Månadens sista dag...

... blir en riktig träningsdag. 4km redan löpta, gym i Brickebacken väntar på eftermiddagen. Grillning av min egna hud väntar om en liten stund på den stekheta balkongen, om möjligt att min hjärna mäktar med kombinationen av avancerad litteratur och värme kommer något kapitel i August Strindbergs klassiker Röda Rummet att flitigt läsas.

Från det ena till det andra, när jag gjorde en mindre inhandling av konserverade champinjoner på burk upptäckte jag att mina skivade svampar var en krona billigare än de hela av samma sort. Trots att jag både tittade efter hur mycket svamp burkarna innehöll, vilket var exakt samma mängd svamp, och frågade den ej heller vetande personalen fick jag ej svar på min fundering. Detta skall naturligtvis undersökas ytterliggare, fabrikören Euroshopper, tillika distrubitör av mina konserver, bör vänta sig ett samtal från mig under dagen. Svaret från dem publiceras naturligtvis här på bloggen så fort jag fått veta varför hela champinjoner är dyrare än skivade.

Champinjon

För övrigt är vi nog den enda familjen i Sverige med så här många olika sorters senap i kylskåpet. Jag får ta på mig ansvaret för detta, senap är gott och spännande att pröva.

Senap

Eric Fiedler

Ett fack av personlighet

Efter att ha brukat internet som vanligt och återsett en av mina högt rankade favoritsidor sverigessamstasida.se, är jag nu än mer säker på min egen säkerhet och person.
     Länken som efterföljer bör klickas på med stor försiktighet. Starka bilder av grav omognad samt starka misstolkningar av sin egna personlghet. Dessa männsikor går under aliaset Fjortisar.
Fy.
Fy fan.
Usch.
Usch.
Fy fan.

http://sverigessamstasida.se/fjortisar.php

Eric FIedler

Igår

Med solen i ryggen
Och vinden i mitt hår För mina steg mig ner till stranden
Och för en stund blir jag 5 år gammal
Världen finns inte längre
Bara clownen mittemot I detta spegelhus finner jag mig lustig
Ett böljande skratt Tömmer alla sorger

Johannes & Clara


Vågorna gungar mig
Under bar himmel seglar jag
Händer som gungar mig
Jag har hela världen under mig snart
Vågorna gungar mig mot det lugn jag vill ha

Johannes & Clara


Jag tänker tillbaka
På alla stunder jag haft
Vid mästarens sida i närhet av vänner och allt som har gjort mig till den jag är
Jag är aldrig ensam Aldrig utan kraft
Med solen i ryggen och vinden som viskar är jag en del av alla livets färger

Johannes & Clara


Vågorna gungar mig Under bar himmel seglar jag
Händer som gungar mig Jag har hela världen under mig snart
Vågorna gungar mig jag är en del av en underbar dag
Händer som gungar mig mot det lugn jag vill ha

Johannes & Clara


Sommaren 59
Helt Plötsligt fanns en jord en himmel blå
Ännu en liten själ klev in i detta rum
Nu står jag här mot det stora blå
Med solen i ryggen och vinden i mitt hår I ett böljande skratt förenas vi två åaåhåh aååhåh

Johannes & Clara


Vågorna vågorna Vågorna
Vågorna gungar mig
Under bar himmel seglar jag
Händer som gungar mig Jag är del av en underbar dag
Vågorna gungar mig Under bar himmel seglar jag
Händer som gungar mig Jag har hela världen under mig snart
Vågorna gungar mig och sakta bär dom mig hem...


Johannes & Clara

Eric Fiedler

Until the end of the world

Länge sedan sist men för varje gång jag går runt och lyssnar på U2's spelning inför 80 000 vrålande irländare på Slane Castle, desto mer förstår jag varför musik överhuvudtaget finns. Lika lite förstår jag hur jag själv kommer att få uppleva detta magnifika band på plats om drygt en månad.




Eric Fiedler

Idag, igår är inte imorgon men likväl två dagar

Jaha ja, ordbajseri och allmänt informerande om informerande om mitt uppehälle är på väg att ske ur en stående position vid köksbordet.

Efter en mycket angenäm dag tillsammans med Clara i El Stockholmo (undrar hur många gånger jag upprepat detta?) var det återigen dags att placera sitt lagom fasta arsle i solstolen på den obarhärtiga värmen på balkongen. Så stekande var solen att pass på 40minuter blev aktuella för att inte helt torka eller smälta bort i solens heta sken.
     Innan dess hade jag tagit min sedvanliga promenad och tagit mig ut på ett äventyr till Willys speciferiaffär i Västhaga då jag tyckte att det skulle kännas allt för orginellt och vanligt att handla på Ica som liger en promenadkvart härifrån min ljusa lägenhet mitemellan Ladugårdsängen och Sörby.
     Kvällen bjöd på en riktigt giftig fotbollsmatch från U21 EM i Sverige vs. England, en offantligt god måltid bestående av fläskfilé, färskpotatis, sallad och tsatziki, ännu mer läsande i thriller/science fitction/rysaren Signal, Tetris-lirande, igenomöggnande av nya numret av Illustrerad Vetenskap (en tidning som har ofantliga visioner men som aldrig blir av) och en sprängande huvudvärk till stor del beroende på att jag kombinerade alla dessa ovanstående aktiviteter på en och samma gång, bortsett från konsumtionen av stekt muskel och vattenupphetade rötter.
    Slutsats av detta?
Det är inte hälsosamt att snegla upp från datorn samtidigt som man i huvudet försöker skapa sig en bild av en svart man med delad underläpp och med ett utryckslöst ansikte samtidigt som man analsyerar varför de Engelska bolltrillarna inte överbelastar Sveriges högerflank och dessutom kritiskt granskar "Illvets" artikel om kolera i jakt på finurliga fel, något som jag faktiskt lyckats hitta i tidskriften ett antal gånger trots mina ringa kunskaper om Tehtya aurantium-svampar.

Idag har det blivit en sedvanlig lördagsrunda på en sträcka av 3½ km, 2 koppar kaffe och ett moget samtal med min träningsambitiöse far.
     Till kvällen väntar något så spännande som Qourn-tacos med fru Skeppstedt och min käre Trubbadurvän Johannes.
     Nu blir det något så viktigt som att plocka upp och göra det snitsigt i mitt rum. So long!

Eric Fiedler

Not without my Bamseplåster

Bamseplåster

Borde få någon slags reklamersättning för detta...

Eric Fiedler

Stockholm med fru Skeppstedt

Igår bar det alltså klockan 08:00 av mot Stockholm för en spontandag med min allra bästa Clara. Febrilt letande efter kläder, buffé på Pongs, ont i benen och krimskramsletande får stå som synonymt med denna dag som här redovisas i lite bilder.

Stockholm
Kaffe är ett måste, även ifall man sitter på en buss.

Stockholm
Denna gubbe hade en mycket synlig knöl på sin kala hjässa.

Stockholm
40min spenderades på Buttericks. Jag gick och suktade efter min tidgare inspanade Rubiks-kub medans Clara provade alla partyhattar som fanns i skämtbutikens utbud.

Stockholm
Happy at Pong's

Stockholm
Oh ja, oh ja.

Eric Fiedler

Hufvudstaden

Efter en mycket trevlig dag med allmänt spatserande, frosseri i tal och umgänge med min vän Clara i den kungliga huvfudstaden stockholm, är jag nu återigen hemma i soffan igen. Bilder och lite anekdoter återkommer jag med under morgondagen!
God natt fränder...

Eric Fiedler

Vad är jag?

Nu när jag ändå sitter här och trycker på mina tangenter kan jag ju lika gärna fortsätta med att blogga lite...

... En fråga som mina tankar ofta riktas på är vem jag egentligen är. En konstig fråga kan tyckas, jag är ju jag. Klaus Eric Fiedler. Ingen annan. Jag kan inte vara någon annan, men om jag inte är någon annan vem är då jag?

Jag är mig själv är ju naturligtvis svaret på den frågan. Förut lät jag mig inte nöjas med det svaret, men långsamt har jag nu börjat acceptera mig själv. Trivas med mina visioner, vad jag tror på. För det är ju faktiskt det som gör mig till mig själv, att jag har mina egna drömmar, mina egna syner och mina egna tankar. De sakerna är ju mina och endast mina och det gör mig till mig själv. Jag är inte någon som kan placeras in i ett fack. Kan inte sorteras.
Om alla gick att placera någonstans, i valfri hög, skulle möjligtvis ingen vara någon eftersom alla skulle vara som någon annan?

Jag är mig själv. Jag är stolt.
Jag är Klaus Eric Fiedler. Jag är mig själv.

Att vara Eric Fiedler just nu innebär att vara i ett tomrum, ett vakum av att vara och att inte vara. Jag är i den åldern då barndomen redan är upplevd medans vuxendomen (ett ord skapat av lingvisten Fredrik Lindstrm som kompensation för att ett sådant ord tycktes fattas i svenskan) ligger framför en. Jag är inte liten och oskyldig längre, men heller inte stor med skyldigheter. Eric Fiedler befinner sig i ett självständighets vakum där liten är för litet och stort är för stort. Nosar försiktigt på vad det innebär att ta ansvar och ta steg utan att ramla för att det itne kommer finnas någon där att blåsa på såren, plåstra de skrubbade lederna . Drastiskt och kanske överdramatiskt men jag är för stor för bamseplåster, men för liten för att sys. Sökandet efter indentiteten intesifieras, från att dela alla andras värld till att ha sin egen.

Märkbart är det att mitt liv nu är inne i en rymd där visioner skapas och minnen återupplevs.

Eric Fiedler

Kårar i värmen

Nädå, så läskig är inte boken och jag är inte den som är lättskrämd heller för den delen, men det är väll tanken att den ska vara det, Stephen Kings thriller "Signal". 135 sidor har satt mig väl in i ett perspektiv i vad som skulle hända ifall en hemsk smitta av galenskap spreds globalt via en mystisk signal i mobiltelefoner. Måste säga att jag trugar på ganska bra i litteraturens värld trots att mer spaciga upplevelser lätt kan fås via TVn eller den bärbara dotr jag nu sitter vid, men det är något visst att fukta fingrarna för att kunna bläddra ännu en sida. Det är något visst med att skapa bilder och visioner av ord, i åtskilliga timmar föreställa sig vad det är författaren vill förmedla. Är den ofantligt spännande berättelsen verkligen så otrolig som den verkar?

Stek

Det är enormt skönt att kunna luta sig tillbaka i en solstol, lägga sig ned i en soffa, kura ihop sig i ett hörn eller stänga omvärlden ute på  något så värdlsigt som på en flygplats. Att hitta ro och en annan värld var man än befinner sig. Det här är tyvärr något jag endast kan göra om jag är totalt avslappnad och utan stress. Tyvärr gör det att jag inte brukar läsa annat än på just sommaren, men det är tur att jag över huvud taget vill, kan och finner njuting i dessa fiktiva världar av noggrant övervägda ord.

Signal


För övrigt kan jag berätta att jag ansträngde mig otroligt när jag placerade dessa otroligt fula "strumpor" på mina fötter. Jag fattar ju själv att det är inte hållbart att i denna hetta vandra runt i tubsockor.
Tubsockor är dock fortfarande det ultimata klädesplagget.
Tubsockor och billiga Björn Borg kopior till kallingar från Turkiet. Can't live with it, can't live without it.'

Strumpor


Eric Fiedler

Fan

... Tetris fungerar inte, jag är för trött för att läsa, orkar inte börja kolla på en ny film, har ingen lust att titta på något av de dåliga programmen på tv och har redan läst allt intressant på Wikipedia.

Life sucks.

Eric Fiedler

Vad ska du bli?

Nu så här frammåt kvällen fick jag en plötslig, diffus, längtan tillbaka till skolans eftermiddagsverksamhet "fritids". Samma lite ljumma känsla som jag har nu  nacken efter att solens strålar värmt baksidan av min hals hade jag nog senast på fritids. I ettan tror jag att det var som samma kännsla fanns.
     Jag satt med ryggen vänd mot fönstret på den nedersta avdelningen, med namnet Grön, i Almby Skolans grundbyggnad. Ett stort skärt hus med fyra våningar och med rött plåttak. Mellanmålsstunden hade precs avslutats, fattiga riddare med kanel och socker. Äppeldryck som var för starkt blandad. Yvonne, hon med alla fräknarna, blandade alltid för stark äppeldryck. Den fick mig att må lite illa och gorde så jag fick huvudvärk. Jag tyckte aldrig om Yvonne för det där med äppeldrycken, trots att hon alltid var snällare mo mig än de flesta andra barnen.

Fritids. Undrar hur många åtskilliga timmar jag spenderat på fritids. Undrar vad jag hade varit utan fritids. Troligtvis inte lika bra på att bygga lego. Inte heller lika bra "råttfällan" eller på att bygga koja.
       Tänk vad roligt vad man hade på fritids. Vad mycket tid man hade. Vad oskydlig man var. Tänk att jag aldrig kommer få uppleva det igen, att rulla ned från kullen så att man fick fula gräsfläckar på kläderna som aldrig gick bort.
Tänk när man var liten vad man längtade efter att bli stor.
Tänk vad jag fortfarande längtar efter att bli stor.

Eric Fiedler

Sommarsvett

Nu börjar sommaren att arta sig, fint väder, strålande sol. En sol som gassar och trycker bort den tidigare kyliga luften. För en vecka sedan hade jag vantar på mig när jag trampade cykelns pedaler, nu har dessa värmebevarande tygstycken gömts undan någonstans i en låda endast för att letas fram någon gång i höst. Tack och lov.
     När kroppsodören ligger som en tät dimma runt de flesta blir man allt mer sugen på att socialisera sig, om det är någon som hyser samma lust till socialt engagemang som jag själv är det bara att på valfritt sätt höra av er.

Eric Fiedler

Humor

Förlåt, men min barnaådra pumpar febrilt när det kommer till humor. Detta fann jag något så fruktansvärt oligt och underhållande att tinningartärerna fick svårt att släppa igenom all hemoglibonfylld vätska.
Balle(rina)

Förresten blev det sthlm så sent som på torsdag med min egen knodda!
Eric Fiedler

Finns spöken?

Jag sitter i en av våra nyinköpta vita ikeafotöljer. Mamma har lagt i en filt så att tyget som trots att det kan tvättas, inte ska bli smutsigt. Filten gör de annars sträva fotöljerna mjuka, kanske aningen varmare att sitta i också. Mörkret kryper tätare inpå dagen, tar sakta över. Jag märker det inte. Jag är djupt fokuserad, försjunken i ltteratur. Efter tjugotre och en halv sida, blinkar det till några gånger i läslampan bakom mig, det flimrar på tvskärmen som står på. En två gånger bryts ljuset, mörkret dyker hastigt upp från ingenstans.
Hur, det är ingen annan än jag här?
     Tjugofem komma två sidor, det händer igen. Jag släcker, stänger av tvn. Viker sidan, lämnar min de seconhandinförskaffade sittdonen.

Eric Fiedler

Jag ser fram emot onsdag...

... för då drar jag och Knoddan alias Clara till Stockholm. WOHO!

Stockholm


Eric Fiedler

ÄGDA ÄGDA ÄGDA!

Hur i helvete får man äga sig så själv så mycket som antipiratbyrån?
Seriöst. Riktigt jävla ägda.



Eric Fiedler

Midsommar

Nu var det så dags för den tid på året som idealistiskt sett skall vara den ljusaste samt varmaste. I synnerhet menar jag då den dag på året då solen visar sig som allra längst, midsommarafton. Sillen som sedan länge varit avliden och inlagd tillsammans med diverse tveksamma konserveringsmedel tuggas och åtnjuts och vi tillåter oss själv att kalla oss traditionella, rent av pyssliga när vi gjort något så avancerat som att lägga in egen sill med hjälp av Abbas 5-minuters sill. Snappsen ger oss helylle svenskar ännu en dålig ursäkt att supa oss själv redlösa i vilket sällskap som helst, "det sker ju bara en gång om året", men varför firar vi egentligen denna brett spridna tradition i vårt fallosliknande land? Är det någon som egentligen vet och är det någon som egentligen bryr sig? Troligtvis inte, men för att genera er som firar denna glädjelösa högtid kan jag för min egen roliga skull upplysa er om detta.

Vad ser egentligen denna ofantligt ståtliga blomsterbeklädda pinne ut som och varför finns den överhuvudtaget?

Midsommar

Jodå, mycket riktigt, det är en gigantisk kuk vi en dag om året skuttar omrking, hoppar på huk, sjunger, skrålar koack-koack koack-koacka. Midsommar är en hednisk högtid som överlevt vikingatiden. Ursprungligen för att hylla fruktsamheten, en rit som tydligen verkar uppskattad än idag då vuxna människor idag halvberusade skuttar omkring en jättesnase och finner det jättelustigt att illustrera en grodstjärt.


Det blev ingen cykeltur runt Hemfjärden idag. 10-15 grader och regn. Nej tack.

Eric Fiedler

Allmän bil(l)dande träning

Den här dagen har formeligen flugit förbi med mig vid sin sida.

En stor del av dagen tillbringades på diverse anhalter där böcker fanns till erbjudande, i statlig fri form på biblioteket och i Akademibokhandelns lektyrfyllda lokaler. Med litteraturens ande i sinnet köpte jag dessa fyra noggrant utvalda verk:

Val Nr.1
Stephen King's signal som utspelar sig då jorden drabbats av en pandemi. En sjukdom som sprider sig via mobiltelefoner och som inom några timmar utrotat en stor del av jordens population. Handlingen kretsar således kring den gruppen människor som lyckas överleva denna hemska domedag, Stpehen King leker igen med hur en gruppfungerar när de lämnas ensamma åt sitt eget öde.

Val Nr. 2
Som andraval fick Jan Ajivinde Lindqvist thriller Människohamn plats i min famn. Det skall bli intressant om Lindqvist deomnna gång lyckas fånga mig på det sättet som Lindqvist gjort med så många andra men som ännu inte lyckats med konsten att sno mitt gillande.
Bok
Val Nr. 3
Då och då brukar jag stimulera mitt faktabaserade sinne genom att läsa faktapockets, ofta ganska vinklade böcker men som ger åtminstone en smak av kakan. Denna gång fick det bli Den Amerikanska Mardrömmen av Susan Faludi som granskar medias vinkling av det amerikanska idealet efter 9/11-katastrofen.
Bok
Val Nr. 4
Sist, men definitivt inte minst, i min hög av läsestoff finner vi inte mindre än klassikern Röda Rummet av allas vår August Strindberg. Kommentar överflödig.
Bok

Åh, böcker. Hur, hur trist och liten min värld hade varit utan dem.
     Fick för övrigt en fråga i kommentarerna, som i sin andemening undrade varför jag blev belagd med något så strikt som ett läsförbud. Detta skall jag naturligtvis replikera något slags besked på.
     Jag hade i denna orgie av ordfrosseriupplevande glidit efter i mitt sociala engagemang på den solsemester jag, min faro och bror befann oss på. Konsekvensen av att plötsligt urbanisera mig själv blev att jag tog igen alla de yttringar jag under några dagar lämnat och låtit bli att nämna och istället förlades med ett lästvång då alla de ord jag sa tydligen var allt för många.

Nog om böcker. På eftermiddagen gymmade jag för sista gången innan Nautilus träningslokaler stänger för en välbehövlig renovering.
    Efter att i all hast cyklat hem för att växla fordon till bil åkte jag och min mor för att flukta på en lite nyare modell av klassikern Volvo, en sådan här är det nog tänkt att bli:
Volvo

Imorn har jag bestämt mig för att cykla hemfjärden runt och med det sätter jag punkt.

Eric Fiedler

Insikter

Man inser att man är gammal...
... när man är äldre än spelare i Manchester Uniteds Startelva.
... När man börjar skylla på tidsbrist.
... När man ser fram emot engelska deckare på TV.
... När dagens höjdpunkt består av kvart-i-fem-ekot eller kvart-över-tio-fikat.

Eric Fiedler: Mental ålder 93,5

Eric Fiedler

I en annan värld

Nu så här under lediga stunder, i tid där stress undanstoppat samlar damm i läxornas vrå skapas för mig möjligheter att, som varje sommar, återuppta det efterlängtade intensiva läsandet. Fingrar väts, sidor bläddras, böcker plöjs. Fåniga livskildringar raskt upplevda och utbytta mot evolutionslära och Darwins världsberömda teorier, eller rent av några brutala mord i skotsk miljö.
     Tre böcker utlästa nu på en vecka. En bit kvar till rekordet på 13 böcker på 14 dagar, ett rekord som kunde varit bättre om jag inte under en dag av min far försatts med läsförbud. Nu är det ivarje fall dags att bege sig in i ännu en spännande värld...

Eric Fiedler

Poirot Fiedler

Hercule Poirot. Mannen med en självakting och respekt för sitt eget jag vars överman på denna jord kanske inte är möjlig att finna. Att den fetlagde mannen med överdrivet välansad mustasch på ett ytterst personligt plan skulle börja anklaga sig själv om den annars rättknäppta västens knappar skulle sitta på tok för fel är inte en allt för svindlande tanke. Skulle kvalitéten på frukostbrödets marmelad vara undermåligt skulle troligtvis ett gräl mellan detektivens egna jag övervägas för att potentiellt bryta ut.

Det är så, exakt så jag vill bli

Eric Fiedler

I goda vänners sällskap

Lika lockigt hår som alltid står hon där, i hallen som under de tio år vi funnits för varandra renoverats, fått ny korkmatta och ny färg. Det gamla golvet slitet av alla de gånger jag stått där i tamburen och väntat på min vän. Skorna på mina fötter har även de bytts ut mellan de perioder som gått. Hon tittar på mig, nedåtböjd för att hindra den alltid lika nyfika hunden Molly från att smita ut genom den glipa som bildas när dörren öppnas. Hon hälsar mig välkommen.
- Hej, säger hon. Rösten skvallrar om att ett litet glädjeskutt tas någonstans inne i min väns späda kropp, får även mig att innombords pirra, hoppa högt för jag vet att nu, nu är jag så hemma jag någonsin kan vara. Ingen tid alls spills till att vara given någonting annat än nuet med Clara. Med Clara. Clara Skeppstedt. Flickan med glädjeskuttet.

Grillning hos Clara gällde igår. Sex hungriga ungdomar, Jag, Clara, Olle, Linneá, Elin och Hannah, även ifall den sista avvek vid Willys, spatserade ned till tidigare nämna Willys för att inhandla potentiella grillivsmedel. På ett tidigt stadie hade jag bestämt mig för ett par inte alltför kaloritunga men ändå spännande lammkorvar och till detta skulle det klassiska mellaneuropeiska tillbehöret "Sauerkraut" finnas tillgängligt till mitt förfogande. Mina vänner visade en viss skepsis mot mitt val av kost. Clara och Linnea valde  vegatriska alternativa Qournfilléer med potatissallad medans Elin och Olle delade på en flintastek med tidigare nämnda potatisrätt.

Grill     Grill     Grill

Kvällen avslutades med en kär återblick på filmen "Borat" och allmänt myspys i Claras vardagsrum. Riktigt "värd" kväll om man väljer att uttrycka sin tacksamhet över mötet på det sättet.

Eric Fiedler

En fredag i välfärdens tecken

Jag kan ju haft bland de skönaste startern på ett sommarlov någonsin, bortsett från avslutningen i åttan då jag efter att ha varit på skolan i drygt två timmar återvände hem, åt upp en halv jordgubbstårta sov i sju timmar och sedan drog ut o lira bubba.
      Jaja, denna fredag var åtminståne lika skön, två filmer som var helt okey, 100 sidor lästa i boken, middag på Paco's och allt för mycket kaffe. Detta är för mig välfärd och lyxaktiviteter om något.

Angående den propra klädseln kan jag meddela att min far på ett bekymrat sätt framförde att han endast såg mig i mina sedvanliga mjukisbraller och vita t-shirt, då jag inte har för avsikt att vara uppklädd på hemmaplan. För att överträffa mig själv och liva upp stämningen i min fars tyngda sinne drog jag på mig vita skjortan, kostymbrallerna och den likt byxorna kritstrecksrandiga vesten. Propert.

Slö
Slö

David Och Jag


Eric Fiedler

Himlen är oskyldigt grå

Det vart ju en trevlig start på sommarlovat med detta regnande och ruskande. Tur då att jag i onsdags införskaffade mig fem sprillans filmer från Banana Moon. Livet kunde varit hårdare än att sitta i mina sedvanliga mjukiskläder mellan sängens lakan med datorn i knät och med  en rulle på rutan. Ett liv som börjar idag med andra ord, inga plikter inga skydligheter på två fin fina månader.

Jag skall erkänna att jag varit något aktiv sedan jag steg upp runt runt halv tio-snåret. Eftersom en medfödd butterhet gjorde sig påmind trotsade jag vädrets krafter och tog mig ut på en kortare promenad runt Sörbys vidder.
      Under denna promenad slopade jag för en gångs skull mobilens spellista och vred in lokalradionsfrekvens, något som jag inte gjort på väldigt länge. Jag kan egentligen inte säga att det är någonting jag längtar efter. Att jag överhuvudtaget rattar in SR Örebro beror väll på att jag för egen skull svill stärka min egen uppfattning av musikalisk genialitet som jag känner när jag lyssnar på vad som önskas och spelas på folkets lokalradio. Jag säger inte att jag har en bättre musiksmak, absolut inte, men jag kan ärligt säga att jag börjar tvivla på mina regionsmedborgares musikintresse när låtar som "Morfars Munspel" önskas...

Hoppas vädret blir bättre tills kvällningen, både för idag och imorn då besök på nostalgirestaurangen Pacos väntar för dagen medans grillning med Clara, Olle, Linnéa och Elin står på morgondagens agenda.

Eric Fiedler

En bild säger mer än tusen ord...

... tänk då så många ord jag använder nu

Klasskamp
http://www.youtube.com/watch?v=IZGFedAY7Ns&eurl=http%3A%2F%2Falexpalex.com%2F%3Fcat%3D8&feature=player_embedded
Klasskamp
Klasskamp

Bio
Bio

Eric Fiedler

Entlidagad

En ovanligt propert ung man, tillika jag, spatserade med en rygg vars styvhet såg nästinintill överdriven ut för att officiellt avsluta år 1 på Thoren Business School Örebro på torsdagsförmiddagen.
     Dryga timman senare infann sig den sedvanliga tomheten i att ha lämnat någonting bakom sig. Tomheten som föregående års examen från högstadiet och de tio åren på Almby Skolan och som resulterade i en personlighetsförändring och mognad hos den då vilsna Eric är och kommer förbli den största saknaden och sorgen i mitt liv. Att lämna alla vänners trygga röster bakom sig (Sarornas och Vickans käbbel och skratt, Eric Backnerts finurliga skratt och 9Bs auroa av självsäkerhet) är omtumlande för var person, men uppbrottet från Almby var en stor del av mitt jag som plötsligen rycktes bort. Togs ifrån mig och lämnade mig med vetskapen om att detta aldrig var någonting jag kunde få tillbaka.
     Tomheten som TBS lämnar efter sig känns dock bara temporär, skolan kommer stå där även när höstterminen börjar. Man skall aldrig säga aldrig, men TBS känns mer som en utslussning från barnodmen till vuxenlivet än som själva barndomen som Almby Skolan var.

Eric

Skolan kommer dock inte att vara fylld med samma hjärta som tidigare. Pulsen kommer sjunka och takten slås av. Även fast våran relation till varandra den senaste tiden svlanat av och varit knapp så kommer en famn som hela tiden varit trygg och stark till hösten inte att finnas kvar. Utan den famnen hade Thoren för mig kanske fortfarande varit en plats med ofantligt mycket mindre värme och inte strålat lika klart. Hennes val att lämna lilla sketna Örebro för stora USA och Kaffemagnaten Starbucks hemort Seattle är inte svårt att förstå och jag kan inte annat göra än önska ett stort lycka till, även fast det är med ett visst vemod och med en stor saknad.
Lycka till Alexandra.


Thoren har även inneburit nya bekantskaper, lärare såväl som vänner. Possitiva som negativa känslor har väckts av andra människor tillhörandes skolan.
     Adam Egerlid, f.d. Företagseknomilärare, tycktes till en början hysa misstro till mig och lyssnade sällan på vad jag sa och redan efter andra tyskalektionen hade jag skaffat mig min första ovän på Thoren, Marcus i Manegementklassen. Den relationen verkar nu såhär mot slutet stabiliserats något.
    Hylén, samläraren som väckt ett tidigare gömt samhällsintresse hos mig och som agerat som humorbollplank vid ett flertal tillfällen.
      De två Kumlaborna Olliver och Mikael har agerat följeslagare och var med och grundade den första Thorenklubben, TBS Movie Club.

     Norapojkarna Putte och Henke drev i grupp med mig redan nämnde Egerlid till vansinne genom att ligga veckor före i kursplaneringen.  
  Det är ju dock inte bara Alexandra som korsar Atlanten och gärver guld i USA, utan även de nya vännerna Ida och Nathalie breddar sitt synfält. Lycka till båda två! Till Ida kan jag säga att jag ska under sommaren spela in ett ljud av mig själv när jag knäpper upp termosen och häller kaffe i muggen, men bara så att du inte glömmer bort.

Thorén Business School

Nu känns det faktiskt inte lika tomt längre. Faktiskt inte alls.
Nu är det sommarlov, fan vad skönt.
Helt ärligt, fan vad skönt.

Eric Fiedler

Episkt, Episkt, Episkt

Det är inte många minuter sedan jag kom hem från bland de mest episka filmer jag i mitt liv har sett; Terminator: Salvation. Smockad med tidlösa klipp och höjdpunkter, kommentarer och med ett slut som bokstavligen var hjärtskärande. Såvida detta var bra eller inte måste jag få några dygn på mig att känna in och kommer vid det tillfället att lämna ifrån mig en recension, men spontant var denna film bland de mest fartfyllda jag någonsin sett. Endast de nutida klassikerna i bourne-serien framstår som ännu mer spännande.
Lite bilder och annat smått och gott från dagens aktiviteter med Thoren och från bioäventyret kommer under morgondagen, tills dess:

I'll be back...
Terminator

Eric Fiedler

Ny design, nya bönor, nya konstverk

Som du kan se har jag i dryga timmen nu ansträngt mig för att damma av och fräscha upp min blogg med lite nya tapeter, gardiner och detaljer. Njut nu. Njut av utseendet på bloggen eller var hårdhudad och skadeglad och känn dig tillfredställd över att någon annan ansträngt sig i onödan.

Drog mig som bestämt upp på stan och till TBS för att damma ur skåpet. Införskaffade mig därefter lite fina nya mörkrostade bönor från á petite butique kallad Kaffe & Pralin belägen på Jordgatan. Hade även för avsikt att länsa mitt begränsade konto ännu mer då nya pockets behövs inför sommaren men då jag inte hittade någon läsvärd på utförsäljningen satte snålheten in och jag intalade mig själv att jag skulle invänta eventuella examensgåvor innan någon allmän litteratur inhandlades.
     Fick under ett spontant infall av total pysselkänsla att utöva någon slags praktisk kreativitet när jag gjorde ett kortare stopp hemma hos modern för att hämta det kvarglömda hårvaxet, kaffemalen och pressobryggaren, vilket resulterade att jag slog in mina hembakta chokladbiscotti i celofan. Den kreativa spasmen får fungera som present till fadern av en anledning min mun tills på fredag är förseglad och jag först då kan avslöja upphovet till gåvan.
    Dagens inslag med celofanorgien spär bara på misstankarna jg riktar mot mig själv om att vara en tvättäkta  klimakteriekärring då jag under gårdagen läste ut "Djur" av Joyce Carol Oates. Sedan blev ju saken inte bättre av att jag till fakto la märke till de nya konstverk som under dagen placerades på diverse platser i Örebro.
     Eric Fiedler, 17 år och klimaktieriekärring...
... Bittert.

Eric Fiedler

Med Mollbergs i muggen

Två dagar kvar, sen, sen är det slut. Eric Fiedler har då gått ut sitt allra första år på gymnasiet. Stort, värt en klapp på axeln (Klapp).
Två daga kvar, sen, sen är det slut. Thoren Business School har då genomfört sitt startår, med bravur dessutom.
     Det började kaotiskt, 3-4 scheman på några veckor, tydligen med en rektor som verkade vara arg lagd till sinnet och som senare på grund av detta inte tycktes få jobba kvar. Ingen visste sin plats eller hade någon profil.
     Nu har dock knoppen slagit ut och blivit en klarröd ros. Skolan blomstrar med sin fulla prakt och växer sig bara starkare och lyser än mer klarrött för varje vecka som går.

Det är också till TBS som det idag bär då en urstädning av skåpet måste ske. Min brandröda lådliknande förvaringsplats har blivit ett etablerat tillhåll för  gamla metros, tyskaböcker och kaffefläckar.
Matsäck till morgondagen behöver också införskaffas, men är det här de enda måstena som är de nästkommande dagarna vill jag nog för mig själv erkänna att jag har sommarlov redan nu.

Lyckades dessutom under gårdagen finna spelningen med Bruce Springsteen & E Street Band från den 6:e juli förra året. Händelsvis dessutom samma konsert som jag var på. Favoritspåren råder ingen tvekan om, sommardängorna och trallvänliga Girl's in their summer clothes och Waitin' on a sunny day har redan ljudit tvåsiffriga gånger ur högtalarna. Det är det närmsta jag kommer av att återuppleva mitt livs hitills bästa konsert. En stämning så kraftfull att tyska syntharna kraftwerks namn framstår som den ynkligaste ångmaskin i jämförelse. Återupllevelsen av någonting liknande kommer aldrig att ske.
     Upplevelsen av någonting nytt och kanske för mig personligen större har jag dock framför mig  knappt två månader fram.
U2. Ullevi. Jag. Felix. Två biljetter till planen. Frälselse.

Eric Fiedler


Reklam som biter

Reklam ljuger. Reklam lurar dig. Reklam kan  leda till förödande beslut. Reklam kan vara rolig.





Eric Fiedler

Knådning pågår

Ett kortare sommarlov har pågått sedan i onsdags eftermiddagen och fortsätter att pågå tills på osndag då Thoren Business School har något så ärofyllt som en klasskamp, för att sedan på toesdagen officiellt avsluta det första gymnasieåret på TBS i Örebro.

Därför skall det idag degas något otroligt. Jag har till mitt förfogande en splitter ny upplaga av Illustrerad Vetenskap, min bok "Djur" av Joyce Carol Oates, ett packe splitter nya filmer och naturligtvis nu min bärbara dator.
     Nu kommer jag dock till frågan vad jag skall göra hela sommaren eftersom att inte göra någonting är kul, eller snarare sagt skönt och välbehövligt, första veckan. Vad händer sedan? U2 tillsammans med Felix är inbokat och jag skall eventuellt låtas hållas i sommarstugan en vecka eller så, men resten? För första gången någonsin har jag en sommar som inte är uppbokad innan den ens har börjat. Tidigare har det vart utomlands om vart annat, inte för att jag klagar absolut inte. Få har varit så lyckligt lottad som jag att se Europas alla hörn varenda sommar, men nu när det inte är aktuellt den här sommaren så måste jag ändå undra...
... Hur gör man?

Eric Fiedler

Rättskunskap halv elva

Jag borde ha tagit tag i det hela tidigare men hjärnan verkar ha tagit sommarlov några dagar för tidigt sådär. Rättskunskapsplugget gick mer eller mindre asdåligt (punkt)
   Jag gjorde åtmistone alla uppgifterna.

Nu är huvudet för trött för att jag skall kunna skriva några fler rader än såhär. För er som är sugna på att läsa så kika lite i arkivet, där kan man alltid hitta ett och annat roligt...

Eric Fiedler

60 Mil på en dag tillsammans med två pensionärer tillsammans i en bil

Tretton minuter över sju stod klockan på en grådisig fredagsmorgon när både mormor och morfar hämtades upp utanför sin lägenhet. Båda två slitna i sina bärande benlemmar. Den gamle industridesigernen Roland föredrar därför att sitta och hämtades därför med en solstol i högsta högg.
     Efter bara en liten bit tyckte de flesta att ett stopp borde göras. Kaffe skulle drickas och kakor smakas Tidningen behövde införskaffas och konfektyrer väljas. Som en blixt från klar himmel dök det ultimata vägstoppet upp. Ett livsmål skulle för mig nu komma att uppfyllas. På vänster sida av E6:an fanns inget mindre än...
Frasses
Frasses
Frasses


Frasses hamburgerestaurang tornade upp sig och erbjöd kaffe till mitt förfogande. Min eufori och upprymdhet var total, något som de feta bilderna visar.
     Med en förnöjsam känsla fortsatte vi ned mot Orust och Stenungsund och Svanesund, stället där Gud verkar ha glömt att etablera rakhyvlar och platsen där det är grymmare att ha gillestuga än nya möbler. Lillebror David ivrigt tuggandes på "Husvagnar" från Ahlgrens, mormor ständigt informerandes om alla avstånd som vägskyltarna skvallrade om och jag i ett tappert försök att läsa ut min bok.
    Fram kom vi och lyckades gratta kusinen Jessica som gick ut linjen Natur/Estet på gymnasiet beläget i Svanesund. Med autentiska bilder skall jag nu illustrera för er hur detta såg ut.

Student
Student
Student
Student
Student
Student
Student

Eric Fiedler

Student á la orust

Oj oj oj, nu har jag varit dåligt på informationssidan. Jag får ta igen denna lilla faddäs på en gång. ANledningen till att denna blogg inte blir längre än några rader är helt enkelt att jag inte alls varit hemma och därför inte kunnat förmedla de tankar och reflektioner över dagen och dess allmänna små jävlighter som jag annars brukar. Jag har mestadels, ca 8 timmar. setat (suttit?) i en bil på väg och ifrån det lilla samhället Svanesund på Orust, Bohuslän. I orten med blott 1 334 invånare med grava göteborgsdialektala svårigheter firades nämligen min kusin Jessicas student. Bilder, reflektioner från dagen kommer imorgon lördag. Detta inkluderar även historian om hur jag lyckades uppfylla ett livsmål på vägen söderut i landet...
... håll ut fränder, håll ut!

Eric Fiedler

Äganderätt, åtminstone till mig

I dessa dagar då upphovsrättsfrågan livligt debateras mellan de flesta, unga som gamla. Tycka vad man tycka vill men jag ställer mig nog för någon slags äganderätt. En äganderätt jag idag känner mig speciellt för är en biljett till morgondagens "The Boss"-Koncert.
Varför skaffade jag mig inte biljetter när jag väl hade chansen?
Nog för jag sett käre Bruce en gång redan, så sent som för ett år sedan när han tillsammans med E Street Band entrade Ullevis mark för en andra spelning på lika många dagar, men jag är grymt sugen på att stå där igen och med ett sinne högt uppe i rockhimlen till tonerna av "Badlands". Hoppandes till "Hungry Heart" och vrålandes refrängen till "Waiting On A Sunny Day".
       Jag får helt enkelt drömma mig tillbaka...



Eric Fiedler

The End

Klockan 14:47 steg jag ut från Thorén Business School för allra sista gången läsåret 2008/2009. Jag är iochförsig inte nyexaminerad förståårs elev förens på torsdag i nästa vecka och har dessutom en lektion imorgon, som jag nu på ett ärligt sätt avslöjar att jag tänker hålla mig långan väg ifrån, jag skiter i den.
Jag tar ledigt, It's over.
That's it. Bye bye Thorén. Jag kommer sakna dig.
Fan vad skönt, fan vad tråkigt.
Fan vad lugnt, fan vad tomt.

Thorén Business School

Eric Fiedler

Katten vilken grå dag

Den här lediga tisdagen har varit lika grå, sömnig och händelsefattig som huskatten Sigge.

09:47
Sigge


Fem timmar senare, 14:46
Sigge

Eric Fiedler

Humor utan killinggänget är som humor utan killingänget



Detta är dessutom upphovsmannen till figuren "Roland" som syns i första klippet ur filmen "Torsk På Tallin - "En liten film om ensamhet". Namnet hans är Christer Mikko och figurerade i SVT:s dokumentärserie "Får jag lov" som skildrade dansbandslivet i sverige.



Eric Fiedler

Söta pojkar på söta äventyr

Efter en väldigt mättande lunch tog sig Mikael och utforskade Mikael samt ingen mindre än jag själv Örebros promenadstråk. Vi tänkte parkera oss i skuggan men tro inget annat än att en lapplisa då anländer till våran viloplats.
Lapplisa och Mikael




















I ett desperat försök att betala den ditills inte betalda P-avgiften tryckte jag på en P-automats alla knappar. Försöket att som en vanlig hederlig medborgare av det svenska samhället den nätta summan som krävs då du vilar dig själv eller ditt fordon på inom ramen för en P-ruta, klirrade så en bronsförgylld peng ned i min hand.

Peng

Då den välsorterade livsmedelsbutiken och godisdistrubitören Lucullus fanns inom ändligt avstånd bestämde vi oss för att fortsätta vårt minimala äventyr med affären som mål. Frågan som ekade högt i våra annars svarfyllda skallgrottor var vad man i hela fridens namn skulle kunna få för den mest minimala summa du kan betala kontant.
     Såklart är det billigaste det godaste och godis fick bli vår inhandling. Ett flertal chokladknappar i olika kulörer vad det som föll godisätande Mikael i smaken.

Godis

Den äldre, men för den skullen mindre ynglingen med positionen framför oss i kön skulle troligtvis tillbringa denna soliga måndag i tvättstugans fuktiga lokal då det inköp av mjukgöringsmedlet "Softlan" han gorde tydde på detta.

Kö

Spontaniteten bar frukt och Mikael tuggade frentiskt på sina olikfärgade godisar. I det ihärdiga söndermalandet som hans tänder utförde lyckades han med tungan till hjälp framstöta att han kände ett stort välbehag i smaken av sötsakerna.

Mikael

Eric Fiedler

Plantan 1 Månad, 22 dagar

Plantan den växer och frodas.
     Samlingen av grönskande växter har nu utökats till två stycken heta chiliplantor som tagit den bortgågne vildtimjanens plats i fönstret, samt två tomatplantor som jag valt att placera ut på balkongen, men även den exotiska växten "Physalis" odlas med omsorg.

Är det någon som vet vad som orsakar de gula bladen på min kära planta?
                                                                                    
Planta
   
Planta

Eric Fiedler                   

Tillbaka i den digitala världen

Nu så här denna soliga måndageftermiddag är ja åter digital. Blocken förpassas åter till bokhyllans skuggiga och dammfyllda vråer.
     Datorn är tillbaka!

Nu slutar jag om fem minuter vilket betyder att jag skall ta mig hem i den strålande solen, överge den proppmätta känslan som lunchen fyllt mig med och de uppgifter som tas igen på rättskunskapen.

Lite spontant skall jag överraska min mor genom att dra med henne på en fika någonstans i vår lillstora stad som kompensation för den bristande gratulationen på mors dag då denne spenderades hemma hos min numera friska far.

Lite mer update kommer det bli nu vill jag lova.

Eric Fiedler.

RSS 2.0