Tjugo lax nio

Egentligen borde jag ha en årsresumé. Flashiga bilder på de bästa minnena, de värsta nyheterna och allt sådant där. Egentligen borde jag ha det, men vafan idag orkar jag inte vara stohejigt rolig, underfundig eller särkilt lingivstisk ironisk. Jag orkar bara lite kort, nästan bittert önska alla ett trevlans nyår och ett gott nytt år.

Gott nytt år gott folk!
Hoppas detta år blir året då freden infinner sig, då förståelsen sprids och kärleken vinner.

Eric Fiedler

Två lax nio

Egentligen borde jag ha en årsresumé. Flashiga bilder på de bästa minnena, de värsta nyheterna och allt sådant där. Egentligen borde jag ha det, men vafan idag orkar jag inte vara stohejigt rolig, underfundig eller särkilt lingivstisk ironisk. Jag orkar bara lite kort, nästan bittert önska alla ett trevlans nyår och ett gott nytt år.

Gott nytt år gott folk!
Hoppas detta år blir året då freden infinner sig, då förståelsen sprids och kärleken vinner.

Eric Fiedler

Bell's

Under denna fruktansvärt kalla dag har bedrifternas omfång varit begränsade, men för mig ändå betydelsefulla. Lön för mödan fick jag dock och det tämligen omgående. Svabbandet av mitt rums tämligt orena golv ledde till att två små rundade föremål av gyllene valör uppdagades bland molfomrat damm. Tjugo spänn är inte alrig fy skam att finna även ifall det i dagens samhälle är en ringa summa. Två aftonbladet, sex små chokladbitar eller 40 Jenka, värdet gör mig rikare.
Bell's Cafébar fick sig även ett besök av två trogna gäster. Jag och Tia tog varsin koppa kaffe på vårat gemytliga favorithak och lätt våra välsmorda munjärn gå varma. Härligt, varmt, trevligt är verb synonyma med vår caféstund.

Tia

Eric Fiedler

Lektyr

Möblerade under gårdagen om aningens lite grand i min bokhylla och kom då underfunn med hur mycket ny och olöst litteratur jag hyser. Vid denna insikt kände jag mig rik och lite vuxen. Rik därför att var man som läser vinner erfarnheter han annars inte hade nått. Vuxen därför att varje vuxen man eller kvinna jag känner har en välfylld bokhylla. Nu har även jag det.


En drink före kriget
För närvarande läser jag den amerikanske författaren Dennis Lehane's bok En drink före kriget. En deckare vars handling figurer kring Bostons gatuvåld men samtidigt tvingar läsaren till reflektion över samhällets sprickor. Sprickor som rotar djupt i en själv och tvingar läsaren till eftertanke om sin egna ståndpunkt.
Riktigt vass måste jag säga. Lehane lyckas skapa en hårdhudaddeckarfigur utan att anävnda uttjatade klichéer. Nerverna är hela tiden på helspänn, spänningen och omgivningarna påtagliga såväl. De mörklagda områdena i samhället som blottas reflekteras smart genom vassa dialoger, ordväxlingar och genom huvudkaraktärens innersta tankar. Läsvärd hitlis, 70 sidor kvar.

Eric Fiedler

Kontrollerad ilska

Jag tror inte jag är ensam när jag hävdar att det här med att springa på ett löpband är fruktansvärt tråkigt. Lunk, lunk, lunk utan att komma någon vart. Bara rakt fram, med samma miljö i blickfånget. Alternativet kan vara att utan ljud glo på trav och  "Dagens rätt" på gymmets TV. Dessutom sitter den lite för långt bort för att man skall kunna skilja på ett ansikte och en köttkvarn, men. Detta men gillar jag idag. Med ilska över allt det tråkiga löpning på band innefattar mummlade jag ett ilsket "Fan vad tråkigt det här är" och efter den meningen var jag om än möjligt argare, mer förbannad och sur än tidigare. 17 minuter senare hade jag slagit mitt personbästa på halvmilen från veckorna innan. Inget ont som inte har någonting gott med sig!

Eric Fiedler

Inget ont som inte har någonting gott

Efter mitt raljerande över vinterns mindre bra sidor böpr jag inte vara sämre än att jag drar till med lite meningar i mer positiv anda. Jag har ju faktiskt fått inviga min speciella julblandning av kaffebönor jag köpte på Starbucks under vistelsen i London i november. Vid varje zip av kaffe gjort på nymalda bönor förstår jag varför jag än gång i mitt hitills ganska korta liv en gång började med att bälja i mig stora mängder av denna beska dryck.

kaffe starbucksKaffe starbucks

Eric Fiedler

Ojämn

Detta vinterväder, det får mig att stundom sprudla av barnaglädje för att snart skifta till förtvivlan. Mörker, kyla och väta. Den där jävla vätan. Är ständigt lite halvt fuktig om de kraftigt tätade Ullmaxstrumporna vars syfte är att hindra mina tår från att förfrysa under utomhusvistelser. De hjälper dock föga i denna väta. Snön irriterar mig även den. Det är vackert att titta på och kul att leka i. När jag inte tänkt mig att varken intensivt glo på det vita fjunet, eller riskera att för all framtid spendera min framtid i rullstol efter att ha vurpat med ett tefat så irriterar den ganska mycket den här snön.  Jag vill ju motionera, springa och vandra nu när jag är ledig. Snön är i vägen. Jag som köpt nya löpardojjor och allt. Jag prövade att springa i lördags morse, vilket gav mig erfarenheten att springa i snör är fruktansvärt jobbigt. Vintervädrets nackdelar har satt mig aningen ur fysisk balans. Jag går och lägger mig allt för sent vilket även gäller tiden jag stiger upp. Jag ligger mest på sofflocket och läser böcker och de ända gångerna jag ansträngt mina biceps denna veckan är när jag frekvent öppnat kylskåpet i hopp om att låta något gott slinka ned genom strupen och berika mitt magomfång. Detta har jag "unnat" mig i hopp om bättre träningsväder. Kalla mig otålig, men nu har jag börjat att tröttna på det. Ge mig snöfria vägar (eller åtminstone plogade), temperaturer runt nollgraderssträcket och energi. Istället sägger väderleksrapporterna annat: ännu mera snö och vindar så kalla att man nästan längtar efter den globala uppvärmningen. Vad bitter jag känner mig nu. Bitter när jag tittar ut genom mitt fönster och ser allt det vackra med snö.

Löparskor

Eric Fiedler

Konsumtionshybris

Julen är faktiskt inte riktigt över för min del. En hel del presentkort dedikerade mig fans i tomtens djupa säck. Böcker, skivor, sport och elektronik. Spridningen på checkarna var stor och summorna på dessa värdebevis inte genanta. Jag blir lite smått pillimarisk nu när jag tänker på alla de prylar som jag fick med mig hem från både det ena och det andra ställena. Lektyr och löpardojor i all ära men priserna kan inte konkurrera med mitt splitter nya, alldeles egna hemmabiosystem! Gubben här under oss i lägenheten kanske snart har befogenhet att klaga när jag drar på basen på högsta volym.

Gåvor

 

Förutom de böckerna som syns på bilden beställde jag ett exemplar av Dante Alighieri's klassiker Den gudomliga komedin. 295 kronor fick jag punga ut för den, men se det är det nog värt!

 

Eric Fiedler



Årets julklapp




Forskare slår larm: Jorden varmare än någonsin!

Angående rubriken: "Yeah, right" ---> - 28 C°

Eric Fiedler

Hjul

Jul

Julfirandet mitt har varit kantat och fyllt av årligt frossande i olikfärgat presentpapper, julskinka och tecknade djur. Sedvanligt och traditionsenligt. Det är väl egentligen synonymt med julen? Att ingenting ändras menar jag. Fast jag skall väl erkänna att det tillkommit en del förändringar just denna jul. Det var ju faktiskt förstå gången "familjen" på faderns sida firade jul i pappas "nygamla" lägenhet. Jag märkte nog att ni la märke till mina citationstecken framför och bakom familjen, ni upptäcker både det ena och andra förmodar jag. En förklaring borde alltså vara på sin plats eftersom ni säkert undrar varför jag valde att placera de små tecknen just där. "Familjen" bestod nämligen i år endast av mig, min bror, pappa och farmor. Detta år är också förstå året vi firar jul med en släkt i miniatyrskala. Förr brukade det vara kusiner hit och kusiner dit, blöjor, leksakståg och rosa rosetter. I år var det bara vi.

Jaja, bra har det varit ivarje fall. Nu lite bilder!

Jul

Först var det fika och julbord hos mormor och morfar på ladugårdsängen

Jul

Såklart bidrog även jag till sötsaksbuffén; Pepparkaksmuffins med cream chease frosting. Recept kommer!

Jul

På juldagsmorgononen tittade pappa, jag och david igenom lite bilder från fars ungdomsår och fann denna bild. Det tog både david och mig flertalet minuter om att förbvissa oss om att persononen på fotot och den tillsysnes iskalle mördaren faktiskt var vår far. Tänk bara vad hård man blir i lumpen. Ångrar nästan nu att jag själv inte tog mig i kragen och anmälde intresse.

Jul

Sjuhelskies massa presenter fick jag. Intullektet kan jag berika genom böcker och presentkort, doften kan jag smycka med parfym och kroppen kan jag framhäva med pråliga kläder.

 

Eric Fiedler


Nu är det jul igen sa kärringen som låg under godståget

Rubriken tillägnar jag Tommy, min farmors alltid lika vitsige make. För övrigt sitter jag nu framför just pensionärparets digitala skrivdon. Detta efter att ha avnjutit sedvanliga spjäll och bönor av brun färg. Lite ris á la malta slank således även ned i strupen. Starkt och gott kaffe var även det bjudet och ytterst smakrikt.

God jul på er alla, hoppas ni har haft det lika trevligt, varmt och mysigt som jag!

Kyss och smek, kortlek!

Eric Fiedler

Förlåt

Det var absolut inte meningen att förstöra julen för er som lästa mitt förra inlägg. Istället var intentionen att mana lite till eftertanke och inte ta vårat skenheliga samhälle så på orden utan att ständigt granska det.

Eric Fiedler

I varje hjärta, armt och mörkt

Det känns ju faktiskt lite ironiskt att Julen, värmen och kärlekens högtid, är förlagd på den kyligaste av årstiderna. Denna vinter är kallare än vad jag förmår minnas. Julen. EN högtid som firas för att tomten en gång om året skall få rasta renarna och lämna sitt nordpolen för att skänka glädje åt världens ögonstenar, barnen.

Fast det är ju inte riktigt sant. Den där röde hemulen med fruktansvärd kroppsbehåring i ansiktet har liksom släntrat in någonstans i historien. I grund och botten firar vi ju faktiskt våran frälsare Jesus födelse. Även fast vi firar Messias födelse så firar vi den faktiskt. Varje år sitter vi framför våran hemmasnickrade julkrubba och skänker denne man vars lidanden oss skall fräsla och skänka oss väg in i hemmelriket. Enligt undersökningar är det dock bara mellan 20-30 procent av Sveriges befolkning som erkänner en religon. 70% måste alltså fira han den där rödklädda snubben.

Ljus och värme var det. Kan vi inte bara flytta julen lite grand? Det är ju faktiskt mörk och rent ut sagt jävligt kallt här uppe på jul. Till november åtminstone. Oktober om vi är riktigt felxibla, det borde gå. De har ju faktiskt ändå visat sig att de va nån tysk jävla munk som översatte Bibeln helt åt pipsvängen och rackanrs jättefel . Jesus var enligt de testamentana som var skrivna på latin, född år 3. Tre år fel. Det betyder att jag får bläddra fram ett parår i kalendern. Skall man dessutom vara riktigt petig och noga analysera de väderförhållandena som bibeln beskriver i tiden kring Jesu födelse så är det bra mycket rimligare att denne föddes just i November, möjligtvis oktober. Fan va bra! då kan vi ju flytta julen!
Nej just ja, det räcker nog inte. Sveriges befolkning tror i allmänhet inte på någon religion. Då sprack det skälet till att få flytta lite grand på vår älskade högtid.

Nu har jag faktiskt en till idé som brukar funka när vi inte själva vill ta på oss ansvaret. Vi skyller på muslimerna!
Det är ju faktiskt från egypten våran högtid egentligen härstammar ifrån. 25 december var nämligen datumet då man hyllade den stora solguden Ra i de antika egyptiska religionerna, redan århundraden innan Kristendomens fräslare ploppade ur Jungfru Marias sköte.

Knepigt att europeérna firade sin kristna högtid samtidigt som egyptierna tjoade loss. Fast i och för sig är de kristna alltid varit smarta jävlar. Jag menar, när man kom på sin religion var man väl tvungen att erbjuda de andra lite konkurens? Det bestämdes ju faktiskt att vi skulle fira Jesu födelse samma dag som Egyptierna friade sin knepiga Ra. De kristna var ju fan tvugna att också ha lite party och en riktigt schyst anledning till att smutta lite mer på nattvardsvinet än vanligt.

Hmmm, knepigt det här me julen.
Nej, nu ska jag gå och ta mig en riktigt högtidlig skinkskiva, vad nu den egentligen har att göra med julen trots sin ideligna påhälsning på den traditionsenliga buffén.

Eric Fiedler

Kanalen endast en sportfanatiker kan älska

Vem är det egentligen som orkar titta alla etapper på Giro'd'Italia? Eller orka sg igenom Welsh Open i Snooker? Nej inte särkilt många. Kanalen Eurosport har dock överlevt med detta utbud sen min barndoms unga dagar. På något vänster fastnade min frnde Felix för det mycket udda kö-spelet Snooker och involverade mig i denna fäbless. Sen satt vi där och tittade på altifrån China och Welsh Open till Masters turneringen British open.
Nog kan man tycka det är smått underligt, men detta tar banimig priset som det konstigaste sättet att utöka ett redant knepigt utbud. Grattis Eurosport, ni har gjort det igen.

Eurosport


Eurosport storsatsar


Eric Fiedler

Mödan värd

Fick mitt livs första lönebesked levererad hem till brevlådan igår. Det tackar man för när senaste anblick på kontot visade 69,50.

Lön
Lön

Eric Fiedler

Julstök

Tror det är första gången jag sitter idag. Möjligtvis andra. Promenader, paketinslagning, kaffedrickande och pralinmakeri har sysselsatt mig under hela dagen. Från tidig morgon fram till nu, en ganska ung kväll och natt. Jag har mest gjort sådana saker hela jullovet. Pluggat och julstökat. Kanske för mycket. Det har liksom inte skunkit in än att det faktiskt är julafton så tidigt som på torsdag. Jag borde nog slopa hörlurarna och MP3n under mrogonpormenaden imorn. Titta ut på det vackra landskap som breder ut sig framför mig men som vid varje anblick förvånar med sin otroliga skönhet. Som vid varje blick visar sig från sin bästa sida. JAg borde verkligen ta tillfället i akt för att bara förstå denna årstid, denna skrud som lyser av klaraste vitt. Ta mig tid och titta, se, uppleva och minnas min blick. Ögonblick av vacker vinter.

Vinter

Eric Fiedler

När mediaträningen varit så bra att media tycks fånigt

Jag har en ny personlig favorit bland företagstopparna. Han heter Niklas Rosenberg och är vice VD på Teknikmagasinet. Jag vill numera bli lite som honom. Eller näe, jag vill bli precis som honom.
Läs och begrunda Rosenbergs totala slakt av Aftonbladets krönikör Leif Schulman genom att klicka på länken här nedanför.'

Teknikmagasinet är humorlösa mobbare!


Eric Fiedler


Comeback

Hjälm
Bobinen. Så lyder namnet på det innebandy lag jag fick göra en länge väntad comeback i. De för länge sedan reptilinövade reflerxerna och rörelserna i. Märkbart segare var dock min kropp i målet. Kanske inte helt oväntat då detta var första gången jag "ställde" mig i målet på nästan två år. Mycket hinner hända med kroppen och knoppen på den tiden.

Hur gick det i mathcen då? Det bitvis stökiga och småbråkiga kalaset slutade med en 2-7 förlust för Bobinen. Atlas Copco som stod för motståndet bjöd på ett kontrollerat och fartfyllt spel som Bobinen hade märkbara problem med. Bobinen var de första att spela bollen i sin motståndares nätmaskor. Atlas Copco var dock snäppet vassare denna dag och kunde via ett skickligt passningsspel vända vända på siffrorna. AC's tre första bollar trillade in relativt turligt utan att någon i Bobinen egentligen kan lastas för målen. Efter att ha tappat sin ledning fortsatte det att gå trögt för Bobinen och man förlorade till sist med hela 2-7.

Hjälm

Eric Fiedler

Det finns ingen politik som kan rädda världen

Klimatmötet i Köpenhamn slutade i en katastrof. Inget bindande miljöavtal lades någon gång fram. De enda framtida riktlinjer gällande utsläpp som presenterades slutade som en not på meningslösa papper.
193 länder representerade. Var och en med en politisk stab på plats. Politiker som dygnet runt diskuterade ett framtida reglemente fram och tillbaka och som varje efterföljande morgon presenterade nyheter som fick den nya gryende dagen att bli svartare än den föregående natten. En naiv Fredrik Reinfeldt uppträdde arrogant framför kamerorna medan han i återhållsam snäsighet skyllde förhandlingarnas motgångar på de så kallade utvecklingsländerna. Reinfeldt var dock inte ensam. Var delegat för varje land klassat som industriell nation bedrev en häxjakt på fattigmansrikena. Det var nog också så att U-länderna reste helrygg inför I-ländernas alla förslag. Propositioner som innebar att redan fattiga länder skulle tvingas hosta fram pengar till miljövänlig utveckling ur redan skrala bössor. Dessutom skulle U-länderna tvingas betala för de rika länderna i Västs överkonsumtion. Absurt. Sveriges andra representant Andreas Carlgren var även märkbart irreterad över de knappa steg diskussionerna tog. Carlgren insåg dock att problemet inte låg hos U-länderna utan i våran egna förmåga att offra mer än vad vi tänkt. Carlgren kan ha varit den enda delegaten i Europas stall som resonerat så. Åtminstone verkade det så.

USA blev utbuat, helt förståeligt, när även de försökte att göra en gemensam affär av de utsläpp de själva bidrar med.
Kina väntade på USA. USA väntade på Kina och Kina väntade på USA.
Så kom också USA. Den allra sista kvällen stegade han så ned från sin Air Force One med ämbetet framför namnet och ansvaret på axlarna, Barack Obama. Allt denne man levererade var ett oinspirerat tal och tomma ord.
USA kom och visade sig vara Clark Kent utan stålmannen-dräkten.

Kontentan av hela mötet är dock inte endast att kampen mot det globala miljöhotet är fortsatt splittrat utan även något som denna armada av länder behöver för att på slagfältet enas och förgöra Moder Jord och hela mänsklighetens största fiende miljöhotet. En patriot med fanan i hand springer i första ledet och möter faran utan skräck. Någon som utan tvekan fattar beslut ingen annan har modet att ta. Det beskrivna är inte hjältemod, det menade är en ledare.
Det är kanske det sorgligaste av allt. Av Ett Hundra Nittio Tre, 193, länder, var och en med EN ledare, var det ingen som vågade. Ingen som vågade stega fram för att ta ansvar, gå i bräschen eller visa vart vi skulle. Vi är för gemensamma för att kunna göra någonting åt våra egna problem.

Politiker. Politiker som vet, kan och förstår miljöhotet.
Man brukar säga det att "förståelsen är den bästa förlåtelsen."
Vi förstår jorden och dess problem men gör inget.
Vi kan bara hoppas att Jorden förstår oss.

Eric Fiedler

Angående Thoren Business School Örebros Julavslutning 2009

Har nu i närmare en timma suttit och försökt knåpa in all film inspelad från TBS avslutning på Youtube vilket endast lett till slutsatsen att internet är byggt av ren ondska.

Eric Fiedler

Engelska är kanske min grej

Nu klockan 17:51 blev jag klar med den engelskauppgift jag påbörjade 10:35 imorse. En hel dags arbete med undantag för en kortare promenad till Willys. Jag publicerar denna djupgående analys om engelskans Love på dryga 2 000 ord endast för er skull. Om det är någon som orkar sig igenom denna knappa 4 Word-sidor långa text skulle det sitta fint med ett llitet omdöme. Av någon anledning räknar jag inte med ett sådant...

In need of someone else
- When life isn't in our hands

Passion, desire and lust. The feelings associated with love in Shakespeare’s “Romeo and Juliette” makes the characters blind for everything else but their own feelings. Family tares apart and friend sacrifices, even dies, in Romeo and Julia’s struggle for a love they cannot live without. Two persons love take huge proportions but is today seen as one of the greatest love stories ever made. Why is this love so accepted and is love like this something to respect and longing for at all?  Can it really appear in the reality and it that case what is happening then?

The love of Juliette and Romeo is seen as passion of the third degree. Does a so strong love for someone other really exists?
Of course the strong feelings for someone other exists and often under the glorious name “love”. Feelings should always be taken seriously. No one is without sense and feelings but not everyone feel love. Why is that? Feelings that involve someone else, especially love, is often hard to carry and hard to handle because they involve someone else’s inner mind. It’s not unusual to feel strong for someone else different of being friends. Often is this sort of attraction described as a glowing warmness in the chest but just mentioned to fell in those ways. More often it is said that the way of feeling, the way of longing for someone is not describable.
The longing can easily pass on to be “Desire”. Desire is what I see as a feeling with the attraction part in it but also with a more serious aspect, the must. Desire is nearly common with the more negative word addiction. The deferens between desire and addiction is that desire is something wanted but yet unknown, while addiction is known but still wanted. The small margin between these two words makes the word desire more properly to use when speaking about Rome and Juliette’s “love” for each other.   
The different in time aspect between addiction and desire does not make the feelings for the objective, in this case Romeo’s attraction to Juliette and contrariwise, different. The need of the wanted can be the same.
The further the time passes the more intense can the desire become, but the time can also make the desire to decrease. An addiction never increases without treating or rehabilitation, it’s just get more and more intense the more time that passes.
No with closer look on the really meaning of desire, can we determine that both desire and addiction is two way’s of longing but used in different ways. Desire is hardly romanticized and faultily connected with love.
So if this is story about Romeo and Juliette is one of the greatest love stories ever written, why do they both feel desire for each other? Is love this way, or what is love? Can Shakespeare, one of the biggest authors ever in his biggest work, have wrong about love?
To want someone can be to desire, but it can also be the opposite. How I am going to explain further on in my analysis. First we need to define what I mean Shakespeare is wrong about: Love.

The love to friends and members of family is seen as different from the love felt for a partner. The same word to describe different feelings. This loss of word for describing different types of love often causes problems. What we are searching for is what I will call “the partner-love” : the love between a man and a woman or between man and man, woman or women.
Attraction, another word with numbers of meanings, is something felt in partner-love and separates the partner-love from the other ways of loving. Especially the sexual attraction tends to appear in partner-love. The sexual attraction is often just mentioned in speaking of love, even if it’s more a biological feeling then to be associated with human feelings. Everywhere in the nature sex is vital for so well animals as plants, so sex should not be connected with the partner love but still is. Yet again the language causes troubles for us, but this time there is a more suitably word for sex or sexual attraction when talking about love: make love. Rape, that’s classified as a sexual act has nothing to do with love but is still seen according to sex. Sex should not be connected to love in which sex is gentle and a physical way to show feelings not to be described by words more than the biological feeling. We can control our way of making love, but not our biological appetite for sex.
When we search for a partner and for partner-love, the society and the general sight of love tells us to search for someone that to us seem as like as our selves. The same way of partner we are looking for in our search for friends: someone with similar interests, same personality and the same values. To have same type of odd trait is often meant to be combined with a trait found in a soul mate and the most certain sign of a potential love-partner.  
With this conclusion, that we search for a personality to “love” similar and already known for us is not just a paradox with the definition of desire, it is possible that we search for ourselves in love more than we search someone else. This may be why “love” often can be reason of disappointment. Love, as we are used to know it is way to escape from ourselves as individuals and our own unique ability. There is now one like another. The only thing all individuals have common is that we don’t have something common. We are all unique, and the insight of our loneliness and our exposedness towards the life’s biggest obstacle, life itself, is not accepted in the general look on love. We are told and learned that love is to dedicate ourselves into another individual’s bare hands and therefore search someone similar to ourselves, someone we already know. Together with someone similar to myself should I get through life?
Our way of looking at love is in that case far way more egoistic than we think, or else we look on life a bit easily. We are all individuals with different abilities but also with different weaknesses. How can we handle crises in life that we don’t have the abilities to face and also involving someone similar to me also not knowing how to handle? Isn’t this were the biggest controversies in relationships appear?
In our search for a love-partner we should be looking for someone alike with ourselves (I would never stand to live with someone not liking discuss the latest news for example), but we shouldn’t forget that we are alike and respect that. To find the Love in love-pair we must realize that a pair counts as one but is in the bottom two different individuals.

Love can not appear if we are not comfortable in ourselves as own individuals. If we’re not comfortable in ourselves and start too search consolation in the biggest life have to offer, Love, we quickly begin to Desire it, or if we find an attractive person we begin to Desire here or him. This Desire can lead to a relationship which are built on lose grounds there at least one individual is not comfortable with itself. A relationship such as described is meant to be doomed. There are Love-feelings in it but without Love.
The ideal of Love should be between two individuals that don’t see need each other. Real Love is where two persons find each other’s differences and learn to respect and us the abilities that’s separates them instead. To tolerate someone else’s world view is great, but to understand it without agree is love. To understand someone else’s inner mind and thoughts is not possible without understanding for our own person. The Desire for Love is not the Desire for know someone else but to know ourselves. First when we can identify ourselves and who we really are we will soon discover that a Desire doesn’t exist without our insecurity of ourselves. Life is not meant to be shared by two persons but life is to be lived by each one of us. When we come to the insight that each life is different from another’s and why we therefore have different view on the World, then we can meet someone to help through the clueless game of life.


Jobba i ledig stil

En strålande sol reflekterad i drivor av snö bländar mig skarpt när jag skriver detta inlägg. En jullovsdag i sin rätta bemärkelse då kylan även den är tillskriven dagen till ära.
Även fast det nu är en svensk vinterdag i typexempel har jag gått upp i arla morgonstund. Det är fortfarande en del som behöver göras i skolan. I detta nu är det tre saker vars status är försenade. Den tyskauppgift jag upptäckte härom sistes och som försatte mig i ett smärre chocktillstånd tycker jag dock inte riktigt räknas. En för länge sedan krånglande dator har tråkigt nog påverkat tidsramen för en uppgift i företagsekonomin avsevärt. I samma ämne skall även en affärsplan ha redovisats. Inte heller det har skett även ifall det stora arbetet med likviditetsbudgeten är färdig.
Det kanske är bäst att jag sätter igång nu. En uppsats i engelska om 1000 ord skall även den vara färdig ikväll.
Tills om en stund får mitt huvud fortsätta att dunka oroväckande i en huvudvärkstakt jag helst skulle slippa en dag som denna i ambitionens anda.

Eric Fiedler

So this is christmas?

Thoren Business School

 

Nu vill jag nog konstatera denna sista kväll på höstterminen -09, att jag faktiskt går på en skola som är helt i min smak. Troligtvis och förhoppningsvis har den fallit resten av dess relativt få men klyftiga elever på tungan. Jag ger den oehrhört med energi, tid och vilja. Lägger ned stort engagemang i varje arbete, varje mening och varje tid avlagd för uppgiftsskrivande. Jag belönas inte bara med goda betyg och goda framtida referenser utan får även tillbaka all den energi jag är villig att lägga ned mångdubbelt om. Att ständigt vara säker på att var lärare är minst lika angelägen att lägga ned lika mycket tid som jag på arbetet med skolan tänder glöd och ger insperation. Viljan till att vilja utvecklas sinar aldrig med någon som hela tiden drar i trådar du aldrig sett och utmanar med frågor du inte någonsin skulle vågat ställa eller resonera omkring. All undervisning om stora samhällsfrågor, svåra ekvationer och knepiga geografiska fenomen sker med ständig övervakning från en aktiv lärares öga, men också med samma ögon som vid närmare syn alltid glimtar.
Eleverna känner detta. De utvecklas, vill utvecklas och söker ständig individuell förbättring.

Denna skola är helt rätt för mig. Punkt och slut.

Jag måste ändå erkänna att det ska bli ritkigt behagligt att sova ett par timmar extra, utöva frenetiskt kollande på film, läsa flertalet böcker pch skratta högt med vänner. Jullov stundar.

Filmer med en hel del kul från dagens avslutning kommer imorgon!

Eric Fiedler


Lite kaffe, lite Clara och lite snö

Eric och ClaraDessa ovanstående i en underbar relation till varandera fångade vi lite grand på bild. Iklädda riktigt snygga termobyxor poserade vi glatt för en inte alltför bra mobilkamera.
Eric och Clara
Eric och Clara
Eric och Clara
Eric och Clara

Undrar om jag någonsin kan få denna flicka att förstå hur mycket hon betytt och betyder för mig och mitt liv...

Eric Fiedler

Raska steg

Jag måsste ta upp det här med träning alltså. Flitig som få är jag. I alla fall om jag utgår från den verklighet jag hyser men som jag egentligen vet i detta avseende är felaktig. Ihärdig och nitisk i mitt fysiska liv. Nu tryter dock min vilja. Nu tycks detta tränande tråkigt, intetsägande och tämligen oinspirerande. Skorna är slitna, kroppen tyngre och halka på gatan. Nej ibland vill jag nog inte vara så ambitiös som jag faktiskt är, men varje gång jag tar mig igenom en sådan här svacka av träningsleda blir jag alltid lika glad över att än en gång i mitt liv inte behöva träna upp en någolunda kondis. Jag ska klara mig igenom dessa pass av vad jag i olustens tecken ser som muskeltortyr och kroppsförstörelse. Jag bara ska.

Eric Fiedler

Snön lyser vit på haken

På McDonald's karaktäristiska M ligger den likt vitaste täcke, likaså ändrar den nyanser på Burger King's hamburgesymbol och inte minst ger snön ett diffust lager på Sibyllas 70-tals inspirerade kiosker och stöper Viktor Rydbergs klassiska juledikt Tomten i en mer modern tappning. Snön är äntligen här och det lätta skyfallet av flingor lämnar synfältet vitprickigt var du än må vända dig. Trots det vaga knarrandet fötterna lämnar ifrån sig i nyfallen snö är ljudet mycket dovare och alla läten tycks avlägnsa och dämpade. Julstämning i sitt esse som förhoppningsvis är kvar till om en vecka.

Eric Fiedler

Kontrakt

Äntligen! Nu har jag fått mitt anställningsavtal från Nerikes Allehanda. Inte en dag för sent att officiellt bli anställd hos någon och lite extra klirr i kassan är inte helt fel. Jag sammanfattar dagen med samma ord som jag gav ifrån mig innan dagens lektion av redovisning och beskattning:
- Det här är en bra måndag!

Kontrakt

 

Eric Fiedler


Bussigt

I detta nu drar jag en göspning. En rörelse av trötthet vilket blottar ett gap med mått av en ofantligt välvuxen magno. Det är måndag och jag är i ärlighetens namn lite trött. Ingen huvudvärk. Den infann sig igår så den få väll vara avklarad för en överskådlig tid. Trött är jag däremot.
I detta nu skall jag packa ihop mitt pick och pack för bege mig hemmåt. Med buss. Det var ett tag sedan sist men nu i brist på cykel tvingas jag ta till andra slags vägar för att ta mig till skolan. Bussåkandet sker dock endast en gång till under den närmsta tiden då jag får tillbaka min svarta Crescent redan nu i eftermiddag.
Avslutar härmed den effektiva lektion jag hann med idag, redovisning och finansiering. Ytterligare ett motiv till att cykla, man missar inte bussen och kan då därför infinna sig på de två lektioner som jag var förpassad till under dagen. Dagens enda lektion: Avslutad.

Eric Fiedler

Återupptäckt

Har under helgen gått runt och riktigt myst av av Damien Rice plågoartade stämma. Gammle fränden Johannes Rex var väll först att lyssna på den sorgsna Damiens musik, men jag är ytterst tacksam för att unge Resx vid sina envetna påtivnganden att stoppa hörlurar i öronen på mig uppdagade denna artist.

Damien Rice feat Lisa Hannigan - 9 Crimes (Live from Abbey road)


Damien Rice feat Lisa Hannigan - Rootles Tree (Live from Abbey Road)


Damien Rice - Cannonball


Eric Fiedler

Recept Lussebullar

Världens dyraste krydda ger smak åt härligt färggranna dessa juliga vetebröd. En jul, och speciellt "Lucia", utan lusseullar är inte mycket att hurra för.

Lussebullar

Lussebullar
Saffran    1½ gram (3 pkt)
Smör     150 gram + en klick
Vetemjöl    1kg (ca 17dl)
Socker     1½ dl
Kardemummafrön (stötta)     1 tsk
Vaniljsocker     1 tsk
Kessella    250 gram
Jäst     50 gram
Mjölk     5 dl
Ägg     1+1 st
Salt     ½ tsk
Russin

Tag fram smöret i god tid innan du börjar.
Smula jästen i en bunke och häll över en halv deciliter av sockret. Ljumma mjölken till 37 grader under tiden.

Häll den ljumna mjölken över jästen och rör om.
Smält under tiden en klick smör i en kastrull tillsammans med saffranet. Ta av och låt svalna.

Tillsätt stötta kardemummafrön, ett ägg, resten av sockret och saffransblandningen i bunken med jäst och mjölk. Blanda om tills ägget är helt utrört.

Tillsätt sedan lite mjöl tillsammans med vaniljsockret och börja bearbeta degen för hand eller degblandare. Rör ned kessellan och den rumstempererade smöret samtidigt som du blandar i mjölet. Knåda degen i tio minuter innan du låter den jäsa på dragfri plats i ca 45-50 minuter till dubbel storlek.

Förbered plåtar med bakplåtspapper.

Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord och baka ut lussekatter som du sedan jäser på plåt under bakduk i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader.
Pensla bullarna med ägg och stick ned russin i mitten på varje kringla.
Grädda sedan i 8-10 minuter eller tills dess att bullarna fått en vackert gyllenbrun färg.

Lussebullar
Lussebullar

Eric Fiedler

Ledig men endå ganska mycket jobb

Det blev tydligen inget jobb i helgen för min del som sagt. ett litet missförstånd och min status försattes plötsligt till ledig. Ingenting som bekymrar mig särskilt nämnvärt och knappast någonting som bidragit till onödigt energispill. Möjligt kan väll vara så att jag gjorde av med lite energier via löparrundan i morse och gymmet på det. Av detta träningspass i flåsandets anda, kan jag dra den vemodiga slutsatsen att de löparskor jag förfogar över har tappat sin stuns. Inte spritter jag fram som förut, nej inte alls trots ett ihärdigt och regelbundet motionerande.

Jag jobbade trots allt lite ändå denna kyliga lördag. Genom ett kortare besök på Thoren Business Schools öppna hus bidrog jag med min erfarenhet av skolan till aspirerande högstadieelever.
Till det skolan tog jag mig på ett fordom tänkt att uppföra bete sig likt en cykel. Ett framhjul som pös och som fick allt svårare att hålla sin kurviga form bidrog dock till ett ytterligare mer oplanerat träningspass. Det pysande däcket lät mig således även att gå hem från Örebros inre kärna. Inget mig emot då denna dag bjöd på strålande sol och den klaraste av luftar.

Eric Fiedler

Kvarteret Skatan goes Jul

Ironin är humoristens bästa vän. Då skadar det inte att jag som inbiten ironiker bjuder eder härskap på ännu en klapp ur mitt snillrika sinne.

Eric Fiedler


U2 goes X-mas

Här bjussar jag på lite julmusik a lá U2!

Eric Fiedler


I think I'm done

Det börjar ta slut nu. Skolarbetet alltså. Dagens matteprov var den sista uppgiften denna termin och var inte alls särkilt svårt. Matten i allmänhet har dock blivit svårare. jag kan inte alls stega in lika självsäkert i klassrummet som förut, sätt mig ned och pricka ett klockrent MVG. Jag har sagt det men säger det igen; matte är inte min grej.

Inget jobb blev det i helgen heller. Ett missförstånd grusade den planeringen. Istället skall jag upp till skolan i en timma. Iklädd den sliskigaste tonen och det vitaste leendet skall jag medverka sista timman på Thoren Business School Örebros öppna hus. Varmt välkommen om du nu skulle ha vägarna förbi Järntorget eller Klostergatan.

En massa ledighet blev det alltså plötlsigt. Rätt så gött faktiskt. Fastnade ganska omgående i Hanskis Onda Själar så där har jag att gör nu när jag tydligen hade lite tid.

Eric Fiedler

Evil

Onda Själar Eino Handski

Eftersom jag nu har lite tid över från allt annat här i livet som "måsste" vara gjort eller saker som skall göras tänker jag ägna mig lite tid åt att bara slappa. Inte ta itu med den ganska teoritiskt massiva historiauppgift om demokratins historia klassen har att göra med. Tanken att få hålla på att forska om ett paradämne för min analytiska förmåga och begåvning är svindlande sugen. Det finns dock tillfällen då orken tryter, hjärnan är skrynklig och Eric är trött. Idag är ett sådant tillfälle. Då, istället för det omfattande och spännande arbetet jag har att göra med (skirvet i gravaste allvar), tänker jag sjunka ned i ett bad och läsa om diverse hemska mördare och om flertalet horribla psykotiska spektakel. Eino Hanskis bok "Onda själar" stundar.

Eric Fiedler

Mattestuga

Efter en hel del ångest verkar saker och ting ha hamnat på rätsida igen. Elevrådet flyter, minddevelop glider och matten går bra. Matten, det stora bekymret denna vardag, rullar så pass bra att jag fakttiskt funderar på att helt slopa kvällens planerade studier i det svåraanalyserade ämnet. Ekvationernas grunder sitter vilket får duga till morgondagens prov. Henke, som sitter brevid mig, påpekar att att denne känner sig trött på ekvationer och potenser. Ett påstående jag är redo att falla in i.

Eric Fiedler

Fan

Har dödlig ångest över det mesta nu; matteprovet på fredag, jobbets exakta tidsbesked, juklappar, jul i största allmänhet, ingen sömn, lite träning, ingen tid med vänner, ingen tid för mig själv, ingen tid alls.

Eric Fiedler

Trötter

Jag måsste ju vara människa nog att inse mina brister. Felen är inte många men visst finns de där. Jag kan på rak arm säga att jag är dålig på tyska på just tyska:
- Ich bin sehr schlecht auf sprechen deutsch.
Tyska i all ära men att somna är jag gruvligt dålig på. Nu har jag skapat mig rutiner som gör att jag ställer in kroppen på vila, men när inte ens dessa indikationer på den nalkande vilan vill förmå min kropp att förstå att sömnen nu är nära blir det om än svårare. Förr löste jag denna problematik med att hålla mig vaken tills dess att risken för allvarliga rubbningar i mitt vakna medvetande var överhängade tvingade mig att stänga ögonlocken. Nu "på äldre da'r" så är det ett tillvägagångssätt som inte faller mig riktigt i smaken. Jag vill nu frammåt myndig ålder ha mina sju timmar per natt i stillan ro och inte de 4,5 framtvingade timmar jag förr tvingade mig till.

Bristen på ödmjukhet i detta inlägg lyser knappast med sin frånvaro, men kanske så sjunker den faktorn en aning då jag faktiskt nämner denna personlighetssvacka.

Eric Fiedler

Jävligt stor morot

Vid ett besök på Willys i Almby fann jag vad jag kan misstänka är Örebros största morot. Jag var ju naturligtvis tvungen att köpa den. Naturligtvis var jag tvungen det.

Morot

Eric Fiedler

Ruskigt otaggat dag

Denna dag började faktiskt inte ens med att vara otaggad just idag utan snarare under gårdagskvällen. I det oftast relativt korta sökandet efter sömn som jag i min 90 centimeter breda säng utför var kväll var jag tvungen och leta hela natten. Ett smått dunkande i mitt huvud gjorde antagligen att jag spände mig ögononen och därför pressade fram en avslappning, något som är en självklar motsägelse och därför knappast genomförbar.
Efter antalet vridningar, flertalet lästa sidor i min bok och ett par glas vatten somnade jag till sist. Det vilande tillståndet infann sig dock inte förens de tidigaste timmarna denna dag.
Dagens första lektion matte kunde knappast vara mindre inspirerande till ett redant trött huvud. Sängen däremot tycktes mer lockande än den någonsin gjort. Med sitt förädiskainbjudande yttre tvingade sängen mig att hålla den sällskap i någon timma längre än vanligt och matten fick stå tillbaka.
Matten slog dock tillbaka när jag anlände till dagens, för mig, enda lektion historia. Min värmländske frände Tobias informerade mig i en besvärad ton med grova inslag av ironi att det prov på både algebra och PQ-formeln var förlagt till fredagens eftermiddagspass. Tur att algebra faktiskt är en av de saker som fastnade i hjärnan från tiden på gamla anrika Almby Skolan. Bara att tacka Kent Larsson för det som tjatade om dess Y och X så det ringde i öronen i timmar efteråt. Till och med drömmar kunde involvera magisterns genomgångar som jag och min skolkamrat Felix i 7:an klockade på 54,37 minuter.
Inte ens löpningen gick bra idag. Benhinnorna värker och viljan tryter.
Jag kan slutligen endast konstatera att detta var en riktigt otaggad dag.

Eric Fiedler

Pepparkakshus Dag Tre: Klart

På bilderna syns ett snyggt hus och en nöjd sockerbagare. Det tog endast tre dagar, ett finger, en fingertopp, ofantligt med tålamod, koncentration och tid att färdigställa. Pråligt blev det dock.


Erics Pepparkakshus
Erics Pepparkakshus
Erics Pepparkakshus
Erics Pepparkakshus
Erics Pepparkakshus


Eric Fiedler


Gulp!

Mejlade min chef på Nerikes Allehanda imorse och fick nu frammåt eftermiddagen svaret att vi behöver "köra lite hårt ett tag för att komma in i rutinerna". Vad innebär "köra hårt"? Usch, nu blev jag lite nervöser. Gulp.

Eric Fiedler

Trånar

Återigen infinner sig måndagen i kalendern och insikten om att helgen är över känns tämligen abrupt. Nu väntar en femdagars period med allmän vardag utan särkilt mycket skolarbete, möten eller annat på schemat. Jag har således relativt mycket tid till annat som jag under gårdagskvällen konstaterade. Men den omskrivna tiden ligger faktiskt ett par timmar bort. Huvudet mitt känns ovanligt klart för att vara måndag och kanske är det som så att jag pysslar lite med pepparkakshuset framåt kvällningen. Jag kan knappt hålla mina sugna fingrar i styr från det halvfärdiga bygget. Så sugen att mitt djävulska jag från min axel påpekar att jag skall skippa skolan för att baka och bygga, vispa och pynta. Jag är ju dock en sådan god person i grunden, skrivet med ett visst mått av självironi, att det mer änglalika jaget segrar i kampen. Jag kommer duktigt att ta mig till skolan för att räkna med både debit och kredit.

Eric Fiedler

Tid

För att formulera mig ganska så grovt kommer jag vara relativt "ledig" denna vecka. Jag menar då att jag inte hr någon större aktivitet indobokad de sju nästkommande dygnen, mer än jobb på lördagseftermiddagen. Timmar av sådan tid som varit bunden till måssten måsste nu fyllas med tid jag inte trodde fanns. Allmän kunskapssökning, böcker, filmer och spontanitet stundar.

Eric Fiedler

Recept Pepparkakor

Vad vore julen utan klappar, snö och pepparkaksdoft? Spröda, tunna och med mycket smak skall dom vara. Med hemmagjord deg får smakerna en ön mer framträdande essens för att tala om den gemytliga känslan av att ha gjort degen själv. Det är inte alls svårt utan går på ett kick. Degen håller sig flera veckor i kylen och kan tas fram allt lite efter att andan faller på.

Pepparkaka Eric Fiedler

Pepparkakor

Brunt Farinsocker                           2½ dl
Ljus Sirap                                            1 dl
Grädde                                                1 dl
Smör                                                    150 gram
Malen Kanel                                      2 msk
Mald Ingefära                                   1 msk
Mald Kardemumma                       1 msk
Mald Kryddnejlika                          1 msk
Mald Kryddpeppar                         1 msk
Malda Pomeransskal                     ½ msk
Bikarbonat                                         1½ tsk
Vetemjöl                                            6-8 dl

 

Koka upp farinsocker, sirap samt grädde i en tjockbottnad kastrull.
Tag av kastrullen och klicka i smöret. Låt sedan smöret smälta och blandningen kallna utan omrörning.

Rör i kryddor, bikarbonat samt så pass mycket vetemjöl att degen blir slät.
Plasta in degen i plastfolie och låt stå kallt i kylen åtminstone över natten, helst ett par dagar.

Tag fram degen i god tid innan utbakningen skall ske.
Sätt ugnen på 175°C
Knåda degen på ett mjölat bakbord.
Kavla degen tunt och tag ut mått med i valfria former.
Grädda i mitten av ugnen på pappersbeklädd plåt i 8-10 minuter.

 

Pepparkaka Eric Fiedler

Pepparkaka Eric Fiedler
Pepparkaka Eric Fiedler
Pepparkaka Eric Fiedler

Eric Fiedler

Nya banor

Denna andra advent har pepparkaksångprna spridit sig i det fiedlerska hemmet. Jag har idag nämligen inlett ett projekt bokstaverat "Pepparkakshus". Att egentligen kalla det pepparkashus är en generalisering på det populära hobbypysslet då "huset" har både flyglar och klocktorn. Ingenjörsarbetet kräver tid, tålamod och en hög smärtgräns. Det smälta sockret som används för att sammanfoga de utskurna kakbitarna når oförståligt höga temperaturer och bränner ganska så hårt på ovarsamma fingrar. Jag kan avslöja att jag trots en viss erfarenhet från tidigare kakbyggen och inte minst bak i allmänhet bränt mig. I skrivande stund läcker det fortfarande från den  centimeterstora vattenblåsa som tilltygats mitt högra ringfinger.
Kakbygget kommer antagligen ta några dagar till att färdigställa då orken och koncentrationen sakteliga började tryta efter flertalet timmar vid den gassande heta spisen. Jag fann dessutom inte de reguljära måtten för den andra mer ätvänliga pepperkaksdegen jag under veckan gjort vilket gjorde att det endast blev en någolunda färdigbyggt småkaksherrgård idag. Att dömma av bilden hör nedanför tycker jag nog att efter lite putsning och dekorering har kåken potenital till att bli ett litet mästervärk.

Pepparkakshus Eric Fiedler


Eric Fiedler

Man skall vara försiktig med vad man säger

Ägd


Pepparkaka

Pepparkaka är dagens ord. Jag vill utlova att jag myntat dylik fras; "Får man bjuda på en pepparkaka?" ett par, kanske rent av tusen gånger under denna dag. Eftersom jag gjorde PR för mitt Ung Företagsamhet-företag Minddevelop UF delade vi ut gratis pepparkakor och flyers till gemene folk besökandes gallerian Krämaren i Örebro. Vårat UF-Företag var inte de enda entusiastiska på plats utan uppemot ytterligare femton företag fanns på plats. Iklädd både skjorta och kavajbyxor strosade jag runt i köpcentrats intrieör och var näst intill omöjligt trevlig, vänlig för att inte rent av säga charmig.
Det slog mig, samt mina kollgeor, att folk i allmänhet tycktes vara trevliga. Detta förvånades oss tre ungdomar en aning. Attityden gentemot oss brukar vara bufflig, nedvärderande eller oförstående. Idag var leendena många och tackfraserna fler. Juletid kanske spelar in men jag betecknar ändå allmänhetens glatta humör som en smärre julklapp.
Jag måste således även avsluta med frasen för dagen:
- Pepparkaka...?

Eric Fiedler

I signad fredagstid

Jag vill påstå att ju längre detta år lider, desto kortare blir dess timmar. All tid tycks springa ifrån mig och jag hinner knappt påbörja en sak förens dess att en ny dyker upp. Mycket av detta för någonting gått med sig då jag hinner med extremt mycket roligt på kort tid. Ringa stunder gör dock att hjärnan hela tiden kastas mellan saker jag skulle vilja ägna min fulla koncentration åt, saker som mitt hjärta helt skulle slå för men som så fort pulsen tenderar att höjas måste skifta till att slå för någonting annat.
Det är inte ledigt jag vill ha, men däremot ett ögonblick mer att kunna stanna upp reflektera och se vad det är jag egentligen håller på med. Livet är i detta nu alldeles för fattigt på eftertanke, reflektion och förnöjsamhet. Globen snurrar så snabbt under mina fötter att jag är rädd att jag skall falla av, men nej inte igen. Jag tänker inte snubbla på framgångens snöre än en gång. Inte igen. Jag lever för den utveckling framgången för med sig. En utveckling och framgång man inte ser utan att stanna upp och verkligen få chansen att se den. Kliv svåra att urskilja men nödvändiga att se för att inte fall ur spåret och utsättas för motgången. Trots det är det kanske motgångarna som gjort mig till var jag är just nu.

Eric Fiedler


Fnasigt

Det bissart kalla vädret som rått under de två senaste dagarna har fått mina tidigare onmskrivna händer att klia av torrhet. En riktigt fet och dryg  kräm hade inte varit helt fel i detta läge. Denna kväll konstaterar jag att de regelbundna stick som återfinns i mina armlemmars slut är relativt påfrestande. Överläppen har även den blivit lidande i vinterkylans torra atmosfär och jag hyser tro på att den inom ändlig framtid snart kommer spricka om åtgärder innefattande lypsyl inte sker.
Åter till det ytterst egenartade vädret som Örebro fallit inunder. Temperaturen har knappast varit mer än enstaka minusgrad och luften varit vindstilla, men luften har erfarits så dråpligt kall att jag stundtals anat ifall kvicksilvret frusit. Trots långkalsonger, tjocka tröjor och vantar i läder så tycks självaste herr Frost burit mina kläder och smittat dem med sin kyiliga essens. Kanske en uppoffring värd för den vy som lagts framför mina ögon. Nämnde herr Frost tycks icke endast snuddat kläderna mina utan var träd och var gren. Ett landskap vackrare än vinterns Örebro äro tämligen svårt att finna.

Eric Fiedler

Örebroare...

Här är en skön lirare från hemstaden som svarade på frågan om han trodde att han skulle åka på den beryktade svininfluensan. Vissa har en del klyftiga svar på lager, andra inte...

Kevin

 

Eric Fiedler

Står och stampar

Gran Thoren Business School Eric Fiedler

Denna spektakulärt vita gran, som naturligtvis inte är av naturtroget materiell, forslade min frände Tobias "Stabben" Strandberg samt jag upp till skolans umgängeslounge. Hela fyra stycken etage avverkade vi tillsammans. Stabben möjligtvis mer konkande än mig då han tog granen medans jag tog ansvaret för den.

Denna bedrivt till trots så borde jag ha tagit mer ansvar för utförandet av den MVG-uppgift som finns att göra i biologinö. Jag har i och för sig till lördag på mig, men det vore ändå skönt att bli fördig i godan tid så ro och stiltje kan få råda under helgens aftnar.

Eric Fiedler

Freezing

Tisdag den andra december. Det är fruktansvärt kallt. Så pass kallt att snibbarna tillhörandes mina öron hotade med att spricka och falla av under cykelturen till skolan. Fingrarna är fortfarande stela. Det gör nästan ont att knappa in texkommandona på tangentbordet.Mina fingrar, smala tunna och kalla. Det har de alltid varit, kalla och tunna. Genetiken tycks spela ett av sina berömda spratt och förlägga en av dess affekter på mina händer.

Eric Fiedler

Biffa till sig

Gick och grunnade under helgens dagar på om man kanske skulle pröva det här med energidryck. Inte dryck från sackarinstinna aliminiumburkar ofta förtärda av fjortonåriga killar med spretiga frissyrer, utan mer åt proteinpulverhållet. I min person ligger det dock inte att slösa pengar på offantligt dyra påsar med ett blekt pluver som troligtvis smakar både kiss och bajs. Nej, jag tar och gör en sådan dryck själv istället. Här är den

Erics Muskelbyggardryck
Erics Muskelbyggardryck Eric Fiedler
2 Dl Minimjölk - Mycket protein, lite fett!
1 Dl Kallt Kaffe - Kallt skall det vara annars härsknar mjölken.
1 St Banan
½ Dl Havregryn - Jag använde mig av Coops oslagbara Fiberhavregryn.

Erics Muskelbyggardryck Eric Fiedler
1. Hacka bananen och blanda med resten i en mixer.

2. Sätt på mixern.

3. Vänta en liten stund

4. Stäng av mixern, häll upp och drick!
Erics Muskelbyggardryck Eric Fiedler

Eric Fiedler


Julamånad

Lagom nu till decembers allra första dag tycks vintervädret med dess kyla ha anlänt till Örebro med omnejd. Temperaturen letar sig närmare noll, solen strålar och den frostiga luften letar sig genom de multipla lager av tröjor som vädret tvingat mig på. Farbror frost har återigen lyckats med att skapa stämning till årets gemytligaste månad.


Zoega Eric Fiedler
Under morgonen har jag upptäckt två saker på olika nivåer av skalan glädjande.
Den första upptäckten och den för mig roligaste var att jag i morse lyckades med att identifiera smakerna på Zogea's Julkaffe som jag tidigare skrivit om. Den slående smaken är till en början choklad. Inte mycket kakao som i regel utan mer åt det mjuka hållet av choklad. Den efterföljande smaken tonar dock mot julklassikern glögg. De typiska essenserna kan urskiljas bakom en tung slöja av mörkt rostade bönor. Smaken bräcker inte favoriten Mollbergs Blandning då glöggtonerna kunde klingat om än högre i blandningen då smaken i sig annars inte är lätt att förknippa med jul.
1:a decembers andra upptäckt var föga smickrande. Jag fann att den besvärande och icke särkilt tjusiga hårväxten i mitt ungdomliga ansikte buskat till sig en aning. Jag vill inte kalla mig själv för särkilt fåfäng men dessa få men grova hårstrån på haka så väl som under näsans tipp, kan jag inte påstå gör gott för mitt yttre. Getabocksstråna ser ofantligt plumpa ut på ett annat potentiellt tjusigt plyte.

Eric Fiedler

RSS 2.0