Zombie: En levande död med behov

Jag lever. Ibland. Mest går jag på rutin för att försöka uppnå ett mål jag inte vet vad det är. Om det då är ett mål. Eller om det bara är en tillvaro. Men jag är på väg. Någonstans. Den leder ju dit. Inte lönt att fråga. Svaret är hypotetiskt. Är det konkret är risken att det är fel. Är det rätt så kan det ändå bli genom ett annat spår. Då är vägen inte densamma. Målet kanske fortfarande. Men utan att vägen kanske leder dit.
 
Jag lever. Ibland. Mer än sällan nu för tiden. Mitt levande jag genom materiellt dött som popkultur är ofta inte alls. Men det är forfarande jag. Om jag är min potential och om min framtida fullvärdiga existens definerar det nutida. Fan vet vad dåtiden var.
 

Att diskutera på twitter och samtidigt studera statsvetenskap


Topp tre: Citat av Niklas Svensson i Studio ett

Expressen-journalisten, Niklas Svensson, bjöds i går in till radioprogrammet "Studio ett" i P1. Han diskuterade i programmet "den smutsigaste valrörelsen i svensk historia". Den skenhelige Svensson som gärna svingar mot de som ligger ned bjöd på ett par schysta quotes.
 

 
1. "Det kan bli några intensiva veckor"
Tack, Niklas, för att du upplyser oss obildade människor om att debattklimatet stegras och att antalet intervjuer ökar explotionsartat ju närmre valet vi kommer. Häpnadsväckande, eftersom det aldrig hänt tidigare.
 
2. "Det kommer inte att finnas tid för några fördjupningar om vissioner, tyvärr"
Den politiker som behöver mer än sex veckor på sig för att förklara en vission bör nog:
A, Överväga att sluta prata Entish.
B, Prata med en journalist som förmår ställa frågor så att vederbörande kan svara rakt och enkelt.
C, Låta bli att twittra, och börja debattera.
 
3. "Partierna (...) letar misstag som de sen kan förstora upp i sina egna kanaler, sociala medier"
 

Så löser vi problemen med Zombieapokalypsen

De letar efter oss – för att äta våra hjärnor.
Zombiesarna. Själva vandrar vi runt i förfallna städer, i vildvuxna ödemarker. Lever på Del Montes aprikos i lag. På rävar med skabb. Det är en kamp för överlevnad. En kamp för att undivka de levande döda. En kamp för att mätta hungrande magar.

Kanske har vi hela tiden tänkt fel. Kanske kan vi utnyttja zombiserna – till att lösa världshungern.
 
Det slog mig när jag läste den här rubriken:
Artikeln handlar egentligen om arga folkmassor i Sierra Leone tänker elda upp ett sjukhus med jävligt sjuka människor – eftersom de ryktesvägen hört att ebolaviruset är ett påhitt för att dölja kannibalism.
 
Och det är så jävla genialt. Att när de söker sig upp ur sina gravar och till viss del lyckas att ödelägga städer och försätta världen i panik så blir de även lösningen på det problem som uppstår i zombieapokalypsens kölvatten.

Vi vet inte vilka de är – men vi kan jaga dem och döda dem. Och äta dem.
 
 

Filmtitlar del 1: Svenska är världens sämsta språk.

"Det sägs att eskimåerna har hundra ord för snö."
Nej det sägs inte. Det är hittas fanimej på bara för att exotifiera grabbarna och tjejerna som diggar råkyla och sälspäck. Men det visar i alla fall på en brist i det svenska språket - det är otroligt fattigt på ord.
 
Att beskriva någonting på svenska är ofta, in a lack of better word, good ... nej förlåt, jag menar: svårt. Utbudet av adjektiven är liksom hela kulturen sparsmakad till att matcha en effiktiviserad modell vars främsta syfte är att bibehålla den allt mer åtstramade ramen.

När engelska filmtitlar blir av någon outgrundlig anledning ska översättas till svenska blir de därför ofta till någonting helt annat än orginaltiteln på engelska var menad som. "Ett päron till farsa" härstammar til exempel ur "Vacation".

Som tur är så städar filmbolagen ibland bort sina värsta förslag Här är några pitchar som inte riktigt fungerade hos PR-byråerna.
 

"Vi är chockade"

Det bara strömmar ordskämt ur internet ... Eller ...
 
Några rader senare ... 
 
 
 

Nazismen kommer tillbaka - från yttre rymden. Aliens: "Ni fattar ingenting"

 
 
Mänsklighetens största scoop låg som trea på Aftonbladets sajt i helgen.
Bloggen kan nu avslöja att forskare redan 1997 bevisade nazistiska budskap i radiosignaler från nära stjärnan Vega.
Eller, så är det bara populärkulturen som varit nästan två decennier före. Som vanligt.
 
Artikeln behandlar fenomenet med radioskurar, som pulserar ut från rymden. Bortom vår galax. En logisk förklaring skulle vara att vi hunnit ikapp vårt egna mediala brus som pågått i över hundra år. Så verkar inte vara fallet. Kanske speglas de tidigaste frekvenssändningarna tillbaka mot oss själv. Men i sådana fall av vem?
Pupulärkulturen har svaret.
 
I filmen "Contact", från 1997, med Jodie Foster i huvudrollen (och en sliskig Matthew McConaughey som en skön patriarkal ingridiens vars enda uppgift i filmen är att vara den jobbiga antagonisten som den kvinnliga huvudrollsinnehavaren inte kan motstå, trots hans ständiga bibelmoraliska uppläxningar) är det just detta som sker.

Eftersom hon är kvinna och forskare inom ett så tydligt publikt mansdominerat område som astronomi, så uppfattas Eleanor som ett riktigt wacko, lyssnades mot himlen efter en annan civilisation.
Men hon vinner gunst när hon, believe it or not, upptäckter en systematiskt återkommande signal. Som inte är jordisk. Men vars kommunikationsgrund vilar på primtal. Och innehåller, visar det sig, en långvågsfrekvent radiosignal – jordens första TV-sändning. Den amerikanska militärens pulserande ådror blir med ens panikledande endorfinkanaler när den allra första bilden visar – en svastika.
Ett hakors, en nazzesymbol. Kluddet på skolbänken, två korslagda zätan. Kalla det vafan ni vill. Aliensarna har skickat tillbaka nazismen till jorden.
Vår första kontakt med en annan värld är genom det tredje riket. Genom Eva Braun och Zyklon B. Genom galna tyskar och Adolf. Fan och hans moster.
 
Utomjordingar, matematik, nazism, kvinnlig huvudrollsinnhavare.
Ni konspirationsteoretiker som inte ännu rullat skinn, kan göra det nu.
 
Återigen är har populärkulturen gett svaret på de läckor myndigheterna nu försöker täppa igen. Ni minns väl alla det här och det här?

Läs mer
>Trailer: "Contact"

När man ser nya Assassin's creed-trailern.

 

Glad påsk

 

Recension: The Fooo

 
"Pop ska inte vara någon slags privatiserad musikalisk version av UR. Pop definieras ju liksom av att den är lättillgänglig, bred, inkluderande och om den lyckas bra, ett föremål för kollektiv eufori. Med andra ord är Felix Sandman, Oscar Enestad, Oscar ”OG” Molander och Omar Rudberg pop."

Hela recensionen hittar ni på na.se.
 
Men här kommer ett facit till mer eller mindre krystade referenser i texten.
>"Kastratsångare"
En manlig sångare som kastrerats för att bevara en ung pojkes ljusa röst.
Läs mer.

>"Raubtier"
Industrimetallband vars "Låt napalmen regna" låter nästan citeras.
Lyssna.

>"Vipeholmskolan"
En kolhydratfylld toffee som användes på mentalsjuka på 40- och 50-talet för att bevisa att socker gav hål i tänderna.
Läs mer.

>"Kafka hade inte heller så roligt"
Citat från en t-shirt som såldes på Akademiebokhandeln under 80-talet och som var poppis på Lunds universitet under 90-talet.
Läs mer.

Fotbollsvåldet: Är det här hat?

 
Supportergrupper har fått känga efter känga. Tagit fler slag än någonsin de senaste dagarna. Och det trots att det saknas motstycke till hur mycket Järnkaminerna, Black Army, Änglarna, Kubanerna, Guliganerna förenar och förbrödrar.

Att diskutera senaste dagens händelser är meningslöst. Att använda en persons tragiska död som föremål för polemiska poänger och retoriska finter.
 
Att framhäva hur fantastisk den svenska supporterkulturen är känns meningsfullt. Lika meningsfullt som behövligt. För när laget rämnar står den kvar. Och när livet fallerar, tar fansen det tillbaka.

Det finns inget som det som Sverige har på läkatarna.
 
 
 
 

Därför har vi inte en chans när ryssen kommer

 
Året är 1709. Den svenska hären på 30 000 man har nått själva hjärtat av Ukraina, Poltava. Soldaterna utmattade, hungriga och utan ammunition. Kung Karl XII är den som ska lyfta den undergrävda nordiska moralen till oanade höjder. Axel Sparre, Berndt Otto Stackelberg, Carl Gustaf Roos och Anders Lagercrona är de som ska leda pluton efter pluton i ett överraskningsanfall i gryningen – på den ryska armén.
 
Nästan direkt uppstår kaos och förvirring. Osäkerheten är total, tiden knapp. Solen letar sig sakta upp över horrisonten. Svensken är upptäckt. Ryssen vaken. 75 000 yrvakna män som går till motangrepp. Som massakerar det som återstår av den kraftigt reducerade krigsmakten.
 
Hur den svenska armén kunde stå för ett sådant fatalt misslyckande är än i dag något som de mest inbitna historikerna gått bet på. Många flagor har segnat ned från allt mer kalnande hjässor när professor efter professor i frenesi kliat sina huvuden i stunder av resonerande tvivel. Svaret har varit dolt – ända fram till idag.
 
Glöm brända jordens taktik, ge blanka fan i att ens fundera på geniala blandningar krut och skärpta bajonetter. Ryssens överlägesenhet är något så mycket mer psykologiskt betingat intelligent att FBI:s försök med att stirra ihjäl getter ter sig som ett patetiskt försök att vinna det paranormala fenomen som skulle ge vilken invalidiserad soldat förmågan att knulla motståndarna i stjärten. De må vara bättre rustade, rätt mycket bättre rent stridstekniskt och framförallt mer motiverade än ett par svealändska pojkstackare vars första äventyr också kommer att bli deras sista.

Det ryssarna var bättre på då är de fortfarande bäst på.
De måste markera det. De måste visa det.
Ryssarna kan producera humor.
Bättre än oss svenskar faktiskt.
 
Den ryske presschefen Anatoly Kargapoiov avslöjar vad som ända sedan Tsar Pjotr Aleksejevitj Romanov varit dolt i den ryska matrosjkan.
Han själv verkar vara en härligt slapp typ som gärna luftar en och annan glädjefrämjande fras. Några meningar om två tomater som ska gå över vägen, ett kort referat ur Repmånad. Ibland bjussar Anatoly till och med in på rummet, där rullar Reine och Mimmi i fjällen: "Det borde gjorts en uppföljare", säger han innan han knäpper upp översta knappen i skjortan, men sedan knäpper den igen och ber om ursäkt. Han vill inte verka frän i sin framtoning, heter det ...

Saker barn inte kan heta

1. Halsbloss.
2. Fekalier.
3. Romrussin.
4.
5. Jag är inte ett barn.
6. Erik av Pommern.
7. Nummer nio.

Putin och Merkel – det ligger en hund begraven.

Angela Merkel blev i mitten på 90-talet biten av en hund. Sedan dess har hon varit livrädd för de fyrfotade djuren.
 
Det här är en bild på Angela Merkel, Vladimir Putin – och labradoren Kony. Fotot är taget vid ett möte toppolitkerna emellan i Kreml, 2009.

 
Det är inte ett leende ärkesvin i all sin prakt som vi ser. Nej, inte alls. Det är en före detta sovjetisk KGB-agent som vet precis på vilka ömma punkter han ska trycka för att göra motparten till ett fromt lamm.
 
Men det var inte första gången han skändade Tysklands förbundskansler. Vid ett tidigare möte fick Merkel en hund i plysch av den ryske presidenten.

Björnen–Örnen 2-0.

Vad som händer om Ryssland håller inne sina gaser

La ut den här på bilden på twitter för några veckor sedan. Den säger en hel del om varför stora delar av Europa tar det ganska lugnt i kritiken mot Ryssland.
 
 
På bilden syns alltså nuvarande och framtida naturgasledningar från Ryssland in i Europa. Schysta pipelines som 2006 stod för en fjärdedel av Europas gasbehov. Och sedan dess har Tyskland beslutat om att avskaffa kärnkraften, som förra året stod för 23 procent av landets totala energiförsörjning. Behovet av gas i Tyskland behöver nödvändigtvis såklart inte öka, men knappast minska.

Så när Angela Merkel låter limpsaxen vila så ska man ha i åtanke de ryska gasleveranserna till staten för enighet och rättvisa, och även vad den sovjetiske ledaren Nikia Chrusjtjov en gång sa:

 
Det här problemet är naturligtvis inte nytt för de europeiska länderna. Redan 2006 började kexen i Bryssel att haja allvaret. För samma år så hade ju ryska Gazprom beslutat att stänga av gasen till Ukraina, efter en tvist om utebliven betalning. Gas som alltså halva Europa är beroende av, och gas som av många anses vara nödvändig för att vårt postidistruella samhälle ska ställa om till en modern energiförsörjning. Inte minst för Tyskland som alltså behöver ersätta 25 procent av sin energiförsörjning fram till 2022.
 
För ordningens skull: Förbundskansler Angela Merkel, "Mutti" (mamma på tyska) som hon kallas, har förvisso skickat några blixtar riktade mot Kreml. Men något måste hon väl säga för att lugna den politiska opinionen. Tomma tunnor skramlar mest, som de säger. Diffus kritik som inte behöver betyda någonting. För vi vet ju hur aktivt den svenska regeringen agerade när Nord stream ville anlägga en gasledning i Östersjövatten. Inte alls. För vad ska de göra, när den ryska björnen vaktar sitt ekonomiska ide?

21-årig musikkritiker och sportjournalist på Nerikes Allehanda. Ständig prestationsångest över saker han gjort, snarare än för de saker han ska göra. Rädd för att universum ska kollapsa men ser fram emot världslig fred. Och att Iron Sky kommer ut som TV-spel.
RSS 2.0