har präglats av viktiga möten och en värkande tunga då jag av misstag råkade hugga med sylvassa gaddar och stark käkmuskelatur i kroppens knepigaste muskel tungan. Idag kan man dock annars kort och gott säga att jag hunnit med det mesta jag egentligen borde utan att riktigt vara medvetande om vad som skett omkring mig. Jag har på inprogrammerat vis följt exakt de planer och strukturer som jag målat upp i mitt huvud; Matten kan jag utan att förstå vare sig matten eller hur jag kan det ändå, kommit en liten till bit på vägen med det Ung Företagsamhetsföretag jag är delaktig i, medverkat på ett möte med de få medlemmar från elevrådet som ansåg det nödväntigt att dyka upp, powerwalkat i påträngande skymningsdis, försökt att förstå linjära ekvationer ännu en gång, badat en kortis och under tiden njutit livets läckerheter i form av Diet Coke Cherry och en mattebok och till sist avslutat denna fullchokade torsdag med att profilera Sveriges bästa gymnasium: Thoren Business School Örebro.

Tyvärr blir detta inlägg mer fomrellt än vad jag egentligen skulle vilja då jag knappt haft en lugn stund och nu istället för att brodera denna lingvistiska duk än mer tänker avsluta min kväll med en kvart framför televisionsapparaturen. Ögonlocken ter sig redan tunga och jag skulle inte bli förvånad ifall de sluts inom en ringa framtid och försätter min kropp i avslappning. Sömn är fruktansvärt skönt när kroppen suktar efter vila.

Eric Fiedler

Jämt ut

Andre lektionen för mig med detta eviga tjat om debit och kredit, jämt in, jämt ut. Sakta men långsamt, ett uttryck som jag en decemberdag för cirka två år sedan myntade på min väg till min dåvarande lektionssal i Almby, stämmer väl överens med de framsteg våran grupp gör inom detta mysteriska område av total logik utan sans.

På eftermiddagen är ett möte med Nerikes Allehandas sportredaktionschef Anders Uddling inbokat för invigelse i sportjournalistikens högaktade klubb. Via lite mejlkorrespondens med redaktör Uddling fick jag reda på att jag redan är inskriven i tabloidredaktionens system. Nu saknas endast kontouppgifter innan min deltidsanställning blir komplett.

Från det ena till det andra och tillbaka igen, med andra ord debit och kredit. Vid ett bildgooglande på dessa  ekonomirelaterade ord fann jag denna bild vilken får stå symbol för hur detta ämne ofta får unga elever att bryta ihop av de frågeställningar som dyker upp.

Debit och kredit eric fiedler

Eric Fiedler


Verklighetens återkomst

Nu efter ett par riktigt behagliga dagar i Englands kungliga huvudstad London är det dags att entra realitetens karga rum. En växande och molnande ångest har funnits i mitt bröst det senaste dygnet då jag gjort mig medveten om det matteprov som stundar på torsdag. Uschanimejan. Det dåliga samvetet över de svåra uppgifterna är svårdövade. Inte ens Diet Coke Cherry kunde lindra min nerovistet. Hoppas ni haver överseende med att skolan har förmån framför denna skrivelse och att jag tänkter klura ut allt vad linjära ekvationer har att erbjuda.

En djävulusiskt massa pråliga bilder utlovas naturligtvis imorgon eller eventuellt i övermorgon. Skulle jag nu misslyckas med något så simpelt med tidsförödande att läga upp de färgsprakande korten på denna lilla http-länk de nästkommande dagarna så utlovas det en hel del trevliga bilder tills på söndag ivarje fall.

Tack för att ni orkrar traggla er igeom mina livsödesord gång på gång!

Eric Fiedler

Over and out

  • Frukost [x]
  • Packning[x]
  • Oxford Street en sista gang [ ]
  • Sista gangen pa Sainsbury's [x]
  • Checka ut [ ]
  • Boarding [ ]

Det ar vall det som skall hinnas med innan vi inatt beger oss hem till en sedvanlig vardag...

Eric Fiedler


We never die

Efter en formiddag vid Buckingham Palace och Hyde Park med militarmatch och tysta minuter aterstod sa dagens och resans riktiga hojdpunkt: Ett toppmote rykande hett mellan de bada rivalerna Manchester United och Chelsea. Pa absolut forsta parkett fick jag med ringade orn, ideligen entragen ton pa mina stamband och ett danade tryck fran publiken bevittna de roda djavlarna i mitt hjarta forlora da den forne United hjalten fran Champions League finalen 2008, John Terry, efter en ytterst tveksamt domd frispark nickade in matchens enda mal. Trakig och snoplig forlust men stamningen, matchens tempo och upplevelsen gick inte av for hackor!

Imorgon bar det sa av till lilla, trygga och lugna Orebro efter fyra dagar mitt i storstaden Lonodns frekvent hoga puls, men forst av allt har vi lite tid att doda tills dess att planet entrar luftrummet vid sexsnaret imorgon kvall. Harrods och lite shopping kanske...?
- Jo tack.

Eric Fiedler

Cheers from London!

Da var man pa plats, ursakta att jag inte kan skriva diverse svenska bokstaver. Jag staller kravet pa eder alla att pa egen hand vara kreatvia nog att tanka prickar over de bokstaver som behover sadana.

Platsen for denna lilla resume av dagen ar La Reserve Hotell pa fulham broadway i de sydvastra delarna av london. Hotellet ar belaget ungefar tre meter fran Chelaseas hemmaarena Stamfrodbridge tillika det stalle dar bataljen mellan hjartelaget Manchester United och Chelsea stundar imorgon eftermiddag. Engelsk forboll passar mig alltid men att fa uppleva denna kultur pa plats, med favoritlaget i blickfanget ar i det narmaste ofattbart. Jag kan inte annat an att vara lyrisk.

Idag har vi dock knallat London runt kanns det som jag, min bror och moder. fyra timmar effektivt gaende beraknar vi med att ha hunnit med och ungefar 5 timmar i alltifran en fyra vaningar hog Adidasshop till Sainsburys laskavdelning. En dag dar vi aven hunnit med inte bara shoping utan London Eye, Themes Walk, Big Ben, The Parliment och kaffecafeernes cafeer number One: Starbucks. Lovely.

Shoppingen ar dock inte min stora grej sa nagon riktigt slipad troja eller ett par snyggt slitna jeans har det inte blivt. Att Senap daremot ar nagonting jag ar bra pa att forskansa mig, smaka och bedoma kan dock inte ha undgatt manga sa tva olika av den gulaktiga smeten har det blivt. Dels en klassisk Coleman's Mustard, dels en Frech's Mustard. Saklart aven klassisk HP-Sauce, Chistmas Blend fran Starbucks och en javligt god Diet Coke Raspberry. Yummy med senap, HP-sauce och kaffe.

Nej nu haller mina 20 minuter med ett eftertraktat internet pa att rinna ut. Imorgon blir det fotboll och kanske aven en sondagspromenad i Hyde Park. Kan man annat an se fram emot sadant?

Nu nar fyverkerierna pa grund av firandet av Guy Fawkes Smattrar som allra hogst drar jag mig mot lite valbehovlig vila pa rum nummer 204. So Long Friends!

Eric Fiedler


Praktiken på NA

Praktiserade som sagt på Nerikes Allehanda för någon vecka sen och fick några små artiklar publicerade men även en av det lite större slaget. Länken till där hittar ni här ---> LÄNK!!!

Dock har dom stavat mitt namn fel... fail.

Eric Fiedler

London Calling



Imorgon bitti bär det hav, halv fem sticker jag tillsammans med modern och brodern mot arlanda och därifrån - We're off to London!

Jag inser nu kvällen innan att jag inte kommer hinna klart med APU-uppgiften såvida jag inte stressar sönder den så den får la helt enkelt ta att vänta tills dess jag att jag änländer till hemmaplan igen. Usch, hatar, verkligen hatar att ha saker ogjorda, liggandes eller väntandes. Ordet "hat"s egentliga innebörd är fortfarande lika brinnande hett som det alltid varit för mig men det är faktiskt en av de få sakerna jag kan använda detta ondsinta verb till - Ogjorda ting.

Kommer säkerligen få tag på en eller annan dator i London och lämna ett par rader, så håll utkik vänner!
Kyss och smek, kortlek!

Eric Fiedler

Oh the weather outside is frightful

Nu har då så snön anlänt till våra kvarter här i den östra delen av Örebro. De töiga flingorna som de grå molnen lyckas pressa fram segnar i byiga vindar ned mot en redan snöbetäckt mark. Det bräckliga lagret snö skissar landskapet vitt, frambringar en påtaglig aning om jul. En julkalender, Ernst-hysteri på TV och tända ljus i massor skulle göra känningen näst intill komplett.

Första snön Eric Fiedler

Istället för att drömma mig bort till ljudet av skrålande Nat King Cole på högsta volym och med en väldoftande men illasmakande glögg vid min sida ska jag (mitt mantra; Man måste ingenting, men man ska...) klura, knåpa och fundera över ett lämplig sätt att marknadsföra den plats jag utförde min Arbetsplatsförlagda utbilding, tillika APU, på och naturligtvis föra ned detta i det spaciga programmet PowerPoint. Fasiken att jag då blev omåttligt sugen på den saliga blandingen av dofter som tenderar till att uppstå på julen: Skumtomtar - de som liksom legat fram sen tredje advent därför att ingen egentligen gillar dess smak och som därför fått en hårdare yta än vad de borde ha, nejlikstoppade apelsiner, griljerad skinka och kungsgransbarr. Min eviga längtan efter julen blir inte lättare att uthärda när ljud från svunna tiders julkalendrar sipprar in under min sovrumsdörr och påtvingar de mysigaste av bilder framför mina drömtunga ögon. Förnuftet säger skola medans hjärtat mera spelar de ljuva tonerna av stilla natt likt årstidens tidstypiska körer. För en kort sekund blundar jag och lyssnar till kroppens taktfasta puls, njuter av kroppens egna säkra ton och finner ro, sinnesfrid och stämning.

Eric Fiedler

Ingen rast här inte

Då har jag med besked fått startnyckeln min omvriden igen. Historiauppgift stundar mina tankebanor om ett par minuter, matematikprov i nästa vecka (två till av den varan skall det bli innan nästa period av ledighet kommer likt de mången julpaket jag hoppas på) och dessutom en gammal uppgift i företagsekonomin som i mening var avsedd att göras under praktiken men som i brist på teknisk utrustning fått legat och dra sig tills nu. Det är bara att sätta igång.

Eric Fiedler

Debit & Kredit

Likt varje månad vid perioden för fullmåne hyste jag aningen svårgiheter att falla i sömn under gårdagskvällen. En tämligen liten förskjutning av nattsömnen på kanske en tre-kvart men ändå tillräckligt för att käkmusklernas nu stretchas med jämna mellanrum. Det råder jag bot på med en kaffe tillförskansad för ockerpengar ifrån maskinen på pressbyrån. Drycken är dock välsmakande och ovanligt aromatisk för att gröpt så pass stora hål ur mina fickor. Den kanske inte så exklusiva drycken berikar mig nu även med välbehövlig koncentration på den första lektionen i kursen av Redovisning och beskattning. Debit och kredit och massa klurigheter får vi nu fundera på i några år fram över. För att recensera ämnet kan vi säga att timman av lärande är rolig men tråkig på samma gång, händelselös och spännande. Det för att ämnet i sig är lika torftigt som som jag själv men att gruppen lyckas med konsstrycket att göra de leda formuleringarna lustfyllda genom att finna vägar till kreativa redovisningar. Det absolut klurigaste förslaget hitills att att visa, citat ur betygskriterierna; hur man själv tillämpar lagar som reglerar ett företags redovisning, rapportering och beskattning i vardagen, är att göra det antingen genom en musikvideo eller en stop-motion-film.

Andreas Eric Fiedler

Läraresset Andreas Liljesson rätar ut en och annan tveksamhet inom världen av redovisning

 

Eric Fiedler



En kort period av vanlig vardag

En helt vanlig tisdag har det varit idag. Precis somn varje vardag passerade den knappt märkbar förbi. En vardag. Den ända abrovinken på dagens agenda med skolgång och sedvanlig tisdagsträning var att den nya schemaläggningen trädde i kraft. Tiderna som vi nu har i skolan är synonymt med bekvämt, slå upp ordet "trevligt" och du finner klass Bp 08 B:s schema avbildad för att förtydliga det angenäma ordet. Tidiga dagar om vart annat och är det så att vi nu slutar sent har vi då kompenserats med sovmorgon på samma dag. Jo man tackar. Som om detta nu inte vore nog hoppade hjärtat över några slag, lungornas livsvikta blåsor slöt sig och nerverna killade omåttligt när det gick i mitt huvud gick upp för mig att det saknades ett ämne som under tidigare perioder varit givet men som nu tycktes uppslukat av andra mer viktiga ämnen och lärdommar, väsentliga för mitt fortsatta leverne. Det enda ämne jag överhuvudtaget har svårt att ta till mig, bry mig om eller ens orka fundera på har jag inte på flera månader. Tyskan äro slutt i ruttan!

Den förlorade symbolen Eric Fiedler

Nackdelen med att Tyskan nu inte längre existerar i min vardag är att den ändå inkräktat på föregående veckas lov och kastat en skugga av ångest i mitt samvete då planen var att skolans grupp av tysklärande andraårselever skulle läsa en hel bok på det fördjävligt svåra språket vilket jag i tryckande press inte mäktat med. I den vånda och oro jag beklagat mig över har jag heller inte ens öppnat en bok jag annars hade slukat med salivet drippande ned från hakan och som jag sedan jag läst ut Änglar och demoner drömt våta drömmar om. Nu ska mina drömmar bli sanna och jag kommer att under resan till London som avslutar vardagens gråa toner från fredag denna vecka till tisdag nästa vecka, ha svårt att hålla munsekretet kvar i den håla där det hör hemma. För 149:- på Willys här i Almby var Dan Browns nya bok "Den förlorade symbolen" ett riktigt jävla kap - Billigt, (förhoppningsvis) asbra och oläst.

Eric Fiedler

The return of the computer

Jaha ni kära vänner, efter en tids kortare uppehåll med mitt bloggande och allmäna ordbajseri om min vardag på denna domän sparkar jag således igång mitt lingvistiska slöarsle igen och återupptar mitt febrila skrivande.
För eder som följt mitt mainstreamlitterära försök under längre men för den skullen överskådlig tid vet ju om varför detta uppehåll varit nödvändigt men för de som inte har erfarenheten av att läst tidigare inlägg, missat eller inte orkat öggna orden utan kanske bara njutit av de varma och enligt mig mysiga färgena kan jag upplysa er om att mitt tangentbort var allt annat än funktionellt efter det att min katt kastat upp gammalt surt maginehåll på mitt tangentbord och stt ett flertal av dess komponenter ur spel. Nu är jag dock redo att återigen trycka ned de små knapparna i fortsatta försök att sprida lite kunskap om mitt vardagliga leverne. Först väntar dock en historiauppgift på att bli klar!

Eric Fiedler

RSS 2.0